Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: vattenfall

Vattenfalls tyska kolkraftverk kan få miljardstöd – bara för att hållas stängda

Minns ni det högljudda bråket för ett par veckor sedan kring den föreslagna försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland? Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt kallade försäljningen ett svek, och krävde att Miljöpartiet skulle stoppa affären. ”Kolet måste stanna i marken”, dundrade han.

Sjöstedt kan sannolikt glädja sig åt att så faktiskt ser ut att bli fallet. Den tilltänkta köparen, det Pragbaserade holdingbolaget Energeticky a Prumyslovy AS (förkortat EPH), planerar nämligen att använda Vattenfalls åldrade brunkolstillgångar som reglerkraft – ett affärsupplägg som kan ge mångdubbelt mer i vinst än att sälja elen på den öppna marknaden. EPH uppmärksammades nyligen av affärssajten Bloomberg som i en artikel beskriver detta nytt kapitel i det ständigt eskalerande vansinnet som kallas europeisk energipolitik.

Anledningen stavas Energiewende, Tysklands gigantiska utbyggnad av sol- och vindenergi under senare år. Denna ambitiösa satsning, som syftat till att ersätta smutsig kolkraft med miljövänlig el från förnybara källor, har nämligen inte riktigt gått som planerat. Dels har den kraftiga utbyggnaden inneburit ett massivt överskott på el under vissa perioder (framför allt under sommarhalvåret) medan landet tvingats köra vidare med sina koleldade kraftverk för att kompensera för bortfallet under vindstilla dagar eller då solen inte lyser (på natten till exempel). Överproduktionen har fått till följd att priserna pressats ner och energibranschen i Tyskland, precis som i Sverige, har hamnat i djup kris. Ingen tjänar längre pengar på att producera el, utan massiva bidrag från skattebetalarna.

Stora energiföretag, som E.ON och RWE, har hotat med att stänga flera kolkraftverk just på grund av bristande lönsamhet. Detta skulle emellertid ställa till kaos på marknaden – eftersom det då skulle saknas reglerkapacitet. Med tanke på att 80 procent av landets el kommer från kolkraften och den förestående stängningen av landets kärnkraftverk (som bidrar med 7,4 procent av energimixen) inser alla att det skulle behövas ett nytt tyskt under för att behålla ljusen på i Förbundsrepubliken.

Det är här de smarta investerarna från Prag kommer in i bilden. De är nämligen övertygade om att de kan tjäna stora pengar på Vattenfalls kol – utan att behöva bränna upp det.

Sedan starten 2009 har företaget expanderat i Central- och Östeuropa, och köpt upp energibolag, framför allt kolkraftverk och kolgruvor, i Tyskland och Polen. 2014 köpte EPH upp det kol- och oljeeldade elverket Eggborough i England, och förra året tog företaget över E-ONs fossileldade elproduktion i Italien. Och under innevarande månad förväntar man sig alltså att få grönt ljus för affären med Vattenfall, som har en produktionskapacitet i Tyskland på totalt 8 TWh.

Bolaget har redan rott i hamn ett guldkantat avtal i Storbritannien, värt motsvarande nära 750 miljoner kr, enbart för att hålla ett av sina kraftverk i standbyläge under vintern. Vid behov av reservkraft körs det 46 år gamla kolkraftverket igång – med en prislapp som är tre gånger högre än det aktuella marknadspriset för själva elen. Dessutom kan ägarna debitera 135.000 kronor per timme som verket är i vänteläge – och ytterligare 45.000 kronor i timmen för att starta upp anläggningen.

En ganska lukrativ affär, med andra ord.

Det slutliga målet för EPH är att teckna liknande avtal i hela Europa.

Och just i Tyskland är behovet av liknande arrangemang skriande stort – landet planerar därför att sätta upp liknande reservkraftverk för att säkerställa tillgången på el när kärnkraftverken stängs och ett antal av de äldre fossileldade kraftverk pensioenras. Denna backup uppges bestå av åtta brunkolseldade kraftstationer – vilket inkluderar några av Vattenfalls anläggningar, som alltså ser ut att få runthänt betalt för att inte producera el, utan bara köras igång i nödlägen.

Vattenfalls kol ser alltså ut att kunna stanna i marken – åtminstone delar av det. Men det blir till priset av närmast gigantiska subventioner till den tyska kolkraften. Vi har alltså hamnat i ett läge där det inte bara är förnybar el som behöver subventioner för att överleva – utan samtliga typer av elproduktion. Detta besvärande faktum uppmärksammas av den ansedda tidningen Die Welt, som kallar hela den tyska energiomställningen för en illusion (artikeln refereras på Second opinion). Trots finansiellt stöd på hundratals miljarder till sol och vind, har nämligen inte landets koldioxidutsläpp minskat – de är till och med högre idag än de var 2009. Och övriga delar av energisektorn befinner sig i fritt fall.

I Sverige har vi inte riktigt kommit lika långt med galenskaperna, men den nya energiöverenskommelsen säkerställer vi att vi kommer dithän inom ett par år. Trots att vi redan har en stor överproduktion från framför allt vindkraft, innebär energiöverenskommelsen (som Liberalerna ställde sig utanför) att utbyggnaden ska fortstätta. Priserna kommer högst sannolikt att pressas ännu hårdare ner mot noll, och snart nog kommer elkunderna att tvingas skattefinansiera även konventionell kraftproduktion genom det som kallas elvertifikat – men som i praktiken är en extra skatt. Något som bland annat Centerpartiet fortfarande inte förstått.)

Tung industri är förstås undantagen från denna straffskatt, men för privatpersoner innebär de allt högre elkostnaderna att annan konsumtion får stå tillbaka. Det riskerar att bli en hämsko på tillväxten, samtidigt som allt mer av skatter och pålagor går åt till att strö pengar över en liten högljudd lobby som ständigt kräver mer. (I debatten brukar det med en förskönad omskrivning kallas för ”ökad ambition i elcertifikatssystemet”.)

Samtidigt tycker politikerna att det är en god idé att svenska skattebetalare ska göda den amerikanska IT-jätten Facebook med hundratals miljarder genom att befria bolaget från energiskatt. Regeringen satsar hårt på att lansera Sverige som en billig råvarukoloni för de stora IT-bolagens servehallar. En satsning som inte ger särskilt många jobb – förutom en vaktmästare som kan byta ut krånglande hårddiskar och boota om en server då och då, sköts all administration från andra delar av världen.

Det är sådant som kallas jobblös tillväxt – och det är du och jag som tar notan.

Man ska dock inte vara förvånad. Den europeiska energipolitiken är ett haveri som pågått i det tysta under många år – skuggan av andra spektakulära misslyckanden som valutaunionen och flyktingkrisen. Galenskaperna har förstås sin grund i olika EU-direktiv, men i vanligt ordning vill Sverige ”gå före” och vara bäst i klassen.

Då blir det som det blir.

Intressant?

Fler om , , ,

Kärnkraftsnedläggningen hade kunnat stoppas för ett år sedan – oppositionen valde att blunda

Jag skrev här på bloggen för snart ett år sedan om Miljöpartiets sluga beslut att chockhöja den så kallade effektskatten på svensk kärnkraft, ett beslut som togs enbart i syfte att göra det så dyrt att driva kärnkraftverk att ägarna till slut skulle tvingas stänga verken. Något som nu alltså har lyckats, då Vattenfall aviserat att bolaget kommer att stänga alla sina verk i förtid. I fjol var det få som brydde sig om denna trojanska häst, men nu börjar det alltså gå upp för allt fler att vi inom bara ett par år kan stå utan hälften av vår elproduktion och hamna i ett krisläge med elbrist och blackouter udner kalla vinterdagar. Miljöpartistiska utopier om att ”100 procent förnybart” skulle kunna ersätta detta gigantiska bortfall på elmarknaden är inget annat än utopier; just nu nu levererar vindkraften exempelvis inte mer än ett par procent av elbehovet, trots skattesubventiuoner i hundramiljardersklassen till utbyggnad av förnybart. Det spelar inte heller någon roll om vi tiodubblar antalet vindsnurror – när det inte blåser levererar vindkraft ingen el alls och måste alltså ersättas med annan produktion.

elstatistik_160108

Aktuell graf från Elstatistik.se – du kan aldrig gissa vad som händer när vi tar bort den röda stapeln och dessutom lägger ner vart tionde vattenkraftverk…

Vad detta kommer innebära för svensk industri är inte särskilt svårt att föreställa sig. Med osäker tillgång till el till konkurrenskraftiga priser kommer vi snart att få se tung industri och tillverkningsföretag lämna landet. Ingen kommersiell verksamhet kommer att acceptera att elleveranserna stängs av när det kommer en köldknäpp och/eller är vindstilla. Och för privatpersoner kan det i värsta fall innebära att vi kommer att få leva med energiransonering under kalla vinterdagar som dem vi just nu genomlever.

Istället för kärnkraften finns det egentligen bara två möjligheter för att se till att detta inte händer under åren framöver:

  1. Import av el. Denna kommer i så fall att komma från Norge eller Finland – som bygger ny kärnkraft – eller från Danmark och kontinenten där det är kol och olja för hela slanten som ackompanjerar vindkraften. Inget av dessa alternativ verkar särskilt smarta ifall ambitionen är att sänka utsläppen. Dessutom är det högst osäkert om våra grannländer har 10-15 GWh att bidra med när det kniper, det är ju inte helt ovanligt att det är kallt i hela Norden på vintrarna, inte bara i Sverige.
  2. En massiv utbyggnad av reglerkraft. Sådan kan drivas med biobränsle, men att ersätta 40-50 procent av nuvarande elbehov med sådant innebär att det mesta av svensk skog måste eldas upp. Inte heller särskilt miljövänligt, kan tyckas. Det enda kvarvarande, hyfsat miljövänliga, alternativet blir då gasturbiner, med effekten att vi kommer att i varje falll till viss del behöva göra oss beroende av import från Ryssland. Och Sveriges koldioxidutsläpp kommer att skjuta i höjden igen.

De flesta som innehar ens en minimal förmåga att sätta sig in i realiteter inser att den politik som förs just nu är total galenskap. Och det tragiska är att krisen hade kunnat kvävas i sin linda, ifall oppositionen tagit sitt ansvar. Beslutet om att smyga med effektskattehöjningen i vårbudgeten var nämligen ett flagrant brott mot den famösa Decemberöverenskommelsen (nån som minns den?), eftersom denna även innehöll ett krav på partiöverläggningar om just energipolitiken. (Även detta bloggade jag om.) Moderater, Liberaler och kristdemokrater hade utan problem kunna bryta ut denna skattehöjning ur budgeten och fälla den (med stöd från SD, precis som partiet tidigare gett sitt passiva stöd till S med att fälla borgerliga budgetar).

Men oppositionen satt och sov, alternativt satte partitaktiken före Sveriges bästa. Och oppositionens eget utopiska svar på Miljöpartiet, C, applåderade till och med Vattenfalls beslut att stänga RInghals 1 och 2 i april förra året. ”Marknaden” hade minsann visat att kärnkraften inte var lönsam att driva.

Vad Stefan Löfven egentligen tycker är det väl ingen som vet. Och energiministern, regeringens mest osynlige och även onödigaste minister, har för länge sedan överlåtit till Åsa Romson att på egen hand besluta i frågor som rör svensk energi- och näringspolitik.

En sak är säker: Det gäller att bunkra upp med ett stort antal varma koftor framöver.

Winter is coming.

Intressant?

Fler om , , , ,

(Kärnkraftskuriosa: Bilden i bloggens sidhuvud är tagen i reaktorhallen på KTH, där Sveriges första kärnreaktor, R1, byggdes. Den var i drift från 1954 till 1970.)

Den verkliga skandalen i Vattenfall

Nuon-affären har blåst över, och den grävande journalistiken riktar återigen sitt strålkastarljus mot korvgrillning hos Annie Lööf och hästkött i färdigmaten.

Lite synd är det att inte åtminstone ett par av det 60-talet reportrar som direktrapporterade om den korvgrillande Fredrik Reinfeldt hade tid att ta sig från redaktionerna i Stockholm City ut till Frescati, där Kungliga vetenskapsakademins energiutskott idag presenterar rapporten Sveriges elpriser – analys av den nordiska elmarknaden (PDF). En rapport som svart på vitt sätter fingret på vad som gått snett de senaste 20 åren i den svenska energipolitiken, med skenande energipriser, ett fåtal stora bolag – flera av dem utländska – med monopol på produktion och distribution och en  gigantisk förmögenhetsöverföring från svenska hushåll till internationella aktieägare i bolag som E.on, Fortum och Vattenfall. Vid sidan av de höga elpriserna under senare år, som skapats på konstlad väg med miljöskatter, elcertifikat och moms ovanpå skatten har de tre energijättarna dessutom kunnat tillgodoräkna sig runt 109 miljarder kr i så kallade utsläppsrätter, pengar som hårt prövade svenska hushåll tvingats betala rakt ner i energidirektörernas fickor. Av dessa miljarder har en avsevärd del tillfallit Vattenfall, som äger stora delar av den stora vattenkraftsproduktionen.

Så frågan är – vilken är den stora skandalen här? Att Vattenfall med EU:s och den svenska statens goda minne tillåtits råna svenska folket på hundratals miljarder – eller att de gjort en kortsiktigt dålig affär i holländska Nuon? (En affär som dessutom kan visa sig mycket lönsam inom ett par år, när EU-ländernas energiomställning havererar och reglerkraft i form av kol och gas kommer att krävas i massor.)

elpriser_1970

1970 var det ingen som behövde känna ångest när elräkningen damp ner. Och industrin hade tillgång till ren och nästan gratis energi.

KVA analyserar i sin undersökning de politiska beslut som lett fram till de idag skyhöga elpriserna, vilka i sin tur lett till att stora delar av den tunga industrin i Sverige lagts ner med stigande arbetslöshet som följd. Energiutskottet vill nu att regeringen tillsätter en kommission ”med uppgift att studera prisfrågan och dess konsekvenser utgående från de beslut som fattas både i Sverige och inom EU”.

Detta budskap lär dock inte nå fram till det högst normalbegåvade sällskapet som grillar korv i Småland.

Istället tillåts Energimyndighetens nya generaldirektör, Erik Brandsma – tillsatt av Anna-Karin Hatt för sin erfarenhet av ”hållbarhetsarbete” – agera helt på egen hand och själv sätta igång en utredning för att ta reda på hur Sverige ska kunna lägga ner kärnkraften och helt förlita sig till förnybar energi – dvs vindkraft (som just nu levererar c:a en halv procent av Sveriges energibehov). I denna vision ingår att bygga ut de svenska elnäten till kontinenten, så att svensk vattenkraft ska kunna användas i stor skala för reglering av den tyska vindkraften. Den utbyggnaden kommer att gå loss på nära 100 miljarder, enligt KVA, och gissa vem som ska betala. Inte är det Vattenfall, E.on eller Fortum – notan hamnar högst sannolikt hos samma konsumenter som får betala utsläppsrätterna.

Energimyndighetens Erik Brandsma ser dock fram med entusiasm inför denna framtid, och menar att Sverige kan fungera som ett grönt batteri i EU:s energiomställning:

”Vi måste lära oss att vara trygga i ett större system, och öppna våra gränser när det gäller distribution av el. På kort sikt kan det kanske vara svårt och jobbigt men i ett lite längre perspektiv är vi alla vinnare på en gemensam energipolitik inom EU.”

Som sagt, för ett politiskt parti som saknar frågor att engagera väljarna med, är det närmast öppet mål. Fast från Maramö och alliansen kan vi dessvärre bara vänta oss ännu fler floskler, i stil med vad Lööf och hennes föregångare presterat i generationer.

Sisten ut släcker ljuset – om det finns el alltså.

Andra bloggar om , , , ,

Så mycket hade kärnkraften kunnat minska utsläppen

Om USA fortsatt sin kärnkraftsatsning som den beslutats på 70-talet hade koldioxutsläppen kunnat vara en fjärdedel av dagens.

Efter framgångarna i tyska Schleswig-Holstein, vädrar nu De gröna morgonluft. Opinionsläget för fortsatta satsningar på kärnkraft är rekordlågt i Tyskland efter reaktorolyckan i Fukushima, och i morgon kallar delstatsregeringen till sig representanter för Vattenfall för ett möte om bolagets tyska kärnkraftsanläggningar Brunsbüttel och Krümmel, som nu riskerar att stängas för gott.

Men som jag skrivit förut – eftersom det inte finns någon ny magisk och miljövänlig energiform som under överskådlig tid kan ersätta kärnkraften, allra minst i Tyskland. Därför kommer det att bli kolkraft för hela slanten – vilket leder till dyrare el, inte bara för tyskarna utan även för oss i Sverige (eftersom ökad efterfrågan på utsläppsrätter driver upp priset för dessa, även för svenska kunder som får sin el från rena energikällor).

För miljöpartisterna i Tyskland är framgångarna i delstatsvalet kanske inte alldeles okomplicerade. Det är de som nu får det otacksamma jobbet att välja mellan pest och kolera – kol eller kärnkraft. Den förnyelsebara energin har redan kostat enorma belopp i subventioner, och regeringen har redan tidigare skurit ner anslagen för vind- och solenergi dramatiskt.

För den som oroar sig för ökade utsläpp från stora kolkraftverk, kan det vara värt att tispa om ett färskt blogginlägg hos WUWT som handlar om den amerikanska kärnkraften. I början av 70-talet fanns stora planer för nya reaktorer, men satsningen avstannade helt efter Harrisburgolyckan 1978. Istället byggdes nya kolkraftverk, en energikälla som idag utgör 51 procent av den amerikanska energiproduktionen.

Men om satsningen fortsatt enligt plan, vad hade hänt då? Om man bortser från de eventuellt ökade riskerna, hade USA:s planerade kärnkraftssatsning, om den genomförts, inneburit att dagens koldioxidutsläpp varit endast en fjärdedel av dagens nivåer.Landet hade utan problem klarat de minskningar som sattes upp i Kyotoavtalet (som aldrig ratificerades av USA).

Något att tänka på i dessa dagar, när allt fler högljudda röster vill avveckla kärnkraften helt. Det är precis så här alternativet ser ut. Och det är, ironiskt nog, miljörörelsen som driver på hårdast…

Intressant?

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen

Andra bloggare om , , ,

Framtidens smarta elnät: räkna med mörker

Steve Holliday, chefen för National Grid – det brittiska elnätet – uttalar sig i en BBC-intervju om det framtida smarta elnätet som de engelska elkunderna kommer att få tillgång till om några år. Tiden när vi kunde räkna med att ha permanent tillgång till el är över – i framtiden är det ransonering och planerade blackouter som gäller, enligt Holloway.

Det brittiska elnätet kommer att behöva byggas om i grunden för att kunna hantera den sexfaldigt högre andelen vindkraft i energimixen, och eftersom vinden som bekant inte blåser hela tiden, samtidigt som gamla kol- och kärnkraftverk kommer att stängas, kommer det att uppstå energibrist. Detta vill energibossen lösa med att satsa ytterligare mångmiljardbelopp på ett ”smart elnät”. Smartheten i nätet innebär att det på egen hand ska kunna stänga av strömmen för olika typer av elkunder, baserat på vem som behöver den bäst för tillfället.

Holliday har under flera år förespråkat planerade blackouter som ett sätt att klara övergången från dagens smutsiga (men pålitliga) kolkraftverk till vindsnurror, ett skifte som krävs för att klara den brittiska regeringens högt uppsatta klimatmål.

För den som tror att engelsmännen har blivit komplett galna, så måste jag tyvärr påminna om att Sveriges energiminister Maud Olofsson fortfarande sitter kvar på sin post, fast besluten om att ”aldrig överge klimatmålen”. Och i detta nu börjar Sveriges första smarta elnät att byggas.

Det är sannolikt bara en tidsfråga innan vi bjuds på samma valfrihet på den svenska energimarknaden: lev i mörker, eller bli av med ditt jobb…

Intressant?

(Följ även E24:s utmärkta granskning av den sjuka elmarknaden.)

 

Andra bloggare om , , , , ,

Gör uppror mot politikerna – inte elbolagen

Det är naturligtvis glädjande att svenska folket verkar ha fått nog av ständiga elprischocker, och givetvis ser elbolagen till att sko sig så mycket de nånsin kan på den ”avreglerade” marknaden.

Däremot är ilskan riktad åt fel håll. Visst är skillnaderna i nätavgifter irriterande, men det är ändå inte där verkliga problemet ligger. Anledningen till att vi har de skyhöga elpriser vi har beror nämligen till allra största delen på politiska beslut och massiva miljlöskatter – både för den som producerar el och den som konsumerar (det finns till exempel en särskild skatt på kärnkraft).

Diagrammet här ovan visar med all önskvärd tydlighet hur det ligger till. Visst har el- och nätkostnaden ökat, men fram till 2007 följde dessa konsumentprisindex relativt väl. Det är politikerna som beslutat om ständigt nya miljöskatter på vår el, skatter som gör att vi betalar lika mycket för vår elektricitet – som är till 97 procent koldioxidfri – som den som kommer från tyska kolkraftverk. Detta eftersom politikerna tillåter elbolagen att sätta priset på all levererad el efter den sist producerade kilowattimmen. Naturligtvis räcker aldrig vår svenska vatten- och kärnkraftsel riktigt till för att möta behovet, eftersom elbolagen glatt tömmer vattenmagasinen under sommartid och exporterar vattenkraftselen till Europa (det är mer lönsamt än att spara inför de svenska vintrarna).

Och ju mer förnybar energi som tas i bruk (dvs vindkraftverk), ju högre blir kostnaden för elcertifikat – som läggs ovanpå de redan skyhöga elpriserna.

Skatterna på el utgör nu mer än 60 procent av det elpris vi betalar, och eftersom skattekonstruktionen är progressiv – med moms på elpriset – är det en fullkomligt lysande affär för staten när elbolagen pungslår oss på pengar. Den så kallade ”valfriheten” vi har att byta elbolag är också ett enda stort skämt – det är bara c:a tre procent av elpriset vi faktisk har möjlighet att påverka genom val av elhandelsbolag.

Det är utmärkt om revolutionen kommer, och att en och annan flinande elbolags-vd får stå där med skammen. Men egentligen är det Maud Olofsson, Andreas Carlgren och alla deras företrädare på energi- och miljöministerposterna de senaste 20 åren som folkets vrede borde rikta sig emot.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, DN, E24, DN

Andra bloggare om , , , ,

Uppdatering 27/1: Som vanligt förstår Maud Olofsson ingenting.

Konsten att kasta miljarder i sjön

I gårdagens Rapport visades ett kort inslag från Vattenfalls nya vindkraftspark i havet utanför Englands östkust, den hittills största satsningen på vindenergi i Europa. De 100 vindsnurrorna kommer enligt Vattenfall att kunna täcka elbehovet för 240.000 hushåll. Det låter ju bra – miljövänligt, grönt och garanterat koldioxidfritt.

Vad som inte nämndes i inslaget var dock hur mycket vindkraftsparken har kosta, att effekten överskattas grovt och att resultatet av de 8,5 miljarder (£780 milj) som satsningen kostat i slutändan bara blir ett fåtal fasta arbetstillfällen; 21 heltidstjänster närmare bestämt.

Om man läser på lite hos Vattenfall får man reda på att de 100 turbinerna har en total kapacitet på 300 MW. Det räcker mycket riktigt till att värma upp över 200.000 hem, men då gäller det att de kan gå för full effekt större delen av tiden. I verkligheten är verkningsgraden närmare 26 procent, vilket minskar bidraget avsevärt. Och mitt i smällkalla vintern när det inte blåser, står verken stilla och producerar noll och inget. Precis som här i Sverige.

Vattenfall räknar med att dra in dryga 400 miljoner årligen på elen som verken producerar (nätägaren är via avtal tvingad att köpa all el som vindkraften producerar). Till detta tillkommer ytterligare 650 miljoner per år från systemet med elcertifikat – alltså den avgift som engelsmännen precis som vi betalar ovanpå våra redan rekorddyra elräkningar för att möjliggöra satsningar på så kallad förnybar energi. Det innebär att det under vindkraftverkens beräknade livslängd på 20 år, kommer att kosta skattebetalarna 13 miljarder i subventioner. De pengarna hade räckt till till att bygga ett sprillans nytt kärnkraftverk med mer än 13 gånger högre kapacitet.

Som plåster på såren kan de brittika skattebetalarna glädjas över alla de nya gröna jobb som skapas genom vindkraftsatsningen. Hela 21 personer kommer att heltidsanställas för att sköta om vindsnurrorna, vilket ger årlig kostnad för skattebetalarna på 650 miljoner per anställd. Om man ser satsningen på grön energi, som de Rödgröna gjorde under valrörelsen, som ett sätt att skapa nya arbetstillfällen, gäller det att man gräver djupt i statskassan. (Det är faktiskt mycket billigare att ge en miljon i årslön till alla som jobbar i vindkraftindustrin, ge dem sparken och låta dem sitta och rulla tummarna de närmsta 20 åren.)

Och om ni förleds att tro det här bara är något som drabbar lättlurade engelsmän, så tänk igen. I Markbygden utanför Piteå har företaget Svevind nyligen fått klartecken att bygga Europas största vindkraftpark med 1.100 snurror, dvs tio gånger större än Vattenfalls offshore-anläggning.

Gissa vem som kommer att få betala den miljardrullningen?

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

(Fakta i inlägget kommer från EU Referendum.)

Elmarknaden – valfrihet à la DDR

Elpriset rusar igen på den nordiska energibörsen Nordpool. Jo tack, det märktes på senaste elräkningen – dryga 2.000 kr högre än i fjol.

Denna gång är det dels förväntningar på en sen vår, dels på att de ohyggliga mängder snö som fallit denna vinter i vanlig ordning fallit på fel ställen. Och så går kärnkraftverken fortfarande på halvfart, efter misslyckade försök att sparka igång Oskarshamn och Ringhals. Huruvida stoppen är strategiska eller inte låter jag vara osagt. Vattenfall hävdar att det är trams att spekulera i att avstängningarna är ett sätt att driva upp priserna, och att det kostar betydligt mer att låta en reaktor stå stilla än vad prisstegringen drar in.

Må så vara. Men om man nu måste stänga en reaktor för reparation, så borde det ju vara mest förmånligt då priset är som högst?

Illustration från Sloped Curve.

Hur som helst, den så kallat avreglerade elmarknaden är ett stort skämt. ”Marknaden” består av elnätsägare (som Vattenfall), elproducenter (som… Vattenfall) och ett antal elhandlare. Tillsammans sätter de priset på elbörsen, som alltså är så långt ifrån en råvarubörs som man kan komma. Eftersom både produktion och distribution av el är en hårt reglerad oligopolmarknad (testa att försöka starta ett konkurrerande kärnkraftverk och se vad som händer) finns det ingen möjlighet att jämna ut denna obalans som på en normal konkurrensutsatt marknad.

Man kan ju alltid jämföra med marknaden för telefoni och bredband, där prispressen varit enorm de senaste tio åren. På el har det gått åt precis motsatt håll; det som kallas ”avreglering” har bara påverkat en minimal del av elpriset – närmare bestämt 1,5 procent, vilket bloggen Sloped Curve illustrerat mycket pedagogiskt. Det är allstå på denna mikroskopiska del av elmarknaden som vi vanliga svenskar har valfrihet att välja den leverantör som erbjuder lägst pris. Att välja Telge Energi, Vattenfall eller Storuman kan möjligen ge en känsla att man utövar konsumentmakt, men de futtiga kronor man eventuellt spar på att välja är sannolikt inte värt arbetsinsatsen.

Att påstå att vi har en avreglerad elmarknad i Sverige, är som att påstå att DDR-medborgarna kunde välja och vraka bland charterresor. Och det enda vi kan vara säkra på är att det kommer att bli ännu dyrare med energi – oavsett vem som vinner valet.

Rätten att hålla sig varm på vintern blir mer och mer en klassfråga.

Andra om , , , ,

Intressant?

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: