Känslan man får vid övergångsstället vid Tegelbacken.

Dagens mest bisarra nyhet – ett antal politker i Stockholms stadshus vill göra det tillåtet för cyklisterna att bryta mot lagen och cykla mot rött ljus och mot färdriktningen på gator där det är enkelriktat.  Till och med moderata borgarrådet Ulla Hamilton, som i vanliga fall aldrig säger nej till ett nytt förbud – till exempel mot trafiksäkerhetshöjande åtgärder som dubbdäck – tänker nu i ”nya banor”.

Anledningen är att trängseln börjar bli akut på de alltför få och underdimensionerade cykelstråken i huvudstaden. Och istället för att göra något åt det verkliga problemet – som att bygga ordentliga cykelbanor, och kanske reserveravissa gator helt för cykeltrafik – vill man nu istället kapitulera och legalisera laglösheten på två hjul. Som om det inte vore illa nog redan.

Ta bara vägen från Slussen till Centralstationen i rusningstid, som måste vara designad av någon med ett sjukt sinne för humor. Två smala cykelbanor, mindre än en meter breda på de smalaste ställena, korsade var och varannan meter av övergångsställen. Att ta sig helskinnad hela vägen kan få den mest härdade tävlingscykllist (och sådana finns det många av på cykellederna) att drabbas av hjärtflimmer. Ingen vettig människa skulle ens försöka cykla med sina barn på denna sträcka.

Men ingenting händer, någonsin. Förrän nu då Per Ankersjö med flera alltså vill avskaffa trafikreglerna för cyklister för att slippa ta jobbiga beslut som kanske kostar pengar.

Som många kommentatorer frågar sig – hur ska det då fungera i praktiken? Vem blir ansvarig om en bil som har grönt ljus kör på en cyklist som kör mot rött? Ingen gör ju fel, enligt den nya postmoderna cykellagstiftningen. Vad säger försäkringsbolagen? ”OK, du körde mot rött och hamnade under en buss, men vi betalar gärna ut din sjukförsäkring i alla fall. ”

Argumentet för att ge Stockholmscyklisterna carte blanche för att bete sig som dårar i trafiken i ännu större utsträckning än de redan gör, är enligt Ankersjö & Co att alla redan bryter mot trafikreglerna och det är bättre att ”under ordnade former se till att det blir lagligt”.

Jahapp. Nu väntar vi bara på att denna liberalistiska ståndpunkt sprider sig till fler områden inom samhällslivet. Ta bara narkotikalagstiftningen, den funkar ju inte heller och folk röker på för fullt trots att det är förbjudet. Legalisera!

Snatterier och villainbrott – massor av dessa brott begås varje dag, men uppklaringsprocenten är i princip obefintlig. Legalisera!

Hastighetsbegränsningar kan vi också avskaffa, antalet bilister som håller rätt hastighet på trafiklederna är ändå försvinnande litet.

Och sexköpslagen, inte hjälper den nämvärt för att avskräcka folk från att gå till prostituerade, handeln har bara flyttat inomhus och utomlands. Är det inte dags att legalisera där med?

Om Per och Ulla själva tar cykeln till Stadshuset framgår inte i någon av artiklarna. Men jag har mina aningar.

Intressant?
Andra bloggar om stockholm, cyklister, trafik, trafikregler, legalisering

Related posts:

1. Retrofitted future, Stockholm

Snöoväder på våren, ingen ovanlig syn.

Transportstyrelsen har i år bestämt att förbjuda dubbade vinterdäck redan från och med lördag – alltså två veckor tidigare än tidigare år. Jag förmodar att anledningen är den sjukliga fixeringen vid skadliga ”partiklar”, kombinerat med en övertygelse om att 15 ytterligare dagar med dubbfritt kan spara in pengar på vägunderhållet.

