Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: väder (sida 1 av 2)

SMHI:s övernaturliga förmåga att se in i framtiden

Det är ett stort klimatmöte i faggorna, vilket syns tydligt på mediebevakningen just nu. I vanlig ordning varnas det för smältande isar, havsnivåhöjningar som inom kort kommer att dränka oss (eller i alla fall några stackars små ö-nationer i Stilla havet) och diverse annat elände som följer i spåren av vårt oskick med att äta kött, köra bil och värma upp våra lägenheter.

De senaste larmen kommer från SMHI, som varnar för att Stockholm kan bli hela sex grader varmare mot slutet av seklet. I en annan artikel varnar samma skattefinansierade väderlekstjänst för att det inte kommer att bli några vita jular alls söder om Dalälven. Något som det för övrigt varnades för redan för drygt 10 år sedan i Naturvårdsverkets stora kampanj som gick ut på att det var något konstigt med vädret. Sedan kom ett par år med smällkalla vintrar, och då hävdade samma meteorologer med emfas att det var precis detta som vi kunde förvänta oss i takt med att klimatförändringarna förvärrades.

Nu, efter ett par år med mildvintrar, är det återigen dags att varna för snöfria jular och medelhavsklimat runt Mälaren. Och vetenskapen haltar lika mycket nu som då. Dessa lokala klimatmodeller, som tas fram av SMHI:s Rossby Centre för i runda slängar 22 miljoner årligen, är nämligen ungefär lika exakta när det gäller att förutse temperaturen om 50 år som en dresserad apa som kastar pil på en siffertavla.

Detta är något som de flesta etablerade klimatforskare vet om, inklusive ledande profiler inom FN:s klimatpanel. En av de dessa, Kevin Trenberth (som knappast kan anklagas för att vara klimatförnekare), har avfärdat regionala klimatmodeller som värdelösa – det är helt enkelt för mycket brus, för många naturliga variationer i det kaotiska system som kallas ”väder” för att det ska vara meningsfullt att försöka förutse hur klimatet blir ens i ett område stort som Europa (som bara utgör cirka två procent av jordytan). Och detta leder naturligtvis till den högst befogade frågan – varför ens försöka sig på att göra det på svensk kommunal nivå?

Ett relaterat, allvarligare problem är att nära 100 procent av de klimatmodeller IPCC använder sig av gravt har missbedömt de senaste 15-20 årens temperaturutveckling. Och det är ett urval av just dessa inkorrekta modeller som i sin tur används som underlag för SMHI:s prognoser för framtidens lokala klimat – i Stockholm, Karlstad, Östersund och alla de andra 287 kommunerna i Sverige där det står kommunala staber redo att ta fram handlingsplaner för lokal klimatanpassning med SMHI:s underlag som bas. I Karlstad finns det till och med en ”översvämningsansvarig”.

Det är förstås utmärkt att vi skaffar oss en civil beredskap – något som vi länge saknat – för att möta höga vattenflöden, skogsbränder och stormar, oavsett om de beror på antropocena eller naturliga klimatvariationer. Men de meteorologer som på allvar säger sig veta vilket väder vi kommer att ha år 2065 måste ha någon typ av magisk förmåga att se in i framtiden. Alternativt hittar de på.

När miljöministern kommenterar SMHI:s nya larm i tv och säger att vi ”redan idag ser följderna av klimatförändringarna”, får hon tyvärr inte den naturliga följdfrågan: exakt hur skulle vädret se ut om vi haft ett ”normalt” väder helt utan mänsklig påverkan? Experterna har nämligen inte, trots årtionden av forskning, kunnat separera de naturliga variationerna från så kallade antropogena signaler.

Skulle vi slippa översvämningar ifall vi slutade släppa ut koldioxid? Nej. Skulle de bli mindre allvarliga? Sannolikt inte. Är det trots allt en bra idé att försöka begränsa användningen av kol och olja, bara för att vara på den säkra sidan? Förmodligen, men just nu är alternativen för få och för ineffektiva.

Lennart Bengtsson, Sveriges mest välmeriterade klimatforskare och medlem av Kungliga svenska vetenskapsakademin, har skrivit följande om det futila i att försöka förutsäga Sveriges lokala klimat långt in i framtiden:

Att tolka dessa beräkningar är en stor utmaning för samhället då det knappast är möjligt att göra meningsfulla scenarier för ett så litet område som Europa för de kommande 50 åren och ännu omöjligare att uttala sig om klimatändringar i svenska kommuner. Huvudorsaken är att de kaotiska variationerna är geografiskt omfattande. Baserat på överförenklade beräkningar har det skapats en uppfattning att ”klimatprognoser” för det kommande halvseklet är möjliga genom att presentera enskilda klimatsimuleringar med inte inkluderat klimatsystemets interna variation som väsentligt påverkar regionala trender i nederbörd- och temperatur även för så långa perioder som 50 år. Ännu större variationer inträffar om man också inkluderar ett antal olika klimatmodeller.

Problemet är att experter som Lennart Bengtssson och andra balanserade röster aldrig hörs i den allmänna debatten – inte minst vad det gäller vår framtida energiförsörjning där det ser minst sagt mörkt ut.

Klart är i alla fall att den som säger sig veta hur varmt det blir i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Östersund om 50 eller 75 år har ungefär samma chans att pricka in korrekt siffra som den där pilkastande apan.

Den senare hade dessutom varit ett betydligt billigare alternativ, i ett läge där statens finanser blir alltmer ansträngda.

Intressant?

Fler om , , ,

Två hundradels grader varmare och paniken är nära

Jag har flera gånger varit inne på det bisarra förhållandet att vi svenskar, som lever i en del av världen där kyla och mörker råder stora delar av året, är närmast patologiskt oroade för att det ska bli för varmt. Senast i förra veckan kunde vi se ett utslag av denna oro för att klimatet löper amok, när TT publicerade en nyhet om att 2014 var det varmaste året globalt sedan temperaturmätningarna startade.  De stora dagstidningarna hängde givetvis på liksom radio och TV.

Källa till påståendet var amerikanska Nasa, som tillsammans med USA:s vädertjänst NOAA analyserat data från väderstationer Jorden runt – och kommit fram till att 2014 slog såväl 2010 som 2005 med hela 0,02 grader celcius.

Jo, just det: två hundradels grader. Bara denna siffra – som inte nämnts i någon av de artiklar som publicerats – gör att hela nyheten faller platt. Felmarginalen för mätinstrumenten ligger nämligen på +-0,1 C – alltså mångdubbelt högre än den påstådda temperaturökningen. Den enda seriösa slutsatsen att dra för klimatforskarna på Nasa vore därför att det inte skett någon märkbar förändring över huvud taget och att temperaturen ligger stilla, precis som den gjort de senaste 18 åren.

Samtidigt utgör denna uppvärmningspaus ett ständigt förtret för det klimatindustriella komplexet. I år ska det nämligen drivas igen nytt globalt avtal i Paris för att ersätta det så kallade Kyoto-protokollet – och då behövs det mer än någonsin larmrapporter om stigande temperaturer, extremväder och värmeböljor. Tyvärr vägrar verkligheten att anpassa sig till larmen, vilket kan tänkas driva fram kreativitet med siffrorna för att inskärpa allvaret i de enligt uppgift allt allvarligare konsekvenserna av klimatförändringarna.

Vad vi därför också kan observera är en slags ompositionering bland forskarna, som i allt väsentligt börjat förlika sig med tanken att den så kallade klimatkänsligheten är betydligt lägre än man tidigare trott. Istället för att det blir 2-3 grader varmare vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, landar temperaturökningen sannolikt betydligt lägre. Därför kan vi nu se exempel på experter som försöker sälja in budskapet att redan dagens blygsamma temperaturökning på 0,8 C leder till mer extremväder som översvämningar, stormar och skogsbränder. I den observerade verkligheten finns det dock inget som tyder på detta.

Efter att ha dragit på sig hård kritik verkar nu dock Nasa och Noaa backa från sitt besked om att 2014 var rekordvarmt. I ett nytt uttalande är man nu endast 38 procent säkra på att det faktiskt var varmast (det vill säga, det är troligare att det inte var det). Dessutom visar satellitmätningar på ett helt annat resultat – där är 2014 betydligt svalare än flera tidigare år på 2000-talet. Satellitmätningarna får anses betydligt mer rättvisande än landbaserade termometrar, som ju bara täcker 29 procent av jordytan – de 71 procent som utgörs av hav har ganska glest med mätutrustning.

uah_temperatures

Globala medeltemperaturer, uppmätta med satellit vid UAH, Universitetet i Atlanta-Huntsville.

Den verkliga nyheten här är alltså inte att det är varmare än någonsin – utan att ingen hänt. Den globala temperaturen har stått stilla i snart två decennier, det är fortfarande inget konstigt med vädret och vi drabbas inte oftare av extrema  väderhändelser.

Det enda som vi drabbas av i allt högre utsträckning är extremt opportunistiska och makthavare, som aldrig missar chansen att utnyttja ett bra hot för att införa nya regleringar, pålagor och skatter – för att finansiera dyra och verkningslösa symbolhandlingar som varken gör till eller från för det globala klimatet. Som att stoppa förbifarter eller lägga ner Bromma.

Personligen är jag innerligt tacksam för varje dag som det är några grader varmare än normalt för årstiden. Jag inser att jag är ganska ensam om detta.

Intressant?

Fler om , ,

Det är fortfarande inget konstigt med vädret

Jag är verkligen ingen älskare av vinter. Uppvuxen som jag är på Västkusten minns jag en barndom dubbelvikt i vinden, hukande i det piskande regnet. Det brukade oftast vara så där från mitten av oktober fram till april.

Alltså ungefär samma väder som vi har idag, mer än 40 år senare. Och jag älskar det! Jag hatar att frysa, och jag njuter av mina långa promenader till jobbet på morgonen. Den milda, härliga vintern får gärna fortsätta för min del.

