Reinfeldts recept mot minskad ungdomsarbetslöshet.

Det kan inte precis ha undgått någon att de varmaste anhängarna av regeringen Reinfeldts storstilade momssänkning (KROG) för restaurangbranschen återfinns bland de stora snabbmatskedjorna, med McDonalds i spetsen (där Reinfeldts son förresten sommarjobbade). Även Burger King, Max och Pizza Hut applåderar regeringens subvention av branschen. Snabbmatsgiganterna sänker priserna, det pratar om nyanställningar – och allt talar för en fortsätt tillväxt för dessa stora leverantörer av socker och snabba kalorier.

Man kan förstås fråga sig om detta verkligen är vad Sverige behöver i ett läge där allt fler lider av övervikt och fetma – framför allt unga storkonsumenter av läsk ligger i riskzonen. Visst, ungdomsarbetslösheten är ett stort samhällsproblem – men det är vårt alltmer hysteriska ätande också. Och för den som ändå försöker att hålla igen, är varje dag ett gatlopp. Det går inte att gå mer än några meter utan att stöta på ett kafé, snabbmatsställe, kebabhak, 7-Eleven, Pressbyrån, eller något av de otaliga ställen som säljer take-awaymackor och gigantiska muffins. Mestadelen av vårt umgänge cirkulerar numera kring mat och fika.

I Timrå, med 10.000 invånare, finns det 14 snabbmatsställen längs huvudgatan i stan – den som vill äta husmanskost får ta bilen utanför tätorten. Övervikt, diabetes, högt blodtryck och hjärtbesvär är därför vanligt på ortens vårdcentral. Orsaken: felaktig kost, enligt ortens folkhälsosamordnare Britt-Louise Nyholm.

I lilla Järna med 6.000 invånare ligger Burger King i startgroparna för att bygga ny restaurang längs E4:an. Detta trots att det redan finns 15 matställen på orten.

Frågan man ställer sig är – hur påverkar detta ständigt ökande utbud av (snabb)mat oss?

Låt oss jämföra med alkoholen, där just utbudet anses ha ett klart samband med konsumtionen – det är därför vi har ett försäljningsmonopol istället för att tillåta öl- och vinförsäljning i varenda kvartersburtik. Att det faktiskt också råder ett sådant samband, verkar bevisas av att alkoholkonsumtionen i Stockholm – där det är nära mellan krogarna – är betydligt högre än på landsbygden.

Någon sådan reflexion verkar dock inte någon göra mellan sambandet utbud av mat/godis och övervikt. Trots att just fetma är en av de absolut allvarligaste folkhälsosjukdomarna vi har att brottas med. Det är bara att besöka USA för att se hur det går när maten blir till ett missbruk – följdsjukdomar orsakade av övervikt och fetma dödar idag fler amerikaner än rökning, trafikolyckor, krig, narkotika och terrorism sammantaget. För att inte tala om vad det kostar.

Men trots att amerikanerna blir allt fetare finns det naturligtvis en gräns för hur mycket och hur ofta de kan trycka i sig. Det skedde en närmast explosionsartad tillväxt av antalet restauranger och snabbmatsställen fram till 2008, då finanskrisen slog till. Idag råder en kraftig överetablering, vilket vi förstås riskerar att få även i Sverige. Vi närmar oss nog peak snabbmat – men frågan är hur snabbt det går.

Hur som helst, i ett läge där flera länder nu agerar för att minska missbruket av mat – Danmark har t ex nyligen infört fettskatt – gör vår egen regering alltså det ännu billigare att äta. Och då framför allt skräpmat, eftersom denna bransch är mest aggressiv efter ett par år med stagnerande tillväxt.

Som sagt, ungdomsarbetslösheten är ett gigantiskt problem, men lösningen är inte att vi försöker äta oss ur krisen. Vi behöver äta mindre – inte mer – om vi ska slippa undan de enorma vårdkostnader som blir resultatet av en allt fetare befolkning.

Och då kanske vi till och med kan spara ihop lite pengar på banken, som Annie Lööf vill…

Intressant?

Andra bloggar om regeringen, moderaterna, mat, hälsa, skatter, fetma

No related posts.

Alla psykiatriska diagnoser som görs, bygger på psykiatrins ”bibel”, den så kallade DSM-manualen (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). I den nyligen utkomna senaste versionen – DSM-IV – utökas antalet diagnoser och begreppet psykisk ohälsa kan nu appliceras på i princip alla typer av mänskligt beteende – exempelvis sorg och narcissism.

En sådan sprillans ny diagnos är ODD, Oppositional defiant disorder, vars symptom i DSM-IV listas som ”olydnad, ifrågasättande av auktoriteter, negativt tänkande, trotsighet, diskussionslystnad och irritation.

Ovanstående beskrivning kan möjligen passa in på personer med psykiska problem, men framför allt är det en beskrivning av de egenskaper som utmärker en stor del av journalistkåren – eller åtminstone gjorde det förr i tiden.

Men nuförtiden uppmärksammas journalister inte för att de lyckats i sitt jobb, utan för att de är ”bråkiga”.

Nästa steg är väl att vi alla hamnar på tvångsmedicinering.

Intressant?

Andra bloggare om adhd, add, odd, psykiatri, diagnoser

Uppdatering 9 januari: Nathan Shachar i DN skriver bra om diagnosvansinnet

No related posts.

En akademiker i Skottland, Sue Rabbitt Roff, propagerar för att det ska bli tillåtet för studenter att sälja sina organ. Utspelet görs i den ansedda tidskriften British Medical Journal, och enligt initiativtagaren skulle detta innebära en helt ny inkomstkälla för studenter – varför inte för att betala av sina studier? En njure är värd 280.000 spänn på marknaden – ungefär lika mycket som det kostar i universitetsavgifter.

Även om man kanske ska ta just detta utspel med en nypa salt, är det samtidigt ett tecken i tiden. I takt med att allt mer av västvärldens skatter går till att betala ränta på skulder, och gång på gång rädda misskötta banker, har samhället inte längre har råd att upprätthålla basala tjänster som hälso- och sjukvård, skola och äldreomsorg. Löner och pensioner sänks, förmåner dras in – Sveriges diabetiker kan till exempel räkna med att få betala 30.000 ur egen ficka om de vill kunna fortsätta med sin medicin.

Vad vi ser just nu är det långsamma sammanbrottet av det som vi kallat välfärdssamhället – och det har inget att göra med vem som sitter i regeringsställning. Politiker av alla färger har okritiskt låtit finansmarknaderna driva upp otaliga bubblor – IT-bubblor, råvarububblor, fastighetsbubblor, etc – och när pyramidspelen fallit har samma politiker snällt stått och plockat upp den ena mångmiljardnotan efter den andra. Bankerna räddas, allmänheten får dra åt svångremmen.

Detta är alltså samma politiker beslutade för länge sedan att våra pensioner skulle användas för att göda börsen,  ett beslut som var lika välgrundat som att satsa vartenda öre av pensionspengarna vid pokerborden på Casino Cosmopol.

Det låter kanske som galenskap idag, men vänta bara ett par år, Efter sammanbrottet  kommer den nya avdelningen ”Kroppsdelar och inre organ” på Blocket garanterat att vara en av de allra mest välfyllda på sajten.

Intressant?
Andra bloggare om samhälle, ekonomi, kris, europa

Related posts:

1. Bankernas hämnd: det händer när du försöker pressa räntan

Avsevärt mycket farligare form av energiproduktion än kärnkraft.

Så här någon vecka efter Fukushima-haveriet visar det sig – precis som vanligt – att de de värsta domedagsprofetiorna kommit rejält på skam. Ingen härdsmälta har inträffat – trots att en svensk kärnkraftsexpert så sent som i fredag utlovade en sådan inom 12 timmar. Och hittills uppgår antalet döda efter Fukushima-olyckan till en person, medan sex fick skador som krävde läkarvård (inga av skadorna var dock strålningsrelaterade).

Samtidigt som vi byggt upp en total kärnkraftshysteri, jodtabletterna tagit slut på apoteken och miljömupparna miljöpartiet kräver en omedelbar avveckling, kan det vara intressant att göra en jämförelse – hur farlig är kärnkraften jämfört med andra energislag egentligen? Eller: hur många dödsfall per producerad terawattimme orsakar olika typer av energiproduktion?

Som tur är har vi tillgång till Internet, och därute finns det alltid någon-som-har-räknat-på-det-där. Och gissa vad? Jo, kärnkraften är överlägset säkrast, oavsett hur man jämför. Betydligt fler dödsfall har inträffat i samband med montage av solfångare än som dog i sviterna efter Tjernobyl.

Energikälla                   Antal dödsfall per terawatt
Kol – genomsnitt globalt      161 (26% av global energiprod.)
Kol – Kina                    278
Kol – USA                     15
Olja                          36  (36% av global energiprod.)
Naturgas                      4  (21% av global energiprod.)
Biobränsle/biomassa           12
Torv                          12
Solenergi (takpaneler)        0.44 (mindre än 0.1% av energiprod.)
Vindkraft                     0.15 (mindre än 1% av energiprod.)
Vattenkraft                   0.10 (2.2% av global energiprod.)
Kärnkraft                     0.04 (5.9% global energiprod.)

Allra farligast är kolkraft, där flera av de direkta dödsfallen inträffar vid själva kolbrytningen. Värst är det i Kina, där arbetarskyddet släpar efter något (för att uttrycka sig diplomatiskt).

Enligt Världshälsoorganisationen WHO tillskrivs mer än 500.000 dödsfall varje år luftföroreningar från kolkraftverk. (I USA är motsvarande siffra 30.000, tack vare bättre rening.)  Vad få är medvetna om är dessutom att utsläppen från kolkraftverk innehåller upp till 10 gånger mer radioaktiva ämnen än vad som släpps ut från ett kärnkraftverk.

Det är värt att notera att antalet dödsfall inom solenergisektorn är mer än tio gånger högre än i kärnkfraftsindustrin – här är ddet framför allt vid monteringen av solpanelerna som dödsfallen sker (folk ramlar ner från taken och slår ihjäl sig).

Hur man än vrider och vänder på det är kärnenergin den renaste – och säkraste – metod vi har för att producera el. Man kan känna en befogad oro för slutförvaringen av kärnbränslet (det är ju för övrigt utbränt kärnbränsle i väntan på slutförvaring som ställt till de största problemen i Fukushima) och för de risker som allmänheten utsätts för vid när radioaktiva ämnen som cesium sprids i naturen. Men så här långt är de förhöjda värdena som uppmätts utanför Fukushima ändå så pass låga att de inte ens kommer upp i doser som motsvarar en vanlig röntgenundersökning.

Därför blir jag glad när tunga miljöjournalister som The Guardians George Monbiot skriver om hur den japanska reaktorolyckan fått honom att stärkas i sin tro på kärnkraften som den enda realistiska vägen ut ur västvärlens fossilbränsle- och kolberoende, under rubriken Why Fukushima made me stop worrying and love nuclear power.

Alternativ till Forsmark.

För alternativet till kärnkraften är inte pittoreska små vindsnurror längs kusten, det är gigantiska kol- eller gaskraftverk i stil med tyska Jänschwalde. Något att tänka på för alla som nu kräver snabbavveckling av 40 procent av Sveriges energiproduktion.

Intressant?

DN 1, 2, SvD, Aftonbladet 1, 2, 3, Expressen 1, 2, GP, SvT
Andra bloggar om japan, kärnkraft, radioaktivitet, energi, miljö

Related posts:

1. Nej, det finns inga gröna alternativ till kärnkraften
2. Så mycket hade kärnkraften kunnat minska utsläppen
3. EU:s klimatmål 50 gånger dyrare än katastrofen i Japan

Ett säkerhetsavstånd på minst 300 meter från vindkraftverken rekommenderas.

Det är knappast någon hemlighet att vindkraften inte är att räkna med vintertid, vilket också råkar vara den årstid då vi behöver energin som mest. I bästa fall levererar Sveriges vindsnurror någon procent av landets totala elbehov, som istället måste täckas upp av vatttenkraftverk och den så förhatliga kärnkraften. Och allt som oftast är effekten från vindkraften vintertid lika med noll.

Men vänta – det blir faktiskt ännu värre. I Skottland, där vintern liksom här varit brutalkall, måste vindkraftverken dessutom värmas upp för att inte rotorer och annan mekanik ska frysa fast. Så slutresultatet blir att vindsnurrorna förbrukar mer energi än de producerar. Som tur är kan skottarna importera el från franska kärnkraftverk, så att de slipper att frysa ihjäl.

I sin strävan efter att vara först och bäst i den gröna energiomställningen har nämligen Skottland beslutat att storsatsa på vindkraft – 12.500 ytterligare verk ska byggas, samtidigt som gamla kol- och fossilkraftverk stängs. Och någon mer skotsk kärnkraft kommer det inte att bli, enligt ledaren för den skotska regeringschefen Alex Salmond.

Man kan naturligtvis skratta åt eländet, om det inte vore för att samma verklighetsfrånvända uppfattningar styr den svenska energipolitiken. Centerordföranden Maud Olofsson och hennes miljöminister Andreas Carlgren vill ju som bekant satsa 300 skattemiljarder på ny vindkraft – för att täcka upp för den opålitliga kärnkraften.

Dessutom är planen att en stor del av vindsnurrorna ska placeras i Norrland, där det är som kallast. Detta trots att vindkraftsindustrin inte har någon lösning på problemet med nedisning av propellrarna, förutom att värma upp dem med el. Nedisningen kan dessutom innebära livsfara för människor och djur i närheten, när stora isflak slungas iväg som projektiler från vingarna.

Intressant?

DN, IDG, NT, Smålandsposten, BLT, DN, SvD, Skånskan, SVT, E24, GP

Andra bloggare om energi, miljö, vindkraft, vinter, politik

No related posts.

Hanteringen av odöda, bra skräckis av Ajvide Lindqvist.

Knappt har debatten om dödshjälp svalnat förrän läkarkåren börjar begära det motsatta – att få fortsätta att vårda döende människor. Detta för att råda bot på ett av de största problemen inom transplantationskirurgin just nu: den skriande bristen på organ. För paradoxen är ju att i takt med att läkarna blivit allt skickligare på att byta ut våra inre och yttre delar, blir det allt färre som dör. Eller rättare sagt – dör på rätt sätt.

Hittills har det mest varit tur om läkarna fått in en svårt skadad människa som haft den goda smaken att avlida vid precis rätt tillfälle, men genom att sätta in livsuppehållande åtgärder även på hopplösa fall kan många fler räddas till livet reservdelslagret i källaren på våra sjukhus. Och alltså komma transplantationspatienter till gagn.

Det är förstsås vanskligt att förhålla sig skeptisk till sådant här – det kommer ju utan tvekan att rädda liv. Hade något av mina egna barn behövt en ny njure, lunga eller hjärta hade jag naturligtvis varit oändligt tacksam om det funnits tillgång till donatorer, vilket det alltför sällan gör idag.

Men det är ändå svårt att göra sig fri från bilden av underjordiska sjukhussalar, där de odöda ligger och väntar på att skördas. Att börja se dödssjuka människor som potentiella reservdelslager istället för individer är en integritetsmässig glidning som vi säkert är fler än Göran Hägglund som ifrågasätter. För om läkarna tillåts hålla ”odöda” vid liv en eller två dagar, vem ska stoppa dem från att hålla på ännu längre? Och när olycksoffer börjar få ett kommersiellt värde är vi verkligen ute på ett sluttande plan.

Fler om sjukvård, donation, hälsa, organ, etik

Intressant?

No related posts.

Anonymiserade döttrar hugger in på en minipizza.

Den brukar vanligtvis kallas staden som aldrig sover – men en minst lika lämplig slogan för New York City är Staden som alltid äter. Man behöver aldrig ta mer än ett par steg mellan Pretzel-, Halal-, Frankfurter- eller glassvagnarna, och vill man sitta ner finns det alltid ett snabbmatsställe inom bekvämt släpavstånd.

Oavsett tid på dygnet finns det alltid något att stoppa i sig, och efter att affärerna stängt framåt halvelvatiden på kvällen och man inte längre kan shoppa, blir ätande huvudsysselsättningen. Man ser alltid någon som trycker i sig sönderfriterade kycklingfiléer från KFC, äter en hamburgare, en Donut eller lufsar runt med en stor Pepsi i handen (vilket i USA innebär enlitersmuggar). Det är i princip omöjligt att få små portioner, beställer man en ”minipizza” får man in något som snarast påminner om XL-modellerna på svenska restauranger. En stor pizza får inte ens plats på restaurangbordet (jag har själv bevittnat det).

Frukost. Mums filibabba.

En normal frukost består av fyra stora pannkakor – som förslagsvis dränks i medföljande lönnsirap, äggröra, bacon eller korv, ett par rostade bröd och kaffe. Det tar många timmar att motionera bort en sådan start på dagen (vi brukade aldrig få i oss mer än hälften). Och det är inte alls ovanligt att man se folk som sätter i sig en påse chips och en Coca-Cola som lunch. Den övervägande delen av TV-reklamen handlar om snabbmat eller godis – oftast riktad till barn. Resten är reklam för bantningskurer och träningsredskap.

De kanske största förändringarna mellan det USA jag besökte 1980 och dagens förenta stater är att bilarna är mindre – men folk är större.

Men varför är det så? Alla vet att socker och kolhydrater gör oss feta – ändå fortsätter folk att äta chips och kakor. Svaret är att snabbmatsindustrin, Big Food, som sysselsätter en av de största och mest pengastinna lobbygrupperna i USA, lyckats stoppa i princip alla initiativ för att förhindra att folk äter ihjäl sig. För ett par år sedan lyckades lobbyn stoppa lagstiftning mot läsk, snabbmat och godis i landets grundskolor. Och skräpmatslobbyn har hittills hindrat alla försök till varningsmärkning och vettig konsumentinformation – även inom EU.

I brist på motstånd från politiker, med resurssvaga konsument- och folkhälsoorganisationer, styr Big Food USA mot avgrunden. 1970 köpte amerikanerna snabbmat för 6 miljarder dollar (43 miljarder kr). 2000 var skräpmatskonsumtionen värd 110 miljarder dollar – en ökning med 945 procent. Och ökningen fortsätter – den nya trenden är att inbilla konsumenterna att skräpmaten egentligen är hälsosam.

Instruktion för hur man räddar folk från att dö – av mat.

I ett land där så mycket av tiden går åt till att äta, är det kanske inte helt förvånande att maten också utgör en av de vanligaste dödsorsakerna. (Alla restauranger har t ex en guide på väggen som visar hur man räddar någon som satt i halsen från att kvävas.)

Usel mat och brist på fysisk aktivitet är idag den främsta orsaken till att amerikanerna dör i förtid. Enligt US Department of Health and Human Services (HHS) möter 310.000-580.000 amerikaner en alltför tidig död på grund av felaktig kost och brist på motion. Det är dubbelt så många som dem som avlider i sviterna av rökning, 13 gånger fler än de som dör av skottskador – och en 20 gånger vanligare dödsorsak än narkotikamissbruk. USA håller raskt på att äta ihjäl sig.
Samtidigt lägger den amerikanska staten ner tusentals miljarder på terroristbekämpning, både i och utanför USA. Det går inte att åka upp i en skyskrapa, åka båt eller besöka ett museum utan att gå igenom en säkerhetskontroll i stil med den på flygplatserna. Jag undrar hur många amerikanska liv som räddats om bara en bråkdel av pengarna från den svällande säkerhetsindustrin lagts på att förändra människors matvanor.

(Fast i ärlighetens namn är det svårt att låta bli de där mumsiga pannkakorna med sirap…)

Intressant?

(Mer om skräpmat i dagens DN

Andra bloggare om mat, hälsa, övervikt, usa

Related posts:

1. Vi är fetare än nånsin – då blir snabbmaten ännu billigare
2. De verkliga skurkarna slipper alltid undan

Någon slags handläggare på Värmdö kommun (eller om det är landstinget) skickade igår det här mailet till mig – utan närmare presentation och den fylliga rubriken ”influensa info” med ett PDF-dokument bifogat. Dessutom fick jag förmånen att se alla andra mottagare av brevet. Vilket kanske spelar mindre roll nu när det handlade om förberedelserna inför Massvaccinationen i vårt lilla hörn av världen, och inte klamydiatest eller nåt annat mindre smickrande sjukvårdsärende att dela med grannarna (inte för jag nu HAR gjort nåt test…).
Hur som helst, i dokumentet kan vi läsa att med start vecka 42 kommer man att kunna boka tid för vaccinering ett par kvällar i veckan, i en lokal nere i Gustavsbergs hamn. Eftersom det trots allt bor nära 40.000 i kommunen, innebär det att det nog kommer att bli trångt, trevligt och ett utmärkt tillfälle för hela Värmdö att träffas – och utbyta virus. Att boka via telefon eller Internet kommer inte på fråga, det är personlig inställelse som gäller.
Kontaktar man sjukvården får man höra att det viktigaste är att man håller sig så långt ifrån vårdcentraler som möjligt för att hindra smittspridning. Så – hur tänkte de här egentligen?

Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensan, vaccination, sjukvård

Intressant, kanske?

No related posts.

Och personlig integritet är ju ändå så 90-tal.

(Hittade bilden på FlowingData, men den kommer ursprungligen från directdaily.)

No related posts.

No related posts.