Det riktigt galna i den här nya lagen, är att den gäller i hela Sverige från och med lördag, om det inte ”råder vinterväglag”. Kvällens väderprognos talade om varma vårdagar i Stockholmsområdet, men kalla nätter med stor risk för frost. Det vill säga vinterväglag på nätter och tidiga morgnar, med stor risk för isbildning på gator och vägar, och sommarväg under dagtid. Precis som det brukar vara under vårmånaderna.

Och längre norrut avlöses snöfallen av mildväder, vilket gör det ännu farligare att lägga om till sommardäck för tidigt.

Det enda den nya dubbdäckslagen för med sig är en ökad risk för trafikolyckor, när bilister i de delar av Sverige där det fortfarande råder vinter under stora delar av dygnet kör runt på sommardäck.

Byråkratin vs förnuftet: 1-0.

Intressant?

DN, Expressen, Allehanda.se, ekuriren.se,

Andra bloggar om dubbdäck, trafiksäkerhet, vår, bilar

No related posts.

En påtvingad högersväng in i pendlarkollektivet.

Varje morgon tvingas man ta fajten mot vänstern. Gång på gång. I alla fall om man som jag åker kollektivt, kommer söderifrån med T-banan och vill ta sig upp till Stockholms centralstation. Någonstans i höjd med Pressbyrån Extra, precis efter man passerat suckarnas gång, tvingas man bryta sig in i det framstormande kollektivet av stressade pendeltågsresenärer, som likt en buffelhjord rusar fram mot T-Centralens spärrar. Problemet är att man som ensam och bräcklig individ varje dag tvingas utmana kollektivet för att ta sig till jobbet. En påtvingad högersväng rakt in i en frustande massa av folk för att komma vidare till centralhallen via de nybyggda rulltrapporna. Förr i tiden fanns andra sätt att ta sig upp till centralhallen, men i samband med den stora ombyggnaden finns det bara ett sätt att ta sig upp – genom en brutal omläggning till högertrafik precis där det är som mest folk. Det enda som inte påminner om 1967 är att det fattas bilar…

Då, alltså 1967, gick hälften av Sverige över till högertrafik. Det fick till följd att bland annat spårvagnarna i Stockholm fick skrotas, eftersom det blev för dyrt att byta spårvagnar, dra om linjesträckningar och ändra signalsystem för att passa högertrafiken.

Men nere i underjorden,  i T-banan, fortsatte vänstertrafiken. Anledningen var naturligtvis ekonomisk, det var för dyrt att byta signalsystem, och tågen var dessutom byggda för att köra till vänster. Även t-banans röda linje, som byggdes långt efter högertrafikomläggningen, fick vänstertrafik. Vilket inte spelar någon större roll där nere i underjorden – det är när den gigantiska floden av pendlare i vänstertrafik väller upp i den övre världen där högertrafik råder som problemen uppstår. Som på Centralstationen.

Röda länder kör sina tåg i högertrafik. De blå håller till vänster.

Vänstertrafik råder förresten i nästan all spårtrafik i Sverige, när sådan körs emellanåt,  med undantag för Malmö där tågen börjar köra till höger för att lättare anpassa sig till det danska och Centraleuropeiska järnvägsnätet. I Frankrike, Storbritannien, Spanien, Italien och halva Österrike rullar tågen i vänstertrafik, vilket framgår av wikipediabilden här intill. Vad detta beror på är oklart, men sannolikt på att de flesta av Europas järnvägar byggdes på 1800-talet, då kontinenten hade vänstertrafik.

Att Europa – och vi – överhuvud taget har högertrafik på vägarna är något vi har det tveksamma nöjet att tacka gamla massmördare och despoter för. I Frankrike och Tyskland var det Napoleon som drev igenom idén att hästdroskorna skulle köra på höger sida. Och i Finland bufflade Tsarväldet över de nya undersåtarna på höger sida av vägen år 1858, när Sverige tvingades avträda den östra rikshalvan till ryssen.

Dubbelmonarkin Österrike-Ungern körde dock vänstertrafik, och det var inte förrän efter Första världskriget som de gamla delarna av imperiet gav vika för högertrafikvågen. Österrikes västra del, Vorarlberg, fick högertrafik redan 1919, Västtyrolen och halva Salzburg bytte 1930. Sedan gick det  trögt fram till 1938 och anschluss, då tyskarna kom och gjorde slut på käbblandet och införde högertrafik i de delar av Tredje riket som fortfarande gick och drog benen efter sig. (Fortfarande är det lite småkaos på järnvägarna i Österrike som blandar höger- och vänstertrafik.)

Kungsgatan i Stockholm 1967. Ungefär som på Centralen varje morgon, fast med bilar.

Sverige var, sin vana trogen, bland de sista i Europa att införa högertrafik. Och först efter många, långa utredningar och faktiskt en folkomröstning – där frågan om att införa högertrafik givetvis blev partipolitik. Högern och folkpartiet var inte oväntat för en övergång, medan socialdemokraterna – med stöd från centerpartiet – ville ha fortsatt vänstertrafik i landet. Vänsterfalangen hade starkt stöd av lobbyister från Lasttrafikbilägareförbundet, Transportarbetareförbundet och Droskbilägareförbundet, som såg kostnaderna för investeringar i nya fordon torna upp sig, och därmed hotande arbetslöshet. I folkomröstningen den 16 oktober 1955 vann vänstersidan en jordskredsseger – 82,9 procent röstade för fortsatt vänstertrafik – och det skulle ta ytterligare 12 år innan socialdemokraterna under Tage Erlander till slut ändå baxade igenom högertrafikbeslutet i riksdagen. I samband med detta skärptes de hittills ganska slappa svenska trafikreglerna – före 1967 tilläts exempelvis fri hastighet på många landsvägar.

Men högertrafik är alltså i grunden en politisk konstruktion – och som historien visar främst pådriven av överklassen och högerkrafterna. Det mest naturliga trafikbeteendet för människor är annars att gå, köra eller rida till vänster. Anledningen till det är att de flesta av oss är högerhänta, och på den tiden man red omkring på häst och ville hälsa på mötande ryttare – eller kanske hugga ner denne med sitt svärd – var det mest praktiskt att mötas på höger sida.

Det var bättre förr. Och allt är, som vanligt, högerns fel.

Intressant?

Andra bloggare om högerregeringen, socialdemokraterna, trafik, politik

Related posts:

1. Den stora blötdjursbluffen
2. Carl Bildt och den stora konspirationen
3. Den stora tågkonspirationen

Kommer Al, kommer snön.

Al Gore, mannen som nästan blev president, sedermera Nobelpristagare och miljardär på klimathotet, är på blixtvisit i Göteborg. Samtidigt varnar SMHI för – blixthalka.

Det är alltså precis som vanligt: allt sedan Al Gore började flyga runt och föreläsa om vikten att sluta flyga och köra bil för att stoppa klimathotet, har iskyla och snöoväder följt i  hans spår. Det har till och med fått ett namn – The Gore Effect:

• Boston 2004. Al Gore håller tal om den globala uppvärmningen. Samtidigt upplever staden rekordkyla med ner till -73C i vindbyarna.
• I mars 2007 skulle Gore tala inför senaten kring ny klimatlagstifning. Men mötet ställdes in på grund av snöstorm.
• Vid en föreläsning om global uppvärmning vid Harvarduniversitetet den 28 oktober förra slogs ett 125 år gammalt köldrekord.
• Mindre än en vecka senare, när Gore talar i brittiska underhuset om klimathotet, möts han av det första snöovädret i London sedan 1922.
• Köpenhamn i december 2009. Samma dag som Gore landar på Kastrup för att delta i klimatkonferensen COP15 lamslås Danmark av snöoväder – inledningen på den kallaste vintern i Skandinavien på decennier.