Men säg den glädje som varar. För numera är vädret så medialt och politiskt laddat, att det inte krävs mer än en mild decembermånad innan alla klimatets krösamajor och domedagsprofeter börjar yla. Som förre tv-meteorologen Pär Holmgren, som aldrig missar chansen att larma när det tycks vara lite för varmt, för kallt, för regnigt eller för blåsigt. Så här har hans prognoser sett ut de senaste åren:

Möjligen kan man tycka sig skönja ett visst element av kappvändande i ovanstående exempel, men Holmgren och hans larmkolleger är långt ifrån ensamma utan snarast del av en internationell trend. Efter polarchocken som drabbat USA – där det slagits hundratals nya köldrekord med minusgrader långt ner i Florida – finns det gott om ”experter” som har sin förklaring på det fenomen som kallas polar vortex. Och det är förstås – tada! – den globala uppvärmningen, i alla fall enligt en artikel i Time Magazine som skriver:

But not only does the cold spell not disprove climate change, it may well be that global warming could be making the occasional bout of extreme cold weather in the U.S. even more likely. Right now much of the U.S. is in the grip of a polar vortex, which is pretty much what it sounds like: a whirlwind of extremely cold, extremely dense air that forms near the poles.

Som Steven Goddard så påpassligt påpekar, citerade samma tidning ”experter” för exakt 40 år sedan – som förklarade dåtidens stränga kyla med att Jorden var på väg mot en istid:

Scientists have found other indications of global cooling. For one thing there has been a noticeable expansion of the great belt of dry, high-altitude polar winds —the so-called circumpolar vortex—that sweep from west to east around the top and bottom of the world.

I Antarktis, där ett stort antal forskare och journalister nyligen körde fast i havsisen i två veckor, skyllde ”experter” den ovanligt tjocka isen på klimatförändringarna. Att expeditionens fartyg kört fast i enorma mängder is, berodde på den stora avsmältningen, uppgavs det…

Så där håller det på, år ut och år in. Det spelar ingen roll om det är snökaos i Jerusalem, stormar i England, tyfoner i Filippinerna, mildväder i Göteborg, blixthalka i Norrland – i princip samtliga väderhändelser plockas snabbt upp av domedagsklubben och blir en integrerad del av den nya klimatreligionen. Trots att inget har hänt med vädret alls under de lite dryga 100 år vi kunnat mäta och registrera.

För den som orkar göra lite research på egen hand går det lätt att ta reda på det faktum att FN:s klimatpanel IPCC – tvärt om vad som rapporteras – avfärdar alla kopplingar mellan de blygsamma klimatförändringar vi hittills sett och det så kallade extremvädret. Dessutom har temperaturen globalt sett legat stilla i snart 17 år, så frågan är ju i så fall hur i hela friden den uteblivna värmen kan ställa till med allt det som Holmgren och hans kolleger larmar om?

I grunden misstänker jag att det närmast hysteriska tonläget som hörs varje gång det blir storm, regn eller vinter (nuförtiden räcker det med ”blixthalka” för att motivera krigsrubriker) är att vi helt enkelt har det för bekvämt. Vi lever i varma ombonade lägenheter och arbetar i luftkonditionerade kontor på tryggt avstånd från de naturliga elementen. ”Extremvädret” – som numera kan rubricera allt från styv kuling och uppåt – kommer hem till oss via tv och nätet. Dramatiska bilder av död och förstörelse kablas ut från världens alla hörn, och tillsammans ger det bilden av ett klimat i olag – något som förstärks av den journalistiska ryggmärgsreaktionen att dramatisera allt.

”Klimatet” blir ett hot som våra gamla reptilhjärnor antingen måste försvara sig mot eller fly ifrån.

Och ändå har det egentligen inte hänt något alls. Förr i tiden, innan tv, radio och internet fanns, dog det hundratusentals i tyfoner, miljoner blev hemlösa i skogsbränder och hela städer raserades av orkaner och översvämningar. Skillnaden var att vi inte fick reda på det direkt när det hände.

Vädret har faktiskt inte blivit vare sig bättre eller sämre de senaste 100 åren och det har  aldrig varit särskilt ovanligt med milda vintrar i vår del av världen.

Den tyska väderlekstjänsten gick nyligen ut med statistik som visade att den allmänna uppfattningen om att vita jular var vanligare förr bara är en myt. I Tyskland – vars norra delar har ungefär samma klimat som Sydsverige – har sannolikheten för att det ska bli en vit jul legat stadigt runt 40 procent under de senaste 100 åren. Det vill säga – sex jular av tio kommer statistiskt sett att vara snöfria. Vädertjänsten hittade också ursprunget till denna myt – på 1860-talet blev det populärt med julkort, som visade vinterlandskap med snö och tomtar, och därifrån har folk fått sin bild av hur jularna såg ut förr…

Så Pär Holmgren får ursäkta, men milda vintrar utan snö är faktiskt inte bevis för annalkande klimatkatastrof. Det är bara vanligt väder.

Själv ska jag njuta av de sista milda höstdagarna innan vintern slår till i helgen. Brr.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nya religioner kräver nya undergångsberättelser

Frågan om exakt hur stor påverkan vi människor vi har på Jordens klimat har som bekant lämnat forskningsvärlden bakom sig för åratal sedan. Istället har den undan för undan förvandlats till en helt ny religion för vår nya sekulära tid, en som bär tydliga spår av förkristen kult korsad med medeltidens inkvisitoriska jakt på kättare. Bottenplattan är gjuten i solid socialism, med stark iblandning av 70- och 80-talets miljöaktivism.

Just i dagarna flockas profeter och akolyter av denna gröna religion i tusental till Polens huvudstad Warszawa för det som kallas COP 15. Förutom evighetsarbetet med att förhandla fram ett nytt klimatavtal (något som ingen längre tror på) står inrättandet av en så kallad klimatfond på agendan. En fond dit den rika västvärlden förväntas betala in 100 miljarder dollar årligen för att ersätta de skador som ett förväntat framtida klimat förväntas ställa till med för världens fattigaste. Fonden ska förvaltas av FN, vilket innebär att organisationen, om planerna skulle bli verklighet, omgående tagit platsen som en av världens mest inflytelserika finansiella aktörer.

supercyklonen Haiyan kom ovanligt lägligt för kongregationen i Warszawa. Som en slags biblisk syndaflod slog tyfonen hänsynslöst till mot de fattiga, de svaga, de försvarslösa och lämnade förödelse och död i sina spår. Det dröjde inte heller länge förrän framstående profeter, som Stefan Rahmstorf på Potsdamuniversitet – för övrigt en av dem som regeringens klimatrådgivare Johan Rockström ofta citerar – förklarade att det var vårt eget fel. Cyklonen berodde på den globala uppvärmingen, och att alla som förnekar detta borde skämmas livet ur sig. Kända vänsterdebattörer anade morgonluft, och till och med ett par svenska nyhettidningar hakade på religionsspåret och förkunnade att även om det alltid förekommit cykloner, så kommer vi att få se betydligt mer av denna typ av katastrofer i framtiden. Amen.

WPAC.50-10.Weinkleetal

Antalet cykloner över land i Nordvästra Silla havet, där Filippinerna ligger, från 50-talet fram till idag. En fallande trend.

Men så är det ju inte alls. Alla som varit med ett tag vet att cykloner så gott som årligen ställer till förödelse i Asien, medan orkaner, virvelstormar och tornador orsakar naturkatastrofer av olika magnitud i USA och Centralamerika. Detta kallas även för ”väder”, och trots tragedierna som sker i spåren av sådana dramatiska händelser, är det fullkomligt normalt. Det är naturligtvis en katastrof när flera tusen förolyckas, som på Filippinerna, men jämfört med tidigare extrema väderhändelser i denna del av världen hamnar Haiyan inte ens i närheten av topplistan nedan, sammanställd av Weather Underground. Som synes inträffade historiens värsta cyklon, med upp till 500.000 döda året 1970 – i en tid då världen var i en nedkylningsfas och många forskare varnade för en kommande istid.

topp_10_orkaner

Det som varit uppseendeväckande är istället hur få orkaner och cykloner som har drabbat världen på senare år. Som Bjørn Lomborg skriver på sin Facebooksida har atmosfären inte innehållit så här lite ”orkanenergi” sedan tidigt 70-tal (se grafen nedan). Detta har manifesterat sig bland annat genom att USA i år inte drabbats av en enda orkan (den senaste riktigt allvarliga som slog till mot landet var faktiskt Katrina, för mer än åtta år sedan). Och likadant ser det ut på andra håll i världen: antalet extrema väderhändelser har blivit färre på senare år, något som Roger Pielke Jr rapporterade om igår.

Det kan förstås vara en ren tillfällighet, eller del av en längre trend.

global_running_ace

Atmosfärens samlade ”orkanenergi”. Från Björn Lomborg på Facebook.

Ändå, trots solida bevis för motsatsen, dröjer det bara minuter innan klimatreligionens domedagsprofitörer ylar i högan sky, i hopp om att kunna sko sig på den nya katastrofen. Ledarsidorna i GP och Expressen förstår sannolikt inte bättre, när de lånar sig till att sprida gamla vandringssägner, som att stormarna blir fler och värre ju varmare det blir.

För så är det ju inte heller, vilket dessa ledarskribenter själva kunnat konstatera om de tagit sig tid att läsa vad FN:s klimatpanel, IPCC, faktiskt skriver i sitt forskningsunderlag. I den senaste rapporten, som släpptes för bara någon månad sedan, slår IPCC fast att det inte finns några vetenskapliga belägg för att stormarna vare sig skulle bli fler eller värre i ett varmare klimat. Dessutom har temperaturen stått stilla i mer än 15 år, så att ens antyda att cyklonen antingen skulle ha med uppvärmningen att göra, eller att sådana katastrofer skulle kunna stoppas genom att vi kör mindre bil, äter vegetariskt eller bygger vindkraftverk på varenda kvadratmeter av landet, är inte bara okunnigt – det är riktigt lågpanne-dumt.

Och framför allt är det ett öppet hån mot alla de 1.000-tals offren på Filippinerna, som framför allt behöver hjälp med att få tak över huvudet och mat på bordet, inte en massa meningslöst armviftande och neoreligiöst dravel om synd och skuld och hur intäkter för avlatsbreven ska fördelas.

Vi måste sluta lyssna på dessa pseudoreligiösa domedagssvamlare, och börja koncentrera oss på verkliga problem. Som att planera för att det kommer att bli dåligt väder också i framtiden.

För övrigt verkar FN:s klimatförhandlare ha fått ett allt annat än varmt välkomnande i Polen, där organisationer som Solidaritet samlade 50.000 i ett protestmöte. Polen må vara starkt religiöst, men uppenbarligen tror de inte på Al Gore.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Earth Hour – för att trollen spricker i ljuset

Jag hade lovat mig själv att hålla tyst om fånjippot Earth Hour i år, men floden av galenskaper som sköljt över oss de senaste dagarna gör det svårt att knipa igen. Extra osmaklig är den WWF-styrda ”rapport” som avslöjar att 80 procent av Sveriges unga nu lider av ett fenomen som kallas klimatångest.

Detta är nu inget som man kan hitta i DSM-manualen, om någon nu trodde det. Istället handlar det snarare om en masspsykos av sällan skådat slag. En psykos som WWF själva skapat genom mångåriga och målmedvetna arbete med att redan i förskoleåldern indoktrinera våra barn med budskapet att deras föräldrars livsstil hotar Jorden. Ungefär som totalitära regimer och rörelser alltid gjort, eftersom det är de små barnen som är enklast att forma.

WWF, världens största, mäktigaste och hemligaste miljöorganisation – som årligen drar in mångmiljardbelopp som ett resultat av denna masshysteri –  får dessutom i runda slängar 60 miljoner årligen i offentliga bidrag (inom EU är det mångdubbelt mer) och har med åren mer och mer fått rollen som en självständig myndighet med expertstatus i frågor som rör vår miljö. En myndighet där självaste kungen styr, vars slutsatser aldrig ifrågasätts och där vi varken har insyn eller påverkansmöjligheter. Och som ingen journalist på de stora tidningarna nånsin skulle få för sig att granska kritiskt. (Istället delar WWF årligen ut journlistpriser.)

Så när WWF ber oss släcka ljuset ytterligare en timme för att få politikerna att ta ”klimatfrågan på allvar”, kan man fråga sig – hur ska detta gå till? Det finns ju ingen fråga som Sveriges – och EU:s politiker – tagit på större allvar de senaste 25 åren.

Tusentals miljarder av vårt gemensamma välstånd har slösats bort på verkningslösa åtgärder som utsläppsrätter, miljöskatter och elcertifikat. Satsningarna på vind- och solkraft har ruinerat såväl Södra Europa som Tyskland, där uppemot 800.000 hushåll inte längre har råd att betala sina elräkningar. Höga energikostnader har drivit iväg fabriker och jobb till Asien, och arbetslösheten är högre än någon gång under efterkrigstid. I Sverige har vi skapat hela myndigheter som jobbar heltid med att ta frågan på allvar. Och inget stadsbyggnadsplan får grönt ljus utan att den tar höjd för katastrofscenarier av närmast bibliiska proportioner med havsnivåhöjningar på en meter fram till 2050.

Just nu genomlider vi en av de kallaste marsmånaderna i mannaminne. Jag vet, eftersom jag varit med i mer än ett havlt århundrade. Och i Storbritannien, som upplever sin hårdaste vinter på 50 år, är krisen total – eftersom politikerna under en lång rad år verkligen tagit frågan på allvar. Där har beslutet att stänga ett antal kolkraftverk till förmån för satsning på biobränsle och vindkraft (som inte producerar någon el över huvud taget) lett till akut energikris, och redan inom några dagar kan landet drabbas av blackout och elransonering. Pensionärsorganisationer varnar för att äldre kommer att dö när elektriciteten och uppvärmningen försvinner. I Tyskland och Östra Europa ligger metervis med snö fortfarande kvar, och den stränga kylan hotar nu djurlivet. Och efter den senaste snöstormen i veckan som gick, upplever Kanada just nu den unika situationen att hela landet är täckt av snö.

Hela norra halvklotet är sålunda mer eller mindre djupfryst, och det är svårt att hitta en mindre väl vald tidpunkt att uppmana folk att avstå från elektricitet.

Oavsett om det finns ett klimathot och hur allvarligt det är, kan man konstatera att lösningarna på problemet hittills har varit 100-procentigt verkningslösa – ibland till och med kontraproduktiva – och uteslutande av symbolisk karaktär. Samtidigt som åtgärderna gjort oss fattigare och mera utsatta har de fyllt kassakistorna hos mäktiga gröna lobbyister som WWF.

Det är alltså inte 60 minuters mörker som behövs – snarare en timme fullt strålkastarljus på den fullkomliga idiotin i att vi tillåter anonyma och ansiktslösa charlataner att styra över vår framtid. Att WWF vill att vi ska leva i mörker är förstås inget att förvånas över – i ljuset spricker ju som bekant trollen.

En skola som inte kapitulerat för Världsnaturfonden och drabbats av ”klimatångest” är Lagmansgymnasiet i Vara. Där tog eleverna själva initiativ till en kritisk granskning av larmrapporterna. Läs den, det ger visst hopp i mörkret. Även om klassens lärare brännmärkts som klimatförnekare och laglös och jagats ut ur stan.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

The Gore Effect slår till – mot Hillary

Tidigare vicepresidenten och numera klimatmissionären Al Gore har varit minst sagt otursdrabbad under sina föreläsningsturéer världen runt. Påfallande ofta har hans framträdanden – med budskap om att agera snabbt och resolut för att stoppa den globala uppvärmningen – sammanfallit med hagel, snöstormar och iskyla. Fenomenet har fått benämningen ”The Gore Effect” och är har till och med fått en egen Wikipediasida där fenomenet beskrivs så här:

”…the phenomenon that leads to unseasonably cold temperatures, driving rain, hail, or snow whenever Al Gore visits an area to discuss global warming”

Nu är måhända Al Gore själv inte i Stockholm (vad jag vet), men Hillary Clinton, partikollega och gammal vän till Gore (han var vicepresident under Clinton-administrationen) har precis landat i stan för att delta i en klimatkonferens med Carl Bildt och Lena Ek. Samtidigt faller ett iskallt regn och Stockholm sätter nytt köldrekord för juni.

The Gore effect by proxy?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

All Your Facebook are belong to Al Gore


Hur skulle du ställa dig till att låna ut dina inloggningsuppgifter till Twitter och Facebook till klimataktivisten Al Gore? Visst, han har ju fått Nobelpris och nästan blivit president – men finns det verkligen något som motiverar det sätt som Gore vill fjärrstyra våra sociala mediekonton?

Vi tar det från början.

I morgon drar Al Gore igång sin stora miljökampanj 24 Hours of Reality, som enligt förhandsbuzzen (fritt översatt) ska “rikta världens uppmärksamhet mot den verkliga omfattningen och konsekvenserna av klimatkrisen. Att undanröja tvivlen. Avslöja förnekarna.”

Stora ord, och det kanske behövs. Allmänhetens intresse för klimatfrågan har nämligen svalnat avsevärt på senare år. Färre än hälften av amerikanerna och bara fyra av tio engelsmän tror idag på att människans utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet. Och bara 24 procent uppfattar Al Gore som expert i miljö- och klimatfrågor. Det är också fullt möjligt att USA får en klimatförnekare som president nästa år. Rick Perry, guvernör från Texas, har nämligen uttryckt skepsis när det gäller att höja miljöskatter och satsa miljarder på t ex alternativa energikällor, då varken omfattningen eller orsakerna till klimatförändringarna är tillräckligt utredda. I Al Gores värld är Rick Perry givetvis köpt av olje- och kollobbyn, något som mycket väl kan stämma.

Men oavsett vilket så har Gore en brant uppförsbacke för sitt projekt – och kanske är det därför hans PR-byrå tar till metoder som ligger snubblande det sätt som botnät och storspammare agerar.  Gores PR-rådgivare har nämligen kommit på den fantastiska idén att uppmana människor att ge kampanjen fri tillgång till deras Facebook-konton. Den som ställer upp, godkänner att Gore & Co under 24 timmar postar kampanjinlägg som ser ut att komma från ens egen FB-användare. Detta är förstås tänkt att få ett högre genomslag än traditionell annonsering eller genom att driva trafik till en Facebooksida. Projektet lovar dock att posta högst tre uppdateringar i timmen – vilket innebär att dina FB-kompisar som mest kan få se 72 uppdateringar under det dygn som kampanjen pågår. Det är… mycket.

Leo Hickman, som miljöbloggar för The Guardian, tycker Gore har gått för långt:

As I’ve written before – most notably about Foursquare– internet security is, at best, a fragile beast and the idea of asking people to donate their online accounts is not, in my view, a terribly sensible precedent to being setting. […]

I follow people on Twitter to hear their real voice, not that of a spambot, no matter how good the intentions of the sender.

Frågan är väl dessutom om det tilltaget bryter mot Facebooks regler så det bara skriker om det. Kommersiella aktörer som haft liknande idéer har stoppats tidigare från att använda FB-användare som spambottar (även om det finns exempel på motsatsen, till exempel Farmville och Zyngas andra så kallade spel).

Skulle du upplåta ditt Twitter- eller Facebookkonto till Al Gores kampanj?

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

Mer om miljö i DN

Kan månen verkligen orsaka naturkatastrofer?

Foliehatts-teori modell 2012, eller recept för katastrof? Jupiter, Saturnus, Solen, månen och Jorden står på rad.

För några dagar sedan skrev Aftonbladet om supermånen, som enligt vissa ”konspirationsteoretiker” skulle innebära ett ökat antal stormar, tsunamis och jordbävningar. Just den 20 mars står månen närmare Jorden än den gjort på 19 år, och med detta skulle följa ett ökat antal naturkatastrofer. Rymdfysikern Gabriella Stenberg skrattade dock bort teorierna med att månens position ”inte spelar så stor roll”.

Ett par dagar senare, efter den gigantiska jordbävningen – och efterföljande tsunamin – som lagt delar av Japan i ruiner, kanske det ändå är dags att titta närmare på om det kan ligga något i dessa foliehatts-teorier.

Jorden sedd från månens position natten till den 11 mars. Rakt över Tokyo. Bara ett sammanträffande?

Till att börja med kan vi konstatera fakta: månen påverkar Jorden, och det rejält. Denna himlakropp är så pass stor och ligger så nära Jorden att den egentligen kan betraktas som en dubbelplanet. De gigantiska graviationseffekter som månen utsätter Jorden yttrar sig som exempelvis tidvatten. Och de allra största tidvatteneffekterna, kallade King Tide, uppstår när en annan gigantisk himlakropp – solen – står på ena sidan av Jorden (perihelion) medan månen på direkt motstående sida (perigee). Huruvida dessa bägge motstående gravitationskrafter kan ”rycka” i Jorden så mycket att det kan sätta igång jordbävningar finns det naturligvis delade meningar om, men det finns faktiskt en hel del forskning – publicerad i seriösa facktidskrifter – som pekar på sambandet.

En av de mest kontroversiella figurerna på Nya Zeeland just nu heter Ken Ring (nej, inte den svenske artisten) och driver en sajt som heter Predict Weather. Ring har kallats konspirationsteoretiker, foliehatt och galning, men ända sedan sedan september har han varnat för – och prickat in – ett antal jordskalv på Nya Zeeland, baserat bland annat på månens position. Den 14 februari varnade han för ett stort skalv i Christchurch – en vecka senare drabbades staden av en förödande jordbävning med 100-tals döda. Den 19-21 mars skulle nästa stora skalv inträffa, enligt hans beräkningar, ”give or take a few days”. Var det detta som inträffade utanför Japans kust?

Förutom månens position i förhållande till Jorden råder just nu också en ganska speciell situation vad gäller ”rymdvädret” – se grafiken högst upp. Gasjättarna Saturnus och Jupiter står på motsatt sida av solen, med vår planet mitt i ”skottlinjen”. Vilket enligt forskare/konspirationsteoretiker/foliehattar kan ha en större påverkan på Jorden än vad vi tror. Rymdforskare tror att de stora planeternas dragningskraft kan påverka solfläcksaktiviteten på solen – just nu är den mycket hög – och det finns också en hypotes om att det är omloppsbanorna hos dessa jätteplaneter som styr solcyklerna.

Solfläckar är ju egentligen gigantiska ”vulkanutbrott” på solens yta, där magnetiskt laddade partiklar kastas mot Jorden. Det manifesterar sig synligt som t ex norrsken, men kan sådana magnetstormar påverka även vår planets inre processer?

Allt det här låter förstås som det vore hämtat direkt ur katastrofrullen 2012. Men verkligheten är att ingen riktigt vet – varken forskare eller foliehattar – hur dessa interplanetära krafter påverkar oss. Det enda vi kan vara säkra på är att vi är oändligt små och påverkas av sådant som vi har väldigt liten vetskap om än så länge.

En glädjande nyhet – i alla fall om man tror på Ken Ring – är att det Jordens seismiska aktivitet kommer att lugna ner sig betydligt redan i april. Då rör sig Jorden ut ur den planetära position som enligt honom orsakat allt elände sedan i höstas.

Tro’t den som vill.

Och framför allt, ge ett bidrag till Läkare utan Gränser som redan nu är på plats i norra Japan för att hjälpa offren för katastrofen.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3, Expressen, SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, G-P 1, 2, 3, 4
Andra bloggar om , , , ,

Reality check: allt färre drabbas av extremväder

Vi får ju mer eller mindre dagligen höra att klimatförändringarna medför extremväder i form av stormar, översvämningar, rekordvärme, bränder och torka drabbar allt fler – speciellt i de fattigare delarna av världen. Som Pakistan där tusentals människor mist livet och miljoner blivit hemlösa efter hyftiga skyfall och översvämningar i sommar.

Men har verkligen katastroferna och dess offer blivit fler? Svaret är nej. Däremot lever vi idag i en hypermedial värld, där krisrapporter och TV-bilder strömmar in från katastrofer världen runt. För 50 år sedan gick många katastrofer oss spårlöst förbi, men idag när nya satellitbaserade övervakningssystem kan upptäcka vartenda oväder på Jorden – oavsett plats och storlek – är det lätt att få intrycket att vi lever mitt i en brinnande apokalyps.

Ändå är det precis tvärtom. Aldrig har så få dött av extremväder som idag. Forskaren Indur Goklany (som arbetat som faktagranskare åt FN:s klimatpanel, IPCC sedan 1988) har jämfört dödstalen i olika typer av väderrelaterade katastrofer under 1900-talet, och  verkligheten visar en dramatisk minskning av antalet offer:

  • Långtidsdata (1900-2008) visar att antalet ovädersrelaterade dödsfall minskat med 93 procent, efter en toppnotering på 1920-talet. Minskningen är i absoluta tal – det vill säga trots att befolkningen i länder som drabbas av extrema väderhändelser ökat mångfalt under 1900-talet.
  • Extrem torka orsakade mer än hälften av alla väderrelaterade dödsfall 1990-2008. Men även här har antalet offer minskat dramatiskt – med 99,97 procent efter en topp på 20-talet.
  • Antalet dödsfall orsakade av översvämingar har under samma tid minskat med 98,7 procent.
  • Stormar (inklusive orkaner, tyfoner, tornador) tar 47 procent färre liv än i början av 1900-talet.

Ovanstående siffror är ju egentligen otroligt glädjande – men hur ofta får vi läsa sådant i tidningarna? Och hur kommer det sig att – trots en världsbefolkning som mångdubblats – att vi ser en så dramatisk minskning av antalet döda i katastrofer?

Svaret på den frågan är –olja. Det är med hjälp av billig energi – som nästan uteslutande oftast framställs med fossila bränslen – som världens jordbruk idag räcker för att mätta mångdubbelt fler. Som gör att vatten kan pumpas upp från brunnar djupt under marken, eller fraktas över långa avstånd. Som gör att de som trots allt drabbas snabbt kan undsättas.

Det är lite av ett ödets ironi, att den förhatliga oljan som utpekas som orsaken till klimatförändringarna idag räddar miljoner från att drabbas av dem.

Inte desto mindre är översvämningskatastrofen i Pakistan en av de största någonsin, och de drabbade behöver all hjälp de kan få. Bidra du också med ett par hundra – DN har listat de hjälporganisationer som finns på plats.

Andra bloggare om , , ,

Intressant?

SvD, SvD, DN, DN.

33 miljarder mot dåligt väder

Såväl de Rödgröna som Alliansen utsätts just nu för en hård men rättvis granskning i medierna. Det uppmärksammade förslaget från Socialdemokraterna om att införa t-banebutlers är ett aktuellt exempel, ett annat myten om de stackars pensionärerna som ”straffbeskattas”.

Det enda parti som gång på gång kommer undan med totala hjärnsläpp är Miljöpartiet. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson gör nu ett tappert försök att sparka liv i den likstela klimatfrågan, som de hoppas kommit i fokus igen efter sommarens hetta och omfattande skogsbränder i Ryssland. Wetterstrand hänvisar till forskarnas uppgifter om att 2010 ser ut att bli det varmaste året på jordklotet hittills (0,016667 C varmare än 1998 närmare bestämt).

– Trots det har vi haft en regering som varit näst intill passiv, säger hon till DN.

Därför vill partiet satsa 33 miljarder på klimatet under den kommande mandatperioden. Vad pengarna ska användas till eller vilken effekt denna satsning kommer att få är dock  oklart. Fler vindkraftverk? Utbyggnad av kollektivtrafiken? Bistånd till Maldiverna? Trippelfilig spårväg på Essingeleden? Gratis taxi och mobil till alla, à la Yvonne Ruwaida?

33 miljarder är en hel del pengar. Det är mer än vi betalar i bistånd, lika mycket som Sveriges rättsväsende kostade 2009, och tio gånger mer än vad Reinfeldt lovar satsa på jobben de närmaste åren. Och eftersom utrymmet för ofinansierade vallöften lär vara ganska litet på bägge sidor av blockgränsen, får man anta att pengarna ska tas ut i form av nya energiskatter. Utslaget per hushåll innebär det en skattehöjning på nära 7.000 kr; lite mindre för dem som bor i lägenhet, betydligt mycket mer för bil- och villaägare.

Vad gäller sakfrågan, slår meteorologer och forskare som vet något om ämnet, fast att sommarens dramatiska väder inte alls har med klimatförändringar att göra – regnväder och hetta beror på globala vädermönster, t ex blockerande högtryck som ger varmt på ett ställe (Ryssland) och svalt och regnigt på andra (Kina, Pakistan). Visst kan ett varmare klimat kan göra att vi får uppleva värmeböljor och extremt regnande oftare i framtiden, men det är något som vi kan se först på längre sikt – 50-100 år.

Frågan är alltså vad vi får för de 33 miljarder som MP vill satsa. Sveriges samlade koldioxidutsläpp är idag i runda tal 0,03 procent (3 promille) av världens totala utsläpp. Hur mycket räddar vi klimatet om vi bantar ner oss till 2 promille? Och hur mycket svalare blir det i Moskva?

Andra bloggar om , , ,

Intressant?

Äldre inlägg

© 2017 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: