I avsaknad av utmanare har e-boksrevolutionen i Sverige till största delen drivits av icke-kommersiella aktörer – närmare bestämt biblioteken. Undan för undan har tillgången på e-böcker ökat, och idag finns nära nog alla nya titlar som e-böcker samtidigt som den tryckta boken finns till försäljning. Det enda som behövs är att man fixar ett lånekort på sitt lokala bibliotek och laddar ner Bluefire Reader till sin Ipad eller Iphone – sedan är det bara att låna hem och läsa alla de senaste böckerna. Och till skillnad från att låna biblioteksböcker på traditionellt vis, där man ofta kan få vänta i veckor eller månader på att en bok ska komma in finns det inga köer över huvud taget i e-boksuniversum. Alla kan låna samma bok, hur många gånger som helst, och läsa den på upp till fem olika plattformar (vilket är standard i Adobes licensmodell). Efter 28 dagar går lånet ut och boken kan inte längre läsas – men om man inte är klar så går det utmärkt att låna på nytt.

Det här ser ju ut att vara en modell som alla vinner på – läsaren slipper vänta, har tillgång till alla böcker direkt, och biblioteken behöver inte lägga pengar på att köpa in obskyra hyllvärmare längre. Allt finns ju i praktiskt e-boksformat.

Det finns dock ett stort problem: affärsmodellen. Varje gång jag lånar en e-bok betalar mitt bibliotek i Nacka 20 kr till förlagen (via distributören Elib som tar hälften). Det är samma summa som för en tryckt bok, men skillnaden här är att biblioteken i fallet med e-böcker inte har något bra sätt att hålla koll på kostnaderna för utlåning. E-boken, som affären ser ut idag, är en digital gökunge som hotar att göra kaos med bibliotekens ekonomi. Om bara en tiondel av alla smartphone- och surfplatteanvändare i Sverige skulle låna Zlatans bok, hade kostnaden för biblioteken närmat sig tio miljoner kr. Mot denna bakgrund har biblioteken infört konstlade begränsningar av hur många e-bokslån som får göras varje månad – styrt av de lokala bibliotekens budgetar.

Därför är det förmodligen med en slags skräckblandad förtjusning som biblioteken nu rapporterar om rena eboksboomen när det gäller Zlatans självbiografi. Enligt ett inslag i Sydnytt så har Jag är Zlatan inneburit ett genombrott för utlåning av e-böcker – intresset är så stort att förlagen nu börjat muttra om att införa begränsningar av utlåningen. För det finns ju trots allt en mycket liten uppsida för mig att betala 150 spänn för en e-bok, som jag kan istället kan låna gratis.

Men samtidigt är det synd och skam att behöva införa påhittade begränsningar. För det är ju exakt så här biblioteken borde fungera: alla världens böcker direktlevererade till min dator, telefon eller surfplatta. Det är ett skolexempel på när en gammal affärsmodell frontalkrockar med en ny verklighet.

För bibliotekens utlåning av e-böcker har ju inte särskilt stora likheter med traditionell biblioteksverksamhet, utan är mer jämförbart med vad Spotify gjort för musiklyssnandet.

För min egen del hade jag inte alls varit främmande för att betala nån tusenlapp om året för att få fri tillgång till alla e-bokstitlar.

Intressant?

Andra bloggar om zlatan, e-böcker, e-bok, bibliotek, ekonomi

No related posts.

Steve Jobs.

Världens mest framgångsrika innovatör, Steve Jobs, meddelar att han lämnar vd-posten på Apple Inc. – uppenbarligen alltför sjuk för att hålla i rodret för världens framgångsrikaste teknikföretag (han stannar dock som styrelseordförande).

Vad förlusten av visionären och innovatören Steve Jobs, som revolutionerat persondator- och medievärlden inte bara en utan två gånger – först i början av 80-talet med Macintosh, och därefter på 2000-talet med succéer som Ipod, Itunes, Ipad och Iphone – går knappast att överblicka. Förra gången Steve Jobs lämnade företaget och räknenissarna tog över, stannade utvecklingen av och tog det knappt tio år innan företaget var konkursmässigt.

Apples börskurs...

Frågan är väl vad som händer den här gången. Den som tar över rodret efter Steve Jobs heter Tim Cook, och sägs vara en fena på logistik – och en av anledningarna till att Apple lyckats säkra tillgång till billiga komponenter i stora upplagor till sina produkter. Och det är förmodligen chefsdesignern Jonathan Ive som vi har att tacka för att Iphone och Ipad ser ut och fungerar som de gör.

Men utan risktagaren och visionären Steve Jobs i ledningen löper Apple stor risk att hamna i en förvatlningsfas, där fokus hamnar på att försvara marknadsandelar för bolagets befintliga produkter snarare än att utveckla nya.

...och Samsungs.

Framgångarna för Apple och Steve Jobs har förstås varit exempellösa under hela 2000-talet och konkurrenterna ligger åratal efter – företaget kan sola sig i ljuset av sina gamla segrar i ett par år.

Men på längre sikt är det osannolikt att Apple kommer att kunna behålla den dominerande ställning som företaget haft de senaste 10 åren. Det är i alla fall så man ska se aktiemarknadens reaktion på Steve Jobs avgång. Apples aktie rasade i efterhandeln i natt, medan främsta konkurrenten Samsung steg lika dramatiskt. Tydligare och mer frankt än så kan väl förtroendet för Den store ledarens efterträdare knappast uttryckas.

Vad är det man brukar säga – den enes bröd..?

Intressant?

SvD 1, 2, DN 1, 2, 3, Expressen, 2, 3

Andra bloggare om apple, mac, iphone, steve jobs

Related posts:

1. En Apple-fanboys bekännelser
2. Är vi redo för en dator utan tangentbord?
3. Efter Steve Jobs – hur länge håller Apple ställningarna?

Nintendo 3DS – TV-spelsdödens första offer?

För snart två år sedan skrev jag om en #communitydöden, som på bara några månader raderade ut nära nog samtliga svenska sociala mediesajter, till exempel Playahead och Lunarstorm. Idag är sociala medier mer i allt väsentligt synonymt med Facebook, åtminstone i vår dela världen, och inget kan växer i skuggan av Zuckerbergs gigantiska nätverksbygge.

Nu håller något liknande på att hända i TV-spelsbranschen. Nintendo har precis rapporterat försäljningssiffrorna för sin nya handhållna konsol 3DS – och de är brutalt usla. Vinsten för bolaget dyker och nu, bara ett par månader efter releasen, sänks priset på konsolen med upp till 40 procent.

Hittills har den handhållna spelmaskinen sålts i drygt fyra miljoner exemplar, vilket kan tyckas ganska bra, men planen var ursprungligen att uppnå detta mål på bara en månad. En av orsakerna sägs vara att utbudet av spel till konsolen hittills är begränsat. Ett annat skäl – och sannolikt det huvudsakliga – är att finns en helt ny konkurrent i branschen, som på bara några år sålt över 200 miljoner bärbara enheter för spel och underhållning. Plattformen erbjuder dessutom ett utbud av tusentals både roliga och beroendeframkallande speltitlar som ofta kostar mindre än en 10 kronor – många av dem är till och med gratis.

Jag talar förstås om Apples bägge spelplattformar – Ipad och Iphone – som snabbt etablerat sig som förstahandsvalet när det gäller mobil underhållning. Surfplattor som Ipad och Samsung Galaxy har måhända inte revolutionerat sättet vi läser tidningar och böcker, men alla som har barn kan vittna om vad ”paddan” används mest till: spel och underhålling.

I ljuset av detta kommer det knappast att räcka med en prissänkning för att rädda 3DS. Att förvänta sig att någon vettig människa idag lägger mer än tvåtusen spänn på en spelkonsol – även om den har stöd för 3D – är mer eller mindre ett önsketänkande. Lägg till det att spelen till Nintendo kostar uppåt 500 kr, och det går snabbt att räkna hem priset för en Ipad, Iphone eller en Androidbaserad platta eller smartphone.

Om man studerar de senaste försäljningssiffrorna från Dataspelsbranschen (för 2010) kan man se att raset har börjat. Den totala volymen är ner 6,3 procent, medan Sony PSP rasar med 32,7 procent. Eftersom onlineförsäljning bisarrt nog inte finns med i Datorspelsbranschens siffror är det dock svårt att se hur stor ökningen av nedladdade titlar varit.

Jag gissar att de närmsta åren blir ganska jobbiga också för andra mäktiga spelgiganter som Microsoft, Sony och Electronic Arts. Det kommer att bli svårt att hålla liv i spelkonsoler som Xbox och Playstation 3, utan en ganska dramatisk priskorrigering.

Samma tankegångar gav Angry Birds-skaparen Peter Vesterbacka uttryck för när jag mötte honom i november förra året. Och ID Software-gurun John Carmack spådde redan i februari att 3DS mycket väl kunde vara den sista handhållna spelkonsol som tillverkas.

Den som lever får se antar jag.

Intressant?

Smårelaterat i DN idag: Spela ett spel och rädda världen
Andra bloggare om ipad, iphone, apple, spel, dataspel

Related posts:

1. iPad räddar inte pressen – men kanske spelbranschen?
2. Ipad och Angry Birds en nystart för spelbranschen
3. Är vi redo för en dator utan tangentbord?

Eftersom alla ”appar” – oavsett det gäller nyttoprogram, spel eller digitala tidningar – måste underkastas de rigorösa reglerna som styr innehållet för vad som godkänns i App Store, Apples marknadsplats för att sälja applikationer och innehåll – borde Expressen, DN och Aftonbladet, liksom alla de andra svenska tidningar och tidskrifter som ligger i startgroparna för att släppa läsplattetidningar,  lägga till ytterligare en ansvarig utgivare i redaktionsrutorna: Steve Jobs. För det är så det kommer att fungera – vi får ett moraliskt/juridiskt filter mellan vad vi vill publicera och det Apple anser tillåtet.

Faktum är att Steve redan agerat ansvarig utgivare – eller censor kanske är ett bättre ord – ett flertal gånger, även mot de riktiga tungviktarna i mediebranshen. Tyska Bild Zeitung fick sin Iphone-app censurerad, eftersom den innehöll bilder på nakna kvinnor. – tidningen tvingades klä på sina nakenmodeller bikiniöverdel för att appen skulle godkännas. Och det blev inte mindre kontroversiellt när Apple krävde att tidningen dessutom skulle censurera PDF-upplagan av tidningen som fanns länkad inuti applikationen.

”Idag censurerar [Apple] bröstvårtor, i morgon redaktionellt innehåll”, spådde chefen för Bild Digital.

Bild.de:s app – med påklädd nakenmodell.

Just sex, nakenhet och porr är något som puritanen Steve Jobs är fast besluten om att hålla utanför Apples universum. Reglerna som gäller för appskapare är närmast viktorianskt tydliga på denna punkt: inga appar som kan uppfattas som ”upphetsande” tillåts, inte heller sådana som kränker människor, inklusive offentliga personer.

I februari i år drog Apple igång en stor utrensningsaktion i sin jakt på obscent material. Det som startade allt var att en app, Wobble, plötsligt blivit en stor succé och hamnade i listan över bästsäljarna. Applikationen var enkel – den kunde animera en bild på ett sådant sätt att kvinors bröst började guppa. Resultatet av denna snusk-inkvisition blev att 5.000 appar med olika grad av sexuell laddning raderades från App Store. Applikationer där kvinnor var iklädda baddräkt, eller visade en bit hud, togs bort. Till och med en Workout-app, där den kvinnliga tränaren var klädd i gymtrikåer, stämplades som osedlig och försvann i den stora städningen.

Man kan förstås hävda att det inte direkt är en stor demokratifråga att kunna ladda ner appar med lättklädda kvinnor, och Apple är enligt sina användaravtal i sin fulla rätt att bestämma vad som distribueras via App Store. Problemet är ju bara att det inte finns någon annan stans att gå. Apple är genom sitt monopol på marknaden för digital distribution – vi som har Ipad eller Iphone tillåts enbart laddda ner från App Store – i en position att förbjuda svenska läsare att ta del av innehåll som en svensk tidnings ansvarige utgivare godkänt.

Både i Expressen och Aftonbladet förekommer det då och då nakenbilder. Inte så ofta som förr, eftersom svensk press allmänt rört sig åt det puritanska hållet, men ibland händer det trots allt. Det kan vara en bröstvårta som hoppar ur en tajt kreation på MTV-galan, eller en bild på Lindsay Lohan utan trosor i en taxi. Sådana bilder skulle förmodligen räcka för att censorerna granskarna hos Apple skulle stoppa en nöjesapp som Expressens Extra eller Aftonbladets Klick!

Madonna with the bortretuscherade boobies.

Detta har dessutom redan inträffat, ett flertal gånger. Brittiska modemagasinet Dazed & Confused hade ett omslag med Madonna där hennes ena bröstvårta tittade fram. Det gillade inte Apple, så för att få publicera detta nummer av tidningen på Ipad tvingades redaktionen ta fram en ny retuscherad variant där det osedliga i bilden photoshoppats bort. Internt kallas den för Irak-upplagan.

Men det är inte bara snusk som ogillas av Steve Jobs. I vintras rensades den Pulitzer-vinnande satirtecknaren Mark Fiores serie-app bort, eftersom den drev med president Barack Obama. Även serier som skämtat med Tiger Woods har censurerats, med hänvisning till Apples förbud mot driva med offentliga personer. Och ve den publikation som publicerar läckta bilder på nya produkter eller vågar spekulera i Steve Jobs hälsotillstånd. Dessa kan förmodligen glömma att möta sina läsare i App Store.

Så mitt i yran över Ipad, drömmaskinen som ska rädda tidningarnas ekonomi, återupprätta kvalitetsjournalistiken och visa vägen mot framtiden – vad händer den dagen vi publicerar något riktigt kontroversiellt?

Ett aktuellt exempel är de Wikileaks-avslöjanden som Aftonbladet skrivit om den senaste veckan. Låt oss anta, hypotetiskt, att dessa återfunnits i en Aftonbladet-app. Låt oss också spekulera i att USA:s Department of Homeland Security får sin vilja igenom att terrorstämpla Julian Assange och hans organisation. Då hade – förmodligen –  en av de första åtgärderna från myndighetens sida varit att skicka ett cease and desist-brev med krav på att alla uppgifter och dokument skulle raderas såväl från App Store som kundernas Ipadar (Apple har möjlighet att göra detta lika enkelt som att installera program). Och Apple, som lyder under amerikansk lag, hade inte haft något annat val än att lyda order.

Den lite småtrista slutsatsen som kan dras av allt detta är att vi är körda. Vi sätter oss i knät på ett privat dator- och medieföretag,  styrt av en dokumenterat nyckfull kejsare. Och till på köpet kan USA:s myndigheter enklare och effektivare än någonsin styra vad vi får skriva.

Papperstidningen må vara uråldrig och ohipp, men den har sina uppenbara fördelar ibland. Det är till exempel svårare att radera en upplaga på 300.000 tidningar som redan tryckts.

Visst är det en revolution vi  ser i tidningsvärlden. Eller kanske borde vi kalla det för statskupp?

(Just nu arbetar Apple förresten på ett Iphone-filter som ska hindra ungdomar från att skicka snusk-SMS till varandra.)

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om apple, ipad, censur, wikileaks

DN 1, 2, Journalisten, Medievärlden, Sydsvenskan

Uppdatering 7/12: Resumé rapporterar att även danska Ekstra-Bladet nu fått känna på Steve Jobs snuskfillter.

Related posts:

1. Efter Steve Jobs – hur länge håller Apple ställningarna?
2. Är vi redo för en dator utan tangentbord?
3. Tänk om Ipad blir döden för tidningshusen?

Vid midnatt släpps Apples überhajpade surfplatta, och gissningsvis kommer de flesta som säljs att vara 3G-modeller. Många kommer att använda paddan istället för bärbar dator, och vill förstås vara uppkopplade även på t-banan, bussen eller semesterresan.

Dock är de flesta abonnemang för mobilt bredband ganska dyra, och med tanke på Ipadens inbyggda Wifi, känns det i plånboken om man ska behöva punga ut med 199 kr i månaden (Telenor 6 Mbit) endast för att kunna använda paddan till och från jobbet.

Telia, Tele 2 och 3 har tagit fram särskilda Ipad-abonnemang, som tyvärr samtliga har begränsningar i mängden överförd data, eller är av kontantkortstyp som blir ganska dyra om man använder uppkopplingen dagligen.

Jag kör själv sedan i somras med Telenors billigaste mobilabonnemang, Telenor Rörligt, för 49 kr i månaden. Till detta väljer man tilläggstjänsten mobilsurf 1 Mbit/s för ytterligare 69 kr. Totalt 118 kr i månaden för fri Internetaccess i paddan, utan några begränsningar i datamängd. Hittills tycker jag denna hastighet räcker för mina behov, men vill jag gå upp till 3 Mbit/s landar månadsavgiften på 148 kr.

Billigare än så verkar det inte gå att surfa fritt med Ipad just nu. Eller har jag missat någon operatör?

Intressant?

Computer Sweden, Aftonbladet, SvD 1, 2, DN, Expressen, TkJ, Dagens Media, Sydsvenskan

Andra bloggare om apple, ipad, telia, 3, tele 2, telenor, surfplatta

Related posts:

1. Min iPad, en gammal goding från Star Trek
2. Ipad och Angry Birds en nystart för spelbranschen
3. iPad räddar inte pressen – men kanske spelbranschen?

Steve Jobs på en reklamaffisch från den gamla goda tiden.

Före Internets genombrott på 90-talet var det vanligt med så kallade Walled Gardens, uppringda onlinetjänster där mycket av det som nu hittas öppet och gratis på Internet fanns tillgängligt mot betalning. De största tjänsterna var CompuServe och America On-Line (AOL), och kostnaderna för att vara uppkopplad var närmast astronomiska – men gav fett med klirr i kassan för bolagen, som var dåtidens stora vinnare på telekommarknaden. Dessutom hade tjänsterna ett fungerande system för mikrobetalningar, något som vi fortfarande kämpar med att få till på det öppna Internet.

Trots att bägge dessa tjänster sedan mer än ett decennium sidsteppats av Internet, har drömmen om att hägna in och kontrollera vad nätanvändarna gör aldrig lämnat styrelserummen hos Internetbolagen.

Apple har kommit längst. Genom smarta produkter som Ipad och Iphone , där hårdvara och mjukvara är tätt integrerade – har bolaget helt tagit kontroll över såväl betal- som distributionskedjan. Det enda sättet att installera program om man inte vill cracka sn padda eller Iphone (och därmed förlora rätten till garanti) är att hämta programmet från den enda tillåtna kanalen – App Store. Vad som läggs upp där bestämmer Apple – som alltså fungerar som ett slags moraliskt filter för vad användarna kan använda sina telefoner till. Eller en ansvarig utgivare, eftersom Apple också beslutar vilka tidningar som tillåts distribueras till våra smartphones och paddor.

Och ännu så länge ställer inte världens förlusttyngda mediehus några besvärande frågor om detta filter – längtan att tillbaka till 90-talet då en tidning var en tidning och prenumerantkretsen betalade och höll käft är överordnat allt. I denna Walled Garden av 2010 års upplaga är det helt naturligt att Rupert Murdoch och Steve Jobs tillsammans ger ut en dagstidning som endast kommer att publiceras i Ipad, The Daily. Eller att nyheten om en Ipad-app konkurrerar ut Nordkoreas granatattack på förstasidan i en av Sveriges största tidningar.

Som jag skrivit tidigare här i bloggen, är jag säker på att detta blir ytterligare en dyr återvändsgränd för tidningarna. Journalistik och nyheter ingår sedan länge i ett större socialt sammanhang på nätet, där det är lika viktigt att kunna dela, tycka, blogga och reagera på det man läser som nyheten i sig. Redan idag är Facebook den näst största trafikmotorn till nyhetssajterna, efter Google.

Därför är inlåsta appar utan kontakt med kontakt dömda att misslyckas. Det finns inget sätt att vrida klockan tillbaka.

En annan Internetgigant som blir allt mer av Walled Garden är – Facebook. Det kan vid en första anblick tyckas underligt, men precis som Tim Berners-Lee säger, uppvisar Facebook de flesta egenskaper man förknippar med inhägnade onlinetjänster. Visst är tjänsten gratis, men allt innehåll som användarna läggs upp är inlåst, ägs av Facebook, och kan inte utan stora svårigheter raderas eller exporteras till andra tjänster. Företag uppmuntras att skapa ”sidor” på Facebook där de kan kommunicera med sina kunder  – innanför Facebooks väggar förstås.

Facebook har idag skaffat sig ett defacto-monopol på stora delar av Internets sociala infrastruktur; statusuppdateringar, chatt, vänlistor, fotoalbum, och i takt med att konkurrenterna lägger benen i vädret (minns communitydöden i fjol) finns snart inga alternativ. Med lanseringen av nya verktyg – som inbyggd Facebook-mejl och geolocation-tjänster – minskar användarnas behov ytterligare för att använda andra Internettjänster. Samtidigt som Facebook får tillgång till uppgifter om var vi är, vad vi gör och vad vi skriver. Jag tror inte för ett ögonblick att Mark Zuckerberg sitter och spionerar på sina användare, men Facebook är alldeles för smarta för att inte använda denna nya information i kommersiellt syfte. Tim Berners-Lee skriver:

”…the more you enter, the more you become locked in. Your social-networking site becomes a central platform–a closed silo of content, and one that does not give you full control over your information in it. The more this kind of architecture gains widespread use, the more the Web becomes fragmented, and the less we enjoy a single, universal information space.”

Christian Hernandez Gallardo

I veckan som gick var Christian Hernandez Gallardo, nybliven chef för Facebooks internationella affärsutveckling, på besök i Stockholm och höll föredrag på Internetkonferensen SIME 10. Gallardos huvudfokus låg på att berätta hur företag kunde nå bättre resultat på Facebook jämfört med traditionell annonsering. Enligt Gallardo har så kallade ”organic ads” (t ex statusuppdateringar om att en någon gillat en sida) upp till sju gånger högre effekt än traditionell reklam.

Med sin gigantiska användardatabas har Facebook stenkoll på vad som fungerar. Varje dag loggar 250 miljoner in på det sociala nätverket (av dessa är 6-7 miljoner skandinaver). Paradexemplet som Gallardo drog var Nike Football, vars Facebook-kampanj under Fotbolls-VM fick 2,5 miljarder annonsvisningar och tre miljoner gillade skotillverkarens sida. Facebook seglar alltså upp som ett hot även mot traditionell display-annonsering, det som står för huvuddelen av tidningssajternas intäkter.

Det paradoxala är att vi som arbetar på de stora tidningarna aktivt jobbar för att rekrytera ännu fler Facebook-användare – eller i alla fall underlätta för dem som redan är det att slippa lämna Facebook. Vi lägger upp sidor, publicerar nyheter och kampanjer och tävlar med ”konkurrenterna” om att få flest gillningar. Och sakta men säkert styr vi debatter och diskussioner iväg från våra egna sajter till den verkliga konkurrenten: Facebook.

Och allt detta ligger i planen.  Vid ett föredrag nyligen vid Wharton College (ett av det fåtal framträdanden som man får upp när man googlar på honom) uttryckte Gallardo det så här:

”Det är vi som påverkar och driver konversationerna. Det är vi som avgör vilket innehåll som blir relevant eller oviktigt. Jag menar att startsidan är olika för oss alla. Vi har alla tvingats läsa [ traditionella mediers ] förstasidor eftersom nyhetsredaktören gjort bedömning att en speciell rubrik säljer fler tidningar. Jag kan garantera att min förstasida och din förstasida ser helt annorlunda ut. Så den förstasida vi menar att du kan skapa är en förstasida som görs av dina vänner.

De nyheter vi kommer att ta del av kommer alltså att i allt högre utsträckning att baseras på vår smak, våra övertygelser, våra intressen – och vilka vänner och bekanta som vi har förtroende för.

Jag tror nog inte att tidningarnas nyhetsdeskar blir överflödiga inom överskådlig tid. Men när det gäller våra framtida läsare, unga som har hela sitt sociala nätverk på Facebook och sällan eller aldrig kommer att köpa en tidning – kommer vi att kunna nå dem utanför Facebooks digitala murar? Och kommer de verkligen att köpa en PDF-tidning för att läsa i sin Ipad, när det mesta som står i den finns öppet och gratis på webben?

Det ska bli intressant att se om Walled Garden-trenden bara är tillfällig, eller om vi verkligen börjar se slutet på det experiment som var det öppna, fria Internet.

Intressant?

Andra bloggare om internet, media, ipad, facebook, apple

Möjligen relaterat i pressen: Expressen, PC för alla, Computer Sweden, DN, SvD, Idg.se

Uppdatering 30/11: Debatten om Apple-censuren ser ut att ha vaknat.

Related posts:

1. En Apple-fanboys bekännelser
2. Tänk om Ipad blir döden för tidningshusen?
3. Äntligen! Apple stäms för iPhone 3G-fiaskot

Elaka grisar och arga fåglar – en oslagbar kombination.

Envisa rykten gör gällande att Apple släpper sin hajpade Ipad i Sverige redan nu på onsdag. (Något som säkert stämmer, eftersom IOS 4.2.1 med svenskt språkstöd släpps redan ikväll.) Att döma av förhandsspekulationerna kommer nämligen Ipad att innebära ett efterlängtat lyft för tidningarna, som nu kommer att kunna ta betalt för sina nyheter igen.

Peter Vesterbacka, vd för Rovio.

Jag ställer mig – som jag skrivit förut – något avvaktande till de stora förhoppningarna på paddan. Visst, det är en cool pryl, men jag tror inte det är pdf-tidningar och -tidskrifter som får folk att öppna plånboken på iTunes Store, även om en färsk undersökning från Daytona ser ut att delvis visa på motsatsen. (De som svarat är i stor utsträckning ”early adopters” som jobbar med media och reklam och redan äger en direktimporterad padda – alltså knappast ett representativt urval av Sveriges mediekonsumenter.)

Det som folk handlar på Itunes Store är däremot underhållning. Ett av de mest framgångsrika exemplen är Angry Birds, ett extremt vanebildande spel till Iphone, Ipad och Android som är utvecklat av finska Rovio. Under årets upplaga av SIME i Stockholm förra veckan fick jag tillfälle att prata med Peter Vesterbacka, företagets vd – eller ”Mighty Eagle” som han kallar sig på sitt visitkort. Med 36 miljoner spelare runt om i världen, och med 10 miljoner sålda spel till iPhone, har Vesterbacka och hans bolag startat en revolution i den trögrörliga datorspelsbranschen.

– Angry Birds HD har sålt väldigt bra på Ipad. Inte i närheten av iPhone-försäljningen, men vi är mycket nöjda med resultatet så här långt. Och det högre priset till iPad påverkar inte försäljningen alls vad vi kan se, säger Vesterbacka.

(Angry Birds kostar 38 kr till iPad, men bara 7 kr till iPhone).

Peter Vesterbackas titel – Mighty Eagle.

De senaste tio åren har spelmarknaden helt dominerats av tre giganter – Microsoft, Nintendo och Sony, som effektivt kunnat kontrollera spelutbudet till sina respektive plattformar. Liksom vilket innehåll som varit tillåtet att ladda ner via de inbyggda live-tjänsterna.

Resultatet har blivit att det i princip endast lönat sig att släppa så kallade AAA-titlar till dessa spelplattformar. Som kostat mångmiljonbelopp att utveckla, och som bärs fram av reklamkampanjer med nästan lika stora budgetar. Spel som kostar konsumenterna drygt 600 kr, och med lite tur räcker över en helg.

Rovio och Angry Birds visar att det går att göra på ett annat sätt. Spelutvecklare idag är inte beroende av att komma överens med Sony, Microsoft eller Nintendo för att få ut sina titlar.

– Många klagar på Apple och deras långa process för godkännande av appar, men det är oändligt mycket lättare än att nå ut där än hos konsoltillverkarna eller den inlåsta mobilspelsmarknaden som kontrolleras av operatörerna. När du släpper ett spel i App Store, kommer det ut direkt i 90 länder – du slipper förhandla med folk på alla dessa marknader, säger Peter Vesterbacka.

Redan idag dominerar mobila spel om man räknar i antal nedladdningar. En trend som kommer att förstärkas med släppet av Ipad och dess svans av Android-baserade surfplattor. Och det är lätt att se vilka som är toppsäljarna i Itunes App Store: hälften på topp 10-listan för iPad är spel.

Peter Vesterbacka är övertygad om att just surfplattor kommer att bli en av de dominerande plattformarna för mobilspel, vid sidan av Iphone och Android-telefoner. Enkelheten att ta med, större skärm och snabbare processor i kombination med att surfplattan är ”always on”, gör den till en vinnare, menar han.

– Marknaden är stor redan nu, men den kommer att bli gigantisk framöver. Folk kommer att ägna mer tid åt spel, eftersom man bär med sig tablets i större utsträckning än man bär runt på en laptop.

Hur kommer då detta att påverka de traditionella aktörerna i branschen, och dess återförsäljare? Kommer någon verkligen vara beredd att betala 600 kr för ett spel till PSP eller Xbox, när det går att få motsvarande underhållning för ett par tior?

Rovios vd tror det blir svårt. Särskilt som fler och fler titlar släpps först på mobilplattformarna, och först därefter konverteras till konsol och dator. Angry Birds är det första exemplet på detta – spelet kommer att släppas till Macintosh och PC inom kort, via Apples Mac App Store och Valves Steam. Och längre fram kommer det också att dyka upp på spelkonsolerna.

Ser du några nya trender på spelmarkanden?
– Vi kommer att få se flera intressanta saker framöver, som utvecklas till mobila plattformar, säger Vesterbacka.

– Social gaming är ju redan populärt, trots att det i till exempel Farmville degenererat till spam. Och multiplayerspel kommer naturligtvis att funka bättre med surfplattornas stora skämnar. Jag tror också att Gowalla och Foursquare är något på spåren med platsbaserade tjänster, men ännu så länge har ingen utnyttjat tekniken för att göra riktigt intressanta spel.

Intressant?

Andra bloggare om apple, ipad, iphone, spel, angry birds, rovio

Related posts:

1. iPad räddar inte pressen – men kanske spelbranschen?
2. Tänk om Ipad blir döden för tidningshusen?
3. Är vi redo för en dator utan tangentbord?

Sedan i vintras har det rått något som närmast kan beskrivas som eufori i de krisande printmedierna. Efter åratal med stadigt dalande upplagor och den unga bortskämda generation som vägrar betala för att få döda träd i brevlådan, kom äntligen frälsningen.  Översteprästen Steve Jobs förkunnade att en läsplatta hade utveckats – en produkt som givet Apples track record naturligtvis skulle kommas att säljas i mångmiljonupplaga. Och så här långt har det onekligen gått bra, även om paddan ännu inte släppts i Sverige.

Brittiska Telegraph på Ipad. Noll interaktivitet.

Men det sker i november kommer det äntligen att vara slut på 15 års ökenvandring genom Internet, med sin gratiskultur, fildelning och allmänt jobbiga människor som lägger sig i alla viktiga saker som vi journalister skriver om. Nu kan tidningsutgivarna lugnt gå tillbaka till tiden före 1995, då en tidning var en tidning, och alla fortfarande betalade för att få läsa rewrajtade TT-nyheter eller produktbilder från exklusiva köksföretag i svindyra inredningstidningar.

Jag är förstås ironisk. Problemet är att beslutsfattarna i de stora mediekoncernerna faktiskt verkar tänka i dessa banor. Det är just därför det riskerar att gå åt helvete för alla dessa gamla papperskramare och branschorganisationer som på fullt allvar tror att det automatiskt kommer att skapas en stor och lukrativ marknad för ”E-papper” bara för att det släpps en bärbar pekdator som det går att läsa nyheter på.

Wired – tidskriften för den uppkopplade generationen. Ipad-versionen är dock totalt nedkopplad.

Alla mediehus har idag iPad-projekt i olika utvecklingsstadier – Bonniers har redan lanserat en produkt, Mama+ (som kostar lika mycket som tidningen att köpa via App Store) och fler är på gång. Jag har inte kunnat motivera ett köp av just denna app, men av de beskrivningar av den som gavs under Internetdagarna nyligen, är den snarlik i princip alla andra magasins-appar som man ser i Apples onlinebutik. Alltså som tidningar. Och som ser nästan exakt ut som sina pappersförlagor. Bildkvaliteten är givetvis suverän – ett  exempel är National Geographic – och text och rubriker kan sättas med de typsnitt som redigeraren väljer, vilket gör att tidningsdesignen får en framträdande roll igen.

”Utvecklingen” av dessa tidningsappar leds, läser jag med viss oro, av Adobe, som tagit fram en plattform för att enkelt kunna skapa iPad-upplagor av fysiska magasin, något som spar både tid och pengar i produktionsledet.

Och det är alltså här som det riskerar att gå riktigt fel. Förutom det uppenbart tveksamma draget att låta Adobe ansvara för produktutvecklingen (jämförbart med att låta Grekland styra Europeiska Centralbanken) är det exempel samma feltänk som de stora tidningarna gjorde i mitten av 90-talet. Då försökte teknikbolagen också sälja på oss plattformar för att underlätta ”flerkanalspublicering”. Papperet och webben var ju ändå bara olika kanaler för att prångla ut samma budskap. Trodde de.

Idag har de flesta av oss insett att publicering på Internet är helt väsensskild från tryckta tidningar och TV-kanaler. De bägge senare är främst envägskanaler med liten eller obefintlig interaktivitet, medan webben allt mer går mot att vara en plattform för gemensamma upplevelser, samtal och kollaboration. Man kan till och med säga att publicering av en artikel på nätet bara är början på en dialog. (Att få journalister tar själva tar del i den påföljande diskussionen är ju en helt annan sak.)

Flipboard – nyhetsvärdering från det personliga nätverket, istället för en tidningsredaktör.

Det har vuxit upp en hel generation sedan Internet fick sitt genombrott för 15 år sedan, och vi är många fler som vant oss vid webben som det primära  mediet för att ta till oss ny information. Och givetvis – att kunna dela, kommentera, facebooka, skratta tillsammans åt, mikroblogga eller Hitlerhåna det vi läser och ser.

Men när man bläddrar genom medieutbudet på iPad, ser man obefintliga exempel på sådana appar. Tidningarnas R&D-avdelningar verkar på fullt allvar tro att de miljoner svenskar som idag finns på Facebook och läser Aftonbladet, SvD, DN och Expressen på nätet, gladeligen skulle betala för att få gå tillbaka till ett 20 år gammalt sätt att läsa nyheter – i en statisk, stängd miljö, utan kontakt med resten av webbuniversum. För när man väl kör en applikation så sitter man fast i den. Läser man New York Times eller The Telegraph eller en artikel i Wired på sin Ipad, finns det inget enkelt sätt att samtidigt hålla koll på sitt Twitter- eller Facebook-flöde utan att stänga nyhetsappen.

Att göra flera saker samtidigt, som de flesta under 35 idag gör utan egentligen reflektera så mycket över det, är en omöjlighet i de tidningsappar som jag testat (New York Times, National Geographic, Wired, Newsweek, The Telegraph). Inte ens Mashable erbjuder något mer interaktivt än en ganska lam kommenteringsfunktion.

Pulse – rena drömmen för att hålla koll på nyhetsflödet i Ipaden. Sannolkt rena mardrömmen för annonssäljarna, förstås.

Jag tror tyvärr att tidningarna kan vara inne i ännu en återvändsgränd, som denna gång kan slå ännu hårdare mot lönsamheten än vad webben gjorde – eftersom alla i sin iver att sälja prenumerationer går på i samma spår. Det verkar inte finnas någon plan B för vad händer med trafiken och intäkterna om läsarna vägrar betala. Vad händer när de börjar använda nya verktyg som Pulse, där de kan enkelt kan hålla koll på en uppsjö av nyhetskällor på en och samma gång? Eller om de vänder på begreppet nyheter – och börjar utgå från vad det egna nätverket på Twitter eller Facebook anser vara de viktigaste frågorna för tillfället, som med appar som Flipboard? Vad händer i en värld där nyhetsförmedlare inte längre äger distributionskanalerna.

Det är sådana frågor som tidningarna kanske borde ägna sig åt, istället för att prångla ut överprisstta PDF-filer på App Store och kalla det för utveckling. Just nu är det betydligt obetydligt dyrare att köpa Angry Birds HD än ett nummer av Wired.

Själv behöver jag inte fundera vad jag skulle lägga pengarna på.

Andra bloggare om pressen, tidningar, ipad, apple, interaktivitet

Intressant?

Related posts:

1. Ipad och Angry Birds en nystart för spelbranschen
2. Apple, Facebook och drömmen om att äga Internet
3. Billigaste sättet att surfa på din Ipad

Knappt är Steve Jobs klar med sitt keynote speech, förrän världens alla Apple-fanboys lagt beställningar på nya MacBook Air. Som nu är ännu smalare – lika tunn som Steve Jobs påstår vissa – än tidigare, och bäst kan beskrivas som en iPad med tangentbord. Devoterna hemma vid sina (nu uråldriga) MacBook Pro bambusar, livetwittrar och analyserar detta sällsynta tillfälle då den Store Ledaren visar sig och förmedlar sin senaste uppenbarelse direkt från Cupertino-bunkern till undersåtarna i Mackyrkan.

Trots att jag själv älskar det mesta som Apple gör (jag åkte ju skämmigt nog till New York och köpte en iPad i somras) så är det tydligt att kulten kring Apple och Steve Jobs börjar anta bisarra proportioner. Hans tal granskas och analyseras numera med samma noggrannhet med vilken forna tiders kremlologer bedömde tonfall och ordval i Sovjetledarnas tal – för att på så sätt gissa sig till kommande förändringar i ledargarnityret. Och visst ser han lite tunn ut, Steve. Är cancern tillbaka? Hans attack på konkurrenterna – indikerar det en störning i Kraften? Marknaden blir skakis, aktiekursen faller.

Det egentliga problemet med Apple är emellertid inte att företaget och Steve Jobs nått superstjärnestatus – vilket i flera avseenden är berättigat – utan att det inte finns någon som kommer bakom. Varken hos Apple eller konkurrenterna. Apple befinner sig i ett helt eget luftlager i atmosfären, och har egentligen varit ensamt om att definiera hur vi kommunicerar digitalt – från den första Macintosh-datorn 1984, som var först med ett ikonbaserad användargränssnitt, till dagens smartphones, iPod och pekskärmsdatorer – alla intimt sammanbyggda med tjänster som iTunes, som gör att mjukvara och hårdvara i princip blir omöjliga att separera. Detta på ett sätt som inget annat företag – som Microsoft – skulle komma undan med utan att riskera att dras inför domstol.

Resten av branschen svarar med att försöka – kopiera. Var finns de alternativa idéerna till Steve Jobs digitala världsbild?

Sporrade av sina ekonomiska framgångar de senaste åren, tar Apple ett allt fastare grepp om hela den digitala näringskedjan – från design och produktion till distribution av både egna och andras applikationer. För tio år sedan var Apple först med att avskaffa dåtidens vanligaste lagringsmedium – disketten. Och igår gav Steve Jobs dödskyssen till CD- och DVD-skivorna – i det nya Mac-universum kommer operativsystemet på USB-minnen och övrigt innehåll laddas ner från AppStore. Apple har som första mjukvaruföretag lyckats med konststycket att låsa in sina användare – under jublande applåder.

Ändå är alternativen – för visst finns de – långtifrån bra nog för att på allvar kunna hota Applekyrkan och pastor Jobs.

I senaste säsongen av Futurama (säsong 6, avsnitt 3) driver Matt Groening hejdlöst med Apple i Attack of the Killer App. Fast ju längre tiden går, desto mindre av parodi blir det.

Och vi frågar oss alla lite nervöst – vad händer efter Steve..?

SvD, SvD, E24,  IDG, Expressen,  M3, SvD

Andra bloggare om apple, steve jobs, mac, datorer, internet, ekonomi

Intressant?

Related posts:

1. Är vi redo för en dator utan tangentbord?
2. Äntligen! Apple stäms för iPhone 3G-fiaskot
3. Den enes bröd

Vi har nu levt tillsammans i tre veckor, Paddan och jag. Och eftersom jag har börjat etablera lite vanor med den lilla plattdatorn, eller vad den ska kallas, ska jag försöka mig på att skriva en kort utvärdering.

Vi kan ju börja med hajpen kring själva ”läsplattan”. Alltså tanken att tidningar och förlag nu plötsligt kommer att kunna pusta ut och återvända till sina rötter: att designa snygga magasin som folk gladeligen betalar prenumerationer för via sin iPad – som Rupert Murdoch exempelvis ser som framtiden.

Tja, man ska aldrig säga aldrig, men ryggmärgskänslan säger mig att detta aldrig kommer att hända – ett sådant försök att försöka plantera om printprodukter i en ny digital mylla kommer minst 15 år för sent, och att dessutom ta betalt är nog dessvärre ett dödfött projekt. De flesta av världens Internetanvändare – varav en hel generation har vuxit upp utan tidning  – har redan hittat perfekta användargränssnitt gentemot webben, och kommer inte att vara intresserad av något som inte går att dela, kommentera eller blogga om.

Dessutom är iPad – trots sin litenhet – för tung för att man ska orka ligga i sängen och läsa en bok på den under någon längre tid (kanske är det därför som det redan ryktas om att en mindre 7-tums iPad är på väg). Apples egna fordral går förstås att vika ihop till ett stöd, men bara om man håller den Paddan i breddformat.

För att titta på film är iPad däremot en trevlig sängkamrat, och man är som tur är inte bara hänvisad till iTunes för att visa dem. Utmärkta Cinexplayer gör det exempelvis möjligt att synka över och titta på filmer som sparats i Xvid-format. Jag har redan sett att det kommit ryggstödshållare som tillåter iPad att monteras som videoskärm i bilen – en perfekt lösning, eftersom man slipper dyra installationer och dessutom kan ta med den ur bilen (så att man slipper få inbrott).

Monkey Island 2: Le Chucks Revenge

Men det användningsområde där jag tror mest på iPad är faktiskt – spel. Som spelplattform är den närmast oöverträffad, med snabbare processor och grafik än iPhone, men med samma möjlighet till touchkontroll och gyrofunktioner. Redan nu finns det över 30.000 spel som funkar på iPad – alltfler släpps i HD-versioner – och var femte app är idag ett spel. Och med lanseringen av iPhone 4, finns det plötsligt en massmarknad för spel i HD.

Angry Birds HD.

Själv har jag ägnat merparten av min tid med Paddan framför Angry Birds HD (bäst) och Splinter Cell: Conviction som är två suveräna titlar från helt väsensskilda genrer. Men även racing-, flipper- och labyrintspel funkar galant på iPaden – för att inte tala om klassiska äventyr som Monkey Island 2. Någon inlärningskurva finns i princip inte eftersom spelen kontrolleras med touchkontroller och gyro. Alla kan spela allt. (Nästan i alla fall.)

Splinter Cell Conviction till iPad. Mycket prisvärt – bara 75 kr.

Jag tror knappast att iPad kommer att hota PS3, Xbox eller PC som gamingplattform, men gamla trötta och överprissatta plattformar som Nintendo DS och Playstation PSP kan vi nog begrava inom kort. Visst är iPad några tusen dyrare, men man en maskin som kan användas till i princip allt som en dator kan – och där spelen kostar en tiondel av vad de gör till de stora spelplattformarna.

Det ska hur som helst bli mycket intressant att se vart iPad till slut placerar sig i den digitala näringskedjan. De stora spelproducenterna har ju haft det motigt på senare år – kanske kan iPad och iPhone 4 innebära ett uppsving för det mobila spelandet?

(Ser förresten att det släppts en färsk undersökning som sågar läsplattorna ur användarsynpunkt. )

Intressant?

SvD, IDG

Andra bloggare om apple, ipad, iphone 4, datorspel, pekdator, läsplatta

Related posts:

1. Ipad och Angry Birds en nystart för spelbranschen
2. Min iPad, en gammal goding från Star Trek
3. Billigaste sättet att surfa på din Ipad