USA

Det är precis som vanligt. Medan EU (och FN också för den delen) snart en vecka efter jordbävningskatastrofen fortfarande sitter i möten för att bestämma hur mycket pengar som organisationerna ska satsa på att hjälpa katastrofdrabbade Haiti, ligger människor och dör under rasmassor, är svårt skadade, lider desperat brist på mat och rent vatten och saknar tak över huvudet. Folk gräver till och med upp gravar i jakt på kistor att begrava de tusentals kroppar i som fortfarande ligger kvar på gatorna efter skalvet.

I sådana lägen ska världen vara tacksam för att USA finns. I Christopher Bookers blogg läser jag att redan inom ett par timmar efter att Port-au-Prince förvandlades till ruiner, hade USA:s försvarsmakt sänt iväg ett hangarfartyg med 19 helikoptrar, fältsjukhus och attackfartyg, tillsammans med 3,500 soldater från 82:a luftburna divisionen och hundratals sjukvårdare, kirurger och läkare. Styrkan öppnade snabbt landets lilla flygplats, livsviktig att ha kontroll över för att kunna flyga in förnödenheter och hjälppersonal – och soldaterna behövs givetvis för att försvara civilbefolkningen mot plundring och anarki. Och president Obama utlovade omgående 100 miljoner USD i katastrofhjälp.

Samtidigt, i Bryssel, händer det minsann också saker.  EU:s nya ”utrikesminister”, baronessan Catherine Ashton, kallar till presskonferens för att framföra ”sina kondoleanser” till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Därefter avslöjar hon att EU lyckats skrapa ihop 3 miljoner Euro för att hjälpa offren, och att en kommissionär ska försöka ta sig till Haiti via Dominikanska republiken för att rapportera vad som egentligen händer. Och för att verkligen understryka allvaret kommer Ashton att kalla till en internationell konferens. Allt medan de döda kropparna ligger och ruttnar på Haitis gator.

Vi bör dagar som denna känna djup tacksamhet för att det finns ett land i världen som frivilligt tar sig an svåra humanitära uppdrag. USA ställde upp i Bosnien och stoppade folkmord – medan EU-byråkraterna satt i konferenser. USA förhindrade ett blodbad i Kosovo – medan ett splittrat Europa diskuterade vem som skulle göra vad, om något alls. Och efter tsunamin julen 2004, vem skickade sina hangarfartyg till undsättning – medan EU-byråkraterna som vanligt var upptagna med konferenser och yrade om samordning (och Sverige tvingade strandsatta sönderslagna familjer i sorg att betala för sin egen hemresa)?

You bet. USA den gången också.

Europas politiska dvärgar kan lugnt sova vidare, tillsammans med FN. Världens enda supermakt räddar dem ännu en gång.

Andra om jordbävning, haiti, usa, eu, katastrof

Intressant?