Farliga kurvor.

Farliga kurvor.

För bara några år sedan var communities bland det hetaste man kunde pyssla med. Oavsett om det gällde diskussionsgrupper eller kundklubbar, fanns det en slags magisk tro på nyttan i att äga en stor samling registrerade användare, eftersom medieföretag, e-handlare eller elbolag på detta sätt automatiskt skulle få lära sig mer om exakt vilka läsarna/kunderna var och kunna sälja dyrare annonser eller kränga personaliserade erbjudanden.

Besöksutveckling sedan 2007.

Lunarstorm - besöksutveckling sedan 2007.

Det har väl gått så där, för att uttrycka sig snällt. Fortfarande finns det få, om ens några, exempel på riktigt lukrativa nätgemenskaper (min försvenskning) och många av dem som spåddes en lysande framtid alldeles nyss är nu kallare än en Grönlandsnatt. Någon som minns 90-talets hajpade mötesplats DoBeDo längre? Skunkmedlemmar, räck upp en hand? Har vi nån från Lunarstorm – som lockade nära-miljonpublik så sent som 2007, men som sedan dess förlorat 90 procent av sina besökare?

Senast i raden av communitites på dekis är Playahead, som går kräftgång i KIA Index. Bara i år har PA tappat hälften av sina besökare och är nu nere på siffror runt drya 80.000 i veckan. På den besökarnivån blir det svårt för att inte säga omöjligt att tjäna pengar på sajten, oavsett hur många VIP-aboonemang de lyckas kränga på sina tonåringar. Man får förmoda att MTG kanske inte är helt nöjda med utvecklingen för den sajt som köptes för 102 miljoner för mindre än tre år sedan.

Jag har inte analyserat communitydöden i närmare detalj, men det ligger nära tillhands att skylla den på – Facebook. Eftersom båda Lunar och PA är (var?) communities för ungdomar, har jag förstås dålig koll själv på varför medlemmarna hoppar av. Men jag kan ju utgå från mina egna ungar, som bara så sent som förra julen tjatade varje vecka om att få köpa PA-vip på mobilen. Idag har de – och alla deras kompisar –  flyttat in på FB, där de har allt de behöver för att hålla kontakten med varandra – helt gratis. Som grädde på moset finns det dessutom massor av beroendeframkallande spel som säkerställer att de garanterat inte kommer att lyckas i skolarbetet.

Det som har inträffat är helt enkelt att alla de verktyg och tjänster som erbjöds av dessa communities, har blivit en del av Internets infrastruktur. Precis som Google idag är synonymt med sökmotor, har Facebook blivit synonymt med sociala medier. En verktygslåda med det mesta som behövs för att hålla kontakt med familj, kompisar och kolleger. En plattform för kommunikation, skvaller, kampanjer och struntprat. Och som utvecklas mer och mer till ett digitalt ID-kort som kan användas för att identifiera sig online på ett ständigt växande antal webbsajter och bloggar. (Visst, Facebook är inte ensamma om att erbjuda öppen autenticering, men i kraft av den stora massan användare blir de dominerande även här.)

Man kan ha många synpunkter på Facebooks dominerande ställning, men precis som med Google är den ett faktum som vi måste förhålla oss till. Så den enda möjliga framtiden för Playahead, Lunarstorm och andra nischade communities ligger antagligen att bli ännu mer nischade. (Och kanske förvandla sig till Facebook-appar.)

IMG_0238Men jag är också rädd att det inte bara är lokala svenska nätgemenskaper som hotas av den nya Facebook-infrastrukturen. Om jag hade suttit på adresstjänster som Eniro eller Hitta hade jag nog också svettats lite just nu och febrilt försökt att hitta smarta sätt att samexistera med FB. Vi är redan en hel del som synkar våra telefonlistor med vännernas Facebookprofiler via utmärkta iPhone-appen feX. Och det kommer säkert inte att dröja länge innan det blir viktigare att kunna bli hittad på FB än i telefonkatalogen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intressant?