Vad Al Gore säger under sin snabbvisit i Göteborg får vi inte veta (som brukligt är när goraklet framträder är journalister portade och inga frågor får ställas). Det är Andra AP-fonden som bjudit in Al Gore till ett seminarium på Handelshögskolan, och man får anta att fonden tycker det är värt de dryga 600.000 kr som det kostar att få hit honom.

Frågan är om de dragit av för de lokala klimatförändringarna – snö och halka – i honoraret?

Fler om snö, vinter, kyla, trafik, al gore, klimat

Intressant?

Related posts:

1. Vit jul? Det är Al Gore-effekten…
2. All Your Facebook are belong to Al Gore
3. Samtidigt, hemma hos Al Gore…

Trafikkaos vid Skurubron – igen.

I morse var det dags igen – en krock strax före Skurubron med tre bilar inblandade korkar effektivt igen vägen, och jag blir nästan en timme sen till jobbet. Det var bara två veckor sedan det hände senast, den gången blockerade en långtradare och tre personbilar igen bron, och därmed kom inga bilar från Värmdö in mot Stockholm på över en timme.

Att det krockas i tid och otid beror på i de flesta fall på en enda sak – folk kör som idioter. Att hålla avstånd finns bara inte i morgonrusningen; försöker man lämna några meters lucka till framförvarande bil byter snabbt någon fil och så ligger man där i 70 knyck med en bil några decimeter framför en. Det säger sig själv att minsta störning i rytmen leder till sammanstötningar och trafikkaos. Ingen klarar att reagera och bromsa när någon en meter framför ställer sig på bromsen.

Men orsaken till att folk i allt högre grad beter sig som idioter i sina bilar beror förstås på att trafiken ökat dramatiskt. Det rullar mångdubbelt fler bilar på våra vägar – särskilt i och runt Stockholm – än det gjorde när vägsystemet dimensionerades för snart ett halvt sekel sedan. Dessutom har bilarna blivit bättre, säkrare och utrustats med diverse hjälpsystem – t ex låsningsfria bromsar – vilket tyvärr invaggar många i en falsk säkerhet som skruvar upp farten ytterligare, samtidigt som marginalerna krymper.

Och detta problem kommer inte att lösas, oavsett hur många nya förbifarter det byggs. För problemet är inte att vägnätet är underdimensionerat i sig, utan att hundratusentals bilar ger sig ut på vägarna ungefär vid samma tid, framförda av bilister som har bråttom och därför gör sitt bästa för att komma före alla andra. De trängs i köer, blockerar korsningar och vägrar släppa in medbilister i sin fil. Därför blir det stopp, inte för att det saknas utrymme att köra bil på.

Ta en jämförelse: Alla flygbolag skulle naturligtvis föredra att förlägga sina avgångar till tidig morgon istället för mitt i natten, men ingen på Luftfartsverket skulle på allvar komma på idén att släppa ut alla flygplan på startbanan samtidigt och låta piloterna själva lösa problemet med vem som ska lyfta först. Och hur många extraspår skulle vi behöva genom Stockholm om Banverket avskaffade sin trafikledning och lät lokförarna köra enligt egna tidtabeller? Ingen vet, men kaos hade säkert blivit följden.

När det gäller biltrafiken, har vi dock accepterat detta kaos, trots att det årligen dödar och lemlästar tusentals människor och leder till oändliga materiella skador. Bilismen är och förblir en till stora delar laglös zon, med samhällets goda minne. Vad jag frågar mig är – varför finns det inga biltillverkare som på allvar försöker lösa detta problem? Tekniken finns ju till stora delar redan (även om Volvos självbromsande bil inte precis övertygade vid pressvisningen…).

Varför finns det till exempel inga system för automatisk övervakning och hastighetsbegränsning via bilens dator?  På detta sätt skulle köbildningar till stora delar kunna undvikas, genom att annalkande trafik tvingas köra långsammare.

Och varför är inte alla bilar utrustade med individuella användarkonton, precis som datorer? Naturligtvis borde det gå att sätta begränsningar beroende på vem som sitter bakom ratten. Den 18-årige sonen gillar det säkert  inte, men när han lånar pappas M3:a är det nog en bra idé om han bara kan köra i max 110 km, och att det inte går att koppla ur automatisk krängningskontroll och antispinn. Och att bilen själv vägrar att låta en ligga närmare framförvarande fordon än ett par meter, borde vara en självklarhet.

Intelligenta system för att dirigera trafikströmmar borde kunna bli en betydligt mera lukrativ exportprodukt än att skruva ihop bilar vid ett löpande band – även om det förstås är kul att den nya Saaben verkar bli en försäljningsframgång.

Men var finns dessa visioner?

I alla fall inte inom bilindustrin, där utveckling i bästa fall handlar om nya ”miljövänliga” motorer som släpper ut några ynka procent mindre koldioxid, men som i allt väsentligt bygger på 100 år gammal teknik.

I stället för att ta tag i de stora utmaningarna för framtiden, satsas all kraft istället på att lösa ett ickeproblem. Och i världens alla storstäder står trafiken stilla.

Andra bloggare om stockholm, trafik, bilar, teknik

Intressant?

Related posts:

1. Hell on Wheels – könsmaktsordning på två hjul

Det är en slags ödets ironi att klimatförhandlingarna i Köpenhamn avslutas i totalt fiasko, samtidigt som Europa och USA drabbas av de värsta vinterovädren på årtionden. Tåg fryser fast i kanaltunneln, Sydtyskland slår köldrekord med 33 grader minus, det snöar på Rivieran och nere i Saudi-Arabien tvingas shejkerna skotta fram sina Rollsar ur snödrivorna. I Australien borde det varit sommar nu – istället snöar det. Och hemma i Sverige vädjar myndigheterna till folk att stanna inne.

Utsikt från mitt fönster.

Alla som på allvar tror att vi kan styra klimatet, bör ha i åtanke att normaltillståndet på Jorden faktiskt är precis det som vi ser om vi blickar ut genom fönstret. Snö, is och kyla.Under de senaste 500.000 åren har vår del av världen legat under kilometertjock is större delen av tiden. Endast under kortare värmeperioder – topparna i diagrammet ovan – har Nordeuropa över huvudtaget varit beboeligt. I det sammanhanget förefaller den katastrofala uppvärmningen under de senaste decennierna (markerat i rött) inte vara mycket att jobba upp en hysteri över.

Ingen vet riktigt hur, varför och hur snabbt en istid startar. Kanske beror det på solen – som just nu ligger i djup solfläcksdvala, precis som vid det förra Maunder minimum som föregick den lilla istiden?

I geologiska tidstermer verkar i alla fall temperaturfallen ha kommit ganka snabbt. I den gamla nordiska mytologin talades det om fimbulvintern, som sades vara ett tydligt tecken på att Ragnarök var i antågande. Fimbulvintern skulle vara i tre år, utan någon sommar, och därefter skulle världen gå under.

Det skulle i så fall bli 2012. Hmm.

Nähäpp, dags att skotta fram bilen.

Läs även andra bloggares åsikter om snö, väder, snökaos, klimat, oväder, snöstorm

Intressant?

Related posts:

1. Fimbulvinter och New World Order
2. I Miljöpartiets Sverige hade vi varit ihjälfrusna nu

Lite överraskande att se är att den betydligt mer anonyma Friendfeed under samma tid ökade ännu mer – med hela 3 100 procent. Dock skedde detta från relativt blygsamma nivåer i början av förra året. Men ändå – nära en miljon unika användare av en renodlad ”feed-tjänst” är inte att förakta.

Facebook ångar på och uppvisar en imponerande trafikökning, 85 procent upp sedan förra årsskiftet. Runt 70 miljoner använder nu fejjan. Sämre går det för MySpace som tappat 10 procent av sin trafik under samma tid.

Fler grafer hos Search Engineguide.com –>

Related posts:

1. Twitter – bara ett IM för vuxna?