Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: januari 2010 (sida 1 av 2)

Kraftfullt klimatbudskap från Tora Bora

En reklamkampanj från Världsnaturfonden, som stoppades i USA. Kan inte förstå varför...

Samtidigt som vi huttrar oss fram genom fimbulvintern, sitter terrorprofilen Osama Bin Laden i en grotta nånstans och funderar på att byta karriär. (Jag vet att han sannolikt inte befinner sig i Tora Bora längre, men det satt bra som rubrik…)

I en nysläppt video fokuserar Al Qaidaledaren hårt på farorna med klimatförändringarna, som givetvis orsakas av USA och västvärlden. Lösningen, enligt Bin Laden, är att bojkotta dollarn och amerikanska varor och på så sätt ödelägga USA-ekonomin. Se där ett kraftfullt buskap – precis ett sådant som EU-ledarna hoppades sända från klimatmötet i Köpenhamn (det där som hölls före istiden).

Bin Ladens nyväckta klimatintresse är synnerligen vältajmat – chefen för FN:s klimatpanel, R K Pachauri hänger ju löst efter upprepade avslöjanden om felaktigheter och rena påhitt i IPCC:s rapporter.

Och skulle han inte kvalificera sig för det jobbet, står andra dörrar öppna för Al Qaidachefen. Världsnaturfonden, som stod bakom reklamkampanjen på bilden ovan, med buskapet The Tsunami killed 100 times more people than 9/11, har säkert behov av människor som kan konsten att framföra kraftfulla budskap. Och klimatet kräver ju det, har vi fått veta.

Andra om , , , , ,

Intressant?

Dagens driva

Morgonens workoutpass – fem kubikmeter snö.

Började dagen med att konstatera att snön nu nått rekordnivåer hemma på Värmdö. Det är första gången under de drygt tio år vi bott här som det kommit snö i sådana mängder, och som dessutom legat kvar utan att smälta bort.

Dagens utgrävning startade c:a 06.00 och det tog dryga två timmar att ta sig igenom de meterhöga vallarna som snösvängen lämnat efter sig på uppfarten. Det största problemet med snöfall av den här dimensionen är ju inte bara att man blir trött, förbannad och genomsvett efter skottningspassen, utan att det inte längre finns nånstans att göra av all snö.

De senaste 15-20 åren har vi ju haft relativt milda vintrar, och dessutom har forskare, meteorologer och politiker fått oss att tro att en fullt normal vinter med minusgrader och snö är något som tillhör det förflutna. Möjligen är det detta vi ser i planeringen av vårt bostadsområde, där gatorna är smala, dikena minimala och avståndet till fastigheternas tomtgränser ligger bara nån meter in. Det finns helt enkelt inget utrymme kvar att lägga undan de tusentals kubikmeter snö som fallit sedan i december. Och de som anlagt häckar och rabatter (själv var jag förutseende nog att bygga staket) i tomtgränsen har ingen rolig vår att se fram emot. Om inte buskarna knäckts under tyngden av den upplogade snön, kommer vägsaltet att ta livet av dem när det börjar töa.

Ingen hade riktigt räknat med att det skulle bli vinter…

Själv har jag faktiskt inget emot snön som sådan, med pulka till dagis går det snabbare och lättare än nånsin att lämna på morgnarna. Bara man kunde slippa skotta.

Nästa år är det dags att byta bil. Det blir en SUV. Fyrhjulstdriven. Med dubbdäck. Och en bensindriven snöslunga. Allt för att hjälpa växthuseffekten på traven – och slippa fastna i en snödriva.

Mer om , , i SvD, DN och Aftonbladet.

Är vi redo för en dator utan tangentbord?

Ryktena har cirkulerat i månader om att Apple skulle släppa en slags läsplatta, och det var till och med väntat att den skulle få namnet iPad. Vad som däremot var oväntat – och framför allt glädjande – är att själva bokläsaren bara är en av många funktioner på iPad. Det är goda nyheter. Jag har konsekvent dissat satsningar som Amazon Kindle, en eboksläsare som bara är gjord för en enda sak – att läsa böcker eller papperstidningar i PDF-version. iPad har Stanza, eller nåt som är snarlikt, för att läsa böcker. En applikation av miljontals andra. Utmärkt!

Och om någon på allvar trodde att Apple skulle komma till undsättning för att rädda en döende tidningsbransch, så är det dags att tänka om. Apple har, precis som Anders Mildner skriver i SvD, aldrig varit intresserad av att hålla gamla affärer vid liv – tvärtom har Steve Jobs med stor framgång stått längst fram med släggan när det gällt att slå sönder gamla strukturer och affärsmodeller. Både iTunes och App Store är ju exempel på områden där Apple framgångsrikt gjort “applikatoner” av fysiska produkter som musik och mjukvara. I samband med iPad-lanseringen öppnas också en iBookStore, men det blir som sagt bara en i raden av tjänster som erbjuds.

Det  omvälvande med iPad är inte att man kan köpa och läsa böcker, surfa via 3G, att det går att se på film eller spela spel på den. Det riktigt revolutionerande är nog att det här är första gången sedan persondatorn uppfanns, som vi ser en fullfjädrad dator, med program som fungerar helt utan tangentbord och mus. Och vi vet redan hur man gör – eftersom vi vant oss vid iPhone. Alla iPhone-appar funkar – från Twitterklienter till Need For Speed. Om det sedan blir en framgång, eller om Apple är ute för tidigt denna gång, får framtiden utvisa.

Jag har nog bara en allvarlig invändning när det gäller iPaden – den verkar ganska klumpig att skriva på om man sitter ner. Man är i princip tvingad att hålla plattan med ena handen och skriva med den andra, ungefär som en gigantisk iPhone. Trots sin litenhet gör avsaknaden av stöd att den knappast blir särskilt praktiskt att sitta och blogga från i soffan eller på bussen.

Enligt Steve Jobs presentation kommer iPad dessutom att säljas helt utan några subventioner. Vilket innebär att man måste skaffa ett separat 3G-abonnemang för att kunna använda plattan på resande fot. Jag hoppas någon av operatörerna har vett nog att ta fram ett tvilling-3G-kort till sina iPhone-abonnemang. I så fall kan nog iPad bli ytterligare en framgångssaga för Apple. Instegsmodellen, med 16 GB och Wifi, tror jag dock är rätt ointressant för den svenska publiken.

Andra om , , , ,

Intressant?

Grattis Saab – men vad är planen?

Till att börja med får jag ta och stämma in i gratulationskören – ett stort grattis till alla Saab-anställda i Trollhättan. Efter att under ett drygt år ha kastats mellan hopp och förtvivlan, får alla som jobbar på bilfabriken samt underleverantörer till Saab åtminstone ett par månaders respit. Paul Ronge tycker de bör använda tiden till att söka nya jobb, vilket antagligen är en ganska bra idé.

För det som aldrig riktigt kommer fram i alla spaltmeter som skrivs, är det sorgliga faktum att trots att bolaget haft världens största (åtminstone fram till förra året) biltillverkare i ryggen, har Saab gått med miljardförluster i snart 20 år. Visst, det kan mycket väl vara GM:s fel – att de tvingat på Saab trista Opel-chassin, “sminkade grisar” med törstiga etanolmotorer, kanske inte precis ökat chanserna att konkurrera i “superbilssegmentet” där BMW, Mercedes och Audi härskar. Men det kommer Saab sannolikt aldrig att kunna göra ändå, speciellt inte med det smala och ganska omoderna modellprogram som Saab har i stallet idag. En stor, törstig etanolbil, en ansiktslyft 70-talare (Saab 9-3X) och en den snart tre år gamla SUV:en (9-4X) som togs fram för den amerikanska marknaden.

Även om Saab Spyker kan hålla sig flytande ett par månader med befintliga modeller toppat med lån från Europeiska investeringsbanken, så kommer det inte att räcka för att Saab ska kunna stå på egna ben. Och att ta fram en ny bilmodell idag är något som knappt de största biltillverkarna har råd med på egen hand. Fyra miljarder räcker inte långt.

Så visst kan man undra: vad är egentligen planen?

Till Spykers försvar kan man dock konstatera att de förmodligen klarar att driva en bilfabrik mer framgångsrikt än Lars Ohly, Peter Eriksson och Mona Sahlin. Och garanterat billigare för oss skattebetalare.

Men vem vet, de kanske får en ny chans redan i höst…

Andra om , , , ,

Intressant?

FN:s klimatchef – i energilobbyns tjänst

R K Pachauri, ordförande för IPCC:

Få har väl kunnat undgå att FN:s klimatpanel, IPCC, råkat i trubbel efter att det uppdagats att organisationen publicerat helgalna uppgifter om klimathotet – denna gång om glaciärerna i Himalaya – och tvingats till en förödmjukande ursäkt för sin slappa källkritik.

Däremot har det varit tyst i svenska medier (som vanligt, dristas man säga) om den orkan som blåst upp kring ordföranden för FN:s klimatpanel (IPCC), det organ vars rapporter ligger till grund till i princip samtliga klimatpolitiska beslut i västvärlden.

I december avslöjade bloggen EU Referendum att R K Pachauri förutom sitt jobb för IPCC sedan 80-talet har en hög position inom indiska energijätten TERI, vars systerbolag Tata Steel äger ett stålverk i England, Corus Redcar. Det läggs i år ner i samband med att produktionen flyttas till Indien. 17.000 i England förlorar  sina jobb, samtidigt som ägarna kan sälja stålverkets utsläppsrätter och göra en nätt vinst på runt två miljarder bara genom att flytta koldioxidutsläppen från Europa till Indien.

Men nu visar det sig att R K Pachauri dessutom är djupt involverad i både handeln med utsläppsrätter, så som rådgivare till Chicago Climate Exchange (grundad av en annan gammal IPCC-kändis, Maurice Strong), och som initiativtagare till en börs för utsläppshandel i Indien, ICX. Och som om klimatchefen inte hade tillräckligt många händer i syltburken redan, så avslöjar New Delhi-tidningen Mail Today att Pachauri även fungerar som rådgivare till Houstonbaserade oljebolaget GloriOil, som utvecklar metoder för effektivare utvinning av fossilbränslen (t ex från oljesand). Och så sitter han sedan 2001 i styrelsen för indiska Oil and Natural Gas Commission (ONGC).

Ändå är ovanstående exempel bara toppen av isberget. IPCC-ordföranden är så djupt insyltad i olika forskningsstiftelser, ideella organisationer, försäkringsbolag etc att det antagligen skulle ta åratal att reda ut exakt hur pengarna flödar i detta klimatindustriella komplex som Pachauri och hans kolleger kunnat bygga upp md FN:s goda minne.

Och den viktiga frågan, som fusket med glaciärerna aktualiserar, är om det över huvud taget går att lita på FN:s klimatpanel. Om ordföranden själv – eller de företag som han representerar – har ekonomisk vinning i den föreslagna klimatpolitiken, kan IPCC på fullt allvar räknas som objektivt? Och hur myket av forskningen går egentligen att lita på? Roger A Pielke Jr jämför IPCC-rapporterna med sandslott, med tanke på hur vetenskapliga fakta hanteras i dem. Han talar av egen erfarenhet, eftersom mycket av hans forskning använts – i förvanskat skick – i klimatpanelens rapporter.

Den globala handeln med utsläppsrätter beräknas vara värd 900 miljarder kr, en nätt liten summa som lockar många att följa lukten av pengar. Som tur är finns bloggare som Richard North, som skoningslöst följer “the money trail”. Som förvånansvärt ofta råkar ta vägen förbi just Pachauri…

Vad som behövs nu är inga kraftfulla klimatavtal, däremot en grundlig genomlysning av ytterligare ett misslyckat och korrumperat FN-organ.

Andra om , , ,

Intressant?

Var e vargen?

Sverige – sist i vargligan.

Tittade på smått bisarr vargdebatt i Kvällsöppet på TV4 härom dagen. Som vanligt när rovdjurs existensberättigande diskuteras verkar alla sinne för proportioner kastas överbord. Men även om det hörs extrema åsikter (vissa propagerar fortfarande, år 2010, för att utrota vargen helt) så verkar det ha uppstått ett slags naturvårds-politiskt konsensus just kring siffran 210. Det är antalet vargar som vi ska ha i det här landet, varken fler eller färre. Punkt.

Och det är bara genom att döda vargarna som vi kan rädda dem, får vi veta. Eftersom de stackars djuren är så svårt inavlade att de föds med fem ben och missbildad svans (eller hur nu en inavlad varg känns igen), måste vi skjuta dem. Först när vi tagit död på vargarna, kan vi hjälpa dem att bli starkare och friskare med hjälp av invandring av renrasiga exemplar från Ryssland, där det finns gott om varg (alternativt begränsat med jägare och renskötare).

Men oavsett hur friska de sedan blir, så är det familjeplanering som gäller även framåt. Förökar de sig för snabbt så släpps jägarna ut nästa år igen. Minns antalet. 210. Fler än så är ett hot mot såväl varg- som folkhälsa.

Exakt var denna siffra har uppstått har jag faktiskt ingen aning om, men om man ser sig om i Europa så ser man ganska snabbt att det inte precis vimlar av vargar i Sverige. Varken i absoluta tal eller i “befolkningstäthet” imponerar den svenska vargstammen. Via Fredman på Kvarnberget hittar jag intressant statistik för vargpopulationen i ett antal europeiska länder, och – som så ofta  – är Sverige sämst i klassen.

Räknat i absoluta tal är Ryssland bäst att bo i om man är varg. Här finns det mellan 50.000 och 60.000 kompisar att yla ikapp med. Men även små länder som Albanien, Estland, Lettland och Litauen har mångdubbelt fler vargar än Sverige, och detta på bråkdelen av vår yta. Vargtätheten i flera av dessa länder är 10-15 vargar per 1000 km2, medan Sverige har ynka 0,5 vargar på motsvarande yta. “Värst” i Europa är Makedonien, med 40 vargar per 1000 km2.

Om vi leker med tanken att EU-anpassa även vår vargstam, skulle vi alltså ha 4000-6000 vargar i Sverige istället för 210.

Det det lär ju aldrig hända. Men man frågar sig lite stillsamt hur de 2,2 miljoner invånarna i lilla Lettland klarar att tränga hop sig med 750 vargar utan att drabbas av fullständig panik?

Europeiska vargtoppen:

  • Ryssland: 50.000-60.000 vargar
  • Turkiet: 10.000 vargar
  • Spanien: 2.500 vargar
  • Ukraina: 2.000 vargar
  • Bulgarien: 1.000 vargar
  • Lettland: 750 vargar
  • Polen: 700 vargar
  • Litauen: 600 vargar
  • Estland: 500 vargar
  • Serbien: 500 vargar
  • Italien: 500 vargar
  • Slovakien: 400 vargar
  • Sverige: 210 vargar

Soundtrack: Imperiet – var e vargen?

Aftonbladet | Aftonbladet | SvD | DN

Andra om , , ,

Intressant?

Klarspråk om etanolbluffen

Sören Wibe, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå, skriver i Svenska Dagbladet idag om den helgalna svenska satsningen på etanol som bränsle. En satsning som kommer att bli ihågkommen som ytterligare ett exempel där okunninga, lättlurade och ryggradslösa politiker – läs gärna Maud Olofsson och Andreas Carlgren – låtit sig duperas av en högljudd miljölobby bestående av lurendrejare och lycksökare (vissa till och med anställda som “sakkunniga”).

Den närmast religiösa fixeringen på ett ofarligt ämne i atmosfären (koldioxid) har fått konsekvenser som att vår bilindustri går under – efter påtvingade satsningar på törstiga etanolbilar i stället för snåla dieslar; att bensinmackar i glesbygden försvinner och bilisterna får köra tio mil extra för att tanka –  och att spannmålspriserna rusar i höjden och leder till hungerkravaller. Allt med benägen hjälp från våra svenska etanolföretag, som till och med försökt få afrikanska bönder att satsa på energigrödor istället för att odla spannmål.

Och det ironiska i hela denna sorgliga affär är att det i slutändan leder till högre koldioxidutsläpp än om vi fortsatt köra våra gamla bensinbilar. Ridå.

Tyvärr är etanolbluffen bara toppen av isberget i det sönderkorrumperade klimatindustriella komplexet.

Andra om , , , ,

Intressant?

Haiti: USA agerar, EU-byråkraterna sover vidare

Det är precis som vanligt. Medan EU (och FN också för den delen) snart en vecka efter jordbävningskatastrofen fortfarande sitter i möten för att bestämma hur mycket pengar som organisationerna ska satsa på att hjälpa katastrofdrabbade Haiti, ligger människor och dör under rasmassor, är svårt skadade, lider desperat brist på mat och rent vatten och saknar tak över huvudet. Folk gräver till och med upp gravar i jakt på kistor att begrava de tusentals kroppar i som fortfarande ligger kvar på gatorna efter skalvet.

I sådana lägen ska världen vara tacksam för att USA finns. I Christopher Bookers blogg läser jag att redan inom ett par timmar efter att Port-au-Prince förvandlades till ruiner, hade USA:s försvarsmakt sänt iväg ett hangarfartyg med 19 helikoptrar, fältsjukhus och attackfartyg, tillsammans med 3,500 soldater från 82:a luftburna divisionen och hundratals sjukvårdare, kirurger och läkare. Styrkan öppnade snabbt landets lilla flygplats, livsviktig att ha kontroll över för att kunna flyga in förnödenheter och hjälppersonal – och soldaterna behövs givetvis för att försvara civilbefolkningen mot plundring och anarki. Och president Obama utlovade omgående 100 miljoner USD i katastrofhjälp.

Samtidigt, i Bryssel, händer det minsann också saker.  EU:s nya “utrikesminister”, baronessan Catherine Ashton, kallar till presskonferens för att framföra “sina kondoleanser” till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Därefter avslöjar hon att EU lyckats skrapa ihop 3 miljoner Euro för att hjälpa offren, och att en kommissionär ska försöka ta sig till Haiti via Dominikanska republiken för att rapportera vad som egentligen händer. Och för att verkligen understryka allvaret kommer Ashton att kalla till en internationell konferens. Allt medan de döda kropparna ligger och ruttnar på Haitis gator.

Vi bör dagar som denna känna djup tacksamhet för att det finns ett land i världen som frivilligt tar sig an svåra humanitära uppdrag. USA ställde upp i Bosnien och stoppade folkmord – medan EU-byråkraterna satt i konferenser. USA förhindrade ett blodbad i Kosovo – medan ett splittrat Europa diskuterade vem som skulle göra vad, om något alls. Och efter tsunamin julen 2004, vem skickade sina hangarfartyg till undsättning – medan EU-byråkraterna som vanligt var upptagna med konferenser och yrade om samordning (och Sverige tvingade strandsatta sönderslagna familjer i sorg att betala för sin egen hemresa)?

You bet. USA den gången också.

Europas politiska dvärgar kan lugnt sova vidare, tillsammans med FN. Världens enda supermakt räddar dem ännu en gång.

Andra om , , , ,

Intressant?

Med fans som de här – hur kan Saab misslyckas?

Ryska Saab-entusiaster demonstrerar i Moskva.

Den utdragna nedläggningen av Saab, har fått världens alla fans av det svenska bilmärket att organisera protestaktioner – som vuxit i styrka under de senaste veckorna. Den sammanhållande sidan för Saab-entusiasterna, Saabs United, har sedan starten i för ett år sedan organiserat demonstrationer i Detroit utanför GM:s huvudkontor och startat igång upprop för den lilla biltillverkarens fortsatta existens. Och idag kulminerade räddningsaktionen – med Saab-karavaner i fem världsdelar.

Och det är inga små samlingar heller – i Trollhättan samlades Saab:ar i tusental i en kilometerlång karavan i Trollhättan. Och i Tjeckien, Holland, Ryssland, USA, Australien – och Taiwan – var uppslutningen över förväntan.

Vad säger det här då om Saab? Jo – att det är ett bilmärke som trots sin litenhet har hundratusentals trogna fans runt om i världen. En skara entusiaster som må vara alldeles för få för att de ska synas på radarn hos ett megaföretag som General Motors, men tillräckligt många för ett litet nischföretag att bygga vidare på. Med ny ledning och nya idéer om modellprogram, komponenter, försäljning och service, så är det inte alls en omöjlighet att Saab skulle kunna lyckas. Det kommer aldrig att bli ett stort bilmärke – men det kan kanske bli ett lönsamt mindre. Kanske skulle Spyker kunna lyckas med en sådan vändning. (Och svenska staten skulle garanterat misslyckas.)

Jag vet att jag hela tiden återkommer till Steve Jobs och Apple i mina funderingar kring bilindustrin, men Saab befinner sig i ett ett liknande läge som Apple var i mot slutet av 90-talet. Då, efter många års vanskötsel av varumärket Macintosh, och datorer lika grå som vd:n Gil Amelio, var bolaget seriöst på fallrepet. Då kom Jobs kom tillbaka och lyckades återuppfinna Apple igen. Med iMac, iPod, iPhone och iTunes Store har Apple etablerat sig som ett av världens mest lönsamma företag i sin nisch. Långt ifrån det största, men med en kärna av trogna fans (som jag) som är en garant för framtida produktlanseringar.

Det kanske är dags för en iSaab?

(Bilderna kommer från Flickr-gruppen Saab Support Convoys.)

Andra om , , , ,

Intressant?

Den som gräver en grop åt andra…

…kan hyra ut den på Blocket för 500 spänn natten. Och tydligen finns det gott om gäster som redan nappat på erbjudandet, enligt gårdagens Metro – fast i priset ingår förstås en 120 cm bred säng och hjälp att stänga grottan inför natten.  Samt frystorkad frukost morgonen efter. Det handlar alltså om ett par i Nacka Strand, som grävt ut en snöhydda och lyckats så bra med utgrävningen att de öppnat vandrarhem i sin lilla igloo.

Vilket lysande exempel på entreprenörskap, kan man tycka. Gräv där du står typ. Också SvD uppmärksammar det kreativa paret, som bor i en lägenhet bredvid snöhögen i fråga. Men inte heller Svenskan svarar på frågorna som jag egentligen är mest nyfiken på. Till exempel den om man som privatperson verkligen får driva ett vandrarhem i ett hål i marken utanför sin lägenhet? Eller om det inte är i dyraste laget? (Det går ju faktiskt att hyra motellrum för under femhundringen – och då ingår både dusch och toa.)

Hur som helst kan vi väl i alla fall vara överens om att lågkonjunkturen är slut nu?

Intressant?

Äldre inlägg

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: