”VÃ¥rt varumärke är sÃ¥ djupt draget i smutsen att det kommer att ta lÃ¥ng tid innan stora företag vill samarbeta med oss igen”, säger Eric De Groat, chef pÃ¥ Konstfacks enhet för forskningsadministration och externa relationer i en intervju med Svenska dagbladet idag.

Jag har svårt att tycka synd om honom och hans institution, lika lite som jag håller med skadeglada kommentarer som applåderar Konstfacks kris och tycker att sponsrande företag borde bojkottas.

Det sorgliga här är ju inte att Konstfacks sponsorer fÃ¥tt stora skälvan – utan att en konstskola över huvud taget ska tvingas ta hänsyn till vad näringslivet tycker. Hur fri kan egentligen konsten förhÃ¥lla sig om den är beroende av bidrag frÃ¥n Electrolux och NCC? Och när en konstskola börjar tala om sitt att försvara sitt ”varumärke” tycker i alla fall jag att kommersialiseringen har gÃ¥tt över styr. Det finns allt färre zoner i vÃ¥r tillvaro som är fria frÃ¥n kommersiell pÃ¥verkan – till och med public serviceinrättningar som Sveriges television styrs ju numera mer eller mindre av sponsorernas agenda.

Jag må vara liberal i själ och hjärta, men konsten måste få kunna sparka kapitalets röv i fred.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,