Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: vinter (sida 1 av 2)

Det är fortfarande inget konstigt med vädret

Jag är verkligen ingen älskare av vinter. Uppvuxen som jag är på Västkusten minns jag en barndom dubbelvikt i vinden, hukande i det piskande regnet. Det brukade oftast vara så där från mitten av oktober fram till april.

Alltså ungefär samma väder som vi har idag, mer än 40 år senare. Och jag älskar det! Jag hatar att frysa, och jag njuter av mina långa promenader till jobbet på morgonen. Den milda, härliga vintern får gärna fortsätta för min del.

Men säg den glädje som varar. För numera är vädret så medialt och politiskt laddat, att det inte krävs mer än en mild decembermånad innan alla klimatets krösamajor och domedagsprofeter börjar yla. Som förre tv-meteorologen Pär Holmgren, som aldrig missar chansen att larma när det tycks vara lite för varmt, för kallt, för regnigt eller för blåsigt. Så här har hans prognoser sett ut de senaste åren:

Möjligen kan man tycka sig skönja ett visst element av kappvändande i ovanstående exempel, men Holmgren och hans larmkolleger är långt ifrån ensamma utan snarast del av en internationell trend. Efter polarchocken som drabbat USA – där det slagits hundratals nya köldrekord med minusgrader långt ner i Florida – finns det gott om ”experter” som har sin förklaring på det fenomen som kallas polar vortex. Och det är förstås – tada! – den globala uppvärmningen, i alla fall enligt en artikel i Time Magazine som skriver:

But not only does the cold spell not disprove climate change, it may well be that global warming could be making the occasional bout of extreme cold weather in the U.S. even more likely. Right now much of the U.S. is in the grip of a polar vortex, which is pretty much what it sounds like: a whirlwind of extremely cold, extremely dense air that forms near the poles.

Som Steven Goddard så påpassligt påpekar, citerade samma tidning ”experter” för exakt 40 år sedan – som förklarade dåtidens stränga kyla med att Jorden var på väg mot en istid:

Scientists have found other indications of global cooling. For one thing there has been a noticeable expansion of the great belt of dry, high-altitude polar winds —the so-called circumpolar vortex—that sweep from west to east around the top and bottom of the world.

I Antarktis, där ett stort antal forskare och journalister nyligen körde fast i havsisen i två veckor, skyllde ”experter” den ovanligt tjocka isen på klimatförändringarna. Att expeditionens fartyg kört fast i enorma mängder is, berodde på den stora avsmältningen, uppgavs det…

Så där håller det på, år ut och år in. Det spelar ingen roll om det är snökaos i Jerusalem, stormar i England, tyfoner i Filippinerna, mildväder i Göteborg, blixthalka i Norrland – i princip samtliga väderhändelser plockas snabbt upp av domedagsklubben och blir en integrerad del av den nya klimatreligionen. Trots att inget har hänt med vädret alls under de lite dryga 100 år vi kunnat mäta och registrera.

För den som orkar göra lite research på egen hand går det lätt att ta reda på det faktum att FN:s klimatpanel IPCC – tvärt om vad som rapporteras – avfärdar alla kopplingar mellan de blygsamma klimatförändringar vi hittills sett och det så kallade extremvädret. Dessutom har temperaturen globalt sett legat stilla i snart 17 år, så frågan är ju i så fall hur i hela friden den uteblivna värmen kan ställa till med allt det som Holmgren och hans kolleger larmar om?

I grunden misstänker jag att det närmast hysteriska tonläget som hörs varje gång det blir storm, regn eller vinter (nuförtiden räcker det med ”blixthalka” för att motivera krigsrubriker) är att vi helt enkelt har det för bekvämt. Vi lever i varma ombonade lägenheter och arbetar i luftkonditionerade kontor på tryggt avstånd från de naturliga elementen. ”Extremvädret” – som numera kan rubricera allt från styv kuling och uppåt – kommer hem till oss via tv och nätet. Dramatiska bilder av död och förstörelse kablas ut från världens alla hörn, och tillsammans ger det bilden av ett klimat i olag – något som förstärks av den journalistiska ryggmärgsreaktionen att dramatisera allt.

”Klimatet” blir ett hot som våra gamla reptilhjärnor antingen måste försvara sig mot eller fly ifrån.

Och ändå har det egentligen inte hänt något alls. Förr i tiden, innan tv, radio och internet fanns, dog det hundratusentals i tyfoner, miljoner blev hemlösa i skogsbränder och hela städer raserades av orkaner och översvämningar. Skillnaden var att vi inte fick reda på det direkt när det hände.

Vädret har faktiskt inte blivit vare sig bättre eller sämre de senaste 100 åren och det har  aldrig varit särskilt ovanligt med milda vintrar i vår del av världen.

Den tyska väderlekstjänsten gick nyligen ut med statistik som visade att den allmänna uppfattningen om att vita jular var vanligare förr bara är en myt. I Tyskland – vars norra delar har ungefär samma klimat som Sydsverige – har sannolikheten för att det ska bli en vit jul legat stadigt runt 40 procent under de senaste 100 åren. Det vill säga – sex jular av tio kommer statistiskt sett att vara snöfria. Vädertjänsten hittade också ursprunget till denna myt – på 1860-talet blev det populärt med julkort, som visade vinterlandskap med snö och tomtar, och därifrån har folk fått sin bild av hur jularna såg ut förr…

Så Pär Holmgren får ursäkta, men milda vintrar utan snö är faktiskt inte bevis för annalkande klimatkatastrof. Det är bara vanligt väder.

Själv ska jag njuta av de sista milda höstdagarna innan vintern slår till i helgen. Brr.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Earth Hour – för att trollen spricker i ljuset

Jag hade lovat mig själv att hålla tyst om fånjippot Earth Hour i år, men floden av galenskaper som sköljt över oss de senaste dagarna gör det svårt att knipa igen. Extra osmaklig är den WWF-styrda ”rapport” som avslöjar att 80 procent av Sveriges unga nu lider av ett fenomen som kallas klimatångest.

Detta är nu inget som man kan hitta i DSM-manualen, om någon nu trodde det. Istället handlar det snarare om en masspsykos av sällan skådat slag. En psykos som WWF själva skapat genom mångåriga och målmedvetna arbete med att redan i förskoleåldern indoktrinera våra barn med budskapet att deras föräldrars livsstil hotar Jorden. Ungefär som totalitära regimer och rörelser alltid gjort, eftersom det är de små barnen som är enklast att forma.

WWF, världens största, mäktigaste och hemligaste miljöorganisation – som årligen drar in mångmiljardbelopp som ett resultat av denna masshysteri –  får dessutom i runda slängar 60 miljoner årligen i offentliga bidrag (inom EU är det mångdubbelt mer) och har med åren mer och mer fått rollen som en självständig myndighet med expertstatus i frågor som rör vår miljö. En myndighet där självaste kungen styr, vars slutsatser aldrig ifrågasätts och där vi varken har insyn eller påverkansmöjligheter. Och som ingen journalist på de stora tidningarna nånsin skulle få för sig att granska kritiskt. (Istället delar WWF årligen ut journlistpriser.)

Så när WWF ber oss släcka ljuset ytterligare en timme för att få politikerna att ta ”klimatfrågan på allvar”, kan man fråga sig – hur ska detta gå till? Det finns ju ingen fråga som Sveriges – och EU:s politiker – tagit på större allvar de senaste 25 åren.

Tusentals miljarder av vårt gemensamma välstånd har slösats bort på verkningslösa åtgärder som utsläppsrätter, miljöskatter och elcertifikat. Satsningarna på vind- och solkraft har ruinerat såväl Södra Europa som Tyskland, där uppemot 800.000 hushåll inte längre har råd att betala sina elräkningar. Höga energikostnader har drivit iväg fabriker och jobb till Asien, och arbetslösheten är högre än någon gång under efterkrigstid. I Sverige har vi skapat hela myndigheter som jobbar heltid med att ta frågan på allvar. Och inget stadsbyggnadsplan får grönt ljus utan att den tar höjd för katastrofscenarier av närmast bibliiska proportioner med havsnivåhöjningar på en meter fram till 2050.

Just nu genomlider vi en av de kallaste marsmånaderna i mannaminne. Jag vet, eftersom jag varit med i mer än ett havlt århundrade. Och i Storbritannien, som upplever sin hårdaste vinter på 50 år, är krisen total – eftersom politikerna under en lång rad år verkligen tagit frågan på allvar. Där har beslutet att stänga ett antal kolkraftverk till förmån för satsning på biobränsle och vindkraft (som inte producerar någon el över huvud taget) lett till akut energikris, och redan inom några dagar kan landet drabbas av blackout och elransonering. Pensionärsorganisationer varnar för att äldre kommer att dö när elektriciteten och uppvärmningen försvinner. I Tyskland och Östra Europa ligger metervis med snö fortfarande kvar, och den stränga kylan hotar nu djurlivet. Och efter den senaste snöstormen i veckan som gick, upplever Kanada just nu den unika situationen att hela landet är täckt av snö.

Hela norra halvklotet är sålunda mer eller mindre djupfryst, och det är svårt att hitta en mindre väl vald tidpunkt att uppmana folk att avstå från elektricitet.

Oavsett om det finns ett klimathot och hur allvarligt det är, kan man konstatera att lösningarna på problemet hittills har varit 100-procentigt verkningslösa – ibland till och med kontraproduktiva – och uteslutande av symbolisk karaktär. Samtidigt som åtgärderna gjort oss fattigare och mera utsatta har de fyllt kassakistorna hos mäktiga gröna lobbyister som WWF.

Det är alltså inte 60 minuters mörker som behövs – snarare en timme fullt strålkastarljus på den fullkomliga idiotin i att vi tillåter anonyma och ansiktslösa charlataner att styra över vår framtid. Att WWF vill att vi ska leva i mörker är förstås inget att förvånas över – i ljuset spricker ju som bekant trollen.

En skola som inte kapitulerat för Världsnaturfonden och drabbats av ”klimatångest” är Lagmansgymnasiet i Vara. Där tog eleverna själva initiativ till en kritisk granskning av larmrapporterna. Läs den, det ger visst hopp i mörkret. Även om klassens lärare brännmärkts som klimatförnekare och laglös och jagats ut ur stan.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Kolla aldrig en bra story

Det finns ett gammalt uttryck bland journalister: Kolla aldrig en bra story – då riskerar den att spricka.

Detta förstås sagt i mer eller mindre skämtsam ton – det finns få om ens någon inom pressen som skriver fejkade eller uppenbart felaktiga nyheter. Däremot gör den alltmer pressade arbetssituationen att det blir liten eller ingen tid över för ordentlig faktakoll, något som illustreras i fallet med 45-åringen som suttitinsnöadi sin bil i två månader och som i sista stund räddades från att svälta ihjäl.

SMHI:s snödjupskarta visar på barmark i Umeå den 27 december.

I princip samtliga stora tidningar har kört denna story, vars enda källa verkar ha varit Umeåpolisen som hört mannen i bilen och återberättade vad han sagt. Därmed lät man sig nöja. Ingen ifrågasatte det underliga i historien: varför mannen inte sökt hjälp tidigare. Och framför allt – hur han lyckaes bli insnöad i december, en månad som präglades av osedvanligt milt väder i hela Sverige. Visserligen kom det snö, men en snabb titt på SMHI:s snödjupskarta för förra året visar att det var helt snöfritt i Umeå den 27 december. Och även när snön kom i januari, var det inte tal om några stora nederbördsmängder, snödjupskartorna visar på högst någon decimeter. Detta är svårt att få ihop med vad Ebbe Nyberg,  länsvakthavande på Västerbottenspolisen, säger till SvD.

– Där inne fanns en medelålders man som var vid liv men svårt medtagen. Det är helt otroligt att han har överlevt. Det kom en halv meter snö den 19 december och han måste ha suttit där sedan dess.

Temperaturdiagram från Umeå i december 2011. (Från rl.se)

Det är svårt att tänka sig att det skulle existera någon lokal köldficka någon mil norr om Umeå, där snön inte smälte bort som på andra ställen längs Norrlandskusten. Och temperaturen då? Jo, visserligen kom det några köldknäppar, men veckan före jul var det rekordvarmt med flera plusgrader, så att det skulle funnits tillräckligt med snö kvar för att begrava en hel bil känns minst sagt tveksamt.

Och att mannen inte skulle kunnat komma ut ur bilen och sökt hjälp under en vecka med flera plusgrader verkar mycket osannolikt – särskilt som E4:an bara ligger någon kilometer bort. Alltså ligger det något helt annat bakom händelsen, vilket Aftonbladet och Expressen är inne på idag.

SMHI kan förstås ha fel, även om det är osannolikt, men det borde ändå vara värt att kolla av kartan mot verkligheten ibland. Även om storyn förlorar på det…

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Oden hade behövts nu – i Alaska

I somras utbröt ett kollaktivt ramaskri inom klimatindustrin, efter regeringens beslut att låta Sveriges största – tillika en av världens starkaste – isbrytare Oden stanna hemma och bryta is i Bottenviken i år, efter att under fem år befunnit sig i Antarktis, där fartyget säkerställt leveranser till och från den amerikanska forskningsbasen McMurdo.

Men efter två rekordkalla och bistra vintrar, med högar av färjor och handelsfartyg fastfrusna i Östersjöns is, beslöt Sjöfartsverket att Oden, tillsammans med Sveriges fyra andra isbrytare skulle hålla sig hemma i år. Ilska och fördömanden från det internationella forskarsamhället bet inte på sjöfartsverket, inte heller vädjanden från USA:s utrikesminister Hillary Clinton, som skrev ett personligt brev till Carl Bildt i hopp om att den svenske utrikesministern skulle kunna få sjöfartsmyndigheterna på bättre tankar. Beslutet stod fast: Oden skulle stanna i svenska vatten.

Det faktiska resultatet blev dock ett helt annat, för knappt hade den diplomatiska krisen med USA ebbat ut förrän Sjöfartsverket hyrde ut Oden igen – till Finland, där hon nu ser till att hålla transportlederna öppna till de stora hamnarna i norr. Vilket visat sig vara ett utmärkt beslut, för medan isen knappt lagt sig på den svenska sidan av Bottenviken, har de envisa sydvästvindarna denna vinter packat ismassorna mot den finska kusten istället.

Att jag kommer att tänka på Odenbråket just nu är rapporterna om den extrema vinter som Alaska just nu upplever med stormar, kyla och metervis med snö utöver det normala. Kommunikationer har lamslagits, och orkanvindar under hösten har stoppat leveranser av bränsle och förnödenheter till avlägsna delar av delstaten, till exempel till hamnstaden Nome vid Alaskas kust vid Barents hav.

Isbrytaren Healy försöker assistera ryska tankern Renda i Barents hav.

För ett par dagar sedan körde den ryska tankern Renda, på väg till Nome med bunkerolja, fast i isen i Barents hav, där fartyget de senaste dagarna assisterats av amerikanska kustbevakningens isbrytare Healy. ”Räddningsuppdraget” var dock nära att misslyckats, då fartyget är byggt endast för lättare isbrytning och Renda var nära att fastna i packisen – under gårdagen rörde sig tankern bara 20 meter…

Att notera är att istjockleken i området ”bara” är lite drygt en meter, vilket är rena bagatellen för en isbrytare av Odens klass. Men incidenten visar på det verkliga problemet; nämligen att USA i princip helt saknar isbrytarflotta. Världens rikaste land, med en delstat som är större än Sverige precis vid Norra ishavet, har idag endast en fungerande, lätt isbrytare i drift, Healy. De övriga två, Polar Sea och Polar Star, ligger sedan åratal på varv i Seattle, med stora reparationsbehov. Experter gör bedömningen att U.S Coast Guard skulle behöva upp till sex större isbrytare.

Vad incidenten i Barents hav visar, är USA:s skriande brist på isbrytarkapacitet. Möjligen beror det på åratal med rapporter om smältande havsisar och varmare klimat, eller bara på missriktad spariver, men idag klarar USA alltså bara med nöd och näppe att hålla sina egna nordliga handelsleder öppna.

Det är i ljuset av detta man ska se Hillary Clintons vädjan till Carl Bildt i somras. USA har helt enkelt inga egna isbrytare som klarar att operera under arktiska förhållanden.

Men kanske är det inte för sent att tjäna en hacka? Amerikanerna hade nog betalat top dollar just nu för att få låna Oden i några veckor.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Njut av värmen – snart kommer istiden

Passa på att besöka New York innan det ser ut så här.

Som om världen inte hade nog med problem redan med galopperande skuldkris, arbetslöshet och vulkanutrbrott. Nu påstår ett antal tungviktare inom solforskningen att risken finns för att Jorden raskt är på väg in i en ny liten istid.

Tre olika forskargrupper har kommit fram till samma oroande slutsats: solen håller på att slumra till. Normalt sett följer solen 11-åriga cykler med olika stor solfläcksaktivitet (solläckarna är egentligen magnetstormar, som påverkar Jordens atmosfär och sannolikt klimat). Nuvarande solcyckel (nr 24) kom igång flera år för sent, och trots att cykeln nu börjar närma sig maximum, har antalet solfläckar varit betydligt färre än förväntat. Och det riktig oroande är att forskarna vid NSO (National Solar Observatory) fruktar att nästa solcykel, nr 25, kanske inte kommer igång över huvud taget.

Antalet solfläckar sedan mitten av 90-talet. Påminner lite om börsen just nu.

En sol utan fläckar, vad är det för märkvärdigt med det då? Tja, ingen vet helt säkert eftersom det inte inträffat i modern tid, men det finns mycket som talar för att en slumrande sol kan ge upphov till ett svalare klimat här på Jorden. Senast som solen uppvisade en period nästan helt utan solfläckar var under det som går under benämningen Maunder Minimum, åren 1645 till 1715. Denna period kännetecknades av brutala vintrar och var inledningen på det som kallas Lilla istiden. Under dessa år frös stora floder, som Themsen, varje vinter och en viss svensk kung marscherade med en hel här över isen på Stora och Lilla Bält för att spöa upp dansken. I flera höglänta områden låg snön kvar året runt, och missväxt och hungersnöd var vanligt förekommande i Europa.

Det finns förstås positiva effekter med avsaknad av solfläckar. Vi slipper leva i skräck för att solstormar ska slå ut elnätet, och astronauter behöver inte oroa sig för att dö av den starka strålning som utvecklas vid en solfläckseruption (så kallade Coronal Mass Ejections). Det gör det förmodligen billigare och säkrare att genomföra bemannade rymdresor till exempel till Mars. Och Spanien och övriga Medelhavsländer kommer sannolikt att blomstra när frusna Nordeuropeer flyttar söderut.

På minussidan kan vi dock räkna med att stora områden som idag används för odling, kommer att bli obrukbara och galopperande matpriser kommer att leda till upplopp i stora delar av världen. Det kommer att bli rätt svårt för politikerna att övertyga oss om nyttan med att koldioxidbanta, eller att vi måste fortsätta betala 100-tals miljarder i miljöskatter och utsläppsrätter. Och glöm det där med att ersätta kärnkraften med vindsnurror.

Fast än så länge är det sommar. Njut så länge det varar!

Intressant?
Andra bloggare om , , , ,

Idiotisk ändring av dubbdäckslagen

Snöoväder på våren, ingen ovanlig syn.

Transportstyrelsen har i år bestämt att förbjuda dubbade vinterdäck redan från och med lördag – alltså två veckor tidigare än tidigare år. Jag förmodar att anledningen är den sjukliga fixeringen vid skadliga ”partiklar”, kombinerat med en övertygelse om att 15 ytterligare dagar med dubbfritt kan spara in pengar på vägunderhållet.

Det riktigt galna i den här nya lagen, är att den gäller i hela Sverige från och med lördag, om det inte ”råder vinterväglag”. Kvällens väderprognos talade om varma vårdagar i Stockholmsområdet, men kalla nätter med stor risk för frost. Det vill säga vinterväglag på nätter och tidiga morgnar, med stor risk för isbildning på gator och vägar, och sommarväg under dagtid. Precis som det brukar vara under vårmånaderna.

Och längre norrut avlöses snöfallen av mildväder, vilket gör det ännu farligare att lägga om till sommardäck för tidigt.

Det enda den nya dubbdäckslagen för med sig är en ökad risk för trafikolyckor, när bilister i de delar av Sverige där det fortfarande råder vinter under stora delar av dygnet kör runt på sommardäck.

Byråkratin vs förnuftet: 1-0.

Intressant?

DN, Expressen, Allehanda.se, ekuriren.se,

Andra bloggar om , , ,

SMHI:s prognoser bäddade för vinterns kaos

Förr i tiden, när en meteorolog var en meteorolog och John Pohlman var lika folkkär som Peter Settman, brukade man lite skämtsamt skylla dåligt väder på TV-meteorologerna.

Idag är det inget skämt längre. För SMHI är, om inte ansvarigt för de senaste årens smällkalla vintrar, djupt involverat i besluten att avveckla vår beredskap för att klara av snö och kyla.

I Aftonbladet idag skriver Elisabet Höglund – en av få svenska journalister som fortfarande bibehåller en sund skepsis till så kallade experter – att det haveri vi just nu ser i vår infrastruktur går att spåra till de scenarier för Sveriges framtida klimat som målades upp i Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar, som Regeringen skickade över till FN:s klimatpanel (IPCC) 2005. I denna kan man läsa om följderna av att medeltemperaturen i Sverige – framför allt i de norra delarna – kommer att öka med mellan 2,5 och 4,5 grader. Slutsatsen:

”Den förväntade uppvärmningen för också med sig vissa positiva effekter genom att fördelningen mellan regn och snö kommer att ändras under den kalla årstiden. Detta minskar behovet av snöröjning, sandning och saltning av vägbanorna vilket i sin tur ger bättre miljö och luftkvalitet.”

I ljuset av dessa slutsatser – som är regeringens egna – är det inte alls konstigt att världsfrånvända lokalpolitiker förbjuder dubbdäck – det kommer ju inte att snöa mer! Lika självklart är det att SJ tar chansen att sparapengar på snöröjningen, till exempel genom att skicka sina gamla snöplogningslok till museum. Dessa var ju, liksom snö och kyla, något som tillhörde det förgångna. Nu plockas de fram igen, eftersom verkligheten inte riktigt visade sig stämma med kartan.

Och Sjöfartsverket, som för fjärde vintern i rad skickar Sveriges bästa isbrytare Oden på en forskningsexpedition till Antarktis, kan luta sig tillbaka och glädja sig åt en förstärkning av kassan med 20 miljoner. Att det frös fast färjor i packisen utanför Stockholm så sent som i februari var ju bara en engångsföreteelse – enligt regeringens analys av klimatet kommer ju ”Isförhållandena runt Sveriges kuster […] bli lindrigare vilket får betydelse för sjöfarten. Det framtida behovet av isbrytarkapacitet kommer att minska.”.

Ett antal myndigheter har bidragit till rapporten, som Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Jordbruksverket och SCB m fl.

Men SMHI har en nyckelroll, eftersom det är detta verk – representerat av sin klimatforskningsenhet Rossby Centre – som ansvarar för de fria fantasier som i klimatrapporten upphöjs till ”prognoser”. Dessa bygger förstås på datormodeller, med ursprung hos bl a brittiska Met Office, som på senare år fått ta emot massiv kritik för sina havererade långtidsprognoser – senast i oktober när man spådde en varm och regnig decembermånad. (Enligt kritikerna beror Met Offices ständiga felbedömningar på att verkets prognosdatorer körs med samma globala klimatmodeller som de som används för IPCC, och som alltid ger samma svar: mer värme.)

Det vänligaste man kan säga säkert om dessa klimatmodeller är att de är bristfälliga: inga av dem har förutspått de senaste 12 årens avkylning av Jorden, trots de stadigt stigande koldioxidnivåerna. Modifieringar görs dock löpande när den allmänna opinionen påkallar det. Nyligen körde t ex en av klimatkultens överstepräster, Stefan Rahmstorf i Potsdam, en simulering efter fjolårets vargavinter som visade att kylan i Europa mycket väl kunde bero på global uppvärmning (!) Det är bara ett exempel på den typ av junk science som okritiska medier gång på gång går på, utan att någonsin reflektera över hur galet det är.

Men efter tre års brutalkalla vintrar i Storbritannien börjar folk bli heligt förbannade och fråga sig om den nationella väderlekstjänsten går att lita på över huvud taget, eller om Met Office kidnappats av klimataktivister med uttalade politiska syften.

I Sverige åtnjuter meteorologerna fortfarande ett stort förtroende, men politiseringen av vädret har givetvis påverkat även SMHI. Det räcker att titta på SMHI:s hemsida för att se hur djupt klimatortodoxin sitter. I en artikel om julvädret konstateras det exempelvis tvärsäkert att Malmö kommer att vara helt snöfritt på jularna om hundra år.

Och just SMHI:s klimatforskningsenhet, helfinansierad med våra skattepengar, är djupt involverad i arbetet med FN:s klimatrapporter och de årligen återkommande klimatförhandlngarna i FN:s regi. För att forskningsmiljonerna ska fortsätta flöda in, krävs det alltså att klimathotet lever och har hälsan.

Det sorgiliga i sammanhanget, är, som jag skrev i kommentarerna till ett tidigare blogginlägg, att det inte existerar någon Plan B för att klara klimatet. Under de gångna tio åren har 10-tals miljarder satsats på ”klimatinvesteringar” för att förereda oss för varmare och blötare väder. Men ingen myndighet har ens tänkt tanken på att planera för ett klimat med mer snö och strängare kyla.

I en normal värld hade sådana felbedömningar lett till att ett antal huvuden kommit i rullning, men nu handlar det om klimatpolitik, och den granskas över huvud taget inte. Förutom av ett fåtal klarsynta människor som Elisabet Höglund.

Intressant?

Mer kaos: DN, SvD, Expressen

Andra bloggar om , , , ,

Klimathaveristernas verk

Heathrow, december 2010, efter en decimeter snö.

Den brutala och rekordtidiga vintern, som lamslagit Europa med metervis av snö, sträng kyla och ett totalt haveri för infrastrukturen i flera länder, sätter fingret på en öm punkt: har politikerna låtit sig luras av de så kallade klimatexperterna, och därmed i sin blinda tro på kommande medelhavsväder i Nordeuropa medvetet rustat ner vår vinterberedskap? Det är mycket som talar för det. Vi såg tecken på det redan förra vintern, och i år är det ännu tydligare att vårt samhälle inte längre klarar en vinter när det faller mer än några centimeter snö.

Snöröjningsbudgetar har minskats och snöskottningspersonalen halverats. De bussar och tåg som köpts in har visat sig fungera uselt under vinterförhållanden – biogasbussarna i Stockholm startar inte när det blir neråt 20 grader kallt, och den låga markfrigången gör att de kör fast när det faller en decimenter snö. Och vindkraften, den som skulle rädda oss från de opålitliga kärnkraftsreaktorerna, levererar på sin höjd någon promille av energibehovet (många är dessutom avstängda eftersom de inte kan köras när det är kallt). Det är alltså samma vindkraft som – enligt miljöpartiet – skulle ge landet så mycket överskottsenergi att vi skulle bli en exportör av grön el.

I den verkliga världen, utanför surdegsbagerierna på Södermalm, importerar Sverige just nu el som motsvarar tre kärnkraftsreaktorer.

Samtidigt är detta helt enligt planen. För ett par år sedan lovade ju forskarna att det inte skulle bli några fler vintrar, att snö och kyla skulle ersättas med regn och mildväder under vintermånaderna. Att alla sådana prognoser var baserade på hemmasnickrade datormodeller, som med tiden visat sig lika pålitliga som de börsanalyser som utlovade evig tillväxt för amerikanska bostadslåneobligationer, var det dock ingen som informerade om.

Det är ganska talande att en av de mest lästa artiklarna på brittiska The Independents webbsajt den här veckan är en tio år gammal artikel, med rubriken ”Snowfalls are now just a thing of the past”. Det är en fantastisk studie i usel kampanjjournalistik, som man ett decennium senare bara kan ruska på huvudet åt. Men den sorgliga sanningen är ju bara att det är så här vi vant oss vid att miljöjournalistik ser ut; aktivister och pseudoforskare har givits fritt spelrum av journalister som antingen inte haft vett att ifrågasätta, eller själv fungerat som aktivister.

Och galenskaperna pågår fortfarande för fullt. De senaste veckorna har det klimatindustriella komplexet i ett slags chocktillstånd varit tvunget att snabbt hitta på förklaringar till den rådande extremkylan. Som naturligtvis beror på att det är så varmt. I Expressen förklarar idag ett antal ”klimatexperter” (varav ingen är forskare och samtliga är beroende av klimathotet för sina jobb) att problemet dels är att vanligt folk blandar ihop väder och klimat, dels att det behövs fler dramatiska väderhändelser för att allmänheten ska börja tro på klimathotet igen. Förutom den uppenbara motsägelsen i artikeln, blir det nog svårt med tilltron när till och med Australien får en vit jul, mitt i sommaren.

Alla normalbegåvade människor som läser artiklar som de här inser förstås att det är rent och skärt dravel, och bara kompletta idioter kan förvänta sig att vi ska gå på dem. För medan vi sitter fast i utkylda tåg, milslånga bilköer eller campar på flygplatser som börjar likna flyktingläger, växer ilskan mot de politiker som likt en skock lättledda får låtit sig ledas till att avskaffa vår vinterberedskap. Politiker som kommer hem från klimatmötet i Cancún i triumf över att vi ska pumpa in pengar i en fond på 1.000 miljarder kr årligen för att bekämpa klimatförändringar utomlands, när det samtidigt fattas flera miljarder till spår- och vägunderhåll här hemma. Som skickar iväg våra bästa isbrytare till Antarktis samtidigt som passagerarfärjor fryser fast i Östersjön. Och som vill satsa 300 miljarder av våra pengar på värdelös vindkraft, som ändå inte fungerar vintertid.

Och i takt med att temperaturen faller, blir det klimatindustriella komplexet allt mer desperat.  Alla som ifrågasätter om det påstådda klimathotet möjligen har överdrivits något, stämplas direkt som förnekare och foliehattar. Vi vet dock vem de verkliga haveristerna i sammanhanget är.

Man ska inte förväxla väder med klimat, säger experterna.

Det är klimatkommunikatörer som Jessica Cederberg Wodmar, med en tidigare karriär på Naturvårdsverket, vars stora skrämselkampanj Något konstigt håller på att hända med vädret från 2002 finansierades med nära 100 miljoner av våra skattepengar. (Dessutom är hon författare till Klimatkoden, tillsammans med Pär Holmgren.)

Det är surdegsliberaler miljöpartister som Johannes Forssberg och Per Bolund, som inte ser några som helst problem med att ena dagen ta ställning mot massövervakning via FRA och Ipred, och nästa tycka det är en bra idé att införa personliga utsläppsrätter som skulle kräva en övervakningsmaskin av en storlek som inte ens DDR var i närheten av.

Och det är miljöaktivister som Johan Rockström, som bakom ett brus av pseudovetenskapligt mumbojumbo om planetära gränser tillåtits styra stora delar av regeringens miljöpolitik i sin roll som rådgivare till miljödepartementet. Samtidigt som han drar in hundratals skattemiljoner till sina institut SEI och Stockholm Resilience Center, bägge beroende av att rädslan för klimathotet fortsätter ligga högt på politikernas agenda. Rockströms roll ifrågasattes i en utvärdering från Statskontoret (Stockholm Environment Institute – nytta och värde för regeringen) förra året:

”Frågan har lyfts om SEI är objektiva forskare eller klimataktivister. Som exempel ges Johan Rockströms samarbete med Tällberg Foundation som ”framför stark kritik av överenskommen klimatpolitik”. Enligt den intervjuade kan ”SEI:s trovärdighet som forskare äventyras om institutet kopplas ihop med kampanjorganisationer med en egen agenda”.

Det klimatindustriella komplexet – varav ovanstående namn bara utgör en liten del – har varit instrumentellt i att skapa det infrastrukturella kaos vi upplever idag.

De borde skämmas. Men istället lever de gott på våra skattepengar.

Mycket tyder på att vi nu går in i en längre period av kallare klimat, efter att ha haft turen att uppleva milda vintrar under ett par decennier. Hur Sverige kommer att stå sig i den internationella konkurrensen i framtiden, beror i hög grad på hur vår industri och infrastruktur kan hantera långa kalla och snörika vintrar, kortare växtsäsonger och ett betydligt högre energibehov.

En bra start vore om regeringen sparkade ut klimathaveristerna, och tog in experter som faktiskt har en aning vad de talar om. Då kanske tågen kunde börja gå igen.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , , ,

Väderjournalistik 2.0 – ryssen kommer!

Om det kan vara till någon tröst för hårt prövade SJ-resenärer, så är det inte bara Sveriges infrastruktur som får storstryk i det arktiska vädret. Tyskarna, kända för kvalitet och punktlichkeit, sitter också fastfrusna i tåg och bilköer. Långtradare ligger i drivor längs Autobahn, skolor stängs och Luftwaffe Lufthansa står kvar på marken.

Det är som bekant inte första gången tyskarna har problem med kylan, som naturligtvis kommer från öster (liksom övervägande delen av allt obehagligt de senaste 100 åren).

Vi talar förstås om rysskylan, pressens nya favoritbegrepp i vår klimatförändrade värld där vädret beskrivs i allt mer dramatiska termer. Det som för bara några var en vanlig snöstorm, beskrivs nu som ”chockväder”. -10 grader i Stockholm blir ”skräckkyla”, och om en å i Sydsverige svämmar över får vi veta att vi har ”extremväder”.

Och varje gång det är riktigt kallt och det blåser från Östersjön – ja då är det rysskylan vi drabbats av. På sommaren, när vi svettas under veckor av hetta – skyller vi också på Putin & Co – då är det ryssvärmen vi lider av.

Möjligen beror det på vår gamla nedärvda skräck för att allt ont kommer från den stora grannen i öster, men visst skulle det behövas lite alternativa geografiska förstärkningsord för att sexa till de trista väderprognoserna. Här är några nya förslag:

  • Pakistanregn– när det vräker ner i ett par dagar.
  • Polackstorm – friska sydvindar som får festprissarna på Finlandsfärjan att kasta sig mot närmsta toalett.
  • Tyskhöst – gråkallt duggregn i november. Och en odé till Stig Dagerman.
  • Finnfrost – snöglopp från öster (även kallat ”snökanonen”).

I skrivande stund ser jag att det just nu är mer snö på väg, denna gång från söder mot nordost. Hunnerna ger igen – tyskkylan kommer!

Intressant?

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet

Andra bloggare om , , , ,

Fimbulvinter och New World Order

September i Skottland, och redan tid för vinterkläder.

Det är den 1 oktober, och en tidig premiär för att skrapa is från vindrutan på bilen och smälla på dubbdäcken på bilen. Det ser ut som om vi kommer att få en vinter i år också, trots försäkringar från Pär Holmgren och Andreas Malm om att vi alla snart kommer att dö av global uppvärmning.

Sundsvall fick en decimeter snö redan i förra veckan, och det blåser också kalla vindar över de brittiska öarna som vanligtvis är förskonade från vinterväder. Skotska höglandet fick ta emot ett par decimeter snö nyligen – enligt meteorologerna har det aldrig hänt så tidigt som i september förut. (”Aldrig” betyder förstås i det här fallet en relativt kort period, under vilken meteorologer fört statistik, vilket i de bästa fall är drygt 100 år.) Men vi kan i alla fall konstatera att brittiska Met Offices nya svindyra superdator – som så sent som i fjol prognosticerade grillsomrar i Storbritannien och vintrar utan snö – har gått i tidig pension.

Och polska meteorologer drämmer till med att den kommande vintern kommer att bli den kallaste1000 år (vilket i så fall kanske väger upp den ryska sommaren som sades vara den varmaste på 1000 år…). Anldningen är en försvagad golfström, delvis som en följd av oljeutsläppet i Mexikanska golfen. Det gränsar naturligtvis till rent hittepå, men det märks i alla fall en tydligt förändring i den mediala rapporteringen kring vädret. Sakta men säkert börjar det gå upp för både politiker och så kallade experter att människan är oändligt liten och att våra möjligheter att påverka väder och klimat är i princip obefintlig.

En del klimatforskare tror till och med att vi kan vara på väg in i en längre köldperiod. En indikation på att vi kanske borde börja oroa oss för denna möjlighet istället för att våndas över att  isbjörnarna har för få isflak att lifta på under sommaren, är följande program från Bilderbergsgruppens möte i somras:

The 58th Bilderberg Meeting will be held in Sitges, Spain 3 – 6 June 2010. The Conference will deal mainly with Financial Reform, Security, Cyber Technology, Energy, Pakistan, Afghanistan, World Food Problem, Global Cooling, Social Networking, Medical Science, EU-US relations.

Det kan ju förstås vara ett skrivfel, eller också har världens maktelit börjat inse att det stora hotet mot världen inte är att det blir någon grad varmare, utan motsatsen – att vi går in i en längre period av köld, med allt det skulle innebära av missväxt, krympande skördar, tilltagande svält och hungerkravaller. Allt medan politikerna fortsätter lägga på nya skatter på energin, sanktionerar Enron-metoder och uppmuntrar oss att elda upp maten i etanolbilar.

Men är det några som har koll på vart vindarna blåser så är det en globala eliten i Bilderberg. Frågan är vilket som kommer först – istiden eller New World Order…

Hmm. Man kanske skulle placera om lite pengar i en spannmålsfond.

Intressant?

Fler om , , , ,

Äldre inlägg

© 2017 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: