Ledande socialdemokrater borde rodna av skam över partikollegan och kommunalrådet Ilmar Reepalus uppenbara ointresse inför förföljelsen av judar i Malmö. Trakasserier och hot som blivit så omfattande att många av dem flyttar från staden av oro för sina familjers säkerhet. Judiska affärsinnehavare har misshandlats svårt, synagogan har satts i brand, skolbarn hotas med ”halalslakt” och stadens judiska förskola – som bevakas av vaktbolag – vågar inte ens låta barnen ha reflexvästar med dagisets namn på, av rädsla för attentat. Och hotet kommer inte längre från nynazister – utan från Malmös allt större grupp av muslimer. Många av dessa ironiskt nog själva flyktingar från krig och förtryck, men med ett närmast institutionaliserat judehat i sina hemländer som de tyvärr tar med sig till Sverige. Och som uppenbarligen accepteras av politiker som Ilmar Reepalu.

S-kommunalrådet tycker till och med att det är judarnas eget fel att de attackeras – eftersom de inte tillräckligt tydligt tar avstånd från Israels agerande på Gazaremsan. Så här sa han i en intervju med Skånska Dagbladet:

”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.”

Ilmar Reepalu är född i Nõva, Estland och kom som flykting i båt över Östersjön i augusti 1944 tillsammans med sina föräldrar och sin ett år äldre syster. Jag kan dock aldrig påminna mig om att han tagit officellt avstånd från alla de landsmän som var inblandade i judeutrotningarna i Baltikum under den tyska ockupationen. Så med Reepalus eget sätt att se på saken, borde han naturligtvis vara medskydlig till dessa brott mot mänskligheten, likväl som ett fåtal invånare i Malmö som råkar bekänna sig till judendomen har ett kollektivt ansvar för vad den israeliska armén ägnar sig åt i Gaza.

Kommunalrådet lyckas också med konststycket att jämställa sionismen, alltså den politiska idén om en stat för det judiska folket, med antisemitism:

”Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda.”

Vilket ju i måste innebära att Ilmar Reepalu vill att staten Israel ska försvinna – i gott sällskap av extremister som Muhammed Omar och Irans ”antisionistiske” president Mahmoud Ahmadinejad. Det är säkert högt i tak i Socialdemokratiska Aarbetarepartiet, men är verkligen uppfattningar som denna välkomna där? Mona?

Judarnas situation i Malmö börjar nu uppmärksammas även av internationella medier som Daily Telegraph. Där berättar Judith Popinski, överlevare från koncentrationslägret Ravensbrück, om hur situationen blivit allt värre i staden på senare år. Hon brukade tidigare föreläsa om förintelsen för ungdomar, men många skolor i områden med muslimsk befolkning har slutat bjuda in henne. Judehatet sitter för djupt.

Ilmar Reepalu får även möjlighet att uttala sig i Sunday Times-artikeln:

”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.”

Fredrick Federley tycker att Ilmar Reepalu borde avgå. Det vore en bra början, om än långt ifrån tillräcklig. Socialdemokraterna – och alla andra partier – måste praktisera nolltolerans mot alla typer av antisemitism. Oavsett vem som står bakom den.

Andra om , , , ,

Uppdatering: Jackie Jackubowski skriver en mycket tänkvärd artikel idag på Aftonbladet Debatt. Läs den.

Intressant?