Tempelhof, paradflygplats i Tredje riket (flygplatsbyggnaden har formen av en örn från luften) stängs. Det står klart efter en folkomröstning där bara var femte berlinare röstade för att behålla fortsatt flygtrafik.

Visserligen är cityflygplatser aldrig populära, och Tempelhof ligger ju mer centralt än de flesta med bara ett par U-Bahnstationer från riksdagshuset. Men den är historiskt laddad som få andra platser i Europa. Det var här som Väst besegrade Öst under en kraftmätning under nära ett års tid; under den sovjetiska belägringen av Västberlin 1948-49 användes flygplatsen för att flyga in förnödenheter till de två miljoner västberlinare som var isolerade i de franska, brittiska och amerikanska sektorerna. Under detta år landade ett flygplan var tredje minut, dygnet runt, på Tempelhof, och när Sovjet slutligen tvingades häva belägringen av staden, var det en enorm propagandaseger för de västallierade, och USA förvandlades från gammal fiende till Berlins främsta vän i det kalla krigets tidevarv.

Men nu ska flygplatsen alltså bort. Nostalgi har aldrig stått högt i kurs i Berlin, staden som förändrats mer än någon annan i Europa. Den har bombats till stenmjöl, riksdagshus har bränts ner, historiska stadsdelar och kungliga slott jämnats med marken; 40 år av socialism rivits ut bit för bit ur stadsbilden. Trots det känns Berlin som en av Europas mest uppfriskande ställen att befinna sig. Eller kanske just därför.

För man ska vara medveten om att i princip hela Berlins historiska centrum återskapats sedan muren föll, alltså på mindre än 20 år. Under samma tid har Stockholms politiker gång på gång misslyckats med att bestämma sig för att riva en otidsenlig gammal betongrondell mitt i hjärtat av stan – Slussen.