Elanvändning i Nordkorea vs Sydkorea.

Världens mest välmående miljölobby, Världsnaturfonden, bränner miljoner av sina insamlade medel just ju – för att få oss att hänga med på den stora manifestation för klimatet som kallas Earth Hour. Enligt WWF är det att visa solidaritet med de fattigaste i världen att leva en timme i mörker – och kanske laga en klimatsmart festmåltid – eftersom det sänder en signal om att vi tar klimatförändringarna på allvar. Och klimatförändringar är, som alla vet, det största hotet mot folk i den outvecklade världen. Inte svält, HIV/Aids, översvämingar, brist på rent dricksvatten eller malaria – utan klimatförändringar.

Själv fyller jag år den 27 mars, och kommer garanterat inte att släcka något ljus. Tvärtom, jag kommer att tända så mycket jag förmår och istället ägna mig åt en stunds ljusterapi – som en hyllning till alla de framstående innovatörer – män som kvinnor – vilka vi har att tacka för vårt välstånd idag. De som lyfte Sverige från ett fattigt underutvecklat land där människor svalt eller frös ihjäl under kalla vintrar (ungefär som den vi ännu inte helt lämnat bakom oss) till en framstående industrination, byggd på våra rika naturtillgångar och ett överflöd på billig, ren energi.

Precis som denna utmärkta debattartikel i Sydsvenskan sätter fingret på, är det verkliga problemet att miljarder människor i världen saknar tillgång till el över huvud taget, och att avsaknaden av elektricitet är en viktig orsak till att över en miljon människor årligen dör av luftföroreningar inomhus vid matlagning. Johan Norberg i Metro är en annan som vågar kalla jippot för vad det är – en fullständigt idiotisk symbolhandling.

Samtidigt verkar frågan vara så till den grad politiskt laddad, att miljöminister Andreas Carlgren anser sig behöva gå i officiell replik mot denna debattartikel (liksom WWF:s Lasse Gustavsson) – som vore Earth Hour en viktig regeringsfråga.

Och man kan ju någonstans undra hur det står till med oberoendet hos våra politiker, när landets miljöminister instruerar myndigheter att delta i en manifestation arrangerad av en av världens mäktigaste lobbygrupper, med årliga inkomster på fyra miljarder. Hade samma sak varit möjlig om det varit t ex rättighetslobbyn som arrangerat en manifestation för upphovrätten?

Precis som Miljöpartiet slipper all form av ifrågasättande, kommer WWF också undan den granskning som alla andra organisationer av dess storlek får finna sig i. De som följt lukten av pengar – som journalisterna Richard North och Christopher Booker gjort – har funnit att det under den gröna ytan göms ett multinationellt företag som kan se fram emot att tjäna hundratals miljarder på handeln med utsläppsrätter – om bara politikerna kan fås att fatta rätt beslut.

Bilden ovan visar förresten Nordkorea om natten. Det är ett land där invånarna firar Earth Hour varje timme, året om. Kim Chang-ryong, som landets miljöminister heter, kan glädja sig åt att landet klarar även de tuffaste utsläppsmålen med råge. Obefintlig privatbilism, inga charterresor och minimal elanvändning. Och ingen besvärande demokrati som kan sätta käppar i hjulet för kampen mot klimathotet!

Andra om , , , ,

Intressant?