Splicer – hög på Adam, på jakt efter mer.

Det händer inte så där jätteofta att jag köper TV-spel numera, och ännu ovanligare är det att jag faktiskt tar mig tid att spela dem. Undantaget som bekräfar regeln heter Bioshock, Take 2:s mästerliga apokalyps-shooter, castad i en stad i ruiner långt under havets yta i ett alternativt 50-tal. Undervattensstaden Rapture, skapad av miljardären Andrew Ryan (inspirerad av filosofen Ayn Rand och objektivismen) var ett socialt experiment där den rationella egoismen skulle skapa välstånd åt alla. Men så gick det som det brukar med utopier – käpprätt åt helvete.

10 år senare, när vi åter stiger ner i Rapture i rollen som ”Big Daddy”, råder fortfarande ett slags lågnivåkrig. ”Splicers”, människor som förstört sina kroppar och sinnen med alltför flitig DNA-modifiering (möjliggjord av den åtråvärda råvara som kallas Adam) drar fram genom ruinerna på jakt efter sin drog. Denna kan dock endast utvinnas av Little sisters ur de döda kroppar som ligger spridda överallt, vilket gör att de små flickorna är hett byte för alla nere i Rapture. Därför har varje lillasyster en Storpappa som försvarar henne med liv och lem – och en överdimensionerad bergsborr…

I Bioshock 2 är Andrew Ryan sedan länge död, men i det vacuum som uppstått har en despot av diametralt motsatt slag tagit kontroll över staden – doktor Sophia Lamb, vars dröm är att skapa ett socialistiskt drömsamhälle ur ruinerna av Rapture.

Förutom att vara ett suveränt actionspel, har Bioshock alltså en intellektuell botten som får till och med kulturskribenter på DN att göra tummen upp. Kampen djupt under havet är ju också en mellan de stora 1900-talsideologierna; socialism mot kapitalism. Kollektivets bästa mot den oinskränkta personliga friheten. Bägge projekten misslyckas kapitalt och degenererar ofelbart till diktaturer, där människor utnyttjas hänsynslöst i kampen för att uppnå ett högre mål.

Men om man ser förbi de uppenbara ideologiska referenserna till Marx, Lenin och Ayn Rand, skulle jag vilja påstå att det existerar ett helt annat, djupare budskap i Bioshock-koden – nämligen hur ett samhälle påverkas när tillgången på energi tar slut. Alltså det som brukar kallas Peak Oil. Flera bedömare, som svenske Kjell Aleklett, menar att vi redan sett oljetoppen (som inträffade 2008) och att även om oljan inte tar slut inom överskådlig tid kommer de närmsta decennierna att präglas av en allt hårdare kamp om de kvarvarande reserverna – och givetvis ett dramatiskt högre pris.

I Rapture är det Adam som varit grunden för utveckling och välstånd. I verkligheten har överflödet av fossila bränslen varit det som tagit mänskligheten från jordbrukssamhället ut i rymden. I den verkliga världen har hela vårt moderna industrisamhälle byggt på tillgång på billig olja. Det är den som har drivit utvecklingen, och fortsätter att göra det, oavsett hur mycket okunniga politiker och miljöaktivister svamlar om grön energi och ett fossilfritt samhälle.  Vi har formligen badat i näst intill  gratis energi – olja – under hela 1900-talet, och ur detta ymnighetshorn har ideologier byggts – drömmar om socialistiska utopier i öst, eller marknadsekonomier med evig tillväxt i väst. Ymnighetshornet med billig olja har skapat bilindustrier, asfalterade motorvägar, isbrytare, datorer och iPhones. För att inte tala om det mesta vi har på oss.  Utan tillgång till billig energi upphör civilisationen förmodligen i den form vi känner den, och resultatet kan mycket väl bli något som liknar Rapture, där alla slåss mot alla om de kvarvarande dropparna.

Det är i ljuset av den vetskapen det känns ganska läskigt att spela Bioshock emellanåt. Och i USA, som spelet kommer ifrån, måste en framtid utan bensin ses som ett öde värre än döden.

Även om man går klädd i tungdykardräkt och har en maffig borr att försvara sig med.

Mer om , , , ,

Intressant?