Vindkraftsproduktionen just nu: en halv procent av energibehovet.

Fimbulvintern håller på att ta knäcken på elnätet, och branschen varnar för energibrist i kylans spår. Samtidigt rusar elpriset vidare mot ständigt nya höjder, vilket är alldeles normalt eftersom vi i god demokratisk anda via våra riksdagspartier röstat för att göra elkonsumtionen till en klassfråga. När jag växte upp för snart ett halvt århundrade sedan var det aldrig under 20 grader hemma i lägenheten. El fanns i överskott, och ingen hade ännu uppfunnit ”klimatskatter”, ett slags statsfinansiellt ymnighetshorn varigenom staten tjänar mer pengar ju mer vi fryser och ju högre priset blir. Och ingen hade kommit på den lysande idén att låta elleverantörer och distributörer sätta elpriset på egen hand, på en ”fri” och ”avreglerad” elbörs där producenterna kommer undan med att hålla en stor del av produktionen stängd, och sannolikt tjänar pengar på det till råga på allt. Enron körde det där energibristtricket i Kalifornien för 10 år sen men cheferna fick betala dyrt för fusket. Här i Sverige får Vattenfalls vd istället miljoner i lön och bonus.

Idag får man vara glad om man kan piska upp temperaturen över 17 grader i huset, och då är det ändå nybyggt, med vattenburen golvvärme, strömsnål värmeväxlare och treglasfönster. Men vad hjälper det? När det är 10-15 grader kallt finns det ingen värme att utvinna längre ur utomhusluften, och hela värmenotan går via elräkningen. Därför huttrar vi i långkalsoner och under lager med filtar, för att slippa nästa chock när elräkningen dimper ner. De närmsta månadernas överlevnad – för på våra breddgrader handlar det ju faktiskt om det – kommer att kosta minst 10.000, mer än vad lån och andra boendekostnader går loss på tillsammans.

Hur kunde det bli så här? Jag har för mig att det började redan nån gång på 90-talet, då Göran Persson förklarade i en intervju att el minsann var en lyx, och därför skulle vara dyrt. Det var efter avregleringen av marknaden, och priserna sköt i höjden  – tvärtemot vad som utlovats i denna revolution för valfriheten. I samma veva höjdes energiskatterna dramatiskt, och därefter momsbelades alltihop – inklusive skatten. Det var det enda sättet att minska vår förödande höga elkonsumtion, enligt Persson. Egentligen handlade det ju då som nu om hitta nya skatteintäkter, för i Sverige som till nästan 100 procent försörjdes med ren energi från vatten- och kärnkraft, fanns och finns det ju knappast några miljömässiga orsaker att beskatta svensk tillverkningsindustri långt bort till Kina, och medborgarna till fattigdom.

Och det kommer att bli ännu värre, tro inget annat. Samtidigt som vi huttrar hemma i våra utfrusna hus, ska vi vara medvetna om att det är energipriser på den här nivån – ett par kronor per kilowattimme – som kommer att behövas för att finansiera en storskalig satsning på så kallat förnyelsebar energi (i de flesta fall vindkraft).

Vad vi också ska vara medvetna om att det parti som alltfler hyllar som Sveriges framtid – miljöpartiet – helt vill gå över till förnybar energi. Kärnkraften ska avvecklas, vattenkraften får inte byggas ut, och olje- och kolkraftverken ska stängas. Just nu, under den värsta köldperioden, kan man ta en titt på Vindstat för att se hur mycket vindkraften bidrar med. 138 MW levereras i skrivande stund, vilket är ungefär 0,5 procent av det uppskattade energiehovet på 26 500 MWh. Och även om vi skulle bygga ut vindkraftparkerna med ett par tusen nya snurror per år, så kommer de ändå inte att leverera något när det inte blåser. Som nu, när det är vindstilla och 15 grader kallt.

Det mest positiva med den arktiska kylan som breder ut sig över hela norra halvklotet är nog att den tvingar fram en tillnyktring i energidebatten. Det börjar som tur är höras fler och fler sansade röster i energidebatten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intressant?