Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Kategori: Medicin

Oväntade hälsoeffekter av strålning

Eftersom jag numera ändå lär vara allmänt föraktad och #näthatad efter förra inlägget om kärnkraften, kan jag lika gärna rota runt lite mer i det öppna såret. Så därför tänkte jag ta tillfället i akt att komplicera bilden när det gäller dokumenterade effekter av radioaktiv strålning.

Vi lever ju alla med en medfödd skräck för strålning och radioaktivitet, sannolikt sprungen ur bilderna av Hiroshima- och Nagasakibomberna och det efterföljande Kalla kriget med kärnvapenprov, svampmoln och terrorbalans. Bilden av gammastrålningen som dödar och vanställer, och vars effekter varar i generationer framöver i form av genetiska skador och foster som föds med mutationer, är stark. Det är samma skräck som får oss att reagera när vi läser i tidningen om hur Expressen-reportrarnas geigermätarna piper när de närmar sig Fukushima, och det är ”50 gånger högre strålning än vanligt”.

I verkligheten är det så att strålningsmätare är gjorda för extremt små doser, och i fallet med Expressens utsända som uppmätte radioaktivitet på upp till 5 mikrosievert, är denna nivå ända bara 5 tusendelar av den tillåtna dosen för någon som arbetar på kärnkraftverk, och en åttondel av vad man utsätts för under en långflygning. Denna grafik från xkcd.com illustrerar på ett tydligt sätt olika stråldoser och vad de kan jämföras med.

Hur förhöjda doser av strålning påverkar människor – och djur – på längre sikt skrivs det däremot inte så mycket om, möjligen för att sådan forskning delvis går på tvärs mot den allmänna uppfattningen om hur strålning påverkar oss (missfall, vanställda foster, mutationer etc etc).

I Pripyat, staden som evakuerades efter Tjernobyl-olyckan, fann forskare att skogsmöss som levde på marken, hade anpassat sig till de mycket höga strålningsnivåerna i området, utan att detta påverkade vare sig fortplantningsförmågan eller gav upphov till genetiska missbildningar. Fåglar, däremot, påverkades betydligt mer negativt. De utsattes för hög radioaktivitet via födan (bär och frukter från marken) men eftersom de lever högt ovanför marken har deras organismer inte anpassat sig till de högre stråldoserna.

När det gäller långtidseffekter på människor, finns det faktiskt en hel del forskning på området. I Nagasaki, den andra staden som utplånades av USA:s atombomber i Andra världskriets slutskede, har universitetets Institut för atombombssjukdomar kontinuerligt analyserat läkarjournaler från 83.050 överlevande allt sedan 1968. Samtliga dessa personer fick gå igenom hälsokontroller två gånger per år, vilket gav forskarna ett mycket stort underlag för att bedöma långtidseffekterna av atombomben och de förhöjda strålningsnivåerna i och omkring Nagasaki. Detta handlar alltså inte om de människor som befann sig i eller i närheten av nedslagsplatsen, ”ground zero”, där hettan och strålningen dödade nästan allt levande, utan de som befann sig i områden som drabbades av låga eller medelhöga doser av radioaktivt nedfall.

För att ta reda på hur dessa överlevande klarade sig, jämfördes deras hälsotillståndet med en kontrollgrupp bestående av japanska kvinnor och män i samma ålder som inte utsatts för strålning.

Resultatet? Dödligheten i olika typer av sjukdomar visade sig vara betydligt lägre hos överlevarna än den grupp som inte utsatts för strålning. De var i allmänhet friskare och drabbades av färre sjukdomar. Några genetiska defekter kunde inte heller hittas bland de 90.000 barnen och barnbarnen till överlevarna.

Med detta vill jag naturligtvis inte på något sätt förringa riskerna av att utsättas för strålning – 75.000 dog trots allt i Nagasaki – många av strålskador – och vi vet att olika typer av radioaktiva ämnen påverkar mer än andra (till exempel radioaktivt jod, som tas upp av sköldkörteln och kan leda till tumörbildning, speciellt hos yngre).

Men när det gäller exponering för lägre doser, verkar det som att kroppen kan bygga upp ett försvar mot strålningsskador. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom många ställen på Jorden har hög naturlig bakgrundsstrålning (till exempel grottor i berg med radioaktiva mineraler).

Och vissa livsmedel innehåller faktiskt så pass höga halter av radioaktiva ämnen att de kan ge utslag i flygplatsernas säkerhetskontroller. En medelstor banan ger till exempel 0,1 mikrosieverts stråldos – att äta 10 bananer motsvarar alltså strålningsdosen för en handröntgen.

Det finns förvisso tillfällen när det kan vara befogat att få panik. Men just nu är inte ett sådant tillfälle.

Intressant?

SvD 1, 2, Aftonbladet 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, Expressen 1, 2


Andra bloggare om , , , ,

Vårdbyråkrater utan hjärta – och hjärna

Svårt cancersjuka barn tvingas i all hast lämna specialkliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala, sedan landstinget plötsligt upptäckt att det inte finns personal nog för att driva verksamheten på helgerna. Beslutet kommer efter en lång tid av problem för cancerkliniken, där många sjuksköterskor slutat i protest mot den höga arbetsbelastningen. Vilket inneburit att de som blivit kvar fått jobba ännu mer – och nu har många av dessa till råga på allt sjukskrivit sig. Om det är av utmattning, förkylning, eller som en protest mot Landstinget ska jag låta vara osagt, och det är egentligen inte viktigt.

Det bedrövliga i den här affären är dels vårdbyråkraternas totala misslyckande med att göra sitt jobb – att se till att vården fungerar – och dels den totala frånvaron av medkänsla för de svårt sjuka barn som vårdas på Akademiska sjukhuset. För istället för att hyra in personal – vilket landstingen gladeligen gör när det gäller specialistläkare och kirurger – så bestämmer sig byråkraterna istället för att stänga canceravdelningen och flyga iväg de cancersjuka barnen till andra sjukhus i landet, något som skapar oro både för barn och föräldrar.

Samtidigt, i en annan del av landet, sitter Åke Jonsson, 60, och väntar på att få sin brutna fot opererad. Det har han gjort sedan juldagen, då hans fotled knäcktes. Sedan dess har han väntat, med en fot som värker och blivit allt mer deformerad. Frågan är han nånsin kommer att bli helt återställd.

”Tyvärr är vi inte helt framme vid vårdgarantins 90-dagarsgräns ännu”, säger Håkan Löfgren, ortopedklinikens verksamhetschef lakoniskt.

Se där två illustrationer på ett samtida Sverige där den offentligt finansierade välfärden misslyckas gång på gång med sin enda viktiga uppgift.

Från vänsterhåll blir vi ständigt matade med skräckhistorier om hur eländigt det kommer att bli för de sjuka och svaga i samhället om vi öppnar för privata vårdalternativ. Men ingen privat vårdgivare skulle nånsin kunna agera som Akademiska sjukhuset eller Länssjukhuset Ryhov – det hade slagit direkt mot lönsamheten och därmed företagets överlevnad.

Men i Sveriges landsting sitter anonyma politiker och styr en ännu mer ansiktslös kader av vårdbyråkrater som aldrig någonsin behöver ta ansvar för sin brist på kompetens eller medmänsklighet. Sedan hjälper det inte hur mycket pengar man pumpar in i verksamheten – de svagaste kommer alltid att dra det kortaste strået i tävlingen mot vårdbyråkraterna utan hjärta och hjärna.

Mer om , , ,

Intressant?

Äckligt intressant: webbcasting från operationer

bild-2Förr i tiden var man tvungen att bli antagen till femårig läkarutbildning för att få (den tveksamma) förmånen att uppleva en operation på nära håll. Så icke mer – idag kan vem som helst med tillgång till Internet och mage av stål beskåda hjärtoperationer, könsbyten, ambutationer och en och annan obduktion via OR-Live och YouTube. (Nästa veckas special behandlar kirurgisk borttagning av livmodrar btw…)

Förutom att fundera på affärsmodellen bakom denna satsning (hur hittar man annonsörer till en obduktionsfilm?) kan man konstatera att ytterligare en äckelbarriär har rivitis: först blev vi kollektivt uppmjukade med fejkobduktioner i CSI, och nu är det dags för äkta vara.

Wired Science letade upp sina tio favoriter bland OR-filmerna, och det är på sin plats att varna redan på förhand – vissa av dem är extremt ”gory”:

…be very forewarned: Some of these are grisly, and all of them are graphic. The autopsy and sex-change operation, in particular, are very not-safe-for-work and not-safe-for-the-squeamish.

Skicka alltså inte vidare till alla på jobbet på lunchen, och om du ändå skulle ta risken att kolla, ät inget under tiden…

© 2017 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: