Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: WWF (sida 1 av 3)

WWF har fått en hel generation att tro på domedagen och nu ger det utdelning

Var tredje svensk lider av klimatångest, meddelar DN idag. Bakom denna larmrapport står inte helt oväntat Världsnaturfonden, WWF, som låtit undersöka – bland mycket annat – svenskarnas nivå av skräck inför den hotande apokalypsen, den katastrof som endast kan avvärjas om vi alla gör som WWF föreskriver.

Mätningen och rapporteringen av densamma är tajmad för att bilda upptakt till det årliga jippot Earth Hour, som hålls på lördag kväll. Då ska vi släcka lamporna gemensamt för att sända en signal till världens beslutsfattare om att ta hotet mot klimatet på allvar.

Vad som är intressant med undersökningen är dock inte att den landar i de redovisade slutsatserna. Det förvånande är att inte fler drabbats av klimatångest efter decennier av skräckpropaganda från godhetsentreprenörer som WWF, Greenpeace och Naturskyddsföreningen. Vi har nu en hel generation som vuxit upp med Världsnaturfondens domedagsprofetior om ständigt ökande temperaturer, stigande havsnivåer, hot om massutrotning av söta djur och galopperande extremväder. Och budskapen inriktas i hög grad på de minsta  – redan på förskolan tillåts WWF driva kampanjer om klimat, miljö och hållbarhet, trots att utbildningsmaterialet inte har mycket med vetenskap att göra, utan påfallande ofta landar i politisk aktivism. Förra året utnyttjades skolbarnen för att sätta press på politikerna för att investera AP-fondernas pengar i förnybar energi och sluta äta kött.

Så här kommer ett par av landets skolor att högtidlighålla Earth Hour i år, enligt Världsnaturfondens hemsida (mina fetningar):

Nordgärdets förskola, Ale kommun. 60 barn. Under vecka 13 kommer förskolan att ha Earth Hour-tema, samtal om hur man kan hjälpa till att minska energiförbrukningen, räkna strömbrytare och sätta upp stoppskyltar för att komma ihåg att inte tända. Förskolan kommer också att ha ficklampor på toaletterna och laga klimatsmart soppa utomhus en dag.

Broholmskolan i Lidköping, 260 elever från förskola till årskurs 9. Eleverna får dokumentera sin egen nedsläckning hemma, ger lämpliga hemuppgifter för att engagera hemmet, tittar på pandafilmerna och den internationella Earth Hour-filmen, som visar att frågan är stor och global.

WWF har till och med ett program med särskilda modellskolor – idag 10 stycken – där eleverna drillas i att leva helt efter den ideologi som bestämts av en stenrik, toppstyrd och multinationell sekt. Som jag har bloggat om ett flertal gånger: WWF är en av världens mäktigaste miljölobbyister med en omsättning på flera miljarder årligen, och vars amerikanske vd har högre lön än USA:s president. Någon egentligen insyn i verksamheten finns inte, med mindre än att WWF själva väljer att vara ”transparenta”. Denna miljöjätte tillåter vi utan närmare tanke komma i våra förskolor och klassrum utan att någon, allra minst Skolverket, reflekterar närmare över det. Denna superrika samling av kungligheter (vår egen kung är ordförande i Världsnaturfonden), oljebolagschefer och samhällstoppar som aldrig nånsin behövt vända på slantarna, tar sig den moraliska rätten att komma med synpunkter på hur vi vanliga svenskar ska leva våra liv. Vi ska avstå från ”onödig konsumtion” och välja bort resan till Thailand. Detta kommer alltså från samma människor som svischar runt världen i förstaklass till olika klimatmöten.

Reflektera lite över det där i mörkret på lördag.

Hur som helst. När WWF då lyckats med konststycket att få en hel generation att känna klimatångest, gör samma organisation en undersökning som mycket riktigt visar att indoktrineringen haft effekt. På fredag släcks ljuset därför på förskolor runt om i Sverige, en aktion som framför allt lär svenska barn att el är farligt för naturen. 3-4-åringarna får också lära sig lösningen på detta problem: Att producera egen el med hjälp av solceller. (Vad som ska hålla ljuset på de nio dagar av tio som solcellerna inte levererar lämnas till framtida generationer att lista ut.)

Vad som är extra stötande är att Sverige har världens mest stabila och rena elproduktion, med en mix av framför allt vattenkraft och kärnkraft som tillsammans står för mer än 90 procent av effekten. Denna stabilitet har tjänat Sverige väl och länge gjort det möjligt att ha en stor och framgångsrik tillverkningsindustri, trots vårt relativt höga löneläge och generösa välfärdssystem. Och framför allt – vi har redan en massiv överproduktion, som en konsekvens av den stora utbyggnaden av förnybart, och att spara el sänker därför inga svenska utsläpp alls.

Vår stabila energiproduktion vill alltså WWF slå undan benen för, till förmån för att ställa om till småskalig solenergi, det som i Tyskland kallats energiewende. Erfarneheten av denna satsning förskräcker – den tyska storsatsningen på solenergi kommit att leda till kraftigt höjda elpriser och ett distributionsnät ständigt på gränsen till kollaps. Skattebetalarna har fått punga ut med tusen miljarder i subventioner till solenergin, ändå är branschen i kris och kräver ständigt mer statligt stöd för att hålla nästan över vattenytan.

Stefan Löfvens socialdemokratiske kollega i Tyskland, Sigmar Gabriel, har offentligt gått ut och förklarat att satsningen på sol och vind varit total galenskap. Men eftersom definitonen av galenskap är att göra om samma sak och förvänta sig ett annat resultat, måste vi även i Sverige strö miljarder över villägare och fastighetsbolag som smäller upp solceller på taken. Eftersom det säkert kommer att gå bättre här. Och trots att det inte sänker våra co2-utsläpp överhuvudtaget – snarare motsatsen eftersom solcellerna kräver reglerkraft som står redo när solen inte lyser. Och oftast kommer denna reglerkraft från kol- eller gaskraftverk.

Detta är ytterligare en insikt som skolbarnen lämnas att upptäcka på egen hand.

Exakt varför WWF driver denna agenda vet vi inte så mycket om, mer än att det är en internationell satsning. Samma krav på att satsa pensionsfondernas pengar på förnybart och avinvestera från bolag med ”höga co2-avtryck” drivs vad jag kan se av Världsnaturfonden i samtliga västländer. Vilka ekonomiska intressen som ligger bakom kan vi inte veta, eftersom WWF är en organisation där vi saknar insyn. Vi vet helt enkelt inte vad som styr dess agenda.

Däremot vet vi att det varit och är lukrativt att hota med den kommande domedagen i skolan, för inget annat land har nämligen uppnått samma grad av klimatångest som vårt. Dessutom låter såväl politiker som media dem hållas utan någon som helst granskning.

Det är något vi borde diskutera när vi sitter där i mörkret på lördag och lajvar medeltid.

Intressant?

Fler om , , , ,

Kungen och WWF kräver att vi ska satsa våra pensionspengar i skräpaktier

kung_carl_xvi_gustaf

Kung Carl XVI Gustaf, Sveriges statschef. Hans apanage påverkas inte av utvecklingen på börsen. Foto: Wikimedia Commons

Världens största och mäktigaste miljölobbyist, Världsnaturfonden, bildad av europeiska kungligheter, finansierad av oljejätten Shell och sydafrikanska tobaksmiljardärer, är en global jätte som omsätter flera miljarder och vars amerikanske ordförande tjänar mer än USA:s president.

I Sverige företräds WWF av bland andra Sveriges konung, Karl XVI Gustaf, vår statschef och tillika hedersordförande i Världsnaturfondens förtroenderåd. I denna position ställer han sig därmed bakom de långtgående krav som WWF ställer på hur förvaltningen av de svenska pensonsplaceringarna måste förändras i framtiden.

I rapporten Du äger. Placeringar för en levande planet?, som debatteras på ett seminarium i Almedalen i morgon den 3 juli, har WWF gått igenom vilka fonder som placerar sina pengar i den traditionella energisektorn – dvs kol, olja och gas. Fossila bränslen, som står för mer än 80 procent av världens energibehov, måste enligt WWF motarbetas finansiellt, genom de placeringar som enskilda stater förfogar över – däribland våra framtida pensioner – styrs bort från dessa sektorer och istället satsas på grön tillväxt. Därför kräver WWF att AP-fonderna, som förvaltar 4.000 miljarder, ”avinvesterar” från dessa bolag, som anses sätta käpps i hjulen för det globala klimatarbetet.

renixx_vs_stoxx

Utvecklingen för fossilaktier respektive gröna placeringar under en 12-årsperiod. Det är den gröna kurvan vi alltså ska satsa våra pensioner på.

Nu finns det ju som alltid ett smärre problem i sammanhanget – nämligen att gröna investeringar på börsen så här långt varit långt mindre lönsamma än placeringar i den traditionella energisektorn. Eller rättare sagt – samtliga satsningar på grön energi har varit rena förlustaffärer, något jag berört i tidigare inlägg:

Renixx är världens första och äldsta globala index över företag verksamma inom den förnybara energisektorn, och startades 2002. Den som då investerade 1000 kr i förnybar energi, har idag bara 280 kr kvar – en nedgång med 72 procent. Samma pengar investerade i  den traditionella olje- och gassektorn har mer än fördubblats och är idag värda 2400 kr.

Den danske miljöekonomen Björn Lomborg har varnat för detta upprepade gånger, och har dessutom i dagarna släppt en ny film via Bill Gates Foundation, där han går till attack mot dem som vill förvägra fattiga människor i tredje världen tillgång till billig och tillförlitlig energi –alltså  precis det vi tar för givet. Människor som i brist på el dör i tusental för att de tvingas elda inomhus med ved och dynga.

Det enda realistiska sättet att lyfta levnadsstandarden hos denna den fattigaste delen av befolkningen är att låta dem få tillgång till billig fossil energi – något som motarbetas aktivt av den uppburna eliten i bland annat WWF. Och ett effektivt sätt att stoppa utvecklingen är, enligt WWF, att vi sätter våra framtida pensioner på spel i organisationens privata korståg mot oljan.

Det finns ett uppenbart moraliskt dilemma här som någon faktiskt borde diskutera med Hans Majestät, kung Carl XIV Gustaf. Det är dock inget vi nånsin kommer att få uppleva i public service.

Intressant?

Fler om , , ,

Nattsvart på dagis – hur WWF gör förskolebarn till politiska aktivister

nordkorea

Långt ifrån en ny bild, men värd att visas varje år: Nordkorea firar Earth hour varje timme, varje dag, varje år sedan 50-talet.

En av årets minst angelägna manifestationer – den som går ut på att vi ska leva som i Nordkorea under en timme – närmar sig. Kampanjandet är i full gång, och i förra veckan släppte Världsnaturfonden årets propaganda informationsmaterial till landets förskolor och skolor, dit de av någon outgrundligt anledning givits fritt tillträde och carte blance för att sprida diverse pseudoreligiösa domedagsbudskap och ge våra minsta livslång och nyttig klimatångest.

Att WWF fokuserar på barnen är förstås en medveten strategi, en som organisationen delar med många religiösa och politiska rörelser genom historien. Målet är att fostra små lojala anhängare, som i vuxen ålder sympatiserar med WWF:s världsbild. Och det är långt mycket enklare att få en idé att slå rot i huvudet på en sexåring än en fullvuxen (även om folk i allmänhet är ganska lättledda), som ju faktiskt kan tänkas opponera sig mot alla de tveksamma sanningar om miljö, energi och ekonomi som WWF propagerar för. Vi ska inte glömma att vi har att göra med världens största och mäktigaste miljölobbyist, med miljardinkomster årligen och en vd som tjänar mer än USA:s president. Det är denna organisation och dess syn på miljö, energi och politik som skolverket gett fritt tillträde till dagis.

Jag ägnade lite tid åt att skumma igenom materialet som är tänkt att användas för att motivera förskolebarn och deras lärare inför lördagens manifestation. Här är ett par utdrag. Panda pepp!

Världsnaturfonden WWF – Earth Hour inspirationsmaterial för förskolebarn och unga elever

BUDSKAP 2014: BILEN, BIFFEN, BOSTADEN OCH BÖRSEN

Detta vill Världsnaturfonden med Earth Hour i år:

Bilen: Vi vill ha en fossilfri biltrafik och fossilfria transporter

Ansvariga politiker – gör det lättare för Sveriges befolkning att resa klimatsmart och bra kollektivtrafik. Vi vill ha transporter som helt baseras på el och hållbara förnybara bränslen.

Biffen: Vi behöver halvera vår köttkonsumtion

Ansvariga politiker – underlätta för oss att äta mindre och bättre kött. Vi vill se fler hälsosamma, goda, prisvärda och klimatsmarta alternativ till kött och vi vill ha hjälp att hitta bra kött när vi väl äter kött.

Bostaden: Vi vill ha förnybar energi i alla svenska hem

Ansvariga politiker – se till att energin inte slösas bort i våra bostäder. Ställ hårdare energikrav på byggnader och ge oss bättre möjlighet till att producera egen el och sälja överskottet.

Börsen: Vi vill ha ett klimatsäkert pensionssparande

Ansvariga politiker – se till att våra statliga pensionspengar i AP-fonderna slutar bidra till den globala uppvärmningen och istället hjälper till att hejda den, genom investeringar i framtidens hållbara och förnybara energisystem

renixx_vs_stoxx

Aktieutvecklingen för den gröna energisektorn (Renixx index) jämfört med investeringar i traditionell olje- och gasindustri. Den som investerar sina pensionspengar i gröna aktier, ska göra det i vetskapen om att det kanske inte blir särskilt mycket pension att ta ut på ålderns höst.

För mig låter dessa punkter knappast som något dagisbarn pratar om på morgonsamlingen, utan som tydliga politiska krav. Det är exakt samma frågor som vi sett på senare år i en uppsjö av debattartiklar, dels från miljölobbyister som WWF, Naturskyddsföreningen och Greenpeace, dels från olika politiker  – framför allt från partier på vänsterkanten. Men hur ska barn som inte ens fyllt sex kunna ta ställning i så komplicerade frågor som hur vi till exempel ska placera de statliga AP-fondspengarna?

Visst, det låter ju fint och ädelt med att använda våra pengar till att skapa nya ”gröna jobb”, men spåren hittills förskräcker. Som Björn Lomborg skrev nyligen, har den som investerat i ”förnybara” bolag fått se sitt kapital krympa avsevärt, jämfört med dem som placerat i bolag som följt börsindex. Renixx är världens första och äldsta globala index över företag verksamma inom den förnybara energisektorn, och startades 2002. Den som då investerade 1000 kr i förnybar energi, har idag bara 280 kr kvar – en nedgång med 72 procent. Samma pengar investerade i  den traditionella olje- och gassektorn har mer än fördubblats och är idag värda 2400 kr.

Är det verkligen vettig politik att framtida pensionärer i Sverige – med 0,2 procent av världens co2-utsläpp – ska agera riskkapitalister och subventionera denna bransch, kanske med följden att de tvingas leva som fattigpensionärer? Och framför allt – att använda  våra barn för att sätta press på politikerna att investera ännu mer av samhällets gemensamma resurser i denna närmast konkursmässiga sektor kan dessvärre inte uppfattas som något annat än politisk propaganda.

Likaså kan det verka okontroversiellt att lära de yngsta att fossila bränslen är onda medan fossilfritt är bra. Men även här landar vi i politik och svåra avvägningar. Vem berättar för sexåringarna att alternativet till bensin och diesel är att vi kanske måste skövla skogen – både vår egen och regnskog i Asien – för att fortsätta köra bil? Och berättar WWF någonstans att organisationen själv tjänar pengar på att certifiera palmolja (som i många fall odlas på nedhuggen regnskogsmark)?

I Skolverkets läroplan för förskolan kan vi läsa följande:

Saklighet och allsidighet

Förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn ska ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna. Delaktighet och tilltro till den egna förmågan ska på så vis grundläggas och växa. Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.

Jag frågar mig hur denna paragraf rimmar med beslutet att släppa in världens rikaste miljölobbyist på våra förskolor, för att lära de minsta att göra sig beredda på ett liv i mörker – något som förstås kommer att bli ett vanligt tillstånd om vi ska avskaffa hälften av vår elproduktion och förlita oss till vind- och solenergi.

I sammanhanget kan det vara värt att ännu en gång betona att WWF är en organisation som bildades av brittiska och belgiska kungligheter för att slå vakt om fortsatt storviltsjakt i de forna afrikanska och indiska kolonierna. Världsnaturfonden är inte, och har aldrig varit, en gräsrotsrörelse. Det handlar om världens rikaste 1 procent som tar sig rätten att instruera oss andra hur vi ska leva vårt liv ”hållbart”.

En intressant detalj i sammanhanget är att vår egen kung, Carl XI Gustaf, är ordförande för Världsnaturfonden i Sverige. Kungen har sedan 1974 års regeringsform enbart ceremoniella uppgifter, och får inte ta ställning i politiska frågor. De gånger han har gjort det tidigare, har det blivit stor uppståndelse i pressen.

I fallet med Earth Hour och den tydliga politiska aktivism som Världsnaturfonden tillåts driva i skolan, tycker uppenbarligen både våra styrande och hans kungliga majestät att ändamålen helgar medlen.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Världsnaturfonden, rödlistningen och smygprivatiseringen av miljöpolitiken

Efter att Världsnaturfonden, WWF, gick och rödlistade nordhavsräkan, har debatten varit hård. Att försöka få västkustborna att avstå från något som närmast kan jämställas med Göteborgs nationalrätt är inget man gör ostraffat – inte ens en miljöorganisation som åtnjuter ett ofta högt anseende kommer undan Västkustbornas vrede och indignation.

Ändå är det få av debattörerna som berör den viktigaste frågan i detta räkkrig: När och hur kunde en stenrik, multinationell och privat miljöorganisation utan offentlig insyn plötsligt få status som svensk myndighet? För det är så det låter; ”Det är ju förbud mot att äta räkor nu”, har jag fått höra både hemma och av vänner, som jag vanligtvis ser som både kritiska och välinformerade i största allmänhet.

För vi har ju de facto ett antal existerande myndigheter, som Havs och Vattenmyndigheten, vars uppgift är att just bevara fiskebestånden i våra vatten, myndigheter betalade med våra egna skattepengar. Och i fallet med räkfisket finns det  enligt just dessa myndigheter ingen behov av ett förbud i dagsläget, vilket miljödebattören Stefan Edman skrev i GP förra veckan . Ändå ser man politiker och debattörer som skriver  debattartiklar glödande av indignation för vi inte lyssnar mer på en ickedemokratisk, toppstyrd miljöorganisation – som drar in fyra miljarder årligen och håller sig med en vd med högre lön än USA:s president – än på våra egna ansvariga experter. Ett exempel på denna aningslöshet ger Göteborgs miljöpartistiska kommunalråd Kia Andreasson uttryck för när hon kallar det ofattbart att politiker som Eskil Erlandsson inte följer Världsnaturfondens riktlinjer. Medan landshövdingen i Västra Götaland, Lars Bäckström, säger det som borde vara självklart för alla:

Staten har tecknat ett avtal under demokratiska former. Skall den abdikera för en organisation som Världsnaturfonden? Gör vi så överlåter vi den egentliga lagstiftningen till annat än demokratiskt valda organisationer. Då kommer allt fler beslut som berör oss att tas i stängda rum.

Hur kunde vi då komma hit? När blev miljöorganisationer som Greenpeace, Naturskyddsföreningen och Greenpeace upphöjda till ett slags supermyndigheter, vars beslut inte kan ifrågasättas utan risk för att halka långt utanför åsiktskorridoren?

För även om WWF har de allra bästa avsikter med sin rödlistning av räkan, går det inte att bortse från att organisationen idag utgör själva basen i den växande industri som ibland kallas Big environment. WWF samarbetar oblygt med oljejättar som Shell för att rädda elefanter i Afrika (Royal Dutch Shell var för övrigt det bolag som betalade grundplåten när WWF bildades). Och Coca-Cola betalar sannolikt mångmiljonbelopp för att få använda Världsnaturfondens isbjörn på sina läskburkar. Nu senast har WWF även inlett ett samarbete med Ikea för att få människor att leva klimatvänligt. Stora företagssamarbeten som dessa utgör en allt större del av WWF:s intäkter.

En annan marknad där WWF varit extremt framgångsrikt är så kallad hållbarhetscertifiering. Organisationen sitter som spindeln i nätet i flertalet organ som delar ut stämplar med intyg om att en produkt är certifierat hållbar. Det finns idag allt ifrån certifierad soja, palmolja och virke (FSC) till turism, och alla företag som vill ha denna stämpel måste uppfylla ett antal miljö- och hållbarhetskrav (som att inte hugga ner djungel där det bor orangutanger). Dessutom får företagen betala en avgift för rätten att använda certifieringen.

Miljöcertifiering är en växande och lukrativ bransch – men exakt hur mycket WWF drar in på detta segment, eller på företagssamarbeten, är inget som vi vet, eftersom det är en privat organisation som själv väljer vad den vill offentliggöra i sina årsredovisningar.

fisheries-certifications

Diagram från NPR

När det gäller fiske ska det erkännas att WWF spelat en viktig roll i kampen för hållbara marina ekosystem. 1997 startade organisationen Marine Stewardship Council (MSC) tillsammans med livsmedelsjätten Unilever. För livsmedelsjätten innebar stämpeln certified sustainable att företaget kunde visa att det tog miljöansvar, och som lök på laxen (!) gick det dessutom att ta bättre betalt för fisken. Detta kan sägas ha blivit startskottet för dagens boomande certifieringsindustri.

Enligt den officiella historieskrivningen avvecklade WWF sitt engagemang i MSC redan i början av 2000-talet, men de båda organisationerna samarbetar fortfarande mycket nära varandra i fiskefrågor. Dessutom sitter en av WWF-topparna, Alfred Schumm, i styrelsen för MSC som idag är störst i världen på certifiering av fisk.

MSC fick sitt stora genomslag 2006 då organisationen fick i uppdrag av varuhusgiganten Walmart att hållbarhetsstämpla all fisk som såldes i kedjans varuhus. Detta innebar att MSV i ett slag sjudubblade sin certifiering, samtidigt som intäkterna sköt i höjden. Före 2006 var  inkomsterna från certifiering sju procent av MSC:s omsättning – idag utgör de mer än hälften. Och explosionen av MSC-märkta produkter på senare år har stöpt om organisationen helt. Idag har MSC över 100 anställda, varav 60 vid huvudkontoret i centrala London.

Samtidigt växer kritiken mot den allt mer kommersialiserade hållbarhetscertifieringen. I en forskarstudie från 2012 visade det sig att hela 31 procent av de bestånd som godkänts av MSC egentligen var överfiskade. Och amerikanska National Public Radio, NPR, sänder just i dagarna en intressant reportageserie – fritt tillgänglig på nätet – som handlar om MSC och hur certifiering i vissa fall delas ut på mycket bristfällig grund. Ett exempel som NPR tar upp är svärdfiskefångst utanför Kanadas kust, som görs med kilmeterlånga revar. Detta fiske har fått MSC:s certifiering, trots att det för varje fångad svärdfisk dör två utrotningshotade blåhajar…

Här börjar vi allstå närma oss den verkligt viktiga frågan i räkdebatten: Kan vi lita på dem som talar om för oss vad vi får äta? Och hur mycket styr pengarna när det gäller hållbarhetscertifiering? Detta är viktigt att förhålla sig till i en tid när de stora miljörörelserna, i kraft av allt större finansiella muskler och ett välbetalt PR-maskineri, tränger allt djupare in i den politiska beslutsprocessen och ”assimilerar” en slags myndighetsroll.

Det kan dessutom ses som ett demokratiproblem. Vi som medborgare har ingen som helst möjlighet att granska dessa slutna pseudomyndigheter utan insyn som miljöjättarna – ofta styrda från utlandet – utvecklats till. Och journalistkåren är inte till någon större hjälp – där betraktas WWF och Greenpeace mer som remissinstanser för regeringens politik än organisationer som borde utsättas för en kritisk granskning. Som syn för sägen delar Världsnaturfonden ut ett årligt pris till den journalist som varit extra duktig.

Det ser ut som en tanke att bara dagar efter WWF:s rödlistning av västkusträkorna, deklarerade MSC att organisationen planerade certifiering av just räkfisket i Kattegatt.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

WWF, Al Gore och den gröna bidragsindustrin kräver att få dina pensionspengar

Igår kunde vi läsa ett utspel i SvD Näringsliv där Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden, krävde att de statliga AP-fonderna skulle sälja sälja sina tillgångar i ”fossilbolag” för att istället satsa pengarna i den förnybara energisektorn.

”Riksdagen måste ge AP-fonderna nya ägardirektiv så att de kan börja avveckla de fossiltunga innehaven och investera mer i förnybar och hållbar energi. AP-fondernas nuvarande investeringar går inte ihop med de mål som Sverige och omvärlden säger sig vilja ha för att undvika katastrofala följder av klimatförändringarna”, säger Håkan Wirtén i ett pressmeddelande.

Det är tydligt att Wirtén, som är jägmästare, inte är särskilt insatt i de regler som styr placeringarna för våra pensionsfonder. Man skulle till och med kunna påstå att ha är ute och cyklar.

Men Wirtén är bara ett av många talking heads i denna världsomspännande kampanj där det gäller att komma över våra pensionspengar. Samma budskap upprepas samtidigt runt om i världen: att vi måste sluta investera i ”kolbubblan” innan dessa investeringar konkurreras ut och blir värdelösa.

Och det är de verkligt tunga miljölobbyisterna som gjort gemensam sak. Här hittar vi förutom WWF även Greenpeace, Friends of the Earth och Al Gores investmentbolag Generation Investment Management upprepa samma mantra. I Storbritannien har pensionsministern Steve Webb engagerats som nyttig idiot i kampanjen för att ”avinvestera” från fossilenergisektorn – och här i Sverige lyckades kampanjmakarna hos den gröna lobbyn tidigt få vår egen finansmarknadsminister Peter Norman att förespråka en ökad andel gröna investeringar hos pensionsfonderna, uppenbarligen ovetande om att just denna sektor rasade med mer än 90 procent efter toppnoteringen runt 2007.

renixx_krasch

Diagram från Washington Times.

Visserligen har det så kallade Renixx-indexet repat sig lite det senaste året, men för den som vill ha en stabil avkastning är aktier i de förnybara energibolagen knappast att förespråka. För det här är en bransch som står och faller med massiva offentliga subventioner – och när dessa upphör kraschar även bolagen och investeringen blir värdelös. Vi har sett detta tidigare med misslyckade AP-fondsinvesteringar, som numera kursade tyska Q-Cells. Och lyfter vi blicken, som ekonomen Christian Sandström gjort i sin färska bok ”Are green jobs promising the moon?”, framstår det klart  att de gröna jobben år efter år lyser med sin frånvaro – trots investeringar i 1000-miljardersklassen i framför allt USA och EU.

De enda som tjänat på denna massiva förmögenhetsöverföring från vanligt folk är alltså aktieklippare, rika landägare, finanseliten som Goldman Sachs – och mäktiga män som Al Gore. Några nya industrier har det inte blivit, och recessionen biter sig fast.

Det stora problemet för denna gröna bubbelekonomi är att det blir allt färre som vill vara med i pyramidspelet. För om gröna investeringar nu skulle vara framtiden och fossilaktier en riskplacering – skulle världens samtliga aktieinvesterare verkligen ha kunnat missa detta? Själv är jag tämligen säker på att finansiella placerare är betydligt duktigare på att upptäcka en köpvärd aktie än vad jägmästaren Håkan Wirtén är.

Sedan kan man fråga sig om inte den ständiga demoniseringen av olje- och gasbolag är kontraproduktiv i längden. 80 procent av världens energi framställs idag med hjälp av fossila bränslen, och är faktiskt inte möjlig att ersätta idag ens på ett teoretiskt plan, med mindre än att några miljarder svälter ihjäl och vi återgår till ett förindustriellt samhälle. I stora delar av världen står dessutom inte valet mellan energi framställd i koleldade kraftverk och sol- eller vindkraft – utan om att ge fattiga tillgång till energi över huvud taget. Solpaneler och vindkraftverk fungerar i bästa fall under dagtid, resten av dygnet behöver belysning, tv och hushållsmaskiner drivas med annan elproduktion. Ändå jämställs energibolag med tobaksindustrin eller knarkhandlare i den gröna diskursen.

För oavsett hur klimatoroad man är, ska vi vara medvetna om att tillgången till fossila bränslen är en av de viktigaste orsakerna till att vi idag lever bättre och längre än nånsin förut, med ett välstånd som tidigare generationer bara kunde drömma om. Och eftersom vi inte längre behöver hugga ner naturen för att hålla oss varma, breder skogarna på norra halvklotet nu ut sig mer än de gjort på hundratals år.

Det enda storskaliga hotet mot naturen idag, utgörs mot den gigantiska satsningen på vindkraft och biobränslen, något som gjort att till exempel de tyska skogarna börjat huggas ner igen. Allltså det som Håkan Wirtén och hans WWF ställer sig helhjärtat bakom.

Vad gäller Al Gore och hans uppmaning till pensionsförvaltarna att dumpa ”fulaktierna” i oljeindustrin, kan man bara konstatera att de flesta av hans egna gröna satsningar misslyckats, som numera nedlagda utsläppsbörsen Chicago Climate Exchange. Gore gjorde dock en bra affär när han sålde sin tv-kanal Current TV tidigare i år.

Köparna? Oljeshejker från Qatar.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

WWF: Vi måste förstöra miljön för att rädda den

Sydsvenskans journalister vaknade till igår och uppmärksammade den smutsiga verkligheten bakom satsningen på biodrivmedel, som på många ställen urartat till så kallad landgrabbing. Jag har bloggat flera gånger om denna nya form av kolonisation, där multinationella skogsföretag och energijättar mutar makthavare i fattiga länder att släppa ifrån sig värdefull mark till odling av energigrödor istället för spannmål. I Indonesien har detta resulterat i skövling av gigantiska arealer av regnskog, bara för att ignoranta eller rent av obildade ministrar i t ex Sverige vill visa klimatansvar och därför driver igenom huvudlös lagstifning om biodrivmedel. I Afrika fördrivs fattiga bönder från den åkermark de brukat i generationer. Ett fåtal får jobb i de nya industrierna som tar över, men de flesta hamnar i arbetslöshet och fattigdom.

Den verkliga skandalen i sammanhanget är dock det som inte uppmärksammats i artiklarna – nämligen att det är Världsnaturfonden, WWF, som sanktionerar denna storskaliga regnskogsskövling och landstöld. WWF skapade för ett antal år sedan ett antal organ, t ex Roundtable on Sustainable Palm Oil (RSPO), som bedriver certifiering av skogsbolag som följer vissa regler när det gäller produktion av palmolja. Denna certifiering är dock inte mycket värd – bolag som betalt WWF för denna stämpel rapporteras gång på gång bryta mot de mer eller frivilliga reglerna och skövlar så mycket de nånsin hinner med – begovet av förnybara bränslen är omättligt. I dokumentären Silence of the Panda visar den tyske filmaren Wilfried Huismann hur WWF-certifierade
skogsbolag skövlar regnskog i Indonesien. På vissa håll får myndigheterna till och med hjälp av lokala WWF-företrädare med att flytta på motsträvig lokalbefolkning.WWF-certifiering finns även för soja, där bland annat Monsanto gör sitt bästa för att ersätta regnskog i Argentina med genmodifierad soja.

Världsnaturfondens agerande ger alltså grönt ljus för storskalig skövling av naturen – till förmån för monokulturer som förstör livsbetingelser för orangutanger och andra utrotningshotade djur. Livsmedelsåpriser drivs upp och fattiga fördrivs från sina hem. Allt för att möte ett hypotetiskt hot om klimatförändringar 80 år in i framtiden.

I Sverige får samma WWF samtidigt 60 miljoner i bidrag från statliga Sida – alltså skattepengar. Det är hög tid att syna vad denna organisation, som agerar som en multinationell myndighet utan någon som helst demokratisk insyn, egentligen pysslar med.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Earth Hour – för att trollen spricker i ljuset

Jag hade lovat mig själv att hålla tyst om fånjippot Earth Hour i år, men floden av galenskaper som sköljt över oss de senaste dagarna gör det svårt att knipa igen. Extra osmaklig är den WWF-styrda ”rapport” som avslöjar att 80 procent av Sveriges unga nu lider av ett fenomen som kallas klimatångest.

Detta är nu inget som man kan hitta i DSM-manualen, om någon nu trodde det. Istället handlar det snarare om en masspsykos av sällan skådat slag. En psykos som WWF själva skapat genom mångåriga och målmedvetna arbete med att redan i förskoleåldern indoktrinera våra barn med budskapet att deras föräldrars livsstil hotar Jorden. Ungefär som totalitära regimer och rörelser alltid gjort, eftersom det är de små barnen som är enklast att forma.

WWF, världens största, mäktigaste och hemligaste miljöorganisation – som årligen drar in mångmiljardbelopp som ett resultat av denna masshysteri –  får dessutom i runda slängar 60 miljoner årligen i offentliga bidrag (inom EU är det mångdubbelt mer) och har med åren mer och mer fått rollen som en självständig myndighet med expertstatus i frågor som rör vår miljö. En myndighet där självaste kungen styr, vars slutsatser aldrig ifrågasätts och där vi varken har insyn eller påverkansmöjligheter. Och som ingen journalist på de stora tidningarna nånsin skulle få för sig att granska kritiskt. (Istället delar WWF årligen ut journlistpriser.)

Så när WWF ber oss släcka ljuset ytterligare en timme för att få politikerna att ta ”klimatfrågan på allvar”, kan man fråga sig – hur ska detta gå till? Det finns ju ingen fråga som Sveriges – och EU:s politiker – tagit på större allvar de senaste 25 åren.

Tusentals miljarder av vårt gemensamma välstånd har slösats bort på verkningslösa åtgärder som utsläppsrätter, miljöskatter och elcertifikat. Satsningarna på vind- och solkraft har ruinerat såväl Södra Europa som Tyskland, där uppemot 800.000 hushåll inte längre har råd att betala sina elräkningar. Höga energikostnader har drivit iväg fabriker och jobb till Asien, och arbetslösheten är högre än någon gång under efterkrigstid. I Sverige har vi skapat hela myndigheter som jobbar heltid med att ta frågan på allvar. Och inget stadsbyggnadsplan får grönt ljus utan att den tar höjd för katastrofscenarier av närmast bibliiska proportioner med havsnivåhöjningar på en meter fram till 2050.

Just nu genomlider vi en av de kallaste marsmånaderna i mannaminne. Jag vet, eftersom jag varit med i mer än ett havlt århundrade. Och i Storbritannien, som upplever sin hårdaste vinter på 50 år, är krisen total – eftersom politikerna under en lång rad år verkligen tagit frågan på allvar. Där har beslutet att stänga ett antal kolkraftverk till förmån för satsning på biobränsle och vindkraft (som inte producerar någon el över huvud taget) lett till akut energikris, och redan inom några dagar kan landet drabbas av blackout och elransonering. Pensionärsorganisationer varnar för att äldre kommer att dö när elektriciteten och uppvärmningen försvinner. I Tyskland och Östra Europa ligger metervis med snö fortfarande kvar, och den stränga kylan hotar nu djurlivet. Och efter den senaste snöstormen i veckan som gick, upplever Kanada just nu den unika situationen att hela landet är täckt av snö.

Hela norra halvklotet är sålunda mer eller mindre djupfryst, och det är svårt att hitta en mindre väl vald tidpunkt att uppmana folk att avstå från elektricitet.

Oavsett om det finns ett klimathot och hur allvarligt det är, kan man konstatera att lösningarna på problemet hittills har varit 100-procentigt verkningslösa – ibland till och med kontraproduktiva – och uteslutande av symbolisk karaktär. Samtidigt som åtgärderna gjort oss fattigare och mera utsatta har de fyllt kassakistorna hos mäktiga gröna lobbyister som WWF.

Det är alltså inte 60 minuters mörker som behövs – snarare en timme fullt strålkastarljus på den fullkomliga idiotin i att vi tillåter anonyma och ansiktslösa charlataner att styra över vår framtid. Att WWF vill att vi ska leva i mörker är förstås inget att förvånas över – i ljuset spricker ju som bekant trollen.

En skola som inte kapitulerat för Världsnaturfonden och drabbats av ”klimatångest” är Lagmansgymnasiet i Vara. Där tog eleverna själva initiativ till en kritisk granskning av larmrapporterna. Läs den, det ger visst hopp i mörkret. Även om klassens lärare brännmärkts som klimatförnekare och laglös och jagats ut ur stan.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Etanolvansinnet, ytterligare ett påhitt från EU

Att Centern kämpar för sin politiska överlevnad är väl ingen hemlighet, men frågan är om det verkligen kommer att öka väljarsympatierna att sätta sitt namn under en debattartikel som den energiministern Anna-Karin Hatt publicerade i helgen, tillsammans med finansminister Anders Borg, där regeringen nu flaggar för att införa en högre inblandning av etanol i bensinen (och en högre andel förnybart i dieseln).

Med tanke på vad vi vet idag om de skadeverkningar som den etanolanvändningen ger upphov till – skyhöga spannmålspriser, ökad fattigdom, skogsskövling och ”landgrabbing” i Afrika och Sydamerika under ledning av internationella megakorporationer som Shell och Monsanto – känns det inte precis som en valvinnare att propagera för ytterligare satsningar på etanol. Åtminstone inte om man är ett parti som säger sig värna om miljön. Dessutom framgår det mellan raderna att priset på etanolbränsle, E85, kommer att chockhöjas eftersom EU:s regler inte tillåter att ett det säljs billigare än bensin. Lycka till, alla ni som köpt värdelösa etanolbilar för dyra pengar – ni är nu dubbelt rökta.

I det här fallet agerar förstås Hatt och Borg bara som nyttiga idioter. Detta är inte deras eget förslag som de av någon oförklarlig anledning ger sken av, utan ytterligare ett av alla dessa hjärndöda EU-direktiv som medlemsstaterna är tvingade att införa. Annars blir det dryga böter, precis som i frågan med Datalagringsdirektivet.

Det är så det går till nuförtiden. Mer än sju av tio lagar stiftas i Bryssel, ofta i form av ”direktiv” som tjänstemän tagit fram, hårt lobbade av olika särintressen. Införandet av det så kallade E10-bränslet – 10 procent inblandning av etanol – är sålunda en del av ett EU-direktiv antaget 2009, och var ursprungligen ett påhitt av Angela Merkel under Tysklands ordförandeskap 2009. Ännu är det ganska få länder som infört E10, och i de som gjort det har det mötts av kraftiga protester, såväl från miljövänner som bilister. I Tyskland bojkottade bilisterna bränslet när det infördes våren 2011, eftersom risken var stor att framför allt äldre bilmotorer kunde skadas av den fördubblade inblandningen av sprit.

I USA har satsningen på etanol inneburit att mer än 40 procent av den majs som odlats, nu används för att köra törstiga SUV:ar, istället för att ge människor mat på bordet. Bönderna i mellanvästern jublar, eftersom de frikostiga subventionerna till de ”förnybara” bränslena i kombination med kraftigt höjda priser på majs inneburit att spannmålsodling plötsligt fått lönsamhet i nivå med oljebolagen. Nästa steg för den amerikanska etanollobbyn är att få igenom lagstiftning om ännu högre iblandning i regular-bensinen, 15 procent.

Bidrag till särintressen är förstås en tung faktor i de flesta EU-direktiv. När det gäller satsningen på förnybara bränslen, innebär det att ytterligare miljarder pumpas in i den redan toksubventionerade jordbrukssektorn, som redan mumsar i sig merparten av EU:s budget.

Franska bönder producerar till exempel miljontals liter vin varje år som ingen vill ha. Men istället för att bara hälla ut det, som tidigare, kan de nu göra industrisprit av vinet, och få betalt för det ytterligare en gång. Win! De totala utsläppen från denna typen av etanol är ungefär dubbelt så hög som från vanlig bensin, om man räknar in alla led från odling, konstgödning, maskinell skörd och själva framställningsprocessen. Alla förlorar på vansinnet – men nyttiga idioter som den svenska regeringen vågar förstås inte säga ifrån.

När man bloggar om ”miljöbränslen”, brukar det dessutom alltid dyka upp nån etanolfrälst och tala om att vi i Sverige, vi använder minsann inte vinetanol (jo, det gör vi visst men inte särskilt mycket), och den etanol som vi har i vår E85/E10 minsann kommer från sockerrörsodlingar i Brasilien som är ”hållbarhetsstämplade”. Halvstatliga Sekab, som för inte så länge sedan gjorde en nykolonial drive i Tanzania och försökte övertyga fattiga bönder om att odla energigrödor istället för spannmål, påstår till exempel att den etanol som företaget säljer är hållbarhetscertifierad – den framställs alltså etiskt utan att skövla djungel, döda babianer och jaga bort urinvånare etc etc.

Men att tala om ekologiskt hållbar etanol är ungefär i paritet med att påstå att det finns etisk vapenhandel. Även om de sockerrör som används för ”svensk” etanol inte odlas på skövlad regnskogsmark, innebär den ökade efterfrågan på biobränslen i stort att priserna på mat och spannmål ökar, och därmed att allt mer traditionell odlingsmark tas i bruk för energigrödor. Vilket gör att boskapen som tidigare betat där får flytta på sig – ofta till nedhuggen regnskogsmark.

Etanol och biobränslen är numera big business, och de dominerande företagen i branschen beter sig inte ett dugg bättre än de stora oljebolagen. Ökända agrojätten Monsanto lägger exempelvis under sig allt större landarealer i Brasilien för att möta den ökande efterfrågan på etanol i väst – med god hjälp av miljöorganisationer som WWF, som certifierar bolagets produkter. Monsanto har mötts av protester och anklagelser om ”land grabbing”, men etanolboomen gör att företaget fortsätter sin expansion.

Den globala törsten efter biodrivmedel har även gjort att Monsanto nu tagit fram en ny genmodifierad variant av sockerrör,  sorghum, som kan ge upp till 80 procent större skörd. Sorghum är via genmanipulation givetvis motståndskraftig mot Monsantos eget patenterade växtgift, Roundup, som används för att döda allt annat liv i närheten av sockerrörsplantagerna.

Men den kanske viktigaste frågan är ändå – vad får vi för pengarna? Ökade bränslekostnader (högre etanolinblandning gör förstås att bilarna drar mer per mil), högre matpriser och sannolikt fler bilar som havererar eftersom motorerna inte klara E10, kanske man kan stå ut med om vi får en bättre miljö.

Men miljöeffekten blir i praktiken nära noll. 600.000 ton kan låta som en hel del, men som alltid lika läsvärda bloggen Andas Lugnt påpekar, blir utsläppsminskningen i bästa fall 1,1 procent. Och med tanke på att Sveriges del av världens CO2-utsläppen bara är 1,6 promille blir den globala effekten av denna nya satsning på förnybart inte större än 0,02 promille.

Inte ens en finansminister skulle kalla det för något annat än ett avrundningsfel.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Vem ber dig släcka ljuset, del 4: Hur WWF styr politiken

Donna Laframboises bok om IPCC:s verksamhet är ett utmärkt exempel på förstklassiskt journalistiskt grävjobb. Kostar bara en 50-lapp som e-bok.

Att WWF är världens mäktigaste naturvårdsorganisation, är knappast någon nyhet. Det är dock få som är medvetna om hur mycket organisationen påverkar internationell – och därmed också svensk – miljöpolitik. Jag har tidigare skrivit om hur den gröna lobbyn – där WWF spelar i en egen liga – får miljardbelopp av EU varje år för att bedriva påtryckarverksamhet – gentemot samma EU-politiker som finansierat deras lobbying. Att EU t ex satsat stort på handel med utsläppsrätter – något unionen är ensam om sedan alla andra länder hoppat av –är en idé som förespråkats sedan länge av WWF. Trots att de 2000 miljarder som experimentet kostat hittills inte inneburit någon sänkning av de europeiska utsläppen över huvud taget – de har istället ökat – och att en 30-procentig minskning av unionens CO2-utsläpp hade kunnat uppnås för en bråkdel av dessa pengar, om de istället gått till modernisering och ombyggnad av gamla kolkraftverk – exempelvis för naturgasdrift.

Men det absolut största inflytandet på miljöpolitiken utövar WWF genom sitt täta samarbete med FN:s klimatpanel, IPCC. Det är IPCC:s rapporter, senas som ligger till grund för den energi- och klimatpolitik som EU och Sverige driver. En politik som har en direkt inverkan på hur mycket vi betalar för vår el, vilken energiförsörjning vi väljer, hur höga drivmedelsskatterna är – och inte minst, hur lönsamt det är att driva industrier i vårt land. Miljöpolitiken kan alltså sägas ha ett klart samband med arbetsmarknadspolitiken och vårt välstånd. Om vi väljer att lägga 100-tals miljarder på att bygga ut vindkraften, är det alltså viktigt att det finns en solid vetenskaplig grund att stå på.

Tyvärr är det inte riktigt så. IPCC har gång på gång blivit påkommet med att använda sig av rena partsinlagor från miljöorganisationer istället för vetenskapligt publicerade studier, såsom dess regler påbjuder. För ett år sedan hamnade till exempel klimatpanelen i blåsväder när den publicerade en studie som visade att förnybar energi skulle kunna täcka 80 procent av EU:s energiförsörjning redan 2020. Detta visade sig sedan bygga på en ren partsinlaga från Greenpeace, och IPCC tvingades backa från slutsatserna i rapporten. Något år tidigare hamnade klimatpanelen i blåsväder efter att ha slagit fast att glaciärerna i Himalaya skulle vara borta redan 2035 – även det ett pinsamt misstag, som byggde på material från WWF istället för vetenskapliga studier.

Dessa exempel är inte bara enstaka missar, utan ett återkommande tema i klimatpanelens arbete. Faktum är att i den senaste rapporten, Assessment Report 4 (AR4) som släpptes 2007, vid en granskning visade sig bygga till mer än 30 procent på källmaterial som inte genomgått vetenskaplig granskning (så kallad peer review). Och som den kanadensiska journalisten Donna Laframboise visat i sin bok The Delinquent Teenager Who Was Mistaken For The World’s Top Climate Expert genom en noggrann genomgång av IPCC:s arbete med AR4, har WWF varit inblandat i samtliga av rapportens kapitel. Av de 32 experter som hade ansvar för att skriva slutrapporten – och den förkortade sammanfattning som presenteras för våra politiker – hade 9 ett dessutom dokumenterat samröre med Världsnaturfonden och två med Greenpeace.

Så när vi släcker ljuset ikväll, ska vi vara medvetna om att WWF:s idoga lobbyarbete påverkar våra liv, våra jobb och vår ekonomi varje dag, året runt. Inte bara en timme varje år i slutet av mars.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Läs gärna mina tidigare WWF-spaningar:
Vem är det som ber dig släcka ljuset?
Vem ber dig släcka ljuset, del 2: ljusskygga finansiärer
Vem ber dig släcka ljuset, del 3: Coca-Cola som miljösamvete

Vem ber dig släcka ljuset, del 3: Coca-Cola som miljösamvete

På lördag är det som som bekant Earth Hour, då WWF i samarbete med världens största företag, kungligheter, politiker och kändisar vill få oss alla att släcka ljuset under en timme på kvällen.

Aktionen beskrivs som världens största manifestation för klimatet, och det kan säkert stämma. Men det är ingen gräsrotsrörelse vi talar om, utan en smart marknadsföringskampanj där världens största företag, banker och försäkringsbolag är drivande.

Earth Hour startades för bara fem år sedan i Sydney. Initiativtagare var WWF Australia, som drog igång ett partnerskap med Fairfax Media Limited (ett slags News International men ”Down Under”) som idag äger 30 procent av rättigheterna till varumärket Earth Hour. Fairfax kontrollerar ett antal stora dagstidningar i Australien och Nya Zeeland, som The Sydney Morning Herald, The Age, The Canberra Times och The Australian Financial Review för att nämna några. Mediegruppen driver även ett stort antal lokaltidningar, vecko- och månadsmagasin, webbsajter, och flera radiokanaler.

Fairfax Media redovisade en nätt halvårsvinst på 135,7 miljoner AUD (940 miljoner kr) så sent som i december 2011, så uppenbart är att mediejätten inte är i välgörenhetsbranschen. Som den kanadensiska journalisten Donna Laframboise skriver, kan man anta medieföretaget numera tjänar en hel del även på Earth Hour-spektaklet, och möjligen också harbegränsat intresse av att kritiskt granska vare sig evenemanget eller affärspartnern WWF:s verksamhet. Vi ser samma sak i Sverige, fast i mindre skala, där WWF ingår partnerskap med t ex Metro-koncernen och MTG Radio, och på så sätt garanterar en gynnsam pressbevakning i mediekoncernens kanaler.

För pengar drar WWF och dess mediepartner in. Alla företag som deltar i manifestationen,  oavsett om det är Volvo, Ikea, ICA eller Swedbank, betalar nämligen för att få vara med. Att bli företagspartner till WWF och delta i Earth Hour innebär ju ett slags ”sign of approval”, ett stämpel som visar att företagets produkter är miljövänliga.

Det är säkerligen därför som företag som Coca-Cola, kanske världens mest (ö)kända symbol för amerikansk överkonsumtionoch ohälsa, valt att bli WWF-partner. Förhoppingsvis hamnar  läskjättens mindre smickrande sidor – som anklagelser om att utnyttja lågavlönad arbetskraft, miljöförstöring, monopolistiska affärsmetoder och att bekämpa fackföreningar med hjälp av militär –  i skuggan av den goodwill som partnerskapet med WWF ger. I samband med Earth Hour 2008 , kostade Coca-Cola till och med på sig att instruera allmänheten i hur man bäst räddar miljön:

In addition to turning off your lights at home between 8:00 and 9:00 p.m. local time, you can shut off or unplug other non-essential electrical equipment – such as idle cell phone chargers, computers, microwaves, electric toothbrushes, etc. You also can have one hour of family time without computers or television, play games by flashlight, or read stories by the fireplace.

(Av någon anledning listades inte en av de allra mest effektiva metoderna i sammanhanget: att sluta konsumera Coca-Colas produkter.)

Att pengarna verkar rulla in, vittnar den ersättning som WWF USA:s CEO Carter Roberts får (jo, de har faktiskt en vd där) om. Roberts fick 2009 en årslön på mer än 3 miljoner (455.000 USD), vilket måhända inte är mycket jämfört med höjdarna på Wall Street – men det är ändå mer än vad USA:s president Barack Obama får i lön. Han får nöja sig med en grundlön på 400.000 dollar, eller 2,7 miljoner kr. (Både Roberts och Obama placerar sig därmed bland de 1 procent av amerikanerna som varit föremål för massrörelsen Occupy Wall Streets missnöje.)

I Sverige har WWF:s ledning betydligt blygsammare ersättningar, och styrelsen arbetar enligt uppgifter på den egna hemsidan helt ideellt – vilket organisationen naturligtvis ska ha all heder av. När det gäller företagspartners är upplägget dock det samma som hos WWF internationellt: på samarbetslistan hittar vi storföretag som Ikea och bankjättar som SEB och Swedbank.

Så när du släcker ljuset på lördag, är det för att multinationella läskföretag, banker, försäkringsbolag och möbeljättar satsat pengar ur sina marknadsbudgetar för att du ska göra det. Företag vars verksamhet i många fall bygger på att vi fortsätter att överkonsumera Jordens resurser.

Man kan ju alltid hoppas på att Anonymous lyckas med sin Operation Blackout samma dag. Den aktionen kan ju i alla fall i teorin ge resultat.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Äldre inlägg

© 2017 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: