Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: subventioner (sida 1 av 2)

Energiomställningen kostar Tyskland femtusen miljarder – till att börja med

Nytt från you can’t make this shit up-avdelningen. Från Tyskland nås vi av beskedet att kostnaden för den gröna omställningen, det som på tyska kallas Energiewende, nu för första gången har kostnadsberäknats av ledande ekonomer. Och det är inga småsummor det handlar om. Fram till 2025 kommer den massiva satsningen på solenergi och vindkraft att kräva i runda tal 520 miljarder Euro. Eller omräknat till svenska kronor, mer än 5.000 miljarder.

Vi tar det igen: 5.000 miljarder. 5 biljoner. Och detta är alltså enbart skattesubventioner för att hålla förnybartindustrin under armarna – i summan finns inte själva kostnaden för elen med.

Och detta är bara början, varnar Institutet för näringslivsekonomi vid Düsseldorfs universitet, som karlagt kostnaderna för Tysklands dyrköpta experiment med att ersätta både kol och kärnkraft med ”100 procent förnybart”. Ett projekt som med tiden kommit att framstå som allt mer utopiskt och verklighetsfrånvänt.

Mot slutet av 2030-talet kommer subventionerna att förnybar energi att uppgå till det dubbla – 1 biljon Euro. 10.000 miljarder.

Som en jämförelse tyngs skuldkrisens Grekland just nu av ett underskott på 323 miljarder Euro, eller 3.000 miljarder kronor. Det skulle alltså vara avsevärt mycket billigare för de tyska skattebetalarna att nolla Greklands skulder än att betala för elen i det egna hemlandet. För en familj på fyra personer beräknas energiomställningen kosta 250.000 kr fram till 2025.

Men det kanske ändå kan vara värt alla dessa miljarder, det är ju trots allt för en bättre miljö som tyskarna får avstå från sina sparpengar?

Tyvärr inte. Den gigantiska satsningen på sol och vind har inte resulterat i minskade koldioxidutsläpp, vilket måste ha varit tanken med alltihop, snarare det motsatta. Utsläppen ökar istället i Tyskland, eftersom ingen riktigt insåg (eller ville inse) att det skulle krävas reglerkraft de fyra av fem dagar som vindkraftverken står stilla eller när solen inte lyser.

Därför gör nu kolkraften comeback på bred front. Kolpriset stiger, det råder prisrally i kolgruveaktier och kolkraftverk har blivit attraktiva investeringsobjekt för en helt ny energimäklarbransch som ser en lukrativ framtid i att sälja reglerkraft till elbolagen när de förnybara energikällorna inte levererar (vilket alltså är större delen av tiden). Att notera är att svenska Vattenfall sålde sina tyska koltillgångar när priset var som lägst. Istället har bolaget fått nya ägardirektiv från regeringen – att storsatsa på förnybart…

Vad var nu definitionen på galenskap igen? Göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat?

Det kan i sammanhanget vara viktigt att påminna om att vi har minst ett parti i riksdagen som ser tyska Energiewende som ett föredöme värt att ta efter.

Intressant?

Fler om , , ,

Vattenfalls tyska kolkraftverk kan få miljardstöd – bara för att hållas stängda

Minns ni det högljudda bråket för ett par veckor sedan kring den föreslagna försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland? Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt kallade försäljningen ett svek, och krävde att Miljöpartiet skulle stoppa affären. ”Kolet måste stanna i marken”, dundrade han.

Sjöstedt kan sannolikt glädja sig åt att så faktiskt ser ut att bli fallet. Den tilltänkta köparen, det Pragbaserade holdingbolaget Energeticky a Prumyslovy AS (förkortat EPH), planerar nämligen att använda Vattenfalls åldrade brunkolstillgångar som reglerkraft – ett affärsupplägg som kan ge mångdubbelt mer i vinst än att sälja elen på den öppna marknaden. EPH uppmärksammades nyligen av affärssajten Bloomberg som i en artikel beskriver detta nytt kapitel i det ständigt eskalerande vansinnet som kallas europeisk energipolitik.

Anledningen stavas Energiewende, Tysklands gigantiska utbyggnad av sol- och vindenergi under senare år. Denna ambitiösa satsning, som syftat till att ersätta smutsig kolkraft med miljövänlig el från förnybara källor, har nämligen inte riktigt gått som planerat. Dels har den kraftiga utbyggnaden inneburit ett massivt överskott på el under vissa perioder (framför allt under sommarhalvåret) medan landet tvingats köra vidare med sina koleldade kraftverk för att kompensera för bortfallet under vindstilla dagar eller då solen inte lyser (på natten till exempel). Överproduktionen har fått till följd att priserna pressats ner och energibranschen i Tyskland, precis som i Sverige, har hamnat i djup kris. Ingen tjänar längre pengar på att producera el, utan massiva bidrag från skattebetalarna.

Stora energiföretag, som E.ON och RWE, har hotat med att stänga flera kolkraftverk just på grund av bristande lönsamhet. Detta skulle emellertid ställa till kaos på marknaden – eftersom det då skulle saknas reglerkapacitet. Med tanke på att 80 procent av landets el kommer från kolkraften och den förestående stängningen av landets kärnkraftverk (som bidrar med 7,4 procent av energimixen) inser alla att det skulle behövas ett nytt tyskt under för att behålla ljusen på i Förbundsrepubliken.

Det är här de smarta investerarna från Prag kommer in i bilden. De är nämligen övertygade om att de kan tjäna stora pengar på Vattenfalls kol – utan att behöva bränna upp det.

Sedan starten 2009 har företaget expanderat i Central- och Östeuropa, och köpt upp energibolag, framför allt kolkraftverk och kolgruvor, i Tyskland och Polen. 2014 köpte EPH upp det kol- och oljeeldade elverket Eggborough i England, och förra året tog företaget över E-ONs fossileldade elproduktion i Italien. Och under innevarande månad förväntar man sig alltså att få grönt ljus för affären med Vattenfall, som har en produktionskapacitet i Tyskland på totalt 8 TWh.

Bolaget har redan rott i hamn ett guldkantat avtal i Storbritannien, värt motsvarande nära 750 miljoner kr, enbart för att hålla ett av sina kraftverk i standbyläge under vintern. Vid behov av reservkraft körs det 46 år gamla kolkraftverket igång – med en prislapp som är tre gånger högre än det aktuella marknadspriset för själva elen. Dessutom kan ägarna debitera 135.000 kronor per timme som verket är i vänteläge – och ytterligare 45.000 kronor i timmen för att starta upp anläggningen.

En ganska lukrativ affär, med andra ord.

Det slutliga målet för EPH är att teckna liknande avtal i hela Europa.

Och just i Tyskland är behovet av liknande arrangemang skriande stort – landet planerar därför att sätta upp liknande reservkraftverk för att säkerställa tillgången på el när kärnkraftverken stängs och ett antal av de äldre fossileldade kraftverk pensioenras. Denna backup uppges bestå av åtta brunkolseldade kraftstationer – vilket inkluderar några av Vattenfalls anläggningar, som alltså ser ut att få runthänt betalt för att inte producera el, utan bara köras igång i nödlägen.

Vattenfalls kol ser alltså ut att kunna stanna i marken – åtminstone delar av det. Men det blir till priset av närmast gigantiska subventioner till den tyska kolkraften. Vi har alltså hamnat i ett läge där det inte bara är förnybar el som behöver subventioner för att överleva – utan samtliga typer av elproduktion. Detta besvärande faktum uppmärksammas av den ansedda tidningen Die Welt, som kallar hela den tyska energiomställningen för en illusion (artikeln refereras på Second opinion). Trots finansiellt stöd på hundratals miljarder till sol och vind, har nämligen inte landets koldioxidutsläpp minskat – de är till och med högre idag än de var 2009. Och övriga delar av energisektorn befinner sig i fritt fall.

I Sverige har vi inte riktigt kommit lika långt med galenskaperna, men den nya energiöverenskommelsen säkerställer vi att vi kommer dithän inom ett par år. Trots att vi redan har en stor överproduktion från framför allt vindkraft, innebär energiöverenskommelsen (som Liberalerna ställde sig utanför) att utbyggnaden ska fortstätta. Priserna kommer högst sannolikt att pressas ännu hårdare ner mot noll, och snart nog kommer elkunderna att tvingas skattefinansiera även konventionell kraftproduktion genom det som kallas elvertifikat – men som i praktiken är en extra skatt. Något som bland annat Centerpartiet fortfarande inte förstått.)

Tung industri är förstås undantagen från denna straffskatt, men för privatpersoner innebär de allt högre elkostnaderna att annan konsumtion får stå tillbaka. Det riskerar att bli en hämsko på tillväxten, samtidigt som allt mer av skatter och pålagor går åt till att strö pengar över en liten högljudd lobby som ständigt kräver mer. (I debatten brukar det med en förskönad omskrivning kallas för ”ökad ambition i elcertifikatssystemet”.)

Samtidigt tycker politikerna att det är en god idé att svenska skattebetalare ska göda den amerikanska IT-jätten Facebook med hundratals miljarder genom att befria bolaget från energiskatt. Regeringen satsar hårt på att lansera Sverige som en billig råvarukoloni för de stora IT-bolagens servehallar. En satsning som inte ger särskilt många jobb – förutom en vaktmästare som kan byta ut krånglande hårddiskar och boota om en server då och då, sköts all administration från andra delar av världen.

Det är sådant som kallas jobblös tillväxt – och det är du och jag som tar notan.

Man ska dock inte vara förvånad. Den europeiska energipolitiken är ett haveri som pågått i det tysta under många år – skuggan av andra spektakulära misslyckanden som valutaunionen och flyktingkrisen. Galenskaperna har förstås sin grund i olika EU-direktiv, men i vanligt ordning vill Sverige ”gå före” och vara bäst i klassen.

Då blir det som det blir.

Intressant?

Fler om , , ,

Svensk energipolitik: Elkunder betalar miljoner för att leverera ström till Google i Finland

I veckan tillkännagjordes nyheten om att sökmotorgiganten Google, ett av världens största och rikaste internetbolag, träffat en överenskommelse med vindkraftsföretaget Eolus om att köpa upp all el som produceras vid bolagets nya vindkraftspark i Liden, strax utanför Sundsvall.

Avtalet innebär att Google under en tioårsperiod kommer att köpa all el som produceras av anläggningen, enligt uppgift 250-300 GWh per år.

Nyheten har uppmärksammats såväl internationellt som här i Sverige, och har hyllats som ännu ett bevis på hur Sverige tar ledarrollen i omställningen till 100 procent grön energi. Fast om man tittar närmare på affären så visar den kanske tydligast av allt hur dysfunktionell den svenska energimarknaden faktiskt är.

För efter snart 20 år av stöd och subventioner till en massiv utbyggnad av väderberoende kraftkällor – främst vindkraft – har vi hamnat i ett läge där vi skapat en överkapacitet som inte bara bidrar till rekordlåga elpriser – ibland tvingas elproducenterna betala för att bli av med elen – den slår också undan benen för all annan elprododuktion och lägger en död hand på alla privata investeringar i nya anläggningar. Och kärnkraften, 100 procent koldioxidfri, har i allt väsentligt redan lagts ner i spåren av chockhöjda straffavgifter.

Vi står därför med ett system där hela energisektorn mer eller mindre har förstatligats i smyg – ingen ny elproduktion byggs längre utan statliga miljardsubventioner. Tyvärr skapar de nya gröna satsningarna inga svenska jobb – förutom möjligen under själv anläggningsarbetena med att uppföra vindsnurrorna – och inkomsterna går inte sällan ner i fickorna på utländska riskkapitalister och smarta bidragsentreprenörer, något jag skrivit om tidigare.

I fallet med Google exporteras elen till Finland där bolaget har sin närmaste serverhall. Det tillkommer alltså inga nya svenska jobb i samband med affären, och Google betalar mig veterligt inga energiskatter i Sverige.

Men för vindkraftsbranshen, som länge plågats av usel lönsamhet, är en affär som den med Google guld värd. Via avtalet med sökmotorjätten om ett tioårigt elavtal, kan Eolus Vind (ett bolag som enbart sysslar med själva bygget av  vindkraftverken) garantera en potentiell köpare till verken en långsiktig fast inkomst i form av elcertifikat, vid sidan av de intäkter för själva elen som ägaren givetvis har. (Huruvida Google köper elen till ett på förhand överenskommet pris framgår inte av pressmeddelandet som skickats ut – det är hur som helst inget som parterna skulle offentliggöra.)

Alla som handlar med el är enligt lag ålagda att köpa ett visst antal elcertifikat, och kostnaden för detta hamnar på våra elräkningar. Elcertifikaten är alltså en dold extra skatt på elen – oavsett om den kallas något annat – och finns till för att säkerställa utbyggnaden av förnybar energi. I oktober klubbade Riksdagen ett beslut om att som det uttrycks höja ambitionen i elcertifikatssystemet, vilket för den vanlige lägenhetsinnehavaren innebär en kostnadsökning med ytterligare någon tia i månaden vid en förbrukning om 5 000 kWh/år (villaägare betalar förstås mer).

Enligt uppgift från Svensk Kraftmäkling handlas elcertifikaten för leverans i mars 2018 just nu runt 170 kr/MWh. Det innebär att den blivande ägaren till de 23 vindkraftverken i Liden kan räkna hem en garanterad intäkt på 40–50 miljoner kr per år via certifikatsystemet, eller uppåt en halv miljard under den tioårsperiod som Google förbundit sig att köpa el till sin finska serverhall. Du, jag och alla andra elkunder betalar kalaset, medan stora elintensiva industrier (som exempelvis Facebooks serverhall i Luleå) är undantagna kravet på att köpa elcertifikat.

(Egentligen betalar vi ännu mer än ovan– alla skatter och avgifter på elräkningen beläggs nämligen med 25 procent moms innan den landar i brevlådan.)

Att komma ihåg i det här sammanhanget är att vindkraft i Sverige inte ersätter några fossila utsläppskällor, eftersom nära nog 100 procent av vår energiproduktion redan är koldioxidfri. Eller rättare sagt – den kommer förmodligen inte att vara fossilfri så länge till. för Efter den senaste ambitionshöjningen i elcertifkatssystemet, som alltså smögs igenom Riksdagen utan någon uppmärksamhet över huvud taget, är målet nu att bygga ut vindkraften ännu mer, från tidigare beslutade 25 till 30 GWh. En sådan massiv utbyggnad får till följd att den svenska vattenkraften, som hittills använts som reglerkraft när vindkraftverken stått stilla, inte längre kommer att räcka till för att balansera nätet. Istället kommer vi att behöva bygga upp ny fossil reservkraft, sannolikt i form av gasturbiner. Alternativt får vi finna oss i att vara utan elektricitet delar av veckorna.

Men att kritisera vindkraft har tyvärr blivit närmast tabu. I den gängse bilden, som vi matas med från såväl medier och politiker, står vindsnurrorna som en slags symbol för bättre miljö, och att peka på avigsidorna av de mångmiljardsatsningar på förnybart som gjorts och görs innebär att man riskerar att smetas ner som klimatförnekare. Eller ännu värre – som Sverigedemokrat. Det var nämligen bara SD som reserverade sig i näringsutskottet mot beslutet att bränna ännu mer av våra pengar på att höja ambitionen i elcertifikatsystemet.

Jag vill givetvis betona att ingen av de inblandade i affären – varken Eolus eller Google – har gjort något som vare sig är juridiskt fel eller moraliskt förkastligt. Vad affären istället visar är de oväntade effekterna av hur det kan gå när politiker och byråkrater bestämmer sig för att rädda världen – med andras pengar.

Och handen på hjärtat, i en svårt ansträngd flyktingsituation där vi till och med ska känna skuld för att vi lägger pengar på julklappar, hade vi inte kunnat använda ett par hundra miljoner på ett bättre sätt än att säkra elleveranser till ett av världens högst värderade företag?

Bara undrar.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bevisat: Grön energi är bortkastade pengar

renewables_scr

De flesta som nöjer sig med att få sina nyheter från det den allt mer anorektiska dagspressen, eller så kallad public service, tror sannolikt att vi räddar världen genom att slösa bort våra skattepengar och framtida pensioner på investeringar i grön energi.

Sanningen är precis den motsatta – de närmast osannolika belopp som plöjts ner i den ”förnybara” sektorn har kostat Europa tusentals miljarder, drivit bort jobb och förstört miljön. För dessa pengar kommer vi – förutsatt att IPCC:S prognoser stämmer – att skjuta upp den den förväntade klimatkatastrofen år 2100 med en dag. Beräkningarna kommer från den kände miljöekonomen Björn Lomborg. Men även en annan dansk, Per Wimmer, har i sin nya bok Den gröna bubblan belyst det idiotiska i att byta ut stabil elförsörjning mot  dyra, ineffektiva och opålitliga energiformer som vindkraft och solceller. Även denna bok har givetvis förbigåtts med total tystnad.

Infografiken ovan (h/t Bishop Hill) borde egentligen säga allt. Ändå är den politiska klassen i Sveriges riksdag överens om att det är ännu mer av samma recept som vi behöver.

Vad var det nu definitionen av galenskap var nu igen?

Intressant?

Fler om , , , ,

Borgerlig fördelningspolitik: Lägenhetsboende ska betala för villägarnas solpaneler

Solar panel installation

Tack, alliansen!

Grattis, alla ni som äger villa! Efter avskaffandet av fastighetsskatten för ett par år sedan kommer nu nästa present från Alliansen – skattesubventionerad el med upp till 18.000 per år! Energiminister Anna-Karin Hatt meddelade idag att den som sätter upp solpaneler på villataket kommer att kunna sänka sin energiskatt med upp till 18.000 kronor per år. Reformen genomförs från den 1 juli.

Denna nya skattesubvention är ännu ett exempel på det fördelningspolitiska arbete som Alliansen gjort sig känd för: att ta från de som har minst och ge till de bemedlade – tidigare har bara lantbrukare och stora landägare kunnat tjäna storkovan på grön energi, men nu ska även landets egnahemsägare kunna göra sig en hacka på subventionskarusellen. För de som betalar för kalaset är givetvis alla andra skattebetalare som inte äger hus: Alltså alla vi andra som bor i lägenhet.

Hur många miljoner denna reform kommer att belasta skattebetalarna med framgår inte av Hatts blogginlägg, men förhoppningsvis finns det något slags ”tak” (pun intended) på reformen. Annars kan det sluta som i Tyskland där landets skattebetalare nu tvingats betala dryga 100 miljarder Euro (nära tusen miljarder kronor, eller en biljon) för de paneler som installerats fram till 2011 av landets solelsproducerande villaägare och landägare. Detta havererade system håller därför på att rullas tillbaka i allt snabbare takt, vilket är lätt att förstå om man studerar diagrammet här intill från tyska Der Spiegel. Fast svenska politiker är förstås smarta nog att inte göra om samma fel som tyskarna, eller?

solar_subsidies_de

Whoops…

I sammanhanget ska det sägas att Sverige knappast är i behov av mer el – vi dras redan med ett stort överskott som måste exporteras, ofta till subventionerat pris. Att skattesubventionera ytterligare elproduktion bygger därför bara på överskottsberget, och leder till ännu större kostnader för samhället.

Sedan är det ju ett sedan länge känt faktum att det är förenat med stora faror att sätta upp solpaneler – inget annat energislag dödar fler människor

Intressant?

Fler bloggar om , , , ,

Tyskland på väg att backa från energiomställningen

Tyskland, som av de flesta mp- och c-politiker i Sverige ses om det stora föregångslandet, håller så sakteliga på att inse att de senaste tio årens exempellösa utbyggnad av så kallad förnybar energi varit allt annat än hållbar. Satsningen har gjort arbetarklassen fattigare, och allt fler har hamnat i ”energifattigdom”, vilket innebär att mer än tio procent av lönen används till att betala el och uppvärmning. Samtidigt har en förmögenhetsöverföring till välbeställd husägare och landägare skett från de fattiga i en skala som aldrig någonsin tidigare skådats.

Totalt betalar nu tyska skattebetalare 280 miljarder euro för att framställa energi som har ett värde på marknaden motsvarande två miljarder. Samtidigt har satsningen inte uppnått något av sina mål, vilket en tysk expertgrupp slog fast nyligen. Koldioxidutsläppen har ökat istället för att minska, och några gröna ”innovationer” har inte materialiserat sig. De frikostiga subventionerna har nämligen – tvärtemot vad som var tanken – motarbetat ny teknik. Eftersom marknadens aktörer har garanterats frikostiga intäkter, har inget tryck funnits på att ta fram nya, billigare och effektivare produkter. Alltså precis det som händer i alla planekonomier där politiker inbillar sig att de kan beställa fram uppfinningar genom att gödsla med skattebetalarnas pengar.

Det tyska energifiaskot är så enormt att det nu istället används i normalfungerande delar av världen som avskräckning för vad som händer när man lägger för mycket makt i händerna på dogmatiska gröna politiker utan uns av kunskap vare sig om energi, ekonomi eller arbetsmarknad. Det vill säga, precis det som vi gjort i Sverige.

I Tyskland verkar nu polletten i alla fall ha trillat ner, och Die Energiewende hånas till och med i humorprogram på tv. Och så sent som igår deklarerade de tyska socialdemokraternas ledare, vice förbundskanslern Sigmar Gabriel, att subventionsvansinnet måste upphöra. Risken är annars att Tysklands industri går under, tyngda av de självförvållat skyhöga energikostnaderna. Citat (översatt av NoTricksZone):

Germany and all of Europe are facing a huge challenge. The price of electricity in Germany is twice as high as it is in the USA. If we fail to at least provide some relief to our industry, then we are threatened with deindustrialization. This isn’t just crude propaganda from business, but rather it is bitter reality. Indeed here in Europe we have to think about how to reduce the state-induced burdens. I know how difficult this is.

Detta är ord som jag och många med mig skulle vilja se yttras av Gabriels svenska partikollega, Stefan Löfven. Alla vet att han innerst inne har ett hjärta som klappar för den svenska industrin, men sossarnas spinndoktorer har  satt munkavle på honom, för att till varje pris stoppa honom från att görs,det enda vettiga: att föra upp energifrågan som en av de viktiga framtidsfrågorna i valet. Och gärna deklarera att han vill modernisera de svenska kärnkraftverken och gärna kommer överens med moderater, kd och fp i frågan.

Det skulle förstås innebära,att bägge blocken tvingades att kasta sina gröndogmatiska stödpartier under bussen.

Vilket i alla fall för mig låter som en ganska attraktiv tanke.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

WWF, Al Gore och den gröna bidragsindustrin kräver att få dina pensionspengar

Igår kunde vi läsa ett utspel i SvD Näringsliv där Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden, krävde att de statliga AP-fonderna skulle sälja sälja sina tillgångar i ”fossilbolag” för att istället satsa pengarna i den förnybara energisektorn.

”Riksdagen måste ge AP-fonderna nya ägardirektiv så att de kan börja avveckla de fossiltunga innehaven och investera mer i förnybar och hållbar energi. AP-fondernas nuvarande investeringar går inte ihop med de mål som Sverige och omvärlden säger sig vilja ha för att undvika katastrofala följder av klimatförändringarna”, säger Håkan Wirtén i ett pressmeddelande.

Det är tydligt att Wirtén, som är jägmästare, inte är särskilt insatt i de regler som styr placeringarna för våra pensionsfonder. Man skulle till och med kunna påstå att ha är ute och cyklar.

Men Wirtén är bara ett av många talking heads i denna världsomspännande kampanj där det gäller att komma över våra pensionspengar. Samma budskap upprepas samtidigt runt om i världen: att vi måste sluta investera i ”kolbubblan” innan dessa investeringar konkurreras ut och blir värdelösa.

Och det är de verkligt tunga miljölobbyisterna som gjort gemensam sak. Här hittar vi förutom WWF även Greenpeace, Friends of the Earth och Al Gores investmentbolag Generation Investment Management upprepa samma mantra. I Storbritannien har pensionsministern Steve Webb engagerats som nyttig idiot i kampanjen för att ”avinvestera” från fossilenergisektorn – och här i Sverige lyckades kampanjmakarna hos den gröna lobbyn tidigt få vår egen finansmarknadsminister Peter Norman att förespråka en ökad andel gröna investeringar hos pensionsfonderna, uppenbarligen ovetande om att just denna sektor rasade med mer än 90 procent efter toppnoteringen runt 2007.

renixx_krasch

Diagram från Washington Times.

Visserligen har det så kallade Renixx-indexet repat sig lite det senaste året, men för den som vill ha en stabil avkastning är aktier i de förnybara energibolagen knappast att förespråka. För det här är en bransch som står och faller med massiva offentliga subventioner – och när dessa upphör kraschar även bolagen och investeringen blir värdelös. Vi har sett detta tidigare med misslyckade AP-fondsinvesteringar, som numera kursade tyska Q-Cells. Och lyfter vi blicken, som ekonomen Christian Sandström gjort i sin färska bok ”Are green jobs promising the moon?”, framstår det klart  att de gröna jobben år efter år lyser med sin frånvaro – trots investeringar i 1000-miljardersklassen i framför allt USA och EU.

De enda som tjänat på denna massiva förmögenhetsöverföring från vanligt folk är alltså aktieklippare, rika landägare, finanseliten som Goldman Sachs – och mäktiga män som Al Gore. Några nya industrier har det inte blivit, och recessionen biter sig fast.

Det stora problemet för denna gröna bubbelekonomi är att det blir allt färre som vill vara med i pyramidspelet. För om gröna investeringar nu skulle vara framtiden och fossilaktier en riskplacering – skulle världens samtliga aktieinvesterare verkligen ha kunnat missa detta? Själv är jag tämligen säker på att finansiella placerare är betydligt duktigare på att upptäcka en köpvärd aktie än vad jägmästaren Håkan Wirtén är.

Sedan kan man fråga sig om inte den ständiga demoniseringen av olje- och gasbolag är kontraproduktiv i längden. 80 procent av världens energi framställs idag med hjälp av fossila bränslen, och är faktiskt inte möjlig att ersätta idag ens på ett teoretiskt plan, med mindre än att några miljarder svälter ihjäl och vi återgår till ett förindustriellt samhälle. I stora delar av världen står dessutom inte valet mellan energi framställd i koleldade kraftverk och sol- eller vindkraft – utan om att ge fattiga tillgång till energi över huvud taget. Solpaneler och vindkraftverk fungerar i bästa fall under dagtid, resten av dygnet behöver belysning, tv och hushållsmaskiner drivas med annan elproduktion. Ändå jämställs energibolag med tobaksindustrin eller knarkhandlare i den gröna diskursen.

För oavsett hur klimatoroad man är, ska vi vara medvetna om att tillgången till fossila bränslen är en av de viktigaste orsakerna till att vi idag lever bättre och längre än nånsin förut, med ett välstånd som tidigare generationer bara kunde drömma om. Och eftersom vi inte längre behöver hugga ner naturen för att hålla oss varma, breder skogarna på norra halvklotet nu ut sig mer än de gjort på hundratals år.

Det enda storskaliga hotet mot naturen idag, utgörs mot den gigantiska satsningen på vindkraft och biobränslen, något som gjort att till exempel de tyska skogarna börjat huggas ner igen. Allltså det som Håkan Wirtén och hans WWF ställer sig helhjärtat bakom.

Vad gäller Al Gore och hans uppmaning till pensionsförvaltarna att dumpa ”fulaktierna” i oljeindustrin, kan man bara konstatera att de flesta av hans egna gröna satsningar misslyckats, som numera nedlagda utsläppsbörsen Chicago Climate Exchange. Gore gjorde dock en bra affär när han sålde sin tv-kanal Current TV tidigare i år.

Köparna? Oljeshejker från Qatar.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Klart grabben ska ha ett kraftverk!

Bidragsindustrin – de som verkar inom den förnybara energisektorn – har finansiella problem. På kontinenten har branschen kraschat hårt i spåren av den ekonomiska krisen. Sydeuropeiska länder har strypt de tidigare miljardsubventionerna vilket fått aktieindex för den gröna energisektorn, Renixx, att falla med mer än 90 procent sedan toppnoteringen kring 2007.

Storkapitalet har alltså flytt, så vad gör då denna starkt bidragsberoende krisbransch?

Leta upp nya offer som vill hoppa på pyramidspelet förstås. Det är så man ska se den senaste debattartikeln i DN, där ett antal företrädare för subventionsindustrin (Naturskyddsföreningen, vind- och solkraftsbranschen) tycker det är hög tid att vi betalar miljoner i skattesubventionerar inte bara villaägare som smäller upp solpaneler på taket – utan också kägenhetsinnehavare som istället köper andelar i sol och vindkraftskooperativ. Så här skriver de:

…alla former av egenägd förnybar elproduktion behövs. Hushållen, både de som bor i villa och lägenhet, måste få likartade möjligheter att stärka sin ställning på elmarknaden. Också de som är andelsägare i solkraft och vindkraft bör få en skattereduktion för egen­producerad förnybar el.

Det finns egentligen bara två fel med det här. Dels behöver vi småskalig sol- och vindel ungefär lika mycket som vi behöver cancer. Vi har redan en stabil elproduktion och ett massivt elöverskott på hela 20 TWh, som kommer att bestå under överskådlig tid. Dels har samtliga liknande försök med att skattesubventionera småskalig elproduktion resulterat i mycket kostsamma och totalt verkningslösa fiaskon. Tyskland är här skolexemplet på hur man inte ska göra.

Som Vetenskapsbloggen så riktigt konstaterar innebär småskalig elproduktion dessutom att vi väljer bort kostnadseffektiva och billiga sätt att producera el, för att istället bege oss tillbaka till forntiden och förlita oss till osäkra, svårberäknade elleveranser som kräver massiva skattesubventioner. Lyser solen på sommaren, blir det massor med el (när den behövs som minst) och under höst, vinter och vår blir det i princip inget alls i kablarna.

Under dessa perioder måste den småskaliga elproduktionen backas upp med annan energi. Och eftersom vår vattenkraft redan tagits i anspråk för befintlig storskalig vindkraft och den tyska energiomställningen krävs det alltså reservkraft från andra källor. (Kärnkraften är förstås omöjlig att skala upp och ner med kort varsel.)

Därför antar jag att den föreslagna skattesubventionen även ska betala för reservkraften som behövs när hyresgästens andelsägda gröna energilösning inte producerar. Billigast och effektivast är dieseldrivna små generatorer, som förslagsvis kan ställas på balkonger och innergårdar och puttra när vädrets makter inte spelar med. Visst. det blir ganska mycket buller och avgaser från alla generatorer där de står och backar upp den förnybara energin, men något får man ju offra för den gröna omställningen.

Om avfärdar detta som komplett vansinne, håller jag med. Fast jag kan samtidigt upplysa om att det är precis denna lösning, kallad STOR, som England valt för att klara av sin egen energiomställning.

Det går helt enkelt inte att hitta på sånt här.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

EU stoppar billig energi för att skydda vindlobbyn

EU-parlamentet har röstat igenom igenom ett förslag som kraftigt försvårar utvinning av skiffergas via så kallad fracking, eller hydraulisk spräckning. Socialdemokraterna i EU-parlamentet beskriver detta som en seger för miljön och Centerpartiet har redan tidigare skrivit debattartiklar där de berömt sig om att förbjuda denna typ av naturgasutvinning i Sverige.

Parlamentets beslut, om det lyckats ta sig igenom kommissionen (vilket mycket tyvär tyder på) innebär att tillståndsprövningen för utvinning av skiffergas blir lika omfattande som om det gällt konventionell oljeutvinning, vilket avsevärt kommer att fördyra och försena processen med att starta ny gasutvinning.

Det är naturligtvis meningen, eftersom skiffergas, som finns i stora mängder bland annat i Polen och Storbritannien, hotar hela den ”förnybara” industrin. Billig gas skulle få den bisarrt subventionerade sol- och vindkraftsindustrin på fall, och detta får inte ske, enligt EU. Jos Delbeke, ordförande i kommisionens departement för klimataktion, erkänner detta utan omsvep i en intervju med brittiska The Telegraph.

“Ett negativt scenario är att skiffergas driver bort förnybart från marknaden”, säger Delbeke. ”Om skiffergasen skulle bli lika billig som i USA, skulle vi verkligen ha ett problem. Vi är starka förespråkare för förnybar energi, och det är mycket viktigt att vi fortsätter att investera i teknik för förnybar energi.”

Här visar EU sitt rätta ansikte: En toppstyrd kommandoekonomi där medborgarnas framtid offras för att tillmötesgå en liten men högljudd lobby i Bryssel, där representanter för olika miljöorganisationer avlönas med miljonbelopp varje år för att bedriva lobbying för hårdare miljöpolitik (så kallad astroturfing). Ett exempel är vår egen miljöminister, Lena Ek, som under sin tid som EU-parlamentariker var vice ordförande i den gröna lobbyorganisationen European Energy Forum (EEF).

I Storbritannien, som befinner sig i en mycket svår situation med ett antal gamla kolkraftverk som måste stängas på grund av hårdare miljölagstifning, såg skiffergasen ut att erbjuda en billig och effektivt lösning, något som nu hotas av EU:s byråkrater.

De brittiska elkonsumenterna har fått se sina räkningar fördubblas på ett par år, i spåren av satsningen på vindkraft. Och i Polen, där EU:s planekonomiska toppstyrning inte har kommit riktigt lika långt, har hoppet varit att kunna utvinna egen gas istället för att vara utlämnade till Putins Ryssland, och dessutom kunna stänga några av sina egna gamla smutsiga kolkraftverk.

Skiffergas ger upphov till bara drygt hälften av de koldioxid som koleldning ger upphov till. Att skifta över från kol till gas hade därför lett till en snabb och kraftig sänkning av unionens utsläpp, samtidigt som alla energisubventioner – idag hundratals miljarder årligen – hade kunnat avskaffats. Satsningen på vind- och solenergi har hittills inte gett några utsläppsminskningar alls, eftersom alla dessa intermittenta energikällor måste backas upp med fossileldade kraftverk.

Och trots miljörörelsens skräckberättelser, finns det inga som helst vetenskapliga belägg för att fracking skulle förgifta grundvatten eller orsaka jordbävningar. (Dde ”bevis” som anförs härstammar alla från Gasland, en kraftigt ifrågasatt film av en känd miljöaktivist.) En gaskälla tar endast ett några kvadratmeter i anspråk, att generera samma energi tar med vindkraft kräver i jämförelse ett par kvadratkilometer.

Lägre energipriser hade kanske kunnat få igång Europas tynande industrisektor, något som krävts för att få ner massarbetslösheten i unionen. I USA har de låga energipriserna fått industrijobben att öka igen för första gången sedan tidigt 90-tal, och många amerikanska företag flyttar hem tillverkningen igen.

I Europa lägrar sig dock mörkret. Var tionde tyskt företag planerar att flytta till USA – på grund av den dysfunktionella energimarknaden. EU:s lösning: att satsa ännu mer av våra skattepengar på ett särintresse som undan för undan driver bort arbetstillfällena från kontinenten.

Det anmärkningsvärda i sammanhanget, något som vi aldrig kommer att få läsa i en svensk tidning, är att EU låter sig styras av mäktiga lobbygrupper helt öppet. Som Christopher Booker beskriver, samlades 28 av EU:s miljöministrar i Vilnius tidigare i år för att diskutera EU:s policy i frågan om fracking. Några länder var positiva till den nya tekniken, som Storbritannien och Polen, andra som Frankrike kraftigt emot. De flesta hade inte bestämt sig.

Närmast miljökommissionären Connie Hedegaard satt en viss Jeremy Wates från EEB (European Environmental Bureau), en grön lobbyist som finansieras av EU självt med åtta miljoner årligen. Booker skriver:

Towards the end of the lunch, however, Mr Wates was invited to address them all with a vehement attack on fracking, trotting out all the familiar green scare stories about how it pollutes water supplies, triggers dangerous earthquakes, hastens disastrous global warming, and all the rest.

Mr Wates is an Irish former green activist, who has made his way up through a succession of well-paid jobs with international bodies such as the United Nations Economic Commission for Europe, to become secretary-general of the EEB. This is a Brussels-based lobbying body, claiming to represent “140 environmental citizens’ organisations”, which is funded not just by other green activist groups such as Greenpeace and WWF, but also by many European governments, including our own.

Ovanstående visar ganska väl hur EU fungerar. Vid ett politiskt toppmöte tillåter man den ena parten att bedriva lobbying, men inte den den andra – det vill säga företrädare för energiindustrin.

EU har för länge sedan upphört att vara en sammanslutning för frihandel och ökat välstånd och retarderat till dysfunktionell kommandoekonomi, planstyrning och lysenkoism som vi känner igen från Sovjetunionen. Det är inte konstigt att det i länder som Tjeckien, som fortfarande minns det socialistiska förtrycket, höjs röster för att lämna EU helt.

Vid en S-MP-regering nästa år kan vi tyvärr vänta oss ännu ännu mer av vansinnet.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Norsk miljöpolitk: ge rika miljardstöd för att köpa lyxbilar

tesla_models

Tesla Model S kallas även för elbilarnas Ferrari. En lyxbil som subventioneras hårt i Norge.

Återigen blir vi upplysta om hur långt framme miljöarbetet befinner sig utanför Sveriges gränser. I vårt grannland Norge har nämligen eldrivna lyxbilen Tesla Model S sprungit iväg i försäljningsstatistiken och toppar nu försäljningslistorna över sålda bilar i landet. Elbilar utgör nu hela 3 procent av den norska bilparken, mot bara några promille i Sverige. Bara under förra månaden såldes det hela 626 Tesla, eller 5 procent av den totala bilförsäljningen.

Uppenbarligen är det något som gör att norrmännen gillar elbilar betydligt mer än vi svenskar, som haft lite svårt att motivera ett beslut att lägga ner ett par hundra tusen extra på en bil som det knappast går att hitta laddare för. Och svaret på varför bilåkarna på andra sidan kölen tagit Tesla S till sitt hjärta är givetvis att samhället betalar stora delar av kostnaden. Dels subventioneras miljöbilarna frikostigt, dels är punktskatterna på vanliga bensin- och dieselbilar extremt hög i Norge, vilket gör att bilkörning i ännu högre utsträckning än i Sverige är en sysselsättning för de välbeställda.

I en artikel i Wall Street Journal från i våras kan man läsa att den norska regeringen – förutom att straffbeskatta fossilbilar och subventionera elbilar – betalar köparna upp till 70.000 kr (11.000 USD) i form av inköpspremie, gratis parkering och slopade biltullar för elbilar. Dessutom tillåts elbilarna köra i kollektivtrafikfilerna, vilket uppenbarligen är något som lockat många ekonomiskt gynnade norrmän att skaffa en andra bil för att komma snabbare till jobbet.

Jag har ingen aning om hur många Tesla det rullar i grannlandet, men det finns uppenbarligen ingen brist på norska oljemiljoner att bränna på elbilssatsningen. I Sverige börjar denna lyxiga leksak på 700.000 i inköpspris, vilket gör den alltför dyr för normala inkomstlägen – även med den så kallade supermiljöbilspremien på 40.000 kr. Och brist på laddmöjligheter innebär att man alltid måste ha en andra bil i husthållet.

Men med den norska metoden – att frikostigt subventionera rika människors lyxbilsinköp – är det självklart att det snabbt får genomslag i försäljningen. Frågan är bara om det är – för att ta ett aktuellt buzzword – hållbart. För om man översätter denna subvention till europeiska förhållanden, där planen är att det ska rulla hela nio miljoner elbilar år 2020, skulle samma nivå av subvenitoner landa på 630 miljarder i skattesubventioner.

I Sverige gör branschorganisationen Bil Sweden prognosen att det kommer att säljas 265.000 nya bilar i år. Bara 0,6 procent av dessa kommer att vara så kallade supermiljöbilar (alltså elbilar eller laddhybrider). Därför efterlyser både Bil Sweden och motorjournalister ökade stimulanser, liknande de i Norge.

Om Sverige på norskt vis skulle få fem procent av bilköparna att köpa på en Tesla Model S, hade det kostat statskassan nära en miljard årligen. Värt att påpeka är att dettta precis som övriga energisubventioner innebär en kraftig förmögenhetsöverföring från låg- och medelinkomstagare till dem som har det allra mest förspänt.

Och som den danske miljöekonomen Björn Lomborg visat i ett flertal artiklar är elbilen  allt annat än fri från utsläpp, eftersom tillverkningsprocesen har en nära tre gånger så stor miljöpåverkan som en vanlig bil. Få elbilsköpare kommer ens i närheten av de körsträckor som krävs för att tjäna in skillnaden i koldioxidekvivalenter som uppstår i tillverkningsprocessen jämfört med att köpa en vanlig bil.

Som verktyg för att sänka koldioxidutsläppen och ”rädda klimatet” är elbilen i allt väsentligt verkningslös, samtidigt som den är ineffektiv och ohemult dyr. Alltså ungefär som de flesta andra så kallade klimatåtgärder.

Att slösa bort massor av pengar på meningslösa symbolhandlingar brukar vara Miljöpartiets paradgren, så det är konstigt att partiet inte hade med en norsk elbilssatsning i dagens skuggbudget.

Nu avskyr förstås MP allt vad bilar heter, och vill istället göra det för dyrt för folk på landet att köra över huvud taget. Dessutom ska vi bränna ytterligare 50 miljarder på att ytterligare manipulera EU:s redan sönderfuskade och havererade handel med utsläppsrätter.

Intressant?

Andra bloggar åsikter om , , ,

Äldre inlägg

© 2017 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: