Håkan Juholt minglar på Pridefestivalen. Foto: Wikipedia

Vid årsskiftet lades komediserien Starke man, som handlade om ett totalinkompetent kommunalråd i en svensk småstad, ner efter flera framgångsrika säsonger. I efterhand är det lätt att se varför: det fanns helt enkelt inget att göra parodi på längre. Efter valet av Håkan Juholt som partiledare för Socialdemokraterna, har komiker och manusförfattare stått paralyserade, som stumma och armlösa barn (för att citera en annan stor komiker, Charlie Sheen). Verkligheten har gång på gång visat sig visat sig flera nivåer bisarrare än dikten, och hade den småländske försvarspolitikern fått fortsätta så hade det inneburit slutet för all kommersiell TV-underhållning.

Men faran är långt ifrån över. Nu börjar nämligen sanningen bakom det stora ”stödet” för Håkan Juholt vid förra veckans möte med verkställande utskottet sippra fram. Juholt blev nämligen utröstad i värsta Robinson-stil, med ett Öråd som skickade ut honom på balkongen medan de röstade om hans öde. Samtidigt som de förnedrade sin egen partiledare, grät de krokodiltårar om hur orättvist medierna hade behandlat sin älskade ledare.

Måhända kan Expedition Robinson vara en metod för de sargade socialdemokraterna att vaska fram en ny ledare. Skicka ner en samling utmanare till en öde ö, där de får bilda allianser, kämpa för att skaffa mat och manövrera ut varann under ett par veckors tid.

Det kan bli om inte storartad underhålling – så åtminstone bra underhållningsvåld. Och jag sätter en slant på att Thomas Bodström skulle sopa banan med alla…

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6

Andra bloggare om socialdemokraterna, politik, håkan juholt, Juholt, media, partiledare

No related posts.

Gillar inte obekväma frågor.

Möjligen ska vi alla vara tacksamma för att Nobelpristagaren och klimathotsmiljardären Al Gore inte vann presidentvalet för tio år sedan, då han förlorade med en hårsmån mot George W. Bush.

För någon större tillskyndare av öppenhet och debatt är han sannerligen inte. Gores inställning gentemot journalister är att de ska skriva ner vad han säger, inte ställa följdfrågor eller ifrågasätta. För säkerhets skulle brukar reportrar vara portförbjudna vid Gores föreläsningar.

I ett inlägg på sin blogg går han nu till attack mot Fox News för nyhetskanalens påstådda manipulation i klimatfrågan. Anledningen är ett läckt internt PM där kanalledningens smutsiga förnekarkampanj – sannolikt betald av Big Oil – beskrivs i detalj. Så här vill nyhetsledningen att TV-kanalens reportrar ska hantera bevakningen i den känsliga klimatfrågan:

…we should refrain from asserting that the planet has warmed (or cooled) in any given period without IMMEDIATELY pointing out that such theories are based upon data that critics have called into question. It is not our place as journalists to assert such notions as facts, especially as this debate intensifies.

För alla oss som har gått någon slags journalistutbildning, känns ovanstående förhållningsregler rätt självklara – låt bägge sidor i en debatt komma till tals, och ta aldrig ställning som journalist för den ena eller andra ståndpunkten. Man skulle bara önska att fler medier – framför allt våra svenska Public Servicekanaler – hade agerat efter samma  riktlinjer. Särskilt som det är en fråga som faktiskt ifrågasätts av allt fler, och kommer att kosta oss medborgare hundratals miljarder i åtgärder.

Men Al Gore ser alltså en konspiration. Anledningen – det finns inget att debattera, vetenskapen har talat. Jorden blir varmare, och det är vårt fel. Punkt slut. Inget att se här. Cirkulera.

Påminn mig – exakt vad var det den här mannen fick Nobelpriset för?

Intressant?

Andra bloggare om al gore, yttrandefrihet, klimat, usa, tv

Related posts:

1. Ny Al Gore-effekt: blixthalka i Göteborg
2. Vit jul? Det är Al Gore-effekten…
3. All Your Facebook are belong to Al Gore

Det är förstås enkelt att avfärda konspirationsteorier som denna – faktum är att såväl Schibsted som Bonnier skiter högaktningsfullt i hur deras medier rapporterar, bara degen rullar in som den ska är de nöjda.Men faktum är att det politiska tyckandet har fått en betydligt mer framträdande idag än det kanske någonsin haft i massmedierna. För 20 år sedan, när jag precis börjat jobba på Aftonbladet, hade tidningen precis lyckats tvätta av sig ”sossestämpeln” vilket enligt analysen var en av de bärande orsakerna till upplagefallet på 70- och 80-talen. Bara genom att göra en tidning för de breda folkgrupperna, och förvisa opinionsmaterialet till ledar- och kultursidorna kunde tidningen attrahera en större grupp läsare än gamla sossar, som redan då var ett släkte på utdöende.

Aftonbladet.se blander nyhets- och opinionsjournalistik på nätet – dock inte i tidningen.

Idag håller motsatsen på att hända – man kan säga att nyheterna ”återpolitiseras”. I takt med att Internet och gratistidningar torpederat alla möjligheter att tjäna pengar på att berätta vad som har hänt, tar medierna i allt större utsträckning rollen att analysera vad som hänt. Åsiktsjournalistiken tar allt större plats, och att ha ett stall av vassa krönikörer som helst också ska vara TV-mässiga – så att de kan kallas in med kort varsel för att sätta betyg på allt från Zlatans straffmiss till Moderaternas hantering av sjukreglerna.

I teorin ska förstås alla dessa tyckare agera ”opolitiskt”, vilket naturligtvis är omöjligt. Alla har sina egna åsikter vilket lyser igenom mer eller mindre. Vi kan ta förra SSU-basen Anna Sjödin, som TV4:s Kvällsöppet anlitat som politisk kommentator, tillsammans med Johan Hakelius och Sakine Madon. Hon klarade inte att dölja var hennes sympatier låg och i takt med att tonläget steg började hon prata om ”högern” istället för moderaterna.

En annan observation är att vi på webben inte alls har samma vattentäta skott mellan opinion och nyheter som i papperstidningen. Aftonbladet publicerar ofta kommentarer från Ledarbloggen i sina paket, något som förmodligen aldrig skulle förkomma i anslutning till en artikel i papperstidningen. Och på SvD och DN blandas opinion, ledare och analyser från politiska reportrar utan några riktigt klara avgränsningar. Vi som jobbar i mediebranschen ser naturligtvis skillnad på en krönika av Johan Croneman och ett ledarstick av Hanne Kjöller, men hur är det med majoriteten av läsarna? Kan de verkligen separera DN:s ledarredaktions åsikter från DN:s?

Inte för att jag tycker att det är något problem att medierna får tydligare röster. I Sverige har vi av någon anledning alltid ansett att nyheter ska rapporteras objektivt, medan slutsatserna lämnas till läsaren. Men i dagens politiska landskap, med smutskastningskampanjer, PR-maskinerier och pengastinna organisationer som alla försöker påverka opinionen, kanske läsaren behöver medier som ställer de riktigt tuffa frågorna ur ett ideologiskt perspektiv? I USA är medierna ofta utpräglat republikanska (som Fox News) eller vänsterliberala (t ex HuffPost och N.Y Times). Dessa medier gör ofta den politiska bevakningen betydligt bättre och vassare, eftersom de slipper objektivitetskravet. Det blir en helt annan dynamik i den politiska bevakningen när kunniga reportrar och analytiker kan ifrågasätta politiker utan att behöva låtsas vara objektiva.

Kanske är vi på väg åt det hållet även i Sverige. För i takt med att intresset för politik växer – vilket syns tydligt på det enorma antalet som diskuterar valet i kommentarsfält, på bloggar och Twitter – växer efterfrågan efter tydliga röster. Som är pålästa och vågar ta ställning.

Journalistik med ursprungsmärkning helt enkelt.

Andra som skriver om den allierade journalisten, val 2010, politik, medier, tv4, svt

Intressant?

Related posts:

1. Grottmedia håller ställningarna

Veckans mediesnackis var utan tvekan ”ICA-Stigs” fylletwittrande från utdelningen av Stora Bloggpriset på Nalen i förra veckan. Som arrangör var jag där från tidig eftermiddag fram till dess att portarna stängdes vid 23-tiden. Jag har ingen aning vem som dolde sig bakom twittraren @icastig, men uppenbarligen hade han en riktig helkväll, med fickan full av gratis drinkbiljetter. Därför dök det upp ett antal inte helt rumsrena tweets som ”Vafan, får man inte ha kuk nu heller” och ”Fan så full jag är”, inlägg som som hastigast fladdrade förbi på storbildsskärmarna som visade #bloggprisets backchannel under kvällen. Copywritern och bloggaren Ulrika Good hamnade bredvid ”ICA-Stig” under galakvällen, och bevittnade själv hans tweets, något som även Älskade Dumburk gjorde. Underhållande, men kanske inte något man förväntar sig av en representant för Sveriges största livsmedelskedja.

ICAs reklambyrå, King, uppgav att Twitterkontot blivit kapat och anmälde den falske ICA-handlaren. Och ”Stig” själv, skådespelaren Hans Mosesson, tar uppenbarligen sin reklamfigur på så stort allvar att han känner  sig personligt kränkt av den falske @icastigs nattliga tweets.

”Man kan acceptera att man blir påhoppad, men då krävs lite finess. Det här är bara plumpt. Så bort med skiten”. Sa Mosesson till Resumé.

Förutom att hela affären ”IcaStigGate” är hysteriskt rolig, väcker den ett antal frågor.

För det första: är det verkligen ICA:s eget twitterkonto som har kapats, eller är det någon på PR-firman som bara ballat ur efter ett par öl för mycket?

Om man tittar på @icastigs twitter-historik så registrerades kontot för närmare ett år sedan – och han var på raggningshumör redan då. Samma dag som kontot skapades hade ”ICA-Stig” och ”Boxer-Robert” nämligen en Twitterkonversation om att dubbeldejta Com Hems reklamtvillingar Judit & Judit. Enligt en Resuméartikel publicerad den 15 maj förra året, var detta en idé som kokades ihop av ICA:s reklambyrå King tillsammans med Boxers byrå Abby Norm. Så långt jag kan avgöra (med mina blygsamma semantiska kunskaper) verkar det sannolikt att det är samma person som twittrade med Boxer-Robert i fjol, som fylletwittrade på Bloggprisgalan i veckan. Och om jag har fel och kontot verkligen blivit kapat – varför i hela friden har inte ICA eller King tagit tillbaka kontrollen över det? Det borde inte vara svårare än att ändra lösenord på Twitter- och mejlkonton.

För det andra: det här är kanske sånt som man får räkna med ute på The Internets. ICA och dess reklambyrå har varit oerhört framgångsrika i att utnyttja samtida trender och snackisar i sin TV-reklam – till exempel den där Frank modebloggar och driver friskt med Amandavardet. Så när ICA-Stig ballar ur på en fest och ”sextrakasserar” delar av Sveriges bloggelit känns det som en fullständigt logisk utveckling av ICA-såpan. What comes around goes around.

Själv väntar jag spänt på att den riktige ICA-Stig ska ta bladet från munnen och berätta vad som egentligen hände. Varför inte i Aftonbladet – han fick ju trots allt chefredaktörens ölbiljetter…

Andra om bloggpriset, ica, pr, reklam, twitter

Intressant?

No related posts.