Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: fiasko

Om Berlins stora flygplatsfiasko – och varför politiska skrytprojekt ofta havererar

I Aftonbladets pappersupplaga idag.

Idag skriver jag i Aftonbladet om Europas just nu i särklass mest misslyckade infrastrukturprojekt – ett haveri som får Nya Karolinska att framstå närmast som ett under av kostnadskontroll. Möjligen är det det största och dyraste fiaskot i tysk efterkrigshistoria. En miljardrullning helt utom kontroll och som för alltid förstört ”Tysklandsbilden”, den som varit synonym med effektivitet och punktlighet.

BER, eller Berlin Brandenburg International Willy Brandt, är Berlins nya storflygplats och började byggas redan i mitten av 00-talet. Flygplatsen skulle enligt de ursprungliga planerna öppnas 2012, men byggfusk, en inkompetent ledning med politiker vid rodret och obefintlig styrning och kontroll gjorde att BER-bygget snabbt spårade ur. När säkerhetsinspektörerna stoppade allt våren 2012, bara några veckor före den planerade öppningen, var det inga småsaker de anmärkte på. 3.000 automatiska dörrar riskerade bli dödsfällor vid en brand. Och brandskyddet – ja det fungerade över huvud taget inte. Totala antalet fel som upptäcktes uppgick till 150.000, varav 85.000 av det allvarligare slaget.

Sex år senare kämpar Berlins flygplatsbolag med att rensa upp i det havererade projektet, och ingen vet när flygplatsen öppnar. Eller om det nånsin kommer att ske.

Eftersom utrymmet i papperstidningen är begränsat, var jag dessvärre tvungen att välja bort flera vinklar – framför allt  frågan varför det verkar bli allt vanligare att stora, offentligfinansierade projekt i mångmiljardklasen drar över budget. Det  är ju inte ovanligt att slutnotan landar på mångdubbelt mer än de ursprungliga kalkylerna.

Svaret är helt enkelt att politikerna – som håller i pengarna – är rädda för att avslöja de verkliga kostnaderna för sina hjärteprojekt, som de oftast investerat tid och personlig prestige i att baxa fram till beslut. Med begränsade budgetar blir gigantiska notor för nya vägprojekt eller konserthallar sällan populära hos skattebetalarna när de ställs mot övriga välfärdsåtaganden.

Därför blir det allt viktigare att frisera eller på andra sätt hålla ner kostnaderna så mycket som möjligt för att kunna klubba igenom besluten utan att väljare eller medier gör uppror.

Der Spiegel bekräftar i en granskning av de senare årens misslyckade tyska mastodontprojekt att det gånger faktiskt är medvetet felaktiga kalkyler som ligger bakom haverierna. Werner Rothengatter, forskare vid Karlsruhes tekniska institut, har studerat ett antal större offentliga byggprojekt runt om i världen och menar att samma mönster upprepar sig i alla västliga demokratier. Nämligen att politikerna har en tendens att aktivt mörka de faktiska kostnaderna för sina jätteprojekt.

”De som gör ärliga kostnadsestimat från början, har små chanser att driva igenom sina planer”, hävdar Rothengatter.

En annan förklaring till haverierna är vad som hände i BER-projektet: att politiker sätter sig själva i ledningen för styrgrupper utan att ha den expertis som krävs för att driva stora och komplicerade byggprojekt. De är glada amatörer, men tror ändå att de ska kunna hålla nere kostnaderna, jämfört med att hyra in externa experter för jobbet.

Inför BER:s byggstart, bjöd flygplatsbolaget in ett antal  privata entreprenörer – som återkom med offerter som var upp till 70 procent högre än de 620 miljoner Euro som det gemensamma flygplatsbolaget (ägt av staden Berlin, delstatsparlamentet i Brandenbudg och den tyska federala regeringen) var berett att betala. Det hela slutade med att politikerna beslutade att själva driva projektet.

Och nu är kostnaden enbart för terminalbyggnaden uppe i 1,2 miljarder Euro…

Lärdomen av detta är att politiker sällan eller aldrig är bra på att driva vare sig företag eller stora projekt. Precis som de oftast saknar tillräcklig kunskap om energimarknaden – eller är lämpade att besluta om hur AP-fondernas pengar ska investeras. Bara för att ta några exempel på områden där lockelsen att ge sig in och reglera har varit stor, med förödande konsekvenser.

But quality, cry once är en lärdom som många borde ta till sig.

Intressant?

Fler om , , ,

Vindkraft – onödig, usel och livsfarlig…

Se upp där nere!

Se upp där nere!

I Aftonbladet idag kan man läsa att ett rotorblad från ett vindkraftverk i Falkenberg lossnat och så när träffat söndagsflanörer i ett naturområde. Inte första gången det händer heller. Men även om haverier som detta är ovanliga, och det statistisk förmodligen är hundratals gånger mera troligt att bli dödad i trafiken än att få ett rotorblad i huvudet, illustrerar det vindkraftens politiska och ekonomiska haveri.

För den storskaliga landbaserade vindkraften är inget annan än ett stort fiasko, oavsett hur man ser det. Snurrorna förfular vackra kustlandskap som Halland (där jag själv är uppvuxen), ger folk som bor i närheten sömnproblem, de slaktar fåglar i massor – och ger i princip inget som helst tillskott till vårt energibehov. Vindkraften levererar i bästa fall någon enstaka procent av vårt totala energibehov, men det är glest mellan leveranserna. I realiteten producerar vindsnurrorna bara en 1-2 dagar per vecka när det blåser ”lagom” – vid stark vind körs de inte eftersom bladen kan … ehh ramla av. Resten av tiden måste det finnas backup i form av vatten-, kol- eller kärnkraft som fungerar stabilt i alla väderlekar.

Som en lösning på Sveriges energibehov är alltså vindkraften totalt värdelös, och det är egentligen bara de  mest bokstavstroende klimathotstroende (dessvärre sitter många av dessa i regeringsställning) som försvarar dessa satsningar, som kräver massiva skattesubventioner för att ens komma i närheten av att bli lönsamma. Förmodligen kommer de aldrig att bli det.

Vindkraften är en dyr och ineffektiv lösning på ett problem som inte existerar. För oavsett om man tillhör det krympande antal som tror att ett en tusendels ökning av spårämne som koldioxid i atmosfären leder till att vi brinner upp, så har vi idag ett överskott av helt koldioxfri el i Sverige – från kärnreaktorer eller vattenkraft.

Därför är det glädjande att statliga Vattenfall nu vill bygga nya reaktorer i Sverige. Man har förstås insett att detta är det enda sättet för landet att kunna erbjuda el till konkurrenskraftiga priser – och därmed behålla bas- och tilverkningsindustri  i landet i framtiden. Den ryggmärgsmässiga protesten från Miljöpartiet – som här uttalar sig som företrädare för en framtida rödgrön regering – lät förstås inte vänta på sig. I MP:s Sverige ska eventuell energi komma från källor som – vindkraft.

Resten av tiden, när det inte blåser, får vi väl göra åkarbrasor…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant?

© 2017 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: