Tanken är att hålla Maria Wetterstrand utanför allt käbbel fram till valet, och istället skicka fram Peter Eriksson för att spela insatt i frågor där han inte har en susning. Det gör han med glädje – senast lovade han att tågtrafiken skulle gå ”oftare, bättre och snabbare” i ett Sverige styrt av MP. Trots frånvaron på kunskap har vi sett honom axla manteln som klimatforskningsexpert i SvT, sakkunnig i energifrågor och finansiell analytiker i debatter om bilindustrin. Problemet är inte att Eriksson kan besvärande lite om väldigt mycket, utan att han i sin roll av Miljöpartist aldrig en enda gång få några kritiska följdfrågor om vad han menar.

Den sorgliga sanningen är, att bakom Miljöpartiets rekordstora väljarstöd, döljer sig ett energipolitiskt program som – om det sätts i verket – kommer att göra Sverige, idag nästan självförsörjande på ren energi från vatten- och kärnkraft, till en nation som blir beroende av ännu dyrare el, importerad från utlandet där den framställs i koleldade kraftverk eller med fossilgas. Om det ens finns någon el att köpa vill säga – i ett läge där stora delar av Europa huttrar under fimbulvintern, ska man inte vara säker på att det finns kapacitet över.

Det tyska miljöpartiet, som satt i regeringskoalition i Berlin under många år, lyckades genomdriva en total avveckling av Tysklands kärnkraftverk (det sista stängs 2020). Resultatet, efter en havererad satsning på sol- och vindkraft, är idag en närmast frenetisk nybyggnad av kolkraftverk för att kompensera det bortfall som skulle ersättas med ”grön energi”, kraftkällor som visat sig värdelösa när det verkligen gällt. Till exempel på vintern, då det är för kallt eller inte blåser.

I Sverige levererar vindkraften just nu lite dryga 1 procent av det totala elbehovet i Sverige som upgår till 23.500 MWh/h. Och även om vi lyckats tiodubbla antalet vindsnurror, så är det i bästa fall en halverad elproduktion vi ska klara oss på framöver i Miljöpartiets Sverige. För kärnkraftverken – som också levererar kraft till våra nordiska grannar – ska stängas och ingen ny vattenkraft får byggas. Ur MP:s partiprogram:

Kärnkraften i Sverige ska avvecklas snabbt med början omedelbart. Den kan avvecklas på 10-12 år…
Det kan ske genom skärpta säkerhetskrav, höjd skatt på kärnkraft och genom att kärnkraften får bära alla sina kostnader, inklusive försäkringskostnader, fullt ut.
Hälften av energibortfallet från kärnkraften kan effektiviseras bort, bland annat genom sparande och konvertering från uppvärmning med el. Den andra hälften kan ersättas med bioenergi, vindkraft och solvärme.
Också fossilanvändningen för värme och el ska avvecklas. Elmarknaden måste fungera så att det blir dyrare att använda el när den är dyr att producera. Därigenom minskar elvärmen och då också marknaden för kärnkraft.
Vi anser att vattenkraften är färdigutbyggd i Sverige och vill grundlagsskydda de sista orörda älvarna och älvsträckorna. Vi vill inte ha någon utbyggnad, inte heller av småskalig vattenkraft

I Eriksson och Wetterstrands Sverige kan vi alltså vinka adjö till all kvarvarande tung industri. Massaföretaget SCA har redan stoppat produktionen på grund av de bisarrt höga elpriserna, och med MP:s politik skulle det aldrig mer startas igen.

Frågan är förstås hur många som hade frusit till döds i Sverige en vargavinter som denna, om Miljöpartiets får genomföra sitt experiment med en av våra mest livsnödvändiga råvaror: energin.

Om sådant får vi naturligtvis inga svar, eftersom Miljöpartiet aldrig drabbas av svåra frågor från TV-reportrarna. Därmed kan Eriksson riskfritt svamla vidare. Och Wetterstrand fortsätta sola sig i glansen från rekordhöga opinionssiffror.

Mer om politik, peter eriksson, maria wetterstrand, miljöpartiet

Intressant?

Related posts:

1. Elbrist och prischocker – det är bara början
2. Elprischock, Enron-stylee

Håller Sjöfartsverket på att skaffa sig ett eget Odengate?

Man kan ju fråga sig, efter att Tomas Årnell, rederichef på Sjöfartsverket, på fullt allvar står i Rapport och påstår att det är en bättre affär för Sjöfartsverket att hyra ut Sveriges största och kraftigaste isbrytare till ett forskningsuppdrag på andra sidan Jorden, än att låta den stanna hemma och bryta is i Östersjön.

Då kan man ju fråga sig – eftersom inte Rapports reporter har vett att göra det: är Sjöfartsverkets uppdrag att generera vinst? Är det därför vi har pumpat in ett antal miljarder skattekronor i fem stora isbrytare: att de ska hyras ut till klimat(hots)forskning i Antarktis? Jag trodde i min enfald att vi hade dem för att säkerställa att en viktig del av Sveriges infrastruktur – sjöfarten – fungerar även om det blir kallt och is. Jag funderar på vad reaktionen blivit om Vägverket hade skickat iväg ett par hundra väghyvlar till Kanada mitt i vintern?

Förutom att rederichefen knappast räknar med de samhällsekonomiska kostnaderna av att dussintals fartyg ligger fastfrusna, drabbar bristen på isbrytare industrin hårt. Massafabriker i Sundsvall står stilla när fraktfartygen inte kan leverera råvaror, och långtradare blir stående i dagar utan att kunna nå sin destination. Och då står alltså Årnell och påstår att Sjöfartsverket gör en bättre affär på att ha Sveriges största isbrytare uthyrd. Något som de gjort de senaste vintrarna, eftersom de varit så pass milda.

Men Sjöfartsverket har väl, precis som alltför många i etablissemanget, lyssnat på Pär Holmgren, och gått på dravlet om att vi när som helst får Medelhavsklimat i Sverige.

Ett episkt fail, som det kallas.

Andra om vinter, klimat, snö, is

Intressant?

Related posts:

1. Fartygen fryser fast – då är isbrytaren i Antarktis

Isbrytaren Oden, långt hemifrån.

Det är inte bara järnvägstrafiken som har det motigt i fimbulvintern. Även sjöfarten börjar nu känna av nära tre månader med sträng kyla, vilken fått till effekt att isläget i Östersjön nu är det värsta på 14 år. Stockholms skärgård är mer eller mindre helt täckt av tjock is, Ålandsfärjor ställs in eller kläms fast i drivisen – det sitter fast fartyg överallt i väntan på att Sjöfartsverkets isbrytare ska komma till undsättning.

Vi kan dock lugna oss med att sådana här problem är av övergående karaktär. SMHI garanterar att klimatet blir varmare, trots enstaka kalla vintrar. Och Al Gore förklarade så sent som för ett par dagar sedan att det vi ser just nu faktiskt är en effekt av den globala uppvärmningen.

Med tanke på allvaret i Klimathotet är det naturligtvis fullkomligt logiskt att isbrytaren Oden, en av Sjöfartsverkets fem nationella isbrytare, just nu befinner sig i Antarktis på en forskningsexpedition. Uppdraget – att ta reda på varför isen i Västantarktis försvinner.

Mer om vinter, snö, isbrytare, sjöfart

Intressant?

No related posts.

Denna gång är det dels förväntningar på en sen vår, dels på att de ohyggliga mängder snö som fallit denna vinter i vanlig ordning fallit på fel ställen. Och så går kärnkraftverken fortfarande på halvfart, efter misslyckade försök att sparka igång Oskarshamn och Ringhals. Huruvida stoppen är strategiska eller inte låter jag vara osagt. Vattenfall hävdar att det är trams att spekulera i att avstängningarna är ett sätt att driva upp priserna, och att det kostar betydligt mer att låta en reaktor stå stilla än vad prisstegringen drar in.

Må så vara. Men om man nu måste stänga en reaktor för reparation, så borde det ju vara mest förmånligt då priset är som högst?

Illustration från Sloped Curve.

Hur som helst, den så kallat avreglerade elmarknaden är ett stort skämt. ”Marknaden” består av elnätsägare (som Vattenfall), elproducenter (som… Vattenfall) och ett antal elhandlare. Tillsammans sätter de priset på elbörsen, som alltså är så långt ifrån en råvarubörs som man kan komma. Eftersom både produktion och distribution av el är en hårt reglerad oligopolmarknad (testa att försöka starta ett konkurrerande kärnkraftverk och se vad som händer) finns det ingen möjlighet att jämna ut denna obalans som på en normal konkurrensutsatt marknad.

Man kan ju alltid jämföra med marknaden för telefoni och bredband, där prispressen varit enorm de senaste tio åren. På el har det gått åt precis motsatt håll; det som kallas ”avreglering” har bara påverkat en minimal del av elpriset – närmare bestämt 1,5 procent, vilket bloggen Sloped Curve illustrerat mycket pedagogiskt. Det är allstå på denna mikroskopiska del av elmarknaden som vi vanliga svenskar har valfrihet att välja den leverantör som erbjuder lägst pris. Att välja Telge Energi, Vattenfall eller Storuman kan möjligen ge en känsla att man utövar konsumentmakt, men de futtiga kronor man eventuellt spar på att välja är sannolikt inte värt arbetsinsatsen.

Att påstå att vi har en avreglerad elmarknad i Sverige, är som att påstå att DDR-medborgarna kunde välja och vraka bland charterresor. Och det enda vi kan vara säkra på är att det kommer att bli ännu dyrare med energi – oavsett vem som vinner valet.

Rätten att hålla sig varm på vintern blir mer och mer en klassfråga.

Andra om vinter, ekonomi, skatter, elpris, energi

Intressant?

No related posts.

Tjänster som Gowalla lockar naturligtvis alltid till sig powerusers, som inte ger sig innan de kartlagt hela världen, hittat alla prylar och vunnit t-shirten. Och jag har ingen som helst anledning att tro att mina gäster där hemma är nät-stalkare; jag är alltför ointressant som person för att dra till mig sådana. Men om jag hade varit det minsta lagd åt det förföljelsemaniska hållet, hade jag kanske reagerat när någon eller några checkat in på nästan samtliga platser jag varit (och ofta skapat) både i mina hemkvarter och i delar av Stockholm. På systemet, på Thai-haket, på krogen, i bussen på motorvägen…

Nej, jag tror snarare att det är en slags spel, ett subtilt sätt att placera en digital stövel mitt i ansiktet på nån och vråla PWND! Som en klassisk olling, men i digital upplaga. Vi hade en diskussion på Twitter för ett tag sedan om det här fenomenet –  War Gowallin’ eller Drive-By Gowalling – dvs leta upp kändisar med eller utan Gowalla-konton och checka in hemma hos dem. Det har väl fortfarande inte riktigt tagit fart – att 64 personer har checkat in hos Kungen är ju högst väntat, liksom 90 incheckningar i Vita huset. Konstigare är det att ingen har hälsat på hemma hos Fredrik & Filippa i Sagerska palatset. Och Mona Sahlins hus lyser också fortfarande med sin frånvaro.

Kanske SÄPO håller rent från objudna gäster även på nätet.

Vill man anlägga ett aningen allvarligare perspektiv på det här, kan man ju fundera på hur mycket av vårt privatliv som vi alldeles frivilligt delar med oss av utan någon närmare eftertanke. Efter att ha använt tjänster som Gowalla, Foursquare eller en Twitter-klient med geotaggning ett par månader, behövs inga privatdetektiver för att berätta när när jag går till jobbet, var jag träffar kompisar, var jag handlar, roar mig – och när jag åker på semester och lämnar huset obevakat. Något som manar till en viss eftertanke.

(Fast har ni tips på fler intressanta platser och/eller personer att checka in hos, tar jag tacksamt emot dem!)

Fler om internet, gowalla, privatliv

Intressant?

Related posts:

1. Grattis Skynet, 25 år idag!

Avslöjandet av fusket och fifflet i FN:s klimatpanel har försatt stora delar av de inbäddade miljöaktivisterna på våra tidningar i full panic mode. Svenska folkets tro på det så kallade klimathotet sjunker dag för dag, trots försäkringar från forskarvärlden att det minsann är värre än nånsin, och att alla skeptiker är plattjordingar som får ohyggliga summor pengar från olje- och tobakslobbyn.

På en plats i världen kan man emellertid tala om en verklig klimatkatastrof – Mongoliet. Där har vintern varit extremt hård, med flera veckor av kyla ner till -50 grader. Närmare två tredjedelar av landet i Asiens inland är begravt under 20 till 40 centimeter snö vilket gör betet omöjligt för landets nöt-, jak-, get-, får-, häst- och kamelhjordar. 2,5 miljoner djur har redan dött av svält eller kyla, och ytterligare 3 miljoner beräknas dö innan våren kommer. Mongolerna har ett uttryck för katastrofvintrar som denna, ”dzud”, eller den vita döden.

Massdöden är ett hårt slag för landets nomadbefolkning, som är beroende av sin boskap för att få mat och inkomster. FN:s biståndsorgan UNEP, har därför beslutat om att betala motsvarande 43 miljoner i hjälp till de drabbade.

En närmast försumbar summa i jämförelse med vad som satsas på forskning kring klimathotet. Inför arbetet med att ta fram FN:s klimatpanels, IPCC, fjärde rapport – vars slutsatser nu ifrågasätts på grund av alla fel – bidrog enbart EU med dryga 25 miljarder (!)

Andra om snö, väder, kyla, vinter, klimathotet

Intressant?

Related posts:

1. Full panic mode i DN:s klimatbunker

S-kommunalrådet tycker till och med att det är judarnas eget fel att de attackeras – eftersom de inte tillräckligt tydligt tar avstånd från Israels agerande på Gazaremsan. Så här sa han i en intervju med Skånska Dagbladet:

”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.”

Ilmar Reepalu är född i Nõva, Estland och kom som flykting i båt över Östersjön i augusti 1944 tillsammans med sina föräldrar och sin ett år äldre syster. Jag kan dock aldrig påminna mig om att han tagit officellt avstånd från alla de landsmän som var inblandade i judeutrotningarna i Baltikum under den tyska ockupationen. Så med Reepalus eget sätt att se på saken, borde han naturligtvis vara medskydlig till dessa brott mot mänskligheten, likväl som ett fåtal invånare i Malmö som råkar bekänna sig till judendomen har ett kollektivt ansvar för vad den israeliska armén ägnar sig åt i Gaza.

Kommunalrådet lyckas också med konststycket att jämställa sionismen, alltså den politiska idén om en stat för det judiska folket, med antisemitism:

”Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda.”

Vilket ju i måste innebära att Ilmar Reepalu vill att staten Israel ska försvinna – i gott sällskap av extremister som Muhammed Omar och Irans ”antisionistiske” president Mahmoud Ahmadinejad. Det är säkert högt i tak i Socialdemokratiska Aarbetarepartiet, men är verkligen uppfattningar som denna välkomna där? Mona?

Judarnas situation i Malmö börjar nu uppmärksammas även av internationella medier som Daily Telegraph. Där berättar Judith Popinski, överlevare från koncentrationslägret Ravensbrück, om hur situationen blivit allt värre i staden på senare år. Hon brukade tidigare föreläsa om förintelsen för ungdomar, men många skolor i områden med muslimsk befolkning har slutat bjuda in henne. Judehatet sitter för djupt.

Ilmar Reepalu får även möjlighet att uttala sig i Sunday Times-artikeln:

”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.”

Fredrick Federley tycker att Ilmar Reepalu borde avgå. Det vore en bra början, om än långt ifrån tillräcklig. Socialdemokraterna – och alla andra partier – måste praktisera nolltolerans mot alla typer av antisemitism. Oavsett vem som står bakom den.

Andra om israel, judar, ilmar reepalu, antisemitism, malmö

Uppdatering: Jackie Jackubowski skriver en mycket tänkvärd artikel idag på Aftonbladet Debatt. Läs den.

Intressant?

No related posts.

Jag funderade igår på hur DN kunde ta in Bo Ekmans bruna sörja i tidningen, och om det helt enkelt rörde sig om ett olycksfall i arbetet. Idag visar det sig dock att hela Dagens Nyheters ledarredaktion tydligen kedjat fast sig nere i klimatbunkern. Långt där nere, bakom decimetertjocka betongväggar, märker de inte snökaoset, den historiska rekordkylan, kollektiv- och tågtrafikens sammanbrott, isbrytare som ger upp i tio meter tjock is, och en allmänn opinion som för länge sedan övergivit klimathysterikerna.

Det räcker att läsa kommentarerna till DN-ledaren för att se att vinden har vänt. Men jag förmodar att redaktionen nere i bunkern inte har uppkoppling där nere i underjorden.

(Hade jag varit lite mer ambitiös skulle jag gjort en ny Hitler i bunkern-remake nu. )

Andra om snö, vinter, kyla, klimat

Intressant?

Related posts:

1. Norsk-amerikansk konspiration leder till ny istid
2. Den vita döden i Mongoliet
3. Nu: fimbulvinter

Men om nu 192 nationer ändå skulle ha kommit överens om det ”perfekta avtalet”, så saknas i upplägget den tillsynsmyndighet som med ekonomisk, polisiär och militär makt skulle ha kunnat korrigera de nationer som av olika skäl inte skulle möta åtaganden och mål.

Varje gång jag läser sånt här, drabbas jag av rysningar. Inte bara för att Ekmans längtan efter överstatliga polisstyrkor som kan korrigera felaktigt leverne, utan för att normalbegåvade debattredaktörer på en av Sveriges största tidningar faktiskt tar in dravlet. För det är ju inte ens nytt – han har idisslat i princip samma insändare i åratal nu.

Ekman propagerar förstås inte öppet för diktatur, men argumenten han för fram känns igen. De är i grunden de samma som  The Club of Rome lanserade på 70-talet i skriften Tillväxtens gränser. Och det är kanske inget sammanträffande att andremannen i Tällberg, Anders Wijkman, också råkar vara vice ordförande i Romklubben. För den som är lite konspiratoriskt lagd, finns det en del NWO-tugg att hitta i Romklubbens olika publikationer – men en grundläggande ståndpunkt är den samma som Ekman skriver om: att demokratin är oförmögen att fatta de kraftfulla beslut som krävs för att rädda världen.

”Democracy is not a panacea. It cannot organize everything and it is unaware of its own limits. These facts must be faced squarely. Sacrilegious though this may sound, democracy is no longer well suited for the tasks ahead. The complexity and the technical nature of many of today’s problems do not always allow elected representatives to make competent decisions at the right time.”

- Club of Rome, The First Global Revolution

Visst känns det igen? Vad världen behöver är alltså en grön führer, eller åtminstone en samling upplysta despoter med makt att korrigera. Som bestämmer hur varmt du får ha hemma, hur många kilometer du får köra din bil, om du får äta kött. Och om du ska få skaffa barn. Som kan skicka ut den gröna polisen för att kontrollera att medborgarna håller sig inom sin tilldelade koldioxidranson.

Miljöaktivisterna bekänner färg. Och den är inte grön – utan brun.

Andra om demokrati, diktatur, klimat, miljö

Intressant?

No related posts.

Guvernören i delstaten Texas, Rick Perry, har lämnat in en stämningsansökan mot det amerikanska naturvårdsverket, EPA. Anledningen är myndighetens kontroversiella beslut i december att klassa koldioxid som en förorening – ett beslut som öppnar för skärpt lagstiftning av CO2-utsläpp utan att ta vägen genom kongressen (där Obamas förslag till utsläppshandel är stendött sedan förra sommaren).

Följden av Texas beslut att dra EPA inför rätta, kan få långtgående konsekvenser. Rick Perry hänvisar till avslöjandena om manipulerade temperaturdata som framkom i Climategate-skandalen. Och en juridisk prövning av beslutet innebär att myndigheterna för första gången måste lägga fram bevis för att koldioxid verkligen utgör en fara för människan – direkt eller indirekt. Man kan säga att det är hela klimathotet som ställs inför rätta – kommer bevis för den antropogena uppvärmningen (AGW) att hålla i en rättslig prövning? Det kommer att bli intressant att följa processen, även om den säkert kommer att ta åratal.

Under tiden lämnar råttorna det sjunkande skeppet en efter en. Chefen för FN:s klimatförhandlingar, Yvo de Boer, meddelade idag att han lämnar sin post, och i USA hoppar storföretagen av från U.S. Climate Action Partnership, en inflytelserik lobbygrupp som varit drivande i försöken att få igenom skärpt lagstiftning kring utsläpp av växthusgaser – och skapandet av en ny mångmiljardmarknad för utsläppshandel.

Tecken i tiden på klimathotet är lika iskallt som fimbulvintern som yr utanför fönstret. Fast det är ju förstås bara väder.

Andra om klimat, ipcc, usa, fn, climategate

Intressant?

Related posts:

1. Climate Gate och bloggjournalistiken