Efter avslöjandet om att “en korvkiosk i Ängelholm” sannolikt blir ny ägare till Saab, har tidningar och bloggare (särskilt på vänsterkanten) i vanlig svensk ordning tävlat i vem som kan dissa den lilla sportbilstillverkaren mest. Möjligen beror det på att Christian vågat sig på att behålla “von” i sitt namn, eller att det helt enkelt bara är staten som kan garantera sysselsättning för Trollhättan i tid och evighet. Vissa bloggare lyckas till och med få till en sionistisk vinkling av Köningsegg-affären, vilket får anses som en bedrift.

Den traditionellt mediala kritiken koncentreras kring det faktum att Christian von Königsegg “bara” bygger 18 bilar om året (dock svindyra sådana) och att det nya konsortiet varken har finansiella muskler eller vet hur man bygger och säljer bilar i stor skala.

Jaha. Precis som Saab och GM visste det då. Efter nära 20 års förluster för Saab och ett totalt misslyckande med volymproduktion och att göra Saab till ett premiummärke som konkurrerar med Audi, BMW och Mercedes är det ju ganska förmätet av de så kallade motorjournalisterna att basha Christian. Saab har ända sedan början på 90-talet i princip skruvat ihop bilar byggda på utrangerad Opelteknik. Iindustriellt bilbyggande idag är ungefär lika glamoröst som att skruva ihop Ikeamöbler – är det värt att pumpa tiotals miljarder i stöd till en sådan verksamhet? Det som vore värt att satsa pengar på är t ex att utveckla motoralternativ och nya smarta datoriserade system för bränsleeffektivitet, styrning och navigering. Men sådana satsningar har vi inte precis sett från Trollhättan (förutom återvändsgränden med E85-satsningen, ivrigt påhejad av okunniga ministrar).

Jag vet förstås inte om Königsegg kommer att lyckas, men precis som John DeLorean en gång i tiden hade chansen att förvanlda GM till bilvärldens svar på Apple, och precis som Steve Jobs i början av 80-talet nog sågs som en stolle av gigantiska datorföretag som IBM och Xerox, är det enda som kanske kan rädda Saab entreprenörskap. Nya idéer – kanske rent av lite galenskap.

Enda vägen för Saab att överleva är förmodligen att ge upp konkurrensen med de stora volymmärkena och återigen bli en liten uppstickare som konkurrerar med egen design och egna lösningar. Lyckas Saab-Köningsegg ta sig in på marknaderna på den arabiska halvön och Ryssland, så räcker det kanske att sälja ett par tusen bilar – även om de bara kostar hälften av vad Königseggs nuvarande sportvagnar går för. Några tvåhundratusen sålda Saabar årligen kommer det nog aldrig att bli igen, det är och förblir en ouppnåelig dröm.

The Brand-Man skriver bra om Saab och Königsegg i sin blogg.

Pingat på Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,