Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: juni 2009 (sida 1 av 2)

Jacko i siffror

jackoboard

Superstjärnornas superstjärna Michael Jackson är död, 50 år gammal. Trots sin relativa ungdom har “Jacko” förmodligen tjänat mer pengar och haft fler listettor än någon nu levande artist, möjligen undantaget Beatles vilket visas i den utmärkta Billboardgrafiken ovan (klicka på den för att komma till artikeln där man kan bläddra mellan olika decennier i Jacksons karriär). Men de enorma framgångarna till trots lyckades han dö med närmare fyra miljarder i skulder (vilket är ungefär samma belopp i dagens penningvärde som Ivar Kreuger förlorade i börskraschen 1932, och som ledde till att han tog livet av sig). Comebacken, med världturnén som skulle ta sin början nästa månad, var beräknad att inbringa nästan lika mycket som skulderna – dvs Jackson var i princip tvingad till att ställa sig på scen, eller bli helt utblottad.

Bild 1Att döma av den massiva mediebevakningen idag, där satellitkanalerna N24.de, BBC, Sky sänt i princip 100 procent Michael Jackson-nyheter under de senaste 18 timmarna, kan “Jackos” dödsbo i alla fall se fram emot ett välbehövligt kapitaltillskott. Runtom i världen rapporteras det en strykande åtgång på Jacksons CD-skivor – framför allt “Thriller”, och på Itunes Store har hans album under dagen rusat på topplistorna.

Oscar Swartz filosoferar kring att Jacksons död också innebär döden för Superstjärnorna som vi minns dem. De artister som tjänade miljarder, och ensamma kunde samla 100.000-tals fans på gigantiska stadiumkonserter. Superartisterna föddes i en mycket speciell tid – på 70- och 80-talen – då ett begränsat antal medier innebar att den som hade makten över musiken också hade ett de facto-monopol på människors musiksmak. På 80-talet fanns det en radiokanal som sände pop och rock, och enstaka program som Måndagsbörsen i en av de bägge statliga tv-kanalerna var vad som erbjöds för den som var musikintresserad – om man inte sprang och köpte LP-skivorna förstås. Idag, med Internet och ett musikutbud som är tusentals gånger större, finns det ingen förhärskande musiktrend som gäller, lika lite som alla klär sig enligt samma vårmode eller tittar på samma tv-program. Så vi kan nog inte räkna med fler artister av Michael Jacksons kaliber.
Till skillnad från Swartz blev jag dock aldrig något Jackson-fan själv – jag gillade faktiskt brorsan Jermaines låtar bättre. Det tidiga 80-talet för mig hette Ultravox, Depeche Mode, Simple Minds, Billy Idol och – faktiskt – Madonna, som trots sin kontemporära storhet aldrig var större än på Like A Virgin.
Men visst känns det sorgligt när en ikon som Jacko går i graven. Vila i frid.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Pingat på Intressant.

TIll minne av Kodachrome

  Rosenbad, Stockholm, 1983

Rosenbad 1983

Kodak lägger ner tillverkningen av Kodachrome. Jaja, det är förstÃ¥s miljövidrig stenÃ¥ldersteknik som förtjänar att dö, och knappast oväntat i en era när digitalfotot inte bara kommit ifatt utan varvat den gamla diafilmen flera gÃ¥nger om vad gäller kvalitet och upplösning. Och med Photoshop kan man ju hur som helst pimpa vilken mobilkamerabild som helst till proffskvalitet. Kodachrome 25 lades ner för flera Ã¥r sedan, liksom Kodachrome 200. Och nu ryker alltsÃ¥ det gamla flaggskeppet – Kodachrome 64.

Pernilla Wahlgren, Varberg 1985

Pernilla Wahlgren, Varberg 1985.

Dallas Highway, 1984

Dallas highway, 1984

Windsurfing, Varberg 1983

Windsurfing i Varberg, 1983

Winter in Varberg, 1982

Vinter vid Ankaret, Varberg, 1982.

Trots att jag aldrig brukar hänfalla åt nostalgi, och använt digitalkamera i mer än tio år, känns nedläggningen sorglig. Mitt eget fotointresse föddes ju i princip med Kodachrome 64 (och i förekommande fall Kodachrome 25 eftersom jag gick och nördade ner mig i högupplösta bilder ). Färgåtergivningen hos Kodachrome var helt outstanding, och oavsett vilka nyheter som Fuji eller Agfa försökte sig på, blev det aldrig samma känsla och värme i bilderna som med gamla goda Kodachrome.

Under det tidiga 80-talet var mitt fotointresse pÃ¥ topp; dÃ¥varande flickvännens föräldrar hade fotoaffär och studio i Varberg där jag jobbade ett par somrar, och pÃ¥ eftermiddagar, kvällar och nätter var jag ute med min Olympus OM1:a och slösade bort den lilla lön jag tjänade pÃ¥ – just det, Kodachrome. Och pÃ¥ framkallning, inte att förglömma. När man väl skjutit av 36 bilder och skickat in till Kodaks laboratorium i Göteborg (som var de enda som kunde framkalla Kodachrome) och hämtat ut diabilderna för dyra pengar – var det bara att konstatera att som vanligt kanske en eller tvÃ¥ bilder höll mÃ¥ttet. Foto var en dyr hobby pÃ¥ den tiden…

När jag tittar igenom alla boxar med diabilder kan jag konstatera att visst, det blev mÃ¥nga fina bilder (ett par av dem jag har inscannade ser ni här). Fast jämfört med nya kameran, Panasonic Lumix LX3, stÃ¥r de sig dock alla slätt. Det var faktiskt inte bättre förr, det är bara minnet som gallrar ut godbitarna…

Hur som helst, kolla gärna in Flickrs odé till Kodachrome. Många fina foton där.

Pingat på Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Virtual hemlöshet

Jag har inte hunnit spela Sims 3 ännu, men det här får mig faktiskt att bli lite sugen på att skaffa ett exemplar.

Alice & Kev är ett socialt experiment, som handlar om att leva ett liv inuti Sims 3 utan arbete och pengar. Experimentet dokumenteras fortlöpande  i en slags fattigblogg – fast med digitala karaktärer. Och inte vilka som helst; pappa Kev är alkoholist, allmänt obalanserad och alltid sugen på slagsmål medan dottern Alice är klumpug, blyg och tillbakadragen. Det kan inte annat än gå åt skogen – men hur? Följ uppdateringarna.

Typiskt svensk Königsegg-bashing

Efter avslöjandet om att “en korvkiosk i Ängelholm” sannolikt blir ny ägare till Saab, har tidningar och bloggare (särskilt på vänsterkanten) i vanlig svensk ordning tävlat i vem som kan dissa den lilla sportbilstillverkaren mest. Möjligen beror det på att Christian vågat sig på att behålla “von” i sitt namn, eller att det helt enkelt bara är staten som kan garantera sysselsättning för Trollhättan i tid och evighet. Vissa bloggare lyckas till och med få till en sionistisk vinkling av Köningsegg-affären, vilket får anses som en bedrift.

Den traditionellt mediala kritiken koncentreras kring det faktum att Christian von Königsegg “bara” bygger 18 bilar om året (dock svindyra sådana) och att det nya konsortiet varken har finansiella muskler eller vet hur man bygger och säljer bilar i stor skala.

Jaha. Precis som Saab och GM visste det då. Efter nära 20 års förluster för Saab och ett totalt misslyckande med volymproduktion och att göra Saab till ett premiummärke som konkurrerar med Audi, BMW och Mercedes är det ju ganska förmätet av de så kallade motorjournalisterna att basha Christian. Saab har ända sedan början på 90-talet i princip skruvat ihop bilar byggda på utrangerad Opelteknik. Iindustriellt bilbyggande idag är ungefär lika glamoröst som att skruva ihop Ikeamöbler – är det värt att pumpa tiotals miljarder i stöd till en sådan verksamhet? Det som vore värt att satsa pengar på är t ex att utveckla motoralternativ och nya smarta datoriserade system för bränsleeffektivitet, styrning och navigering. Men sådana satsningar har vi inte precis sett från Trollhättan (förutom återvändsgränden med E85-satsningen, ivrigt påhejad av okunniga ministrar).

Jag vet förstås inte om Königsegg kommer att lyckas, men precis som John DeLorean en gång i tiden hade chansen att förvanlda GM till bilvärldens svar på Apple, och precis som Steve Jobs i början av 80-talet nog sågs som en stolle av gigantiska datorföretag som IBM och Xerox, är det enda som kanske kan rädda Saab entreprenörskap. Nya idéer – kanske rent av lite galenskap.

Enda vägen för Saab att överleva är förmodligen att ge upp konkurrensen med de stora volymmärkena och återigen bli en liten uppstickare som konkurrerar med egen design och egna lösningar. Lyckas Saab-Köningsegg ta sig in på marknaderna på den arabiska halvön och Ryssland, så räcker det kanske att sälja ett par tusen bilar – även om de bara kostar hälften av vad Königseggs nuvarande sportvagnar går för. Några tvåhundratusen sålda Saabar årligen kommer det nog aldrig att bli igen, det är och förblir en ouppnåelig dröm.

The Brand-Man skriver bra om Saab och Königsegg i sin blogg.

Pingat på Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sannolikhetslära

Någon som kan hjälpa mig att räkna ut sannolikheterna för följande tre scenarier?

1. En brandbil kör i diket, rullar ner för en backe och manglar din bil.

2. Bilen är en 40 år gammal raritet, en Pontiac Firebird 1969 i toppskick.

3. Hur stor är chansen att ägaren får ersättning från kommunen under sin livstid?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Depeche Mode, 68000 fans och jag

68000 kan inte ha fel

68000 kan inte ha fel

Bruce och AC/DC i all ära, men ska vi snacka liveband är Depeche Mode svårslagna. I går kväll var jag och kompisen Adam på Olympiastadion i Berlin och såg, hörde och kände de gamla synthveteranernast storhet. Jag är ju för all del sett och hört rätt mycket de senaste 30 åren, men Depeche Mode i Berlin sommaren 2009 kommer in som en klar etta på min personliga lista. Bra ljud, blytung bas och trummor och en Dave Gahan som sjunger som om det var sista gången (han blev ju trots allt tumöropererad för bara ett par veckor sedan).

Men framför allt har DM världens mest trogna fans. 68.000 hade kommit till den tyska nationalarenan för att se dem live. Det är… ehh… rätt mycket folk. (Ungefär det dubbla mot Ã¥rets publikrekord pÃ¥ Sweden Rock om man ska jämföra med nÃ¥t.) Det fanns knappt en lÃ¥t som den samlade publiken inte kunde texten till, och när den gigantiska folkmassan tar över och sjunger refrängen i “Policy of Truth” sÃ¥ är det bara att kapitulera. Depeche Mode kommer till Arvika nästa mÃ¥nad – missa inte tillfälllet att se världens bästa show just nu.

Har inte sett några recensioner i svenska medier, och de tyska nätsajterna är ohyggligt sena med att uppdatera. Här är den enda recensiinen so far (för den som förstår tyska):

Berliner Morgenpost – Wie Depeche Mode 68.000 Fans überwältigt

Vid närmare eftertanke, den här konserten var faktiskt fanimej det bästa jag sett. Ever.

(Bägge bilderna är förresten frÃ¥n Berliner Morgenpost, min egen kameramobil gick sönder och jag hittar ingen som lagt ut bilder med CC-licens. SnÃ¥ljÃ¥par…)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Itunes censurerar

horadinmoldova

Amerikanskt som det ju är, har Itunes Store förstÃ¥s en massa inbyggda moralpanik-filter som tar bort alla ord som kan uppfattas som stötande. Men det blir ju löjligt när den lokaliserade stopplistan censurerar lÃ¥tar frÃ¥n Eurovision. Här betyder dessutom ordet i frÃ¥ga “dans”, och hade det varit en spansk lÃ¥ttitel hade det varit “timme”.

Internationell censur är svårt.

Hur många hade röstat online?

Piratpartiet skrällde som väntat i valet till EU-parlamentet igår, och lyckades sannolikt både med konststycket att göra europapolitiken viktigt för en yngre generation, samt torpedera sverigedemokraternas chanser att komma in. Valdeltagandet blev 44 procent, vilket innebär en 16-procentig ökning från förra EU-valet för fem år sedan, då knappt 38 procent masade sig iväg till valurnorna. PP blev enskilt största parti bland väljare under 30 år, enligt vallokalsundersökningarna.

Den gamla floskeln om att unga inte är intresserade av politik stämmer alltså lika lite idag som tidigare. Däremot visar Piratpartiets framgångar vad alla de andra partierna borde gjort för länge sedan – lyssnat på sina väljare, istället för att försöka baxa in allt från integritetsfrågor till miljövård i ett hopplöst inaktuellt höger-vänstertänkande.

Dessutom kan jag nästan garantera att valdeltagandet hade blivit långt över 50 procent om valmyndigheten låtit oss rösta via nätet. Det går ju utmärkt att deklarera och vabba med e-legitimation på nätet – så varför ska vi då behöva masa oss iväg till en vallokal långt hemifrån för att rösta? Det hade dessutom effektivt omöjliggjort bortsmusslande av valsedlar…

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Ella och miljöpolisen

ella_anders

Ella Bohlin och Anders Wijkman (bild från kd:s pressarkiv).

Satt och slötittade på Agendas EU-debatt för några dagar sedan, som i till stor del kom att handla om piratpartiet. Som förstås inte fanns där. Denna arrogans från “main stream media” (MSM) kommer sannolikt att kosta de etablerade partierna dyrt i dagens val till EU-parlmanetet. Senast i raden att konvertera till PP är legendariske Aftonbladetjournalisten Staffan Heimersson, tätt i hälarna på professorn Lars Gustafsson. Det börjar nog gå upp för allt fler att fildelnings-, Ipred- och FRA-debatterna inte kommer att blåsa över som på den gamla goda tiden när tidningar och TV kunde styra drev och tiga ihjäl debatter som de hade lust till.

Men nu skulle det ju handla om kristdemokraterna. Ella Bohlin, kd:s förstanamn till EU, fällde i ovanstående tv-program yttrandet Det finns inte tid för några förnekare. Man kan förstås uppfatta detta som en defaultfloskel i politikernas gemensamma tävlan i att understryka allvaret i klimatfrågan, men då det kommer från en kristdemokrat är det svårt att undvika vibbar av inkvisition och offentlig stegling av kättare. Kristendomen har ju inte precis lysande track record när det gäller oliktänkare, för att uttrycka det milt.

Ännu mer oroad bör man bli om man läser kd:s klimatpolitiska program, där partiets miljöpolitiske talesman Anders Wijkman propagerar för ett införande av personliga utsläppsrätter. Något som skulle kräva övervakning och kontroll av medborgarna i en aldrig tidigare skådad omfattning, och som skulle få Ipred och FRA att framstå som rena bagateller i sammanhanget.

Wijkman vill  se att ett “IT-baserat system byggs ut så att konsumtionens kolinnehåll enkelt kan mätas”. I praktiken:

  • All bilkörning loggas genom inrapportering av körsträcka och förbrukning.
  • Alla tankstationer förses med utrustning som startar pumpen först efter inmatning av en speciell medborgarkod, så att drivmedelinköpen registreras.
  • Det enskilda hushållets elförbrukning rapporteras kontinuerligt till klimatmyndigheten, liksom inköp av villaolja. (Vad händer en kall vinter när utsläppskvoten är fylld tro?)
  • Alla flygresor registreras.
  • Personliga varu- och livsmedelsinköp lagras med hänsyn till hur mycket koldioxidavtryck tillverkningsprocessen genererat.

Per Ström skrev en krönika om kd:s klimatprogram i Expressen i höstas, men sedan dess har jag inte sett någon debatt kring detta. Vilket är konstigt, eftersom vad vi här har är ett liberalt parti, som vill införa en övervakning av medborgarna i en omfattning som inte ens Stasi klarade av när det begav sig. Lika besynnerligt är kanske den roll som Anders Wijkman har i allt detta. Wijkman är nämligen inte bara partimedlem i kd, utan är även viceordförande i tankesmedjan Club of Rome –  organisationen som i princip “uppfann” CO2-hotet i början av 70-talet. Romklubbens mest kända rapport, “Tillväxtens gränser”, propagerade för aktiv befolkningsminskning (“depopulation”)  i syfte att får naturtillgångarna att räcka längre (“Peak Oil“-teorin).  Googlar man lite är det inte så svårt att hitta riktigt smaskiga citat från Romklubbens olika publikationer. Här är ett par.

“In searching for a new enemy to unite us, we came up
with the idea that pollution, the threat of global warming,
water shortages, famine and the like would fit the bill.”

– Club of Rome, The First Global Revolution


“… the resultant ideal sustainable population is hence
more than 500 million but less than one billion.”

– Club of Rome, Goals for Mankind

“The Earth has cancer
and the cancer is Man.”

– Club of Rome, Mankind at the Turning Point

Dvs, 5,5 miljarder måste bort enligt Wijkman. Vilka av oss får våra kvar tro? Och kanske en mer närliggande fråga – är det också kristdemokraternas uppfatting?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Pingat på Intressant.

Lovande prognos

bild-2

Kan man hoppas på att Aftonbladets väderservice har rätt i sin prognos? I så fall ser det bra ut för Depeche-spelningen på Olympiastadion. Dagen efter, 30 grader och soligt, får väl tillbringas på Badeschiff med en grön öl i handen.

Äldre inlägg

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: