Ser på DN | SvD | Aftonbladet och [ infoga valfritt medium här ] att det kärvar i klimatförhandlingarna i New York. Fredrik Reinfeldt, som lovat heligt och dyrt att Jordens medeltemperatur inte ska få öka med mer än 2C, är besviken. USA och Barack Obama lovar för lite (eftersom hans inhemska förslag till utsläppshandel redan är stendött). Och Kina har ingen större lust att äventyra sin utveckling mot högre välstånd – ett välstånd som idag byggs med hjälp av kolkraft.

Egentligen spelar det nog mindre roll vad som sägs i New York idag eller i Köpenhamn senare i december – bandvagnen rullar vidare oavsett resultat. Den gamla hypotesen att just koldioxid ligger bakom uppvärmingen i atmosfären, har sedan slutet av 80-talet vuxit till en gigansk larmindustri, som idag omsätter biljoner dollar och involverar nära nog samtliga världsledare, höga beslutsfattare, ideella organisationer, miljörörelser, kommunpolitiker, företag, energibolag, medier… you name it. Klimatindustrins bästsäljare är larmrapporter om smältande isar, naturkatastrofer, döende isbjörnar och hotade öriken – plus ett par hundra andra effekter av ökad koldioxidhalt i atmosfären. En sådan vinstmaskin låter sig inte stoppas i första taget…

Frågan är dock om det någonsin går att få till ytterligare utsläppsbegränsningar à la Kyotoavtalet. Problemet idag är att både utvecklade och spirande industrinationer är så beroende av kol och olja för sin energiproduktion, att det vore likvärdigt med ekonomisk harakiri att gå med på så pass drastiska minskningar som FN önskar. På kort och medellång sikt finns det helt enkelt inga alternativ som kan ersätta fossilbränslena. Det vet USA, det vet Kina och Indien – och det vet Fredrik Reinfeldt.

Ändå envisas statsministern med att i intervju efter intervju upprepa vikten av ”långtgående åtaganden”; det viktiga blir vad man lovar, inte om det är genomförbart (tvågradersmålet är ett bra exempel på detta). Miljödebattören och professorn Roger A Pielke Jr kallar detta ”Magical solutions”, dvs man lovar mer än man vet att man kan hålla – och väntar på att mirakel ska ske längs vägen.

Samtidigt, i skuggan av det stora klimatmötet, nås vi av nyheten att  Älmhults kommun bestämt sig för att agera klimatsmart och spara pengar. Fritidsbarnen får klara sig utan importerad frukt, och får framöver nöja sig med gurka och blomkål.

Klimatsmart var ordet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , koldioxid

Intressant?