Norpool spotpris

En helt normal dag i Sverige 2022, med ett elpris på tre kronor – trots stor export. Bild: Kontrollrummet/SvK

Det kan tyckas länge sedan som den stora politiska stridsfrågan var ifall någon skulle få göra vinst på att äga och driva en skola. Noterbart är att raseriet från en enig vänster i sammanhanget oftast handlade om att några tiotals miljoner plockades ut i vinst av ägarna till någon privatägd skolkoncern. OK, i något sammanhang var det säkerligen mer, men även enstaka miljarder i vinst förbleknar i jämförelse med vad elbolagen håller på med idag.

Elmarknaden, som sägs vara ”avreglerad” sedan mitten av 1990-talet, ger idag upphov till bisarrt höga vinster för producenterna av en basvara som ingen av oss kan vara utan. Något som kostar ett par ören att producera säljs till hundrafalt högre pris på en ännu bisarrare marknad där inrikespolitiska beslut i Tyskland och Belgien hotar att driva fram massarbetslöshet, fattigdom och recession i Sverige – trots att vi slår det ena rekordet efter det andra när det gäller elexport. Vi har massiva överskott på el, men har ändå inte råd att använda den och villaägare tvingas redan nu börja elda med ved – som också den rusar i pris – i ett desperat försök att slippa gå från hus och hem.

Samtidigt rakar elbolagen dagligen in miljarder i vinst på allas vår olycka. Den norska ägaren av Baltic Cable har tjänat flera miljarder i år bara på så kallade flaskhalsavgifter – utan att ha behövt lyfta ett finger. En av de största förmögenhetsöverföringarna i Sveriges historia pågår i detta nu, från de minst bemedlade till de redan stormrika (och staten förstås).

Trots detta hör vi inte ett knyst från vare sig vänster eller höger. Den fria marknaden där priset på el sätts av börshandlare försvaras med näbbar och klor, trots att den just nu håller på att skapa ett nytt Fattigsverige. Miljöpartister och socialdemokrater fortsätter sjunga Marknadens lov – det är ju den som dömt ut kärnkraften som en lösning på våra problem eftersom den är för dyr och tar tid att bygga. Samtidigt, till höger, puttrar regeringsförhandlingarna på i sakta mak samtidigt som extrasaltade elräkningar börjar trilla in. Det drabbar ju ingen fattig i Rosenbad.

Jag vet inte varifrån detta närmast patologiska ointresse för den kanske värsta ekonomiska kris som vi upplevt i modern tid kommer. Men det kommer att stå oss alla dyrt.

Det hade ju inte behövt vara så här. Sverige använder inte naturgas, vår elproduktion är fortfarande stabil, fossilfri och billig. Vi hade kunnat reformera den dysfunktionella elbörsen och –  som flera länder på kontinenten redan gjort – valt att skydda våra medborgare – men inget händer. Eftersom elmarknaden är en del av EU:s inre marknad, måste vi givetvis visa oss bäst i klassen även här. 

Kosta vad det kosta vill.