bild-31I kväll är det Earth Hour, ett event anordnat av Världsnaturfonden för att sätta press på politikerna att ta klimatfrågorna på allvar – det vill säga att driva igenom ett nytt globalt klimatavtal i Köpenhamn senare i år. Och visst är det  behjärtansvärt – vem kan säga nej till en manifestation för att rädda världen? (Även om jag själv förhåller mig skeptisk är det sociala trycket från barn och familj för stort för att våga sitta i ett upplyst hus ikväll.)

Frågan är bara om människor i allmänhet har klart för sig vilka uppoffringar det kommer att innebära om världens regeringar verkligen skulle skriva under ett nytt Kyotoavtal? Det vill säga – att verkligen genomföra de utsläppsbegränsningar som krävs för att stoppa de  atmosfäriska CO2-nivåerna från att öka till mer än 450 ppm (miljondelar).

Just nu är vi mitt inne i den värsta recessionen sedan 1930-talet, med minskad konsumtion, nedlagda fabriker, färre transporter och därmed ett påtagligt minskat behov av energi (vilket avspeglat sig i åtminstone tillfälligt lägre oljepris). Detta tlll trots, beräknas CO2-utsläppen som en effekt av recessionen ha minskat med bara ett par ynka procent i Nordamerika. Om man har i åtanke att USA:s energiförsörjning – i likhet med de flesta andra stora industriländer – är nästan helt beroende av olja, kol och naturgas, förslår dock inte ett par procent långt, utsläppen måste minskas med 80 procent från dagens nivå enligt Kyotoavtalet.

Då är förstås frågan – vad ska man ersätta detta gigantiska energibortfall med? Om man skulle rådfråga Sveriges regering och opposition så är det förstås inget problem, det finns redan vindkraft och solenergi som är konkurrenskraftig (med gigantiska subventioner givetvis, precis som etanolen). Men det är lätt för oss att säga, vi som bara får 4 procent av vår elproduktion från fossilbränslen. (Vi skulle kunna ta bort fossilbränslena helt, att de fortfarande finns med är för att energibolagen då kan maxa sina elpriser, som alltid sätts efter den smutsigaste och därmed dyraste energin.) Dessutom står Sverige för blygsamma 0,2 procent av världens samlade utsläpp, så allt vi gör och alla nya skatter Carlgren & Co hittar på för att minska energiförbrukningen är och förblir symbolhandlingar.

För världen som helhet ser framtiden betydligt mer komplicerad ut. I en intressant artikel i Newsweek nyligen, säger energiforskaren Nate Lewis på California Institute of Technology att det helt enkelt inte finns något realistiska alternativ till de förhatliga fossilbränslena idag, och illustrerar med en räkneoperation. Fritt översatt från NewsWeek-artikeln:

Världens samlade energibehov 2006 uppgick till 14 biljoner watt (14 terrawatt).  Om man räknar med endast en minimal befolkningsökning till 9 miljarder, långsam ekonomisk tillväxt (1.6 procent per år, dvs på recessionsnivå) samt – och detta är viktigt  – energieffektivisering i tidigare aldrig skådad omfattning (förbättringar globalt på 500 procent), kommer världens samlade energibehov att uppgå till 28 terrawatt  år 2050. (Om vi bara fortsätter som idag krävs 45 terrawatt.) Enkel fysik ger vid handen att  för att hålla kvar CO2-nivåerna på 450 ppm, måste 26,5 av dessa terrawatt produceras utan några co2-utsläpp alls. Det blir mycket biobränslen, solenergi, vind-, vatten-  och kärnkraft, särskilt med tanke på att förnybara energikällor bidrog med ynkliga 0,2 terrawatt 2006 och kärnkraften med 0,9 tw.

Gillar du kärnkraft? För att komma upp i 10 terrawatt, dvs mindre än hälften av vårt energibehov 2050, räknar Lewis med att vi behöver bygga 10.000 kärnreaktorer, eller en per dag om vi startar nu. Föredrar du vindkraft? Om vi lyckas fånga varenda liten bris som blåser över land, skulle vi kunna få ytterligare 10-15 terrawatt.  Men eftersom det är omöjligt att fånga all vind, är en mer realistisk nivå 3 terrawatt, eller en million vindkraftturbiner med den senaste tekniken, och till detta kommer att vi måsta kunna lagra energin – något vi i dagsläget inte vet ett dugg om – för de återkommande perioder då det inte blåser. Solenergi? För att komma upp 10 terrawatt år 2050, behöver vi täcka över en miljon hustak med solpaneler – varje dag fram tills dess.


Och då ska man betänka att ovanstående scenario endast handlar om att begränsa koldioxidhalten från att stiga från dagens nivåer. Vissa vill dock gå ännu längre, och sänka co2-halterna till 350 ppm. För att komma dit gäller det nog att vi aldrig mer tänder belysningen hemma, och att vi alla tillbringar resten av våra liv i grottor…

Miljöexperter i Storbritannien har dock en annan lösning på problemet: befolkningsbegränsning.  Och eftersom det är vi i västvärlden som släpper ut mest borde vi självklart bli mycket färre för att rädda Jorden. Jonathon Porritt, en av premiärminister Gordon Browns främsta miljörådgivare, anser t ex att Storbritanniens befolkning måste halveras till 30 miljoner invånare för att vara långsiktigt hållbar.

Hur denna halvering av befolkningen skulle gå till i praktiken nämns dock inte i artikeln.