…till det blir 2014 och Centerpartiet äntligen förpassas ur riksdagen, och därmed sätta punkt för en 40 år lång period av energipolitiskt vansinne. Då, kanske, vi äntligen slipper obegåvat dravel från okunniga politiker som på fullaste allvar tror att floskler om ”klimatarbete” får väljarna att strömma till. Att läsa kommentarerna till artikeln – vilket de bägge skribenterna garanterat inte gjort – är annars en god indikation på vart vinden blåser (!). En annan indikator är de ständigt fallande opinionssiffrorna för partiet (någon Lööf-effekt har vi inte sett till). Svenskarna är innerligt trötta på miljardrullningen till verkningslösa symbolprojekt. Det parti som blir först med att propagera för en tillväxtorienterad energipolitik, med en satsning på moderniserad kärnkraft och lägre elpriser, skulle sopa banan i valet 2014.

Det kommer dock Centern aldrig att förstå, partiet vars hela moderna politiska historia handlat om att vara emot allt – utom ökade bidrag. Inte bara mot kärnkraft utan även viktiga infrastruktursatsningar som Öresundsbron.

Men under dagar som denna, när vindkraftverken står stilla, tågen ställs in på grund av kyla och snökanonerna dundrar in på rad och ställer till kaos, är debattartiklar som den här antagligen det mest effektiva sättet att begå politisk harakiri.

Ja, visst blir man lite upplivad.

Intressant?

Andra bloggar om politik, kyla, snökanon, centern

Related posts:

1. Har vi verkligen råd med Maud?
2. Se vad som händer om vi inte räddar klimatet!
3. Varför sälja knark när man kan handla med utsläppsrätter?

In a damning report to clients, UBS Investment Research said that had the €210bn the European ETS had cost consumers been used in a targeted approach to replace the EU’s dirtiest power plants, emissions could have been reduced by 43 per cent ”instead of almost zero impact on the back of emissions trading”.

Describing the EU’s ETS as having ”limited benefits and embarrassing consequences”, the report said there was fading political support for the scheme, the price was too low to have any significant environmental impact and it had provided windfall profits to market participants, paid for by electricity customers.

Alltså – hade samma summa satsats på att bygga om EU:s smutsigaste kolkraftverk, hade utsläppen varit halverade idag. Alternativt hade 2.000 miljarder räckt till att rädda de krisande Euroländerna dubbelt upp.

Men egentligen är det värre än så. Utöver biljonrullningen med våra pengar på meningslösa så kallade klimatåtgärder, har Kyotoavtalet gjort det lönsamt att flytta tillverkningsindustri från Europa – med höga miljökrav – till Indien och Kina där miljölagstiftning är ett närmast okänt begrepp. Under Kyotoavtalet har Europa, med mindre än 15 procent av de globala utsläppen, aktivt drivit iväg industriarbetstillfällen från unionen, samtidigt som energi- och transportkostnaderna för medborgarna chockhöjts. Vi har alla blivit fattigare, allt för en meningslös symbolhandling: att om bara vi visar vägen med sänkta utsläpp, kommer resten av världen att följa efter.

Som syns av diagrammet ovan – hämtat från tyska Der Spiegel – är det en oerhört naiv förhoppning, som bara Greenpeaceaktivister fortfarande kan tro på  (och centerpartistiska miljöministrar förstås.) Både USA och Europa – och särskilt Tyskland – har sänkt sina utsläpp sedan 1990. Notera särskilt att USA har lyckats bättre än Europa, trots att landet står utanför Kyotoavtalet. Men vad hjälper det, när Kina ökat sina utsläpp med mer än 200 procent under samma period och Indien fördubblat sina?

Med tanke på resultatet är det fullt förståeligt att Kanada hoppar av Kyoto. Men här i Sverige befinner vi oss fortfarande i fablernas värld och applåderar Sveriges och EU:s beslut att ensidigt förlänga pinan ytterligare ett par år. Vi måstebli ännu lite fattigare för att visa handlingskraft.

Någon påverkan på vädret nu eller om 100 år har det dock inte. Sedan kan Lena Ek jubla hur mycket hon vill.

Intressant?

DN 1, 2, SvD, Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om kyotoavtalet, klimat, durban, ekonomi

Fotnot: Även om Kyotoavtalet hade följts till punkt och pricka, av samtliga världens länder, hur mycket hade det påverkat klimatet? Det finns beräkningar på detta, gjorda av klimatforskaren Tom Wigley 1998: 0,05 grader C minskad medeltemperatur till 2050.

Related posts:

1. Eurosamarbetet – det hjälper inte att polera liket
2. Det är inte Tysklands fel att Europa krisar
3. Det är inte bara USA som är på dekis

Det märks tydligt att det är stort klimatmöte på gång – denna gång i Durban, Sydafrika – eftersom TV och tidningar nu fylls med mer dårskaper än vanligt med klimatindustrin som avsändare. Det står många miljarder på spel, så det gäller att hålla domedagskänslan på topp. Och det senaste greppet bland ”forskare” är att börja skylla alla möjliga sorters väder på utsläppen av växthusgaser.

Värmeböljor, översvämningar eller torka – det är klimatförändringarnas fel!

Bränder i Moskva – klimatförändringarna!

Extremkyla två vintrar i rad – that’s klimatförändringar for you!

Forna tiders höststormar har därför ersatts med vad som i tidningarna kallas det galna vädret. Ibland kan man till och med chatta med en meteorolog om att allt minsann är värre än nånsin, och att det minsann beror på att vi kör bil och äter kött.

En veritabel OS-mästare i grenen klimatalarmism heter Stefan Rahmstorf och är forskare på universitetet i Potsdam. Han ställer alltid upp när pressen eller TV – som Rapport – vill ha lite sköna domedagsprofetior. Likt en forskningens Harold Camping levererar Rahmstorf apokalyps med extra allt. Säger FN:s klimatpanel att havsnivåerna kommer att stiga ungefär 1-1,5 meter så drar Rahmstorf till med 10! Och temperaturen kommer inte att stanna vid 2-3 graders ökning – minst 6-7, kanske till och med 10 kommer det att bli!

Nu är Rahmstorf extrem till och med bland domedagsprofeter – förra året deltog han exempelvis i en uppseendeväckande rättegång mot mänskligheten – och det krävs ingen omfattande research för att hitta en uppsjö av kritiska röster även bland sådana som knappast kan stämplas som förnekare. Roger Pielke Jr plockar effektivt sönder Rahmstorfs slutsatser, och även FN:s klimatpanel – IPCC – slår i sin senaste sammanfattning fast att det är mycket svårt att avgöra huruvida extrema väderhändelser blir vanligare, och vad de i så fall beror på. Vad gäller stormar så visar aktuell forskning att det inte går att urskilja någon aom helst trend vare sig i antal eller intensitet – inte ens om man jämför med de senaste 5.000 åren.

Hela denna larmcirkus hade kunnat vara ganska underhållande om det inte varit för det sorgliga faktum att Rahmstorfs överdrifter faktiskt ligger till grund för politiska beslut som kostar Europas – och världens invånare – 1000-tals miljarder i verkningslösa klimatavtal, vansinniga satsningar på etanolbilar och miljardsubventioner till ineffektiva energikällor som vindkraft och solceller. Eller ta den lokala hysterin som handlar om hur många meters havsnivåhöjning en framtida Slussen ska kunna stå emot (när den mest trovärdiga höjningen kommer att landa på sin höjd ett par decimeter).

Det enda glädjande i sammanhanget är att det så kallade tvågradersmålet kanske ändå kan uppnås – och detta utan att någon lyfter ett finger. En ny forskningsrapport, publicerad i vetenskapstidskriften Science, visar nämligen att den så kallade klimatkänsligheten kan vara betydligt mindre än man tidigare trott, och att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären bara skulle leda till mellan 1,7 och 2,6 C ökad medeltemperatur, alltså nära en halvering jämfört med tidigare beräkningar.

Det borde vara goda nyheter för de 10.000 delegaterna på plats i Durban. Målet är i sikte – och de behöver inte ens lämna solstolarna!

Intressant?

Aftonbladet, DN, SvT Debatt

Andra bloggar om storm, klimat, väder, durban, miljö

No related posts.

Lena Ek, miljöminister.

Stor indignation råder efter avslöjandet att centerns nytillträdda miljöminister, Lena Ek, suttit som vice ordförande för energilobbyn – eller om det är tankesmedjan – European Energy Forum (EEF). Det som upprör med denna organisation är att den är öppen för aktörer från alla delar av Europas energisektor – alltså inte bara så kallade förnybara energislag. Lena EK är dessutom inte längre engagerad i organisationen, så hade det inte varit för det faktum att EEF tillåtit även kärnkrafts-, olje- och gasbolag tillträde så hade det inte blivit någon nyhet över huvud taget.

Hade det däremot handlat om en lobbygrupp vars mål vore att endast satsa på ineffektiv, dyr, miljövidrig energiproduktion som förstör landskapet, orsakar massdöd bland rovfåglar, driver iväg tillverkningsindustri till Kina och plussar på ett par hundra miljarder på våra energipriser hade mp:s Carl Schlyter sannolikt inte haft något att invända alls.

Dessutom ska vi komma ihåg att Centern egentligen är en enda stor lobbygrupp, förklädd till politiskt parti. Ett tydligt mål med verksamheten är att se till att degen rullar in till kärnväljarna, dvs LRF:s medlemmar. Därför har Centerns energipolitik så här långt gått ut på att bana väg för den gigantiska utbyggnaden av vindkraft som vi nu ser.

Denna miljardrullning gynnar självklart LRF, vilket tydliggörs av förbundets reklam om att man som markägare kan tjäna 150.000 per år utan arbetsinsats – per vindkraftverk. Stora markägare kan därför dra in mångmiljonbelopp varje år på Centerns politik. Andreas Carlgren, den tidigare energiministern, ville till och med avskaffa den kommunala vetorätten för att få tyst på jobbiga klimatförnekare i bygderna och på så sätt göra utrullningen snabb och effektiv.

Därför är det extremt glädjande att Lena Ek faktiskt verkar förstå att det behövs både också riktiga energikällor, som vatten- och kärnkraft för att klara Sveriges energiförsörjning. Riskerna att bara lyssna på mupplobbyn ser vi annars i Skåne, där företag och privatpersoner dignar under nya chockhöjda elpriser. Det råder nämligen en akut brist på energiproduktion, och vindsnurrorna i Danmark lyckas inte ersätta ens en bråkdel av vad som gick förlorat när Barsebäck lades ner.

Så går det när man tillåter en lobbygrupp styra. I det här fallet Centern.

Intressant?

Andra bloggare om politik, centern, energi, lobbyister

Related posts:

1. Äntligen kommer de gröna jobben!
2. Lite tvångsvård får man ta när världen hotas

Här ska det odlas skog.

Jag har skrivit tidigare om det vansinniga systemet med utsläppsrätter, som inte bara gett oss svenskar rekorddyra elräkningar utan också skänkt den organiserade brottsligheten en helt ny intäktskälla att ösa ur.

Men det kanske vidrigaste exemplet hittills av hur systemet missbrukas kommer från Uganda, där 20.000 fattiga människor nyligen fördrevs med våld från sin by – en operation där flera dödades. Marken hade sålts till ett brittiskt skogsföretag, New Forests Company, vars affärsidé är att skapa ”hållbar utveckling” genom trädplantering på stora landarealer i Afrika. Som tack för denna insats för miljön kan företaget tillgodoräkna sig utsläppsrätter – som sedan kan krängas bland annat via den Europeiska börsen för utsläppshandel. New Forest Company, som backas av stora investorer som storbanken HSBC, träffade ett avtal med den ugandiska staten 2005, och totalt beräknas intäkterna från utsläppsrätterna för dessa afrikanska trädplanteringar vara värda mer än 12 miljarder årligen.

Man kan alltså säga att en normal svenska villaägare betalar c:a 3.000 kronor per år – för att företag i ”hållbarhetsbranschen”, som New Forests Company, ska kunna generera vinster som är astronomiska i jämförelse med alla andra industrier.

Det är den brittiska hjälporganisationen Oxfam som slår larm. I en artikel i New York Times berättar bybor den brutala historien om hur regimen rensade området på de människor som stod i vägen för skogsföretagets intåg.

 “I heard people being beaten, so I ran outside,” said Emmanuel Cyicyima, 33. “The houses were being burnt down.”

Other villagers described gun-toting soldiers and an 8-year-old child burning to death when his home was set ablaze by security officers.

Systemet med utsläppsrätter, som EU numera i princip är ensamt om att driva, var en del av det sedan länge havererade Kyotoprotokollet från 1997. Systemet har aldrig någonsin fungerat som det var tänkt, och under de år som avtalet varit i kraft inte minskat – utan istället ökat med mer än 12 procent. Vid årsskiftet löper avtalet ut, och alla stora utsläppsnationer, som USA, Ryssland, Kina, Brasilien och Japan (!) har deklarat att de inte tänker skriva under en förlängning. EU kommer förstås hålla fast i det levande liket så länge som det över huvud taget är möjligt, eftersom det drar in stora summor till det omättliga byråkratkomplexet i Bryssel.

Faktum är i alla fall att utsläppshandeln inte har bidragit ett dugg till att rädda klimatet – tvärt om har det ironiskt nog skapat just den situation som det skulle förhindra: horder av klimatflyktingar.

Och detta är inte det enda exemplet på hur hållbarhet och handel med utsläppsrätter missbrukats. Världsnaturfonden, WWF, har köpt en bit regnskog högt upp i de sydamerikanska bergen, med avsikt att kunna ”kapitalisera” denna tillgång till ett värde av hundratals miljarder på marknaden för utsläppsrätter – detta utan att någon som helst sänkning av utsläppen sker. Och till och med svenska Sekab, som skulle frälsa svenska bilister med billig etanol, var för bara några år sedan i Afrika och försökte få fattiga bönder att odla energigrödor istället för spannmål. För att citera Oxfam igen, så sker det just nu så kallad ”land grabbing” i stor skala i fattiga länder, i många fall under förevändningen att rädda världen.

“Too many investments have resulted in dispossession, deception, violation of human rights and destruction of livelihoods,” Oxfam said in the report. “This interest in land is not something that will pass.” As population and urbanization soar, it added, “whatever land there is will surely be prized.”

Alla med någon grad av normalbegåvning inser förstås att ett system där man handlar med luft till astronomiska belopp kommer att missbrukas. Men här har vi tyvärr med EU att göra, där  begrepp som ”vett” och ”verklighetsförankring” är okända bland den ansiktslösa massa av byråkrater som ingen europé någonsin skulle få för sig att rösta på i öppna val.

Det enda goda med den ekonomiska kris som vår kontinent genomlider just nu är att den mycket väl kan innebära ett välbehövligt nackskott för hela det havererade system som kallas EU.

20.000 fattiga bönder i Afrika hade nog önskat att den dagen redan varit här.

Intressant?

Andra bloggare om energi, miljö, elpris, eu, afrika

Related posts:

1. Datorer och Internet skapar inga massmördare

Vi tar det från början.

I morgon drar Al Gore igång sin stora miljökampanj 24 Hours of Reality, som enligt förhandsbuzzen (fritt översatt) ska “rikta världens uppmärksamhet mot den verkliga omfattningen och konsekvenserna av klimatkrisen. Att undanröja tvivlen. Avslöja förnekarna.”

Stora ord, och det kanske behövs. Allmänhetens intresse för klimatfrågan har nämligen svalnat avsevärt på senare år. Färre än hälften av amerikanerna och bara fyra av tio engelsmän tror idag på att människans utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet. Och bara 24 procent uppfattar Al Gore som expert i miljö- och klimatfrågor. Det är också fullt möjligt att USA får en klimatförnekare som president nästa år. Rick Perry, guvernör från Texas, har nämligen uttryckt skepsis när det gäller att höja miljöskatter och satsa miljarder på t ex alternativa energikällor, då varken omfattningen eller orsakerna till klimatförändringarna är tillräckligt utredda. I Al Gores värld är Rick Perry givetvis köpt av olje- och kollobbyn, något som mycket väl kan stämma.

Men oavsett vilket så har Gore en brant uppförsbacke för sitt projekt – och kanske är det därför hans PR-byrå tar till metoder som ligger snubblande det sätt som botnät och storspammare agerar.  Gores PR-rådgivare har nämligen kommit på den fantastiska idén att uppmana människor att ge kampanjen fri tillgång till deras Facebook-konton. Den som ställer upp, godkänner att Gore & Co under 24 timmar postar kampanjinlägg som ser ut att komma från ens egen FB-användare. Detta är förstås tänkt att få ett högre genomslag än traditionell annonsering eller genom att driva trafik till en Facebooksida. Projektet lovar dock att posta högst tre uppdateringar i timmen – vilket innebär att dina FB-kompisar som mest kan få se 72 uppdateringar under det dygn som kampanjen pågår. Det är… mycket.

Leo Hickman, som miljöbloggar för The Guardian, tycker Gore har gått för långt:

As I’ve written before – most notably about Foursquare– internet security is, at best, a fragile beast and the idea of asking people to donate their online accounts is not, in my view, a terribly sensible precedent to being setting. [...]

I follow people on Twitter to hear their real voice, not that of a spambot, no matter how good the intentions of the sender.

Frågan är väl dessutom om det tilltaget bryter mot Facebooks regler så det bara skriker om det. Kommersiella aktörer som haft liknande idéer har stoppats tidigare från att använda FB-användare som spambottar (även om det finns exempel på motsatsen, till exempel Farmville och Zyngas andra så kallade spel).

Skulle du upplåta ditt Twitter- eller Facebookkonto till Al Gores kampanj?

Intressant?

Andra bloggare om facebook, internet, miljö, al gore

Mer om miljö i DN

Related posts:

1. Ny Al Gore-effekt: blixthalka i Göteborg
2. Vit jul? Det är Al Gore-effekten…
3. Al Gore avslöjar en konspiration

Problemet är bara att hotbilden aldrig haft någon vidare verklighetsförankring. Hela uppståndelsen startade med en enda observation år 2004, då biologen och viltforskaren Charles Monnett såg fyra döda isbjörnar flyta omkring i vattnen utanför Alaskas nordkust. Observationen gjordes dagarna efter en kraftig storm hade dragit fram över området, och forskarna drog slutsatsen att ett minskat istäcke – som i sin tur sades vara följden av den globala uppvärmningen – gjorde isbjörnarna extra utsatta och alltså riskerade att drunkna när de tvingades längre och längre ut på öppet vatten för att söka föda. Ytterligare observationer av drunknade isbjörnar har – med ett undantag – lyst med sin frånvaro, trots att det borde legat isbjörnslik i drivor till exempel 2007, då isutbredningen i Arktis var dokumenterat rekordlåg.

Hur som helst, hypotesen låg till grund för en uppmärksammad forskningsrapport av Monnett m fl år 2006. Denna forskning inspirerade i sin tur Al Gore, som använde sig den hjärtslitande historien om de drunknade isbjörnarna i sin katastrofrulle En obekväm sanning (2006) – filmen som för övrigt gav Gore ett Nobelpris. Och när klimathysterin var på sin absoluta topp, 2008, beslöt amerikanska inrikesdepartementet att förklara isbjörnen som en utrotningshotad art. Hur mycket isbjörnen har bidragit med till WWF:s kampanjkassa vågar jag inte ens gissa.

LolBear.

Med bakgrund av detta, är det värt att notera att forskaren i fråga, Charles Monnett, just fått sparken av sin arbetsgivare, U.S. Bureau of Ocean Energy Management, Regulation and Enforcement. Orsaken, enligt Alaska Daily News, är misstankar om att Monnett ”brustit i vetenskaplig integritet” i den omtalade isbjörnsstudien:

The federal agency where he works told him he’s being investigated for ”integrity issues,” but a watchdog group believes it has to do with the 2006 journal article about the bear.

Att isbjörnshysterin bara varit en del av det miljöindustriella komplexet kommer inte direkt som en nyhet för oss som följt frågan de senaste åren. Redan 2008 slog bloggen World Climate Report hål på de flesta av slutsatserna i Monnetts studie.

Men trots att det mesta verkar tala för att hysterin är obefogad och isbjörnarna verkar klara sig ganska bra  – trots minskande istäcke de senaste åren har stammen ökat femfaldigt, från runt 5.000 på 50-talet till drygt 25.000 idag – gör den vetenskapliga världen allt för att hålla hotet vid liv. Vid en konferens arrangerad av FN hösten 2009 i Köpenhamn, bjöds världens främsta experter på ursus maritimus in för att diskutera hotet mot isbörnarna. Alla utom den mest meriterade, Dr Mitchell Taylor med mer än 30 års isbjörnsstudier i bagaget. Mitchell portades för att han ”hade fel inställning i frågan om den globala uppvärmningen”.

Och så är det givetvis. Hysterin kring smältande isar och drunknande isbjörnar är alldeles för viktig för samhällsekonomin för att vi ska kunna tillåta oss se nyktert på frågan. En högst avsevärd del av EU:s och Sveriges skatteintäkter – energiskatter, utsläppsrätter, vindkraftssubventioner, mm – bygger ju trots allt på att vi tror på hotet.

Frågan man ställer sig är naturligtvis hur de där fyra isbjörnarna egentligen dog? Isbjörnar är nämligen extremt duktiga simmare, och det finns bara två ytterligare observation av drunknade isbjörnar i modern tid. Dessa två djur dog efter att forskare, som inventerat beståndet av isbjörnar i norra Kanada, skjutit dem med bedövningspilar. Isbjörnarna flydde ut på öppet vatten, där de förlorade medvetandet och drunknade.

Whoops.

Intressant?

Andra bloggare om natur, djur, miljö, klimat, isbjörn

Related posts:

1. Klimatet just nu – i New York och Älmhult

Flytta på dig, orangutangjävel – här ska fällas timmer!

Världsnaturfonden, WWF, sysslar inte enbart med indoktrineringsarbete i den svenska skolan, organisationen tjänar också stora pengar på skövling av regnskog. I alla fall om man ska tro på rapporterna från de ”undersökande aktivisterna” i Global Witness, som igår släppte en rapport om hur Världsnaturfondens pandamärkning – som ska garantera att timmer inte kommer från hotad natur och regnskogar – systematiskt missbrukas av skogsbolag på Borneo och i andra delar av världen där regnskogar med den största biologiska mångfalden finns. Rapporten har uppmärksammats både av BBC och The Guardian.

Märkningen, som hanteras av WWF:s flaggskepp Global forest and trade network (Gftn), är delfinansierat av USA och EU och skapades för att stödja ekologiskt hållbart skogsbruk. Mer än 70 internationella skogsbolag deltar i miljösamarbetet, liksom ett stort antal återförsäljare av timmer. WWF hävdar att nätverket, som bildades för 20 år sedan, nu står för 19 procent av den internationella försäljningen av träråvaror. Denna handel med pandamärkt timmer omsätter 70 miljarder USD (440 miljarder kr) och avgifterna som WWF får in på medlemskap i nätverket är säkert långt ifrån blygsamma.

Rapporten visar dock att kraven för att delta i ”miljömärkningen” i princip är obefintliga, och exemplifierar med tre fallstudier – en av dessa belyser det malaysiska skogsbolaget Ta Ann Holdings Berhad, som skövlar regnskog på Borneo i en rasande takt – motsvarande 20 fotbollsplaner varje dag – djungel som bebos av utrotningshotade arter som orangutanger och fläckiga leoparder. Ändå följer skogsbolagets verksamhet de regler som WWF satt upp för att få rätt att pandamärka sitt timmer, enligt rapporten från Global Witness.

”Gftn rules are less stringent than US and EU laws prohibiting the import of illegal timber,” said Tom Picken, a forest campaigner at Global Witness in a press release. ”When a landmark scheme created in the name of conservation tolerates one of its member companies destroying orangutan habitat, something is going seriously wrong.”

WWF dementerar givetvis alla uppgifter i rapporten. Ändå är det svårt att bli särskilt förvånad. WWF har vuxit till en gigantisk organisation, en ”Bingo” (Big Non Governmental Organisation) som drar in mer mångmiljardbelopp årligen på kampanjer och insamlingar – och i takt med att verksamheten svällt har vd:ar med miljonlöner anställts och internationella PR-byråer anlitats. Intäkter och politiskt inflytande – bland annat via FN:s klimatpanel, där WWF bidragit med ”forskning” – har blivit oändligt mycket viktigare än några hundra hektar regnskog i Borneo.

Problemet är att organisationer som WWF, Greenpeace och andra som utger sig för att vilja rädda världen, kan agera i princip hur de vill under massmediernas radar. All kritik kan enkelt avfärdas med att det är tobaks- eller oljelobbyn som ligger bakom anklagelserna. Och organisationens PR-avdelning har för länge sedan neutraliserat pressen via kommersiellt lukrativa ”samarbeten” för att rädda apor, isbjörnar, tigrar eller till och med isen på Nordpolen. (Det som kallas Public Service kan vi som vanligt bortse från, reaktionen på händelserna i Norge i helgen visar att det var länge sedan SvT förstod innebörden av nyhetsarbete.)

Greenwash kallas det – och det här är bara ett av alla exempel på hur omsorg om miljön används för att sanktionera de mest vansinniga beslut. Som att elda upp vårt värdefulla spannmål som bränsle, handel med luft (utsläppsrätter) och miljardrullningen till totalt onödiga vindkraftparker i fjällen.

Intressant?

Andra bloggar om miljö, natur, regnskog, skövling, greenwash

No related posts.

Ismassor utanför Örsköldsvik i vintras.

Det råder uppror bland Sveriges klimatforskare efter Sjöfartsverkets beslut att låta Sveriges största isbrytare stanna hemma den kommande vintern, och assistera fastfrusna handels- och passagerarfartyg i Östersjön istället för att serva en handfull ekoturister och/eller klimatforskare vid den amerikanska McMurdo-basen i Antarktis.

Efter två smällkalla vintrar, där det så sent som i mars satt fast mer än 50 fartyg i Stockholms ytterskärgård, där passagerarfärjor varit när att krossas av ismassorna, där ryska staten fick kalla hem sina atomdrivna isbrytare från Arktis för att komma tillrätta med det katastrofala isläget i Finska viken, som var igenfrusen fram till slutet av april, ja då kan man kanske tycka att det var ett ganska vettigt beslut att låta Oden göra lite samhällsekonomisk nytta, för första gången på årtionden.

Klimat-tomtarna skriker förstås i högan sky och kallar beslutet för ”vansinnigt”. Hillary Clinton (!) har vädjat till Carl Bildt om att ompröva beslutet – dock utan resultat – och till och med Nya Zeelands regering har uppvaktat regeringen i ärendet.

Man kan ju på allvar undra hur illa det står till i USA, när Clinton inte kan skicka en av landets egna isbrytare – det finns enligt uppgift 22 stycken – för att säkerställa transporterna till och från den amerikanska forskningsbasen.

Möjligen behövs de också på hemmaplan. USA har ju också upplevt två rekordkalla vintrar, och så sent som vid midsommar drabbes Kalifornien av snöoväder.

Isläget på Antarktis. Inga dramatiska förändringar de senaste 30 åren.

Det är fullt möjligt att vi eventuellt behöver veta mer om vad som kanske händer när isen möjligen smälter i Antarktis, men att döma av det rådande isläget – 30 år utan någon förändring att tala om över huvud taget – finns det en viss chans att pingvinerna överlever en säsong eller tvp utan svensk isbrytarassistans. Även om någon enstaka stackare simmar fel ibland.

Det kanske till och med kan vara nyttigt för de stackars djuren att få bli lämnade ifred ett tag från klåfingriga vetenskapsmän.

Intressant?

Andra bloggare om isbrytare, oden, sjöfartsverket, carl bildt, miljö

Related posts:

1. Största hotet mot Antarktis: forskare och klimatturister
2. Fartygen fryser fast – då är isbrytaren i Antarktis
3. Forskarnas grymma pingvinmobbning

OMG Chemtrails!

Att den internationella flygtrafiken spyr ur sig stora mängder koldioxid är inte precis någon nyhet – däremot är det fortfarande en öppen fråga i vilken utsträckning dessa utsläpp leder till framtida klimatförändringar.

Men nu har en grupp forskare kommit fram till att flygtrafiken faktiskt påverkar nederbördsmönster här och nu, genom att flygplan (både propeller- och jetplan) ”slår hål” i molnen och på detta sätt skapar ett temperaturfall på ner till 30 grader i området där de passerar. Om molnen innehåller mycket fukt bildas då iskristaller, som sedan faller ner som regn och snö. Så man kan alltså säga att flyget påverkar det lokala klimatet – det blir kallare.

Resultatet av kartläggningen visar att det faktiskt faller större mängder nederbörd runt stora flygplatser än på andra platser, och det tenderar också att snöa mer längs de större flygplansrutterna. Effekten är inte stor, men klart mätbar, och den är som störst på nordligare breddgrader under vintermånaderna, enligt forskarna vid University Corporation for Atmospheric Research som ligger bakom studien.

Forskarna har använt sig av dels av satellitbilder, dels av datormodeller för väderprognoser för att ta reda på hur ofta denna typ av ”laddning av moln” uppkommer. Ett område på 10 mil runt ett antal flygplatser, som London Heathrow, Frankfurt, Charles de Gaulle, Seatlle-Tacoma, Yellowknife (Kanada) samt forskningsbasen Byrd i Antarktis, användes som underlag i studien.

Effekterna är som sagt lokala och av övergående karaktär, och man behöver knappast känna sig ångest för att stackarna i närheten av Arlanda får skotta särskilt mycket mer än svensken i allmänhet. Men, som Anthony Watts påpekar, bevisar studien att flygplatser inte är särskilt bra ställen för att göra väderobservationer.

Och sedan har vi förstås också den infekterade frågan kring… Chemtrails!

Intressant?

Mera flyg: DN, SvD, Aftonbladet

Andra bloggare om semester, flyg, miljö, klimat, natur

Related posts:

1. Norsk-amerikansk konspiration leder till ny istid
2. Oväntad effekt: vindkraft ger klimatförändringar