Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: IPCC (sida 1 av 2)

Man bör vara försiktig med vem man stämplar som faktaresistent

Faktaresistens och är faktaförnekelse är begrepp som blivit omåttligt populära på senare tid, i spåren på debatten om fejkade nyheter och Donald Trumps chockseger i det amerikanska presidentvalet. Epiteten används därför flitigt av allt från politiker till ministrar och mediechefer som en stor och tung påk att drämma i huvudet på meningsmotståndare som tycker fel. Det handlar alltså inte primärt om fakta, vilket man ju skulle kunna tro, utan snarare om att upplevelsen och tolkningen av de fakta som åberopas anses vara fel.

Det kanske bästa exemplet på hur man inte bör använda de bägge F-orden kom i helgen, när SD återigen hamnade i blåsväder. Denna gång efter att ha kritiserat SMHI för att ha en alarmistisk agenda och att det statliga företagets klimatforskningsbidrag därför borde skäras ner med 700 miljoner, enligt partiets miljöpolitiske talesperson Martin Kinnunen.

Inte oväntat utbröt stor förstämning, framför allt i Miljöpartiet, där miljöminister Karolina Skog reagerade just med att kalla SD;s talesman för faktaresistent. Vilket kanske inte är ett alldeles bra debattknep i just detta fall. För vad SD-talesmannen baserade sina uttalanden på var Kungliga vetenskapsakademins klimatutlåtande från 2015. Ett uttalande som KVA i sin tur bygger på på FN:s klimatpanels, IPCC, senaste rapport (AR5). Det konstateras att koldioxid- och temperaturökningen de senaste 50 åren delvis beror på mänsklig påverkan, men att det i dagsläget inte är möjligt att säga exakt i vilken omfattning.

KVA bedömer även att temperaturhöjningen vid slutet av seklet kommer att hamna på 1-4 grader C jämfört med förindustriell tid, och att havsnivåerna förväntas stiga med 40–60 centimeter fram till år 2100. Emellertid finns det idag ingen möjlighet att veta med någon säkerhet i vilken ända av dessa skalor som det är mest troligt att vi landar.

Ovanstående är, oavsett vad miljöpolitikerna anser, de enda fakta vi har att gå på idag. Resten är bedömningar, prognoser eller kvalificerade gissningar. Vi vet helt enkelt inte säkert ifall det kommer ifall våra barnbarn kommer att ha det 1 eller 4 grader varmare – bara att temperaturen kommer att stiga, att vi bidrar till uppvärmningen – och att det är angeläget att hejda utsläppsökningen.

Så när vice statsministern och MP-språkröret Isabella Lövin anklagar Kinnunen för att ägna sig åt horribel faktaförnekelse, så är det egentligen KVA hon ger sig på. Så här sade ministern till Aftonbladet:

– Det är oerhört oroväckande att man nu börjar prata om att det finns osäkerheter och ifrågasätter forskare. Och det visar varför det skulle vara så farligt om SD skulle styra över Sveriges myndigheter.

Möjligen är det detta som fått KVA att idag gå ut med ett pressmeddelande för att förtydliga var vetenskapen står i frågan. Akademin hänvisar till sitt senast publicerade uttalande (pdf), där det aktuella forskningsläget redovisas, tillsammans med alla de osäkerheter som finns. Ett uttalande som avslutas med följande slutsats:

Tyvärr har vi ännu inte tillräcklig kunskap för att med någon större tillförlitlighet beräkna vad som kommer att hända med klimatet i framtiden. Man kan inte utesluta att det finns andra hittills förbisedda naturliga eller antropogena effekter på klimatsystemet, som antingen ökar eller minskar inflytandet av de stigande koncentrationerna av växthusgaser.

När det gäller SMHI och de klimatprognoser som vädertjänsten tar fram för att vägleda kommuner i det lokala klimatarbetet, är det värt att komma ihåg att denna typ av prognoser betraktas som  osäkra även av IPCC:s experter. Osäkerheten är alltför stor för att de globala cirkulationsmodellerna ska kunna appliceras på regioner. Och då ska man komma ihåg att de minsta regionerna som IPCC sysselsätter sig med är kontinenter och världsdelar – alltså mångdubbelt större än SMHI:s lokala klimatscenarier som är nere på landskapsnivå.

Det är förvisso att gå för långt att anklaga SMHI för att ägna sig åt propaganda – men lokala klimatprognoser är och förblir tveksamt använda pengar. Om dessa dessutom används som beslutsunderlag för att styra framtida kommunala stadsbyggnadsplaner, ja då är man ute på riktigt osäker mark.

Lennart Bengtsson, Sveriges mest välmeriterade klimatforskare och en av ledamöterna i Kungliga vetenskapsakademin, skrev för inte så länge sedan just om klimatmodellernas osäkerhet på Uppsalainitiativets blogg:

SMHIs down-scaling av klimatsimuleringar om 100 år är imponerande och visar i detalj och med utmärkt grafik hur klimatet kommer att bli både i Östergötland och Västerbotten. Detta är ovärderligt för kommunernas klimatexperter och planerare som arbetar febrilt för att undvika framtida översvämningar och skogsbränder. Allmänheten är i goda händer i det goda samhället.
Tyvärr är det ända inte så bra som det ser ut. Väder och klimat kan inte förutsägas som en följd av kaosteorin och hur det framtida klimatet kommer att bli får vi först veta när vi är där. Inte ens om vi vet exakt hur mycket växthusgaser det kommer att finnas hjälper ändå detta inte.

Vi kan alltså konstatera att även professor Bengtsson är faktaförnekare i MP-ministrarnas värld.

Man må ha olika uppfattning om hur akut klimathotet är, vilka beslut vi behöver ta för att vända utvecklingen och i vilken utsträckning en svensk flygskatt kan inspirera omvärlden att följa efter. Men det är ganska magstarkt att drämma till med nedsättande nedsättande epitet som faktaresistens när det faktiskt är just fakta som diskuteras. Sådana dumheter riskerar bara att slå tillbaka, och öppnar dörren för att Sverigedemokraterna plockar åt sig intitiativet i ytterligare en fråga.

Som om de nu behövde fler.

Intressant?

Fler om , , ,

Nya religioner kräver nya undergångsberättelser

Frågan om exakt hur stor påverkan vi människor vi har på Jordens klimat har som bekant lämnat forskningsvärlden bakom sig för åratal sedan. Istället har den undan för undan förvandlats till en helt ny religion för vår nya sekulära tid, en som bär tydliga spår av förkristen kult korsad med medeltidens inkvisitoriska jakt på kättare. Bottenplattan är gjuten i solid socialism, med stark iblandning av 70- och 80-talets miljöaktivism.

Just i dagarna flockas profeter och akolyter av denna gröna religion i tusental till Polens huvudstad Warszawa för det som kallas COP 15. Förutom evighetsarbetet med att förhandla fram ett nytt klimatavtal (något som ingen längre tror på) står inrättandet av en så kallad klimatfond på agendan. En fond dit den rika västvärlden förväntas betala in 100 miljarder dollar årligen för att ersätta de skador som ett förväntat framtida klimat förväntas ställa till med för världens fattigaste. Fonden ska förvaltas av FN, vilket innebär att organisationen, om planerna skulle bli verklighet, omgående tagit platsen som en av världens mest inflytelserika finansiella aktörer.

supercyklonen Haiyan kom ovanligt lägligt för kongregationen i Warszawa. Som en slags biblisk syndaflod slog tyfonen hänsynslöst till mot de fattiga, de svaga, de försvarslösa och lämnade förödelse och död i sina spår. Det dröjde inte heller länge förrän framstående profeter, som Stefan Rahmstorf på Potsdamuniversitet – för övrigt en av dem som regeringens klimatrådgivare Johan Rockström ofta citerar – förklarade att det var vårt eget fel. Cyklonen berodde på den globala uppvärmingen, och att alla som förnekar detta borde skämmas livet ur sig. Kända vänsterdebattörer anade morgonluft, och till och med ett par svenska nyhettidningar hakade på religionsspåret och förkunnade att även om det alltid förekommit cykloner, så kommer vi att få se betydligt mer av denna typ av katastrofer i framtiden. Amen.

WPAC.50-10.Weinkleetal

Antalet cykloner över land i Nordvästra Silla havet, där Filippinerna ligger, från 50-talet fram till idag. En fallande trend.

Men så är det ju inte alls. Alla som varit med ett tag vet att cykloner så gott som årligen ställer till förödelse i Asien, medan orkaner, virvelstormar och tornador orsakar naturkatastrofer av olika magnitud i USA och Centralamerika. Detta kallas även för ”väder”, och trots tragedierna som sker i spåren av sådana dramatiska händelser, är det fullkomligt normalt. Det är naturligtvis en katastrof när flera tusen förolyckas, som på Filippinerna, men jämfört med tidigare extrema väderhändelser i denna del av världen hamnar Haiyan inte ens i närheten av topplistan nedan, sammanställd av Weather Underground. Som synes inträffade historiens värsta cyklon, med upp till 500.000 döda året 1970 – i en tid då världen var i en nedkylningsfas och många forskare varnade för en kommande istid.

topp_10_orkaner

Det som varit uppseendeväckande är istället hur få orkaner och cykloner som har drabbat världen på senare år. Som Bjørn Lomborg skriver på sin Facebooksida har atmosfären inte innehållit så här lite ”orkanenergi” sedan tidigt 70-tal (se grafen nedan). Detta har manifesterat sig bland annat genom att USA i år inte drabbats av en enda orkan (den senaste riktigt allvarliga som slog till mot landet var faktiskt Katrina, för mer än åtta år sedan). Och likadant ser det ut på andra håll i världen: antalet extrema väderhändelser har blivit färre på senare år, något som Roger Pielke Jr rapporterade om igår.

Det kan förstås vara en ren tillfällighet, eller del av en längre trend.

global_running_ace

Atmosfärens samlade ”orkanenergi”. Från Björn Lomborg på Facebook.

Ändå, trots solida bevis för motsatsen, dröjer det bara minuter innan klimatreligionens domedagsprofitörer ylar i högan sky, i hopp om att kunna sko sig på den nya katastrofen. Ledarsidorna i GP och Expressen förstår sannolikt inte bättre, när de lånar sig till att sprida gamla vandringssägner, som att stormarna blir fler och värre ju varmare det blir.

För så är det ju inte heller, vilket dessa ledarskribenter själva kunnat konstatera om de tagit sig tid att läsa vad FN:s klimatpanel, IPCC, faktiskt skriver i sitt forskningsunderlag. I den senaste rapporten, som släpptes för bara någon månad sedan, slår IPCC fast att det inte finns några vetenskapliga belägg för att stormarna vare sig skulle bli fler eller värre i ett varmare klimat. Dessutom har temperaturen stått stilla i mer än 15 år, så att ens antyda att cyklonen antingen skulle ha med uppvärmningen att göra, eller att sådana katastrofer skulle kunna stoppas genom att vi kör mindre bil, äter vegetariskt eller bygger vindkraftverk på varenda kvadratmeter av landet, är inte bara okunnigt – det är riktigt lågpanne-dumt.

Och framför allt är det ett öppet hån mot alla de 1.000-tals offren på Filippinerna, som framför allt behöver hjälp med att få tak över huvudet och mat på bordet, inte en massa meningslöst armviftande och neoreligiöst dravel om synd och skuld och hur intäkter för avlatsbreven ska fördelas.

Vi måste sluta lyssna på dessa pseudoreligiösa domedagssvamlare, och börja koncentrera oss på verkliga problem. Som att planera för att det kommer att bli dåligt väder också i framtiden.

För övrigt verkar FN:s klimatförhandlare ha fått ett allt annat än varmt välkomnande i Polen, där organisationer som Solidaritet samlade 50.000 i ett protestmöte. Polen må vara starkt religiöst, men uppenbarligen tror de inte på Al Gore.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Säkrast att inte prata med forskarna

Just nu, när IPCC finns samlade i Stockholm för att enas om skrivningarna i sin så kallade sammanfattning för politiker, SPM av kommande års stora klimatrapport, AR5, slås man av två mediefenomen.

1. För att vara vår tids största ödesfråga, som Lena Ek uttrycker sig, är intresset påfallande svagt från såväl medier som allmänhet. Ett par hundra forskare, tjänstemän och politiker sägs jobba hårt på Münchenbryggeriet för att stoppa världen från att gå under, ändå lyckas inte budskapet överrösta Idol-uttagningarna eller Bonde söker fru.

2. Svensk mediebevakning, framför allt public service, är bedrövlig jämfört med utländsk press och tv, framför allt den tyska och brittiska. SVT verkar ha en närmast patologisk beröringsskräck för att släppa fram avvikande röster eller ta upp de komplexa frågor som vi som licensbetalare faktiskt förtjänar att få svar på – framför allt som vi alla tvingas betala. Till exempel borde SVT spegla den intensiva diskussionen just nu bland forskarna som handlar om klimatkänslighet – eller frågan om de havererade klimatmodellerna verkligen kan användas som verktyg för att besluta om olika miljardsatsningar eller framtida ”klimatanpassning”.

Av någon anledning har public service i denna speciella fråga avsagt sig sitt granskande uppdrag, och istället ställt sig på makthavarnas sida för att tillse att allmänheten behålls i ett konstant läge av alarm. Därmed uteblir gång på gång den granskning av vad den närmast osannolika miljardrullningen som 25 års satsningar på hållbarhet, förnybar energi och gröna jobb fört med sig.

Men det man framför allt slås av när man lyssnar på Aktuellt, är att den stora majoritet av forskare, 97 procent, som det ständigt hänvisas till i inslagen, nästan aldrig uttalar sig själva. Vilket kan tyckas märkligt när det finns  kunniga, smarta klimatforskare; geologer, oceanografer och experter på satelllitmätningar i överflöd här i Stockholm.

Ingen av dessa dyker emellertid upp i rutan. De som uttalar sig, såsom tolkar för den påstått eniga forskarvärlden, är miljöaktivister miljöjournalister, offentligfinansierade agronomer som Johan Rockström, kändismeteorologer som Pär Holmgren (han som förutspått ett slut för Vasaloppet vilket år som helst nu) och järnvägsingenjören Rajendra Pachauri, högsta hönset för FN:s klimatpanel.

Man kan säga en hel del av ovanstående profiler, men klimatforskare är de inte, vilket innebär att den mest brännande fråga som IPCC har att hantera under veckans möte – den 17 år långa uppvärmningspausen – över huvud taget inte nämns.

Istället serveras vi återigen dravel om 11 centimeters havsnivåhöjning i Vietnam och  missvisande statistik av extremväder. (IPCC själva konstaterade i sin SREX-rapport så sent som förra året att inga samband mellan den hittills blygsamma temperaturökningen och antalet naturkatastrofer har kunnat konstateras.)

Men om forskarna lyser med sin frånvaro i svenska medier, är de desto mer talträngda  i utländsk press. Tyska Der Spiegel rapporterade redan i fredags om något som börjar utveckla sig till myteri bland landets forskardelegation i Stockholm, detta efter att företrädare för tyska miljödepartementet krävt att frisera innehållet i slutdokumentet. Hans von Storch, en av Tysklands mest kända klimatforskare, är en av dem som rasar på detta flagranta försök av politikerna att styra vetenskapen så den passar politiska syften.

En annan kritisk röst är Jochem Marotzke, Tysklands främste vetenskapliga representant vid IPCC-mötet i Stockholm. ”IPCC måste acceptera en diskussion kring uppvärmningspausen”, förklarar Martotzke för Der Spiegel.

Samma tidning har även intervjuat den tyske politikern Hermann Ott (De gröna), som försvarar försöket att tysta ner forskarna. Trots mullret bland forskarna är de tyska politikerna fasta i sin övertygelse om att inte beröra uppvärmningspausen i slutdokumentet. Detta, menar de, skulle riskera att minska allmänhetens stöd för en tuff klimatlagstifning. “Klimatpolitiken kräver att det finns ett inslag av rädsla, erkänner Ott för Der Spiegel.

I SVT hör vi tyvärr inget av detta. Här gäller det att till varje pris hålla forskarna borta från rutan. För nuförtiden beter de ju sig som rena rama klimatförnekarna.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

(En längre radiointervju med Hans von Storch och Axel Bojanowski, Der Spiegels vetenskapsreporter (som även är geolog) finns transkriberad och översatt på No Tricks Zone.)

Domedagsklubben ylar vidare

Johan Rockström, Sveriges kanske mest bidragsberoende forskare, är ute och varnar för domedagen igen, denna gång tillsammans med Margot Wallström, som även hon har levt gott på våra skattepengar större delen av sitt liv.

Denna gång undertecknar Rockström debattartikeln som ledamot i stiftelsen Global Challenges Foundation, vars syfte är att ”påskynda skapandet av en global rättsordning med ojämförligt bättre förutsättningar att effektivt, rationellt och rättvist hantera de aktuella och framtida globala problemen och riskerna…” Alltså samma gamla vision om att placera makten över vår framtid i händerna på en upplyst elit, ett slags klimatexperternas högsta sovjet. Och innehållet är det samma – allt är mycket värre än vi trott, och oavsett vad andra säger så står klimatkatastrof med extra allt för dörren.

Det som är intressant är att Rockström i veckan varit med att författa i princip samma debattartikel i The Guardian, tillsammans med sin nära domedagskompis Hans-Joachim Schellnhuber, professor på Potsdams klimatforskningsinstitut, PIK. (Schellnhuber fick sparken i våras som rådgivare till den tyska regeringen, efter att den insett att hans råd inte bara var värdelösa utan också på god väg att leda till tysk industriell kollaps och massarbetslöshet.) I The Guardian är det den nystartade och självutnämnda Earth League som är ute och efterlyser global omställning.

Det intressanta med dessa nygamla domedagslarm är förstås att de kommer just nu, bara  dagar innan FN:s klimatpanel IPCC ska presentera sin femte rapport för beslutsfattare, SPM. Den som bara läst svenska tidningar har förmodligen missat hela dramatiken som omgärdat denna rapport, men utlänsk press har som tur är inte samma beröringsskräck.

Problemet för de klimatreligiösa är att IPCC:s forskning inte längre ger fog för några domedagslarm. Klimatpanelen har tvingats vidgå att temperaturen inte ändrats på 17 år, och att 98 procent av de så kallade klimatmodellerna har misslyckats kapitalt med att förutsäga temperaturutvecklingen. Vad IPCC nu tvingats acceptera är att den så kallade klimatkänsligheten är betydligt lägre än vad man trott – kanske bara en fjärdedel av vad klimatmodellerna programmerats med.

Följden av detta? Jo, att det så kallade tvågradersmålet kommer att klaras utan att vi behöver göra någonting över huvud taget.

ipcc_klimatmodeller

Kartan och verkligheten. De färgade fälten visar IPCC:s olika temperaturscenarier från tidigare rapporter. Som synes hamnar den observerade medeltemperaturen betydligt lägra, och i vissa fall även under de lägsta prognosmodellerna.

Detta är förstås ett allvarligt hot mot hela domedagsindustrin, där inte bara så kallade forskningsinstitut som Stockholm Environment Institute och Stockholm Resilicence Center återfinns, utan i princip hela den förnybara energiindustrin. För vem skulle stillatigande acceptera 50-procentiga energiskatter och massiv utbyggnad av vindkraften, om hela basen för dessa satsningar plötsligt visar sig vara grova överdrifter med inslag av masshysteri?

Därför är det kris bland rapportförfattarna i Stockholm. Tyska Der Spiegel avslöjade i fredags att de tyska delegaterna, i strid med IPCC:s forskare, krävt att den 17 år långa uppvärmningspausen helt skulle utelämnas ur SPM-rapporten. (Att politiska representanter är inblandade i att författa en forskningsrapport säger en hel del om IPCC.) Tyska Die Welt talar klarspråk och menar att IPCC genom sin nya rapport i princip eliminerar behovet av klimatpolitiska regleringar som EU:s utsläppshandel.

Det händer alltså en hel del bakom kulisserna, som vi inte får veta särskilt mycket om. Observera alltså att IPCC:s delegater befinner sig här i Stockholm för slutarbetet med rapporten, men att inga svenska medier har omnämnt detta med en rad.

Istället upplåter DN – i likhet med SvD – plats till samma fåniga domedagspredikningar som vi hört gång efter annan, framförda av samma personer som har allra mest att förlora på en sansad debatt. Det hänvisas friskt till junk science som Världsbanksrapporten 4 grader från i fjol – även den framtagen av Hans Joachim Schellhuber, med benägen assistans och PR-arbete av  Rockström i hans egenskap av regeringens rådgivare i klimatfrågor.

Riksrevisionsverket har samtidigt kritiserat regeringens klimatpolitik, rapporterar SvD. Personligen tycker jag det borde vara betydligt mer angeläget att granska hur många hundratals miljoner som egentligen slussats in i Rockströms klimatforskningsimperium – och i vilken mån Sverige haft någon nytta av denna pengarullning.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Den nya statsreligionen

SvD:s kulturdel uppmärlksammade i helgen historikern David Larsson Heidenblads intressanta doktorsavhandling Vårt eget fel. Avhandlingen visar på de stora likheterna mellan dagens klimatreligion och den gammalkyrkliga uppfattningen av synd och skam, som praktiserades under kyrkans storhetstid. I gamla tider straffade gud som bekant de syndfulla människorna med allehanda farsoter, sjukdomar, naturkatastrofer och krig – som straff för deras högmod, svek eller frosseri.

Som avhandlingen belyser, går nästan exakt samma berättelse igen i dagens religiösa övertygelse om att klimatet hotas av vårt moderna frosseri. Inget ifrågasättande av denna religion tillåts – att spekulera om i vilken utsträckning människan verkligen kan påverka klimatet, och vad det i så fall kan tänkas leda till, möts av ett närmast enigt fördömande av medier, politiker och miljöorganisationer. Underligt nog kommer fördömandena påfallande ofta från människor som inte är religiösa och ibland till och med kallar sig ”skeptiker”. (Ett exempel är den så kallade skeptikerföreningen VOF.)

De som vågar sig på att ifrågasätta de heliga skrifterna (FN:s klimatpanels rapporter) eller dess profeter – klimatforskarna – brännmärks omgående som kättare eller ”förnekare” (ett begrepp skapat för att leda tankarna till förintelseförnekare). Alla vet ju att vi har syndat, genom att frossa i fossila bränslen, och därför måste vi nu betala för våra synder – med minskat köttätande, lågenergilampor, högre elpriser, höjda bensinskatter och klimatkompensation vid Thailandsresan. Annars drabbas våra barnbarnsbarn någon gång i framtiden av outsägliga plågor.

Det är med andra ord en rejäl comeback för Medeltiden.

581px-Anders_Wejryd

Ärkebiskop Anders Wejryd. Foto: Wikimedia Commons

Som en perfekt illustration till giltigheten i Heidenblads tes, skrev ärkebiskopen Anders Wejryd ungefär samtidigt en debattartikel om vår kollektiva klimatsynd och hur de svagaste – som urfolken i norr – drabbas.  Svenska kyrkan har som bekant förlorat massivs av medlemmar sedan banden till staten klipptes för 13 år sedan, och organisationen gör sitt bästa för att hitta en ny religion som kan kännas relevant för den sekulära nutidsmänniskan. Valet föll på klimathotet, vår nya statsreligion.

I debattartikeln halar Wejryd fram hela syndabatteriet. Det är klimatförändringarnas fel (alltså vårt ansvar) att samerna nu pendlar på gränsen för sin anpassningsförmåga. Även denna berättelse är väl etablerad i klimathotsreligionen: vi i den rika västvärlden har genom vårt överflöd och frosseri skapat klimatkrisen, som drabbar de fattigaste i Afrika, Sydamerika, Asien och Arktis värst. Detta brukar lite pseudoreligiöst omnämnas ”klimatskuld”, och vid varje klimatmöte som FN arrangerar är en av huvudfrågorna skapandet av en fond där väst ska pytsa in 100 miljarder årligen, pengar som ska användas för att betala av denna ”skuld” som kommer att uppstå i takt med att klimatförändringarna materialiseras.

Nåväl, när Wejryd pratar om ”samer”, handlar det knappast om alla svenskar med samiskt påbrå. De flesta av dessa bor nämligen i hus och lägenhet och jobbar 9-5, precis som de flesta svenskar. Det han talar om är den lilla minoritet som är medlemmar i samebyar och via detta exklusiva medlemskap har rättighet att bedriva en typ av renskötsel som samerna i sin nuvarande omfattning sysslat med i mindre än 200 år. Just denna moderna, storskaliga typ av renskötsel, som tar halva Sveriges yta i anspråk, hade aldrig kunnat fortgå över huvud taget utan massiva statliga subventioner. Oavsett klimat.

Ändå är rennäringen som bekant på gränsen till kollaps varje år.

Det intressanta med Wejryds inlaga är dock att han – sannolikt omedvetet – i sin iver att solidarisera sig med en urbefolkning, förminskar samerna och gör dem till hjälplösa offer för omständigheterna. En slags omvänd rasism, där ärkebiskopen på fullaste allvar menar att människor av samiskt ursprung inte klarar av vad resten av Sveriges befolkning förväntas göra – dvs anpassa sig.

Som en jämförelse klarar allt färre svenska bönder att försörja sig på djuruppfödning, en svensk sedvänja som pågått i sisådär 6000 år (alltså mångdubbelt längre än renuppfödning i industriell skala). Något som på senare år har resulterat i massor av nedlagda djurbesättningar och kulturlandskap som sakta växer igen. Ändå ser vi sällan debattartiklar som varnar för att ”bönderna är på gränsen för sin anpassningsförmåga”. De förväntas istället hitta ny sysselsättning, helt på egen hand.

Men när det gäller en minoritet av en så kallad urbefolkning – den som bedriver renskötsel med moderniteter som snöskoter, lastbil och helikopter –  måste alla förändringar som kan tvinga dem att anpassa sig till ett modernt samhälle ovillkorligen stoppas. Oavsett om det är klimatförändringar, oljeutvinning, gruvdrift eller vindkraftverk.

I fallet med ”klimatförändringar” utvecklar Wejryd inte riktigt vad han menar. Men senast en företrädare för samerna var ute och varnade för att rennäringen var på väg mot kollaps, var det på grund av för mycket snö…

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Tro och vetenskap på SVT

Tittade som hastigast på SVT Vetenskap, vars klimatreporter Jens Ergon var alldeles till sig. Han hade nämligen fått tag på en tidig version av den kommande rapporten från FN:s klimatpanel, Assessment Report 5 (AR5) som ska publiceras i september i år. Rapporten lades ut av läckor inom Ipcc redan i slutet av november i fjol, och trots idoga försök av klimatpanelen att hindra spridningen finns filerna numera hos tusentals och åter tusentals bloggare och redaktioner, däribland SVT:s vetenskapsredaktion.

Frågan som jag ställde mig före programmet var hur Ergon och SVT skulle klara att baxa in slutsatserna från denna läckta rapport i sitt normala lysenkoistiska förhållningssätt till allt som avviker från den officiella linjen; att alla kurvor pekar åt fel håll och att ett slags klimatarmageddon står för dörren.

Särskilt som innehållet i rapporten förvånat många även av dem mest kritiska bloggarna (eller förnekare som Ergon skulle välja att kalla den).

ipcc_fig1-4_models_obs

IPCC:s olika klimatmodeller, jämförda med observerade värden (svarta prickarna). Ur den läckta AR5-rapporten.

Ett av de mest uppmärksammade nyheterna i den läckta rapporten var det närmast direkta erkännandet av att alla de klimatmodeller som IPCC använder för projektioner av det framtida klimatet (ett 20-tal) misslyckats kapitalt med att modellera temperaturutvecklingen från 1992, då den första rapporten kom, fram till idag. Den observerade temperaturutvecklingen hamnar till och med utanför skalan de senaste åren i mätserien, vilket innebär att inte ens de allra mest försiktiga modellerna träffar rätt.

Och det är just modellerandet som är den stora elefanten i rummet när det gäller all klimatforskning – och framför allt rapporteringen i media om densamma. Alla (förutom verkliga ”förnekare”) är fullt medvetna om att koldioxiden är en växthusgas och en fördubbling av halten i atmosfären kanske ger en uppvärming på runt 1 grad C.

Vad klimatmodellerna däremot gör är att de förutsätter att högre halt koldioxid i sin tur ger mer vattenånga i atmosfären. Detta antas förstärka effekten mer än trefalt. Så istället för en grads direkt uppvärming får vi alltså tre grader med dessa förstärkningseffekter. Och det är dessa katastrofscenarier vi blir matade med i tidningar och så kallade vetenskapsprogram på SVT, dag efter dag.

Just nivån på dessa ”forcings” har ifrågasatts ett flertal gånger, och ingen har via observationer lyckats bevisa ett de verkligen finns. Det läckta diagrammet från AR5 verkar tyda på att förstärkningseffekterna  är betydligt blygsammare än vad klimatmodellerna visar, om de över huvud taget existerar. För samtidigt som koldioxidutsläppen ökat dramatiskt (framför allt de kinesiska), har temperaturen inte rört sig under snart 16 år. Observationerna verkar alltså tyda på att den så kallade klimatkänsligheten är avsevärt lägre än IPCC:s tidigare bedömningar.

Intressanta analyser av denna fråga har gjorts av bland andra Sveriges mest meriterade klimatforskare, Lennart Bengtsson, som nyligen skrev om osäkerheterna i en debattartikel i DN. (Han skulle säkert också stämplas som förnekare av Jens Ergon, och sådana hålls som bekant kort i Sverige.)

global.daily.ice.area.withtrend

Global isutbredning 1979-2013. Hyfsat odramatiskt här också.

Om detta fick SVT-publiken dock inte veta något över huvud taget i gårdagens program. Ergon nöjde sig med att visa endast den ena av kurvorna – den med de ökade globala koldioxidutsläppen – och konstaterade att vi är ”på väg att missa tvågradersmålet”, uppbackad av IPCC:s Thomas Stocker som talking head. Hade han lagt på den uppmätta temperaturkurvan i diagrammet som visades hade tyvärr denna vinkel varit omöjlig att försvara. Den gamla kvällstidningsklichén ”kolla aldrig en bra story” dyker spontant upp.

Det är synd, eftersom just frågan om klimatkänslighet och den långa uppvärmingspausen är viktig och har diskuterats flitigt bland forskare de senaste månaderna. Till och med Nasas James Hansen och IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri, som nog blir svåra att stämpla om förnekare. har konstaterat att inget har hänt med den globala temperaturen såsom tidigare rapporter förutsagt.

Detta ämne – varför temperaturen legat stilla under nära 16 års tid trots allt större utsläpp – hade varit en angelägen fråga att ta upp i ett vetenskapsprogram. Vad beror det på att i princip samtliga av de datormodeller som ligger till grund för hela vår miljöpolitik totalt misslyckats med att spegla temperaturutvecklingen? Finns det så kallade återkopplingsmekanismer, och i så fall dämpar de den CO2-orsakade temperaturstegringen istället för att förstärka den?

Och framför allt, är alla de kostbara klimatåtgärder i hundramiljardersklassen som politikerna beslutat om, med massiva och jobbdödande energiskatter, satsningar på grön energi, utsläppshandel etc, bara bortkastade pengar? Tanken svindlar.

Men istället får vi som tack för våra genom hot inkrävda licenspengar samma gamla vanliga pseudoreligiösa larmrapporter nedtrycka i halsen, kopplade till historien om den vite mannens skuld.

För övrigt rapporterades nyligen den globala temperaturen för februari 2013. Jämfört med medelvärdet 1981-2010 var temperaturdifferensen -0.001 C, eller en tusendels grad. Alltså oförändrat i över 30 år.

Mer ospännande än så blir det inte. Det är fortfarande inget konstigt med vädret.

Intressant?
Andra bloggar om , , , ,

I symbios med klimatindustrin

Skillnaden på gammal och ny energi. (Från cartoonsbyjosh.com)

FN:s klimatpanel har gjort bort sig igen. Denna gång handlar det om en ny rapport om förnybar energi, som sammanställts av IPCC, och kommer till slutsatsen att upp till 80 procent av världens energibehov år 2050 kan produceras via förnybara energikällor – främst vind- och solkraft.

Rapporterna från klimatpanelen, IPCC, ska enligt gängse uppfattning spegla de senaste forskningsrönen inom området, och används som beslutsunderlag för regeringar världen över – särskilt i Sverige och andra EU-länder där tron på IPCC:s rapporter är av närmast religiös karaktär.

Synd bara att den skeptiske bloggaren Steve McIntyre, som tidigare uppdagat FN:s fusk med den så kallade hockeyklubban och fifflandet med temperaturdata, nu avslöjat att författaren till rapporten, Sven Teske, är anställd av tyska Greenpeace. Teske tog fram rapporten i nära samarbete med påtryckargruppen European Renewable Energy Council (EREC) vars uppdragsgivare är europeiska vind- och solenergiföretag.

Så, en heltidsanställd aktivist har alltså haft ensamt ansvar för en av rapport som handlar om vägvalen för framtidens energi, uppbackad av en lobbygrupp vars medlemmar har allt att vinna på en utbyggnad av vind- och solkraft.

Glädjande nog har även tidigare devota fans av IPCC nu ilskat till – såväl Mark Lynas som Anthony Revkin har högljutt ifrågasatt vad FN håller på med.

Att IPCC:s rapporter inte går att lita på är inte direkt något nytt. Redan 2009 avslöjades Himalayagate, där det påstods att glaciärerna i bergsmassivet skulle vara borta redan 2035.  Sedan uppdagades det ena huvudlösa påståendet efter det andra, som snart visade sig bygga på material från påtryckargrupper som Greenpeace och WWF – och inte på forskning. Mer än 30 procent av innehållet i klimatrapporten visade sig vara sådan grå litteratur, dvs partsinlagor från olika organisationer.

Men det riktigt intressanta i sammanhanget är det närmast symbiotiska förhållande som verkar finnas mellan å ena sidan FN:s klimatpanel, EU:s politiker och stora påtryckargrupper. Bishop Hill beskriver denna sjuka rundgång av bidrag – hundratals miljoner Euro – EU-medborgarnas bekostnad, som en ideologisk penningtvätt.

It has long been known that organisations such as Friends of the Earth and WWF are paid by the EU to lobby the EU in favour of the policies that the EU wants. And it is no surprise that the Intergovernmental Panel on Climate Change takes research that benefits the agendas of governments. We all knew this much.

What is surprising is the sheer scale of this shameless enterprise. We all knew that ‘grey literature’ — non-scientific and non-peer reviewed ‘research’ — found its way into IPCC reports. What surprises is the extent to which ‘grey organisations’ — para-govermental institutions with public functions, but little or no democratic accountability or transparency — are involved in the production of policy and evidence-making, benefitting a narrow industrial sector and serving a particular political agenda.

Vad som alltså sker är att EU har ett ambitöst – eller kanske dumdristigt – mål på att 20 procent av unionens energi ska produceras via förnyelsebara energikällor redan år 2020. Detta direktiv har drivits fram delvis efter påtryckningarfrån olika lobbygrupper, som just EREC, och miljöorganisationer som Greenpeace och FoE. Samtidigt får exakt samma organisationer miljarder i bidrag från EU – för att bedriva lobbyverksamhet för ökade satsningar på vind- och solenergi inom EU.

Vad det handlar om i praktiken är att politiker kan driva igenom nya energiskatter, införa handel med utsläppsrätter, och andra pålagor som säljs in under förevändningen att klimatet kräver det. När vi knorrar över att elpriset fördubblas och vår natur ödeläggs av gigantiska vindkraftsparker, kan makthavarna hänvisa till forskningen från FN:s klimatpanel – som ju visar svart på vitt hur vi ska lösa våra framtida energibehov.

Fixeringen vid så kallade klimatåtgärder – som hittills bara inneburit ökade utsläpp – är vid sidan av EMU-samarbetet det enskilt största hotet mot Europas framtida välstånd. Istället för satsningar på ny teknik som faktiskt kan ge oss tillgång till billig och ren energi (till exempel toriumreaktorer och skiffergas) fortsätter den huvudlösa miljardrullningen till gigantiska vindkraftparker som bara göder det klimatindustriella komplexet. Landskap ödeläggs, industrier slår igen och flyttar verksamheten till Asien där kolkraften är billig. Själva blir vi bara fattigare i takt med att allt mer av våra inkomster slussas iväg till staten i form av ständigt höjda miljöskatter.

Energi- och klimatskatterna är idag så stora att det skulle vara förödande för vilken statsbudget som helst om de plötsligt försvann. Därför måste de försvaras till varje pris, med lögner om så krävs.

Och där spelar FN:s klimatpanel givetvis en viktig roll.

Intressant?
Andra bloggare om , , ,

FN:s Bagdad Bob reder ut

Ban Ki-Moon, FN:s ordförande.

Ban Ki-Moon, FN:s ordförande.

FN har tillsatt en oberoende kommission för att granska hur FN:s klimatpanel, IPCC, sköter sitt arbete. Det meddelar FN-chefen Ban Ki-Moon, som samtidigt passar på att meddela att ”klimathotet är verkligt” och att han inte sett några ”trovärdiga bevis som kan ifrågasätta slutsatserna i IPCC:s senaste rapport”.

Ban Ki-Moon talar alltså om en organisation där ordföranden, Rajendra Pachauri, håvat in mångmiljardbelopp till sitt eget företag, TERI, via handel med utsläppsrätter. En organistation vars slutsatser byggs mer på larmrapporter från miljöaktivister än etablerad forskning – en sammanställning av Andreas Bjurström vid Göteborgs Universitet visar t ex att bara 36 procent av underlaget för IPCC:s arbetsgrupp 3 (WG 3) utgörs av forskningsrapporter. Resten är så kallad ”grå litteratur”; artiklar ur bergsklättringsmagasin, kampanjer från WWF eller lösryckta citat ur tidningsartiklar. En organisation, där ledande forskare fifflat med temperaturdata, hindrat insyn och aktivt jobbat för att stoppa forskare med avvikande åsikter från att publicera sina rön.

Men enligt Ban rör det sig alltså bara om ett antal mindre problem, vilket inte på något avgörande sätt påverkar den samstämmiga bilden av tusentals forskare som är överens. Därför har FN beslutat att granskiningskommissionen inte ska granska eventuella fel som redan begåtts, utan istället analysera IPCC:s processer, kvalitetskontroll av data och hur klimatpanelen kommunicerar med allmänheten och media.

Så, FN beslutar alltså att granska sitt eget organ, men ger den oberoende granskningskommissionen förhållningsorder att inte rota i den smutsiga byken, och inte heller granska den uppenbart sönderkorrumperade ordföranden Raj Pachauri.

Ska vi sätta en slant på att de inte hittar något anmärkningsvärt?

Mer om , ,

Intressant?

Den vita döden i Mongoliet

Avslöjandet av fusket och fifflet i FN:s klimatpanel har försatt stora delar av de inbäddade miljöaktivisterna på våra tidningar i full panic mode. Svenska folkets tro på det så kallade klimathotet sjunker dag för dag, trots försäkringar från forskarvärlden att det minsann är värre än nånsin, och att alla skeptiker är plattjordingar som får ohyggliga summor pengar från olje- och tobakslobbyn.

På en plats i världen kan man emellertid tala om en verklig klimatkatastrof – Mongoliet. Där har vintern varit extremt hård, med flera veckor av kyla ner till -50 grader. Närmare två tredjedelar av landet i Asiens inland är begravt under 20 till 40 centimeter snö vilket gör betet omöjligt för landets nöt-, jak-, get-, får-, häst- och kamelhjordar. 2,5 miljoner djur har redan dött av svält eller kyla, och ytterligare 3 miljoner beräknas dö innan våren kommer. Mongolerna har ett uttryck för katastrofvintrar som denna, ”dzud”, eller den vita döden.

Massdöden är ett hårt slag för landets nomadbefolkning, som är beroende av sin boskap för att få mat och inkomster. FN:s biståndsorgan UNEP, har därför beslutat om att betala motsvarande 43 miljoner i hjälp till de drabbade.

En närmast försumbar summa i jämförelse med vad som satsas på forskning kring klimathotet. Inför arbetet med att ta fram FN:s klimatpanels, IPCC, fjärde rapport – vars slutsatser nu ifrågasätts på grund av alla fel – bidrog enbart EU med dryga 25 miljarder (!)

Andra om , , , ,

Intressant?

Klimathotet inför rätta i Texas

Guvernören i delstaten Texas, Rick Perry, har lämnat in en stämningsansökan mot det amerikanska naturvårdsverket, EPA. Anledningen är myndighetens kontroversiella beslut i december att klassa koldioxid som en förorening – ett beslut som öppnar för skärpt lagstiftning av CO2-utsläpp utan att ta vägen genom kongressen (där Obamas förslag till utsläppshandel är stendött sedan förra sommaren).

Följden av Texas beslut att dra EPA inför rätta, kan få långtgående konsekvenser. Rick Perry hänvisar till avslöjandena om manipulerade temperaturdata som framkom i Climategate-skandalen. Och en juridisk prövning av beslutet innebär att myndigheterna för första gången måste lägga fram bevis för att koldioxid verkligen utgör en fara för människan – direkt eller indirekt. Man kan säga att det är hela klimathotet som ställs inför rätta – kommer bevis för den antropogena uppvärmningen (AGW) att hålla i en rättslig prövning? Det kommer att bli intressant att följa processen, även om den säkert kommer att ta åratal.

Under tiden lämnar råttorna det sjunkande skeppet en efter en. Chefen för FN:s klimatförhandlingar, Yvo de Boer, meddelade idag att han lämnar sin post, och i USA hoppar storföretagen av från U.S. Climate Action Partnership, en inflytelserik lobbygrupp som varit drivande i försöken att få igenom skärpt lagstiftning kring utsläpp av växthusgaser – och skapandet av en ny mångmiljardmarknad för utsläppshandel.

Tecken i tiden på klimathotet är lika iskallt som fimbulvintern som yr utanför fönstret. Fast det är ju förstås bara väder.

Andra om , , , ,

Intressant?

Äldre inlägg

© 2017 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: