eddieLyckades äntligen ta mig tid i helgen att lyssna på Mera Brännvin, P1-dokumentären om Eddie Meduza, eller Errol Norstedt som han hette i verkligheten. Errol dog 53 år gammal, efter en intensiv period av supande, och trogen sin vana dokumenterade han även sin sista tid i livet i en videodagbok. Sista inspelningen var från veckan då han dog, i januari 2002.

Errol var en outsider, som föll utanför ramarna i 70-talets folkhemsbygge. Han levde ett kringflackande liv, och försörjde sig dels på sin musik, dels på att kränga hemblandat hårväxtmedel och på att sälja humorkassetter under pseudonymen E Hitler. Innehållet var så grovt att ingen radiokanal vågade eller ville sända det. Ändå var hans sketcher kända av i princip hela Raggarsverige, som vallfärdade till festplatserna runt om i Sydsverige när Eddie Meduza stod på scen. Odödliga dängor som Mera brännvin, EPA-traktorn, Fruntimmer ska en ha o knulla med, Punkjävlar och Socialdemokraterna skvalade ut genom de öppna rutorna på raggarbilarna under det tidiga 80-talet, och trots att Sveriges radio totalförbjöd spelning av hans skivor och han saknade etablerade försäljningskanaler, satte Eddie det ena publikrekordet efter det andra. Eddie var den levande symbolen för dålig smak och utanförskap – och folk älskade det.

Förklaringen låg, tror jag, i den omfattande kopieringsverksamhet som tog plats i stugorna. Jag hade förstås ett Eddie Meduza-blandband, kopierat från kompisens kassett – som i sin tur fått eller kopierat från någon annan i sin vänkrets. Alla kände till Eddies musik och sketcher, men få hade köpt något själv.

Oavsett om det var rätt eller fel, kan man nog konstatera att utan denna tidiga och primitiva form av fildelning, hade Eddie Meduzas karriär kvävts i sin linda av skivbolag …

Dokumentären rekommenderas i alla fall varmt.

Andra bloggare om , , ,

Intressant?