Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Tesla

Din supersnabba elbil behöver bara ett par extra kraftverk för att funka som det var tänkt

I avdelningen you can’t make this shit up nås jag av nyheten att 126 besvikna Teslaägare i Norge gruppstämt Elon Musks hajpade elbilsfirma, eftersom de anser sig lurade att betala för något som inte levererats. Den aktuella modellen, Model S P85D, såldes enligt grupptalan nämligen med argumentet att bilen kunde utveckla hela 700 hästkrafter i något som marknadsfördes som insane mode.

”Vi har köpt en bil som marknadsförts med 700 hästkrafter, och gjorde 0-100 kilometer i timmen på 3,3 sekunder. Men så visade det sig att Tesla uppgett 700 hästkrafter som hypotetiskt när bilen inte drevs av batteriet utan av en extern strömkälla som kan ge 500 000 watt rätt in i motorn, säger Tesla-ägaren Frode Fleten Jacobsen till DN.no.”

Nr bilen levererades fanns det dock ”bara” 469 hästkrafter i drivlinan – enligt Tesla var de 700 hästarna alltså endast tillgängliga ifall man matade in 500 kW watt rätt in i motorn. Något som inget av dagens batterier ens är i närheten av att kunna leverera. Motoreffekten är alltså endast hypotetisk: om man kör den i testbänk med en gigantisk elkabel modell kärnkraftverk rakt in, så kommer bilen teoretiskt att utveckla 700 hästkrafter.

Detta sätt att mäta glädjehästar var ganska vanligt i USA under muskelbilseran i mitten och slutet av 60-talet, då de stora törstiga V8:orna marknadsfördes med 350 eller fler hästar under huven. I verkligheten var de inte tillnärmesvis så kraftfulla – det höga hästkraftantalet berodde mestadels på den mätmetod som användes vid denna tid. Effektmätningen skedde med motorn i en testbänk. Där matades den med högoktanig flygbensin (100 oktan) och alla effektslukande AC-aggregat, generatorer och kylfläktar var bortmonterade. Resultatet blev glädjesiffror som drev försäljningen av bilarna, men oftast inte märktes ute på gatan. I skiftet 1969/1970 tvingade myndigheterna igenom ett nytt sätt att mäta, som var mer i fas med den europeiska DIN-normen. Detta system innebar att effekten istället mättes på bilens drivhjul, med alla energislukande tillbehör monterade på motorn. Och plötsligt fick en tidigare 350-hästars Chevrolet bara runt 200 pållar under huven.

Fast nu har alltså Tesla beslutat att gå tillbaka till 60-talet igen, ser det ut som.

stromma_kraftstation

Strömma vattenkraftstation, Varbergs första elverk, ligger i Dagsås sydost om centralorten, har en turbin med 140 kW effekt. Normal årsproduktion ligger runt 200 MWh.

Hur som helst – 500 kW är en hel del el. En normal vindkraftturbin från mitten av 2000-talet ligger på 1500 kW i uteffekt – alltså fullt tillräckligt för att driva tre 700-hästars Teslor när det blåser för fullt. Ett X2000-tåg sörplar i sig 3500 kW – detsamma som sju Teslor – när det far fram i full fart.

Ett mindre vattenkraftverk – som det på bilden ovan som ligger i Dagsås utanför Varberg – har en turbin med 140 kW effekt. Det innebär att det behövs 3,5 sådana kraftverk för att få locka fram de 231 saknade hästarna ur den Teslamodell som de besvikna norrmännen har köpt.

elon_musk_2015

Tillbaka till 60-talet med Elon. Foto: Steve Jurvetson, CC BY 2.0.

Det norska konsumentverket, Forburkerrådet, har tidigare gett sex klagande rätt, och uppmanat Tesla att betala tillbaka mellan 23.000 och 50.000 norska kronor (ungefär detsamma i svensk valuta). Det enda som är förvånande är att Tesla trots detta fortfarande kämpar emot och bestrider kravet, enligt uppgift från företagets advokat. I övrigt ger denne inga kommentarer, vilket måste innebära att Tesla trots allt menar att det faktiskt går att kränga ur bilarna 700 pållar – förmodligen med lite god vilja, ett par kraftverk och en monstertjock sladd.

Man kan säga mycket om Tesla och Elon Musk, men handen på hjärtat: Skulle du våga köpa en bil av denne man?

Eller en autopilot..?

Eller kanske en rymdraket?

Intressant?

Fler om , , , , ,

Nya Teslaskatten: så ska de fattiga betala rika Stockholmares bilpendling

Tesla_Model_S_delivery_to_Høyres_Nikolai_Astrup_in_Norway

Den första Teslan levereras till den europeiska marknaden, närmare bestämt till Teslas bilhall i Oslo, i augusti 2013. Foto: Norsk elbilsförening (CC BY 2.0)

När politikerna slutligen lyckats med bedriften att göra kaos med den svenska energimarknaden genom att satsa hundratals miljarder på att skapa ett gigantiskt överskott på el och därmed göra all kraftproduktion olönsam (tidigare kronjuvelen i statens företagsportfölj, Vattenfall, har under denna process utvecklats till ett veritabelt basket case), har de nu siktet inställt på nästa bransch som ska regleras ihjäl: Bilindustrin.

I dagarna föreslog regeringens särskilde utredare en fet skattechock nära nog hela den befintliga svenska bilparken. En ny Volvo skulle exempelvis få en tredubblad fordonsskatt – från dryga 3.000 om året till över 10.000. I gengäld vill utredaren dock frikostigt skattesubventionera tokdyra leksaker för Sveriges mest välbeställda, till exempel elbilen Tesla. Prislappen på den populäraste, Modell S, börjar på c:a 800.000 kr i inköp, men fler ska alltså fås att köpa den genom en ny supermiljöbilspremie på hela 60.000 kr.

– Vårt förslag är baserat på tanken att miljövänliga bilar ska premieras och bilar som släpper ut mycket ska hårdskattas, säger ansvarige utredaren och lagmannen Petter Classon, enligt Aftonbladet.

Särskilt dumskallarna som valt att bosätta sig utanför kollektivtrafiknätet i Stockholm, Göteborg eller Malmö – där avstånden är långa och laddstolpar är lika sällsynta som en polis –ska klämmas åt rejält. De som i avsaknad av utbyggd kollektivtrafik tvingas bilpendla tiotals mil till jobbet varje dag och inte har vare sig praktisk eller ekonomisk möjlighet att köpa en så kallad supermiljöbil. Och OM de haft råd att byta ut den tio år gamla VW-kombin mot en sprillans ny Nissan Leaf eller Tesla, hade de snabbt upptäckt att den usla räckvidden – särskilt i kallt väder – och brist på laddningsmöjligheter inneburit att den nya guldklimpen blivit stående på garageuppfarten.

Meningen med den nya bonus/malus-skatten som föreslås verkar alltså helt krasst vara att straffbeskatta fram en ny, fossilfri fordonsflotta – i våra storstäder. I praktiken blir det en omvänd Robin Hood-skatt, som omfördelar pengar från fattiga till rika,  från låg- och medelinkomsttagare som aldrig kommer att ha råd att köpa en dyr elbil, till en privilegierad överklass med ambitionen att bättra på sitt gröna samvete genom att slanta upp runt miljonen för Elon Musks fartvidunder.

För det är i praktiken bara i och runt storstäderna som de ”rena” elbilarna fungerar som det är tänkt. Här är avstånden inte längre än att man klarar resorna på eldrift, och här är ladd-infrastrukturen mer utbyggd. Den supersubventionerade Teslan blir därför ett extremt dyrt sätt för de välbeställda i Stockholms (eller Göteborgs eller Malmös) förorter att ta kunna bilen till jobbet istället för att cykla eller åka buss. Allt med gott samvete!

Men det föreslagna systemet slår inte bara hårt ekonomiskt mot dem som är beroende av bilen. Det är ännu ett exempel på hur hur blåögda politiker på fullt allvar tror sig vara skickade att peka ut den teknik som kommer driva våra fordon om mer än 20 år. Att det kommer att vara eldrivna bilar som ersatt bensin- och dieselfordon är naturligtvis en möjlighet, men det finns många andra utvecklingsspår – ett av dem är till exempel syntetisk bensin, framställd av alger.

Dessutom har det som kallas marknaden gång på gång visat sig oändligt mycket bättre än politiker på att utse vinnare. Se bara på etanolfiaskot. För bara 10 år sedan trodde alla politiker, påverkade av gröna lobbyister som Per ”Etanol-Jesus” Carstedt och Mattias Goldmann (som idag istället missionerar om ökat skattestöd till elbilar) att det var en utmärkt idé att elda upp maten istället för att äta den. Idag är etanolen stendöd som fordonsbränsle, och det är värt att påpeka att det sannolikt aldrig hade blivit någon etanolbilssatsning över huvud taget, om det inte varit för att staten strött miljarder över den bristfälliga tekniken – och tvingat ett stort antal glesbygdsmackar i konkurs genom den vansinniga pumplagen.

Detta är nämligen det stora problemet med stora statliga subventioner – oavsett om det gäller etanol, vind- eller solenergi. Bristfällig och ineffektiv teknik fortsätter att vara just bristfällig och ineffektiv, eftersom miljarderna som pumpas in i branschen lägger sig som en våt filt över all utveckling samtidigt som den naturliga konkurrensen sätts ur spel. Istället för att effektivisera, förbättra och göra tekniken billigare gör staters inblandning att företagen istället utvecklas till bidragsentreprenörer, vars främsta affärsidé blir att tanka det allmänna på än mer pengar.

Och Teslan, oavsett vad man tycker om bilens karismatiske upphovsman Elon Musk, är i mångt och mycket en produkt primärt byggd för att dra in – bidrag.

Nåväl. Den allvarligaste invändningen mot Tesla och andra ”rena” elbilar är emellertid att de inte löser några egentliga problem. Om man räknar ihop de koldioxidutsläpp som uppstår under bilens livscykel, från tillverkning till skrot, ger en Tesla upphov till endast marginellt lägre utsläpp än en konventionell bensinbil.  Besparingen ligger närmare bestämt 1,2 ton CO2, räknat på en livslängd på 10 år och 15.000 mils körning. (Enbart tillverkningen av Teslans batterier står ensamt för utsläpp av 14 ton CO2.)

1,2 ton CO2 kostar i dagsläget ungefär 60 kr på EU:s marknad för utsläppsrätter. Det innebär i reda pengar att svenska staten kunde sparat in dessa koldioxidutsläpp för lite drygt en 50-lapp, istället för 60.000 i supermiljöbilspremie. Eller tusen gånger billigare för skattebetalarna.

Hittills har världens alla elbilar tillsammans dragit in statliga subventioner för över 100 miljarder – en satsning som inneburit en minskning av CO2-utsläppen globalt på 3,3 miljoner ton. Denna minskning kommer vid seklets slut att begränsa den globala temperaturökningen med 0, 00001 grader –vilket med ett annat sätt att räkna innebär att uppvärmningen senareläggs med 30 minuter.

Avslutningsvis påpekar Lomborg att valet av en elbil i praktiken innebär att man ersätter bensin och diesel med – kol. Vilket naturligtvis stämmer om man ser det globalt – dryga 80 procent av världens elproduktion sker ju med koleldning.

Någon kan förstås invända mot detta resonemang när det gäller svensk elproduktion, som är i det närmaste helt koldioxidfri. Så är det förvisso – just nu. Men med regeringens beslut att straffbeskatta bort kärnkraften (samtliga reaktorer kan vara avvecklade redan om fyra år) kommer vi inom kort att tvingas importera hälften av vår el. Och vi ska inte ha några illusioner om vad våra grannar i söder och öster eldar med. Med undantag från Finland, som bygger ny kärnkraft för fullt, är det idel brunkol tillsammans med gas från Putins olje-oligarker som gäller för att behålla ljusen på.

Dessutom är klimatfrågan global, så vad vi i Sverige, med våra 0,2 procent av världens sammanlagda CO2-utsläpp, väljer att köra omkring med på våra vägar blir i allt väsentligt endast en symbolhandling.

Något att fundera på när det inom kort kan bli dags att hosta upp 10.000 extra i fordonsskatt.

Intressant?

Fler om , , , ,

Norsk miljöpolitk: ge rika miljardstöd för att köpa lyxbilar

tesla_models

Tesla Model S kallas även för elbilarnas Ferrari. En lyxbil som subventioneras hårt i Norge.

Återigen blir vi upplysta om hur långt framme miljöarbetet befinner sig utanför Sveriges gränser. I vårt grannland Norge har nämligen eldrivna lyxbilen Tesla Model S sprungit iväg i försäljningsstatistiken och toppar nu försäljningslistorna över sålda bilar i landet. Elbilar utgör nu hela 3 procent av den norska bilparken, mot bara några promille i Sverige. Bara under förra månaden såldes det hela 626 Tesla, eller 5 procent av den totala bilförsäljningen.

Uppenbarligen är det något som gör att norrmännen gillar elbilar betydligt mer än vi svenskar, som haft lite svårt att motivera ett beslut att lägga ner ett par hundra tusen extra på en bil som det knappast går att hitta laddare för. Och svaret på varför bilåkarna på andra sidan kölen tagit Tesla S till sitt hjärta är givetvis att samhället betalar stora delar av kostnaden. Dels subventioneras miljöbilarna frikostigt, dels är punktskatterna på vanliga bensin- och dieselbilar extremt hög i Norge, vilket gör att bilkörning i ännu högre utsträckning än i Sverige är en sysselsättning för de välbeställda.

I en artikel i Wall Street Journal från i våras kan man läsa att den norska regeringen – förutom att straffbeskatta fossilbilar och subventionera elbilar – betalar köparna upp till 70.000 kr (11.000 USD) i form av inköpspremie, gratis parkering och slopade biltullar för elbilar. Dessutom tillåts elbilarna köra i kollektivtrafikfilerna, vilket uppenbarligen är något som lockat många ekonomiskt gynnade norrmän att skaffa en andra bil för att komma snabbare till jobbet.

Jag har ingen aning om hur många Tesla det rullar i grannlandet, men det finns uppenbarligen ingen brist på norska oljemiljoner att bränna på elbilssatsningen. I Sverige börjar denna lyxiga leksak på 700.000 i inköpspris, vilket gör den alltför dyr för normala inkomstlägen – även med den så kallade supermiljöbilspremien på 40.000 kr. Och brist på laddmöjligheter innebär att man alltid måste ha en andra bil i husthållet.

Men med den norska metoden – att frikostigt subventionera rika människors lyxbilsinköp – är det självklart att det snabbt får genomslag i försäljningen. Frågan är bara om det är – för att ta ett aktuellt buzzword – hållbart. För om man översätter denna subvention till europeiska förhållanden, där planen är att det ska rulla hela nio miljoner elbilar år 2020, skulle samma nivå av subvenitoner landa på 630 miljarder i skattesubventioner.

I Sverige gör branschorganisationen Bil Sweden prognosen att det kommer att säljas 265.000 nya bilar i år. Bara 0,6 procent av dessa kommer att vara så kallade supermiljöbilar (alltså elbilar eller laddhybrider). Därför efterlyser både Bil Sweden och motorjournalister ökade stimulanser, liknande de i Norge.

Om Sverige på norskt vis skulle få fem procent av bilköparna att köpa på en Tesla Model S, hade det kostat statskassan nära en miljard årligen. Värt att påpeka är att dettta precis som övriga energisubventioner innebär en kraftig förmögenhetsöverföring från låg- och medelinkomstagare till dem som har det allra mest förspänt.

Och som den danske miljöekonomen Björn Lomborg visat i ett flertal artiklar är elbilen  allt annat än fri från utsläpp, eftersom tillverkningsprocesen har en nära tre gånger så stor miljöpåverkan som en vanlig bil. Få elbilsköpare kommer ens i närheten av de körsträckor som krävs för att tjäna in skillnaden i koldioxidekvivalenter som uppstår i tillverkningsprocessen jämfört med att köpa en vanlig bil.

Som verktyg för att sänka koldioxidutsläppen och ”rädda klimatet” är elbilen i allt väsentligt verkningslös, samtidigt som den är ineffektiv och ohemult dyr. Alltså ungefär som de flesta andra så kallade klimatåtgärder.

Att slösa bort massor av pengar på meningslösa symbolhandlingar brukar vara Miljöpartiets paradgren, så det är konstigt att partiet inte hade med en norsk elbilssatsning i dagens skuggbudget.

Nu avskyr förstås MP allt vad bilar heter, och vill istället göra det för dyrt för folk på landet att köra över huvud taget. Dessutom ska vi bränna ytterligare 50 miljarder på att ytterligare manipulera EU:s redan sönderfuskade och havererade handel med utsläppsrätter.

Intressant?

Andra bloggar åsikter om , , ,

Sannolikhetslära, del 2

Bild 2

Danska Extrabladet rapporterar idag om en trafikolycka som lätt borde platsa i Guiness Rekordbok.  För er som är intresserade av statistik – hur stor på ett ungefär är sannolikheten att följande inträffar:

1. En VW Touareg stannar vid rödljus i den jylländska staden Ålbæk. En SUV i denna storlek är en ganska ovanlig syn på danska vägar, med tanke på de hiskeliga miljöskatterna som den kostar.

2. En eldriven Tesla Roadster stannar bakom Touaregen. Denna sportbil är i sin tur oändligt mycket mera sällsynt på den danska landsbygden. Teslan är proppfull med batterier, accelererar raketsnabbt och kostar miljoner.

3. En Toyota Prius närmar sig bakifrån men missar att stanna – och kör rakt in i Teslan som i sin tur trycks in under Touaregen.

Voilà, ett foto som nästan ser ut som en tanke. Två miljöbilar mot en SUV. Och vinnaren är..?

(Det kanske ska påpekas att ingen kom till skada vid olyckan. Förutom Priusägarens försäkringsbolag, som inte lär komma billigt undan…)

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: