Dresden Altstadt under återuppbyggnad.

I morgon bär det av till Tyskland och Dresden, för att se industrirockarna Rammstein live. Det blir säkert en upplevelse utöver det vanliga. Men lika spännande är resmålet i sig, och jag erkänner att min mångåriga nyfikenhet för Dresden nog spelade en viss roll när jag bokade biljetterna.

Den gamla barockstaden, som en gång kallades för Elbflorens på grund av dess skönhet kunde mäta sig med det italienska originalet, var en gång huvudstad i det tysk-romerska riket, och ända fram till slutet av 1800-talet härskade kurfurstarna i kungariket Sachsen. Sen kom Bismarck och alla som pratade tyska blev plötsligt preussare – med eller mot sin vilja.

Jag var faktiskt bara några år gammal, när jag stiftade bekantskap med Dresden för första gången nån gång på 60-talet. Det var min morfar som köpt, eller fått, en samling ölunderlägg med motiv från staden, under en av sina många resor som cykelmekaniker för CK Wano. Han arbetade till vardags på Monark i Varberg, men passade på att åka med när det var tävlingar utomlands, ett praktiskt och billigt sätt att få resa i världen på den tiden (och samtidigt ägna sig åt ett av favoritintressena – att dricka öl).

Ölunderläggen avbildade nästan uteslutande barockpalatset Zwinger ur olika vinklar. Vilket hade en naturlig förklaring – det var i princip den enda byggnad som inte låg i ruiner på 60-talet.

Arthur Harris, massmördare.

Arthur Harris, massmördare.

Dresdens historia tog slut natten till den 14 februari 1945. Kriget gick mot sitt slut och Nazitysklands stridskrafter befann sig på reträtt från samtliga fronter – tillsammans med miljoner civila tyskar på flykt från den framryckande ryska armén, civila krigsflykingar som inkvarterades i Dresden. Denna natt bestämde de allierade, under ledning av RAF-befälhavaren Arthur Bomber Harris sig för att jämna staden med marken.Till sin hjälp hade han 796 brittiska och 311 amerikanska bombplan lastade med 4500 ton bomber. Och det var inte vilka pjäser som helst, utan en helt ny typ av brandbomber fyllda med petroleum och magnesium – en tidig föregångare till napalm, fast med mer sprängkraft. Effekten blev fruktansvärd. Från Wikipedia:

Bränderna var så intensiva att personer och fordon stående ute på gatan sögs in i brinnande huskroppar. Utomhustemperaturen i de svårast drabbade delarna steg till 500 grader celsius och bombplansbesättningarna på 4 000 meters höjd kände av värmen i flygplanen. Folk som tog skydd i fontäner och dammar i stadsdelen Altmarkt blev bokstavligt talat kokade levande. Det beräknas att 25 000 människor omkom under bombanfallet. 6 865 kroppar kremerades på Altmarkt den 25 februari. SS-personal från koncentrationslägret Treblinka kallades till Dresden för att ge experthjälp i kremering. Uppskattningarna om antal dödsoffer är vida spridda: allt ifrån 25 000 människor till som allra mest 253 000 (Eberhard Matthes).

En yta av 15 kvadratkilometer i staden förstördes helt, däribland: 14 000 hem, 72 skolor, 22 sjukhus, 19 kyrkor, 5 teatrar, 50 bank-, och försäkringsbyggnader, 31 affärer, 31 storhotell, och 62 administrationsbyggnader.Totalt var 36 kvadratkilometer av staden helt eller svårt sönderbombat.

Osäkerheten om antalet döda berodde just på att staden var ett enda stort flyktingläger vintern 1945.  Men det är finns de som tror att fler dog i detta armageddon än i Hiroshima och Nagasaki tillsammans.

Efter den tyska återföreningen 1990 började det historiska Dresden att byggas upp igen, och idag är staden åter på väg att bli ett av Tysklands populäraste turistmål, där flera av de historiska byggnaderna återställts i ursprungligt skick.

Slaktaren Harris slapp, som alla krigsförbrytare på den vinnande sidan, att ställas inför rätta för sina brott mot mänskligheten. Istället adlades han 1953 för sina insatser i kriget.

Om det finns någon rättvisa, bör det vara minst 500 grader celcius  där han befinner sig just nu.

Andra om , , , ,

Intressant?