Festivalsommaren drar igÃ¥ng, och först ut är sommarens största organiserade fylleslag och uppvisning i dÃ¥lig smak för oss över 40 (fast jag tror nog att medelÃ¥ldern raskt är pÃ¥ väg mot 50 med tanke pÃ¥ raggarkaravanerna ner till Sölvesborg). Jag talar förstÃ¥s om Sweden Rock Festival, som vuxit frÃ¥n en halvtöntig liten festival med svartklädda och piercade depprockare till Sveriges största musikfestival – numera besökt av ungdomar som blivit betydligt äldre, samt även deras mammor, pappor och farföräldrar som Ã¥ker pilsnerhäck eller MC ner till Norje camping, smäller upp ett tält, fyller det med ölbackar och skriker ”ronka!” till förbipasserade.

Det där är förstÃ¥s inget nytt, och jag tycker faktiskt det kan vara grymt kul pÃ¥ Sweden Rock. En stund. Fast inte i fyra dagar. Och jämfört med andra konserter sÃ¥ är det som sagt främst Ã¥ldersstrukturen pÃ¥ besökarna som skiljer, pÃ¥ gott och ont. Visserligen blir det sällan brÃ¥k, eftersom äldre besökare oftast inte orkar slÃ¥ss när de blir fulla, Fast Ã¥ andra sidan  gör det ohyggligt mycket mer ont att fÃ¥ en stupfull 50-plussare över sig i trängeln framför scen än en dragen 25-Ã¥ring…

Oh well, jag stannar i alla fall hemma. Festen hade jag gärna varit med pÃ¥, men dels börjar jag känna mig för gammal och bekväm (motsägelse, nÃ¥gon?) för att palla merparten av en vecka med trängsel, ölsprut, älgwok och diverse kroppsodörer. Dels har jag redan sett Motörhead och Lemmys vÃ¥rta minst fem gÃ¥nger för mycket. För att inte tala om Heaven & Hell, Europe – och Twisted Sister! Och vem fick för sig att plocka in Dee Snider som headliner? Hjärnsläpp!

För den som är intresserad av att följa festivalen kan jag varmt rekommendera Aftonbladets Sweden Rockblogg, som redan är igÃ¥ng för fullt med förberedelserna inför onsdagen.  För den som vill stärka sig att beslutet att stanna hemma var rätt och riktigt – här är bloggen som listar orsakerna varför. Ett axplock.

Det finns nÃ¥gra saker man inte fÃ¥r göra. Saker som helt enkelt är totalt oförlÃ¥tliga. Det kan vara allt frÃ¥n att lägga upp skitiga fötter pÃ¥ ett middagsbord, skriva ”lol” i en nervös reflex eller att ohämmat göra ”djävulstecknet” i tid och otid.

Enligt historien ska tecknet ursprungligen komma från Ronnie James Dios farmor. Nu är det standardpose på varenda slanigt gig där snittbesökaren är på konsert max en gång per år.

Det är heller inte okej att ha fula peruker och spexiga hattar. Festivalbesökaren som köper den spexiga hatten bör avlägsnas från området, bekantskapskretsen, äktenskapet och/eller landet omedelbart.

I Ã¥r Ã¥ker jag till Berlin för att se Depeche pÃ¥ Olympiastadion. Garanterat mindre fylla, fast nÃ¥gra Berliner Weisse ska man väl hinna fÃ¥ ner…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Pingat på Intressant.