Håller Sjöfartsverket på att skaffa sig ett eget Odengate?

Man kan ju fråga sig, efter att Tomas Årnell, rederichef på Sjöfartsverket, på fullt allvar står i Rapport och påstår att det är en bättre affär för Sjöfartsverket att hyra ut Sveriges största och kraftigaste isbrytare till ett forskningsuppdrag på andra sidan Jorden, än att låta den stanna hemma och bryta is i Östersjön.

Då kan man ju fråga sig – eftersom inte Rapports reporter har vett att göra det: är Sjöfartsverkets uppdrag att generera vinst? Är det därför vi har pumpat in ett antal miljarder skattekronor i fem stora isbrytare: att de ska hyras ut till klimat(hots)forskning i Antarktis? Jag trodde i min enfald att vi hade dem för att säkerställa att en viktig del av Sveriges infrastruktur – sjöfarten – fungerar även om det blir kallt och is. Jag funderar på vad reaktionen blivit om Vägverket hade skickat iväg ett par hundra väghyvlar till Kanada mitt i vintern?

Förutom att rederichefen knappast räknar med de samhällsekonomiska kostnaderna av att dussintals fartyg ligger fastfrusna, drabbar bristen på isbrytare industrin hårt. Massafabriker i Sundsvall står stilla när fraktfartygen inte kan leverera råvaror, och långtradare blir stående i dagar utan att kunna nå sin destination. Och då står alltså Årnell och påstår att Sjöfartsverket gör en bättre affär på att ha Sveriges största isbrytare uthyrd. Något som de gjort de senaste vintrarna, eftersom de varit så pass milda.

Men Sjöfartsverket har väl, precis som alltför många i etablissemanget, lyssnat på Pär Holmgren, och gått på dravlet om att vi när som helst får Medelhavsklimat i Sverige.

Ett episkt fail, som det kallas.

Andra om , , ,

Intressant?