Europas luftrum är åter öppet, efter en veckas kaos i spåren på Eyjafjallajökull-utbrottet. Men redan i går kväll tvingades den brittiska luftfarsmyndigheten att öppna storflygplatsen London Heathrow efter en allt mer högljudd ilska mot stoppet – bland annat från IATA. flygbranschens internationella samarbetsorgan. Kritiken baserades på att det veckolånga flygstoppet som kostat mångmiljardbelopp för en redan hårt utsatt bransch, helt och hållet baserats på datorsimulatoner från Met Offices Vulcanic Ash Analysis Center (VAAC). Simulatoner som dessutom visat sig vara modellerade efter ett betydligt större utbrott från den isländska vulkanen Katla, och alltså högst sannolikt har överdrivit både askutbredning och -koncentration kraftigt.

Nu får flygbolagen själva avgöra om det är säkert att flyga eller inte, vilket innebär att trafiken i princip är igång som vanligt. (I Sverige, ett modelltroende land, gäller dock fortfarande nolltolerans.  Så länge det finns aska i luften ställs flygplanen på marken – även om det börjar märkas en viss kritik även här.)

Detta ”uppror” från flygbolagens sida har i sin tur skapat en ny debatt. Går det verkligen att lägga ansvaret för flygsäkerheten i händerna på ”Big Air”? Har flygbolagen kuppat igenom beslutet att öppna Europa för flygtransporter, utan att vara säkra på att det är ofarligt? Sätter desperata vd:ar med konkurshot hängande över sig och spelar rysk roulette med sina passagerares liv? Konspiratonsteorierna börjar ta form och vi bara väntar på att de första 737:orna ska börja trilla från skyn. Och var det egentligen inte ganska skönt när det var alldeles tyst i Bromma?

Som jag redan varit inne på, känns vulkankaoset som ett dèja vu av ett annat aktuellt hot mot mänskligheten – klimatet. Även här finns det hårda fakta i botten: halten av koldioxid i atmosfären har stigit, vi vet att våra mänskliga utsläpp är gigantiska och har ökat kraftigt de senaste 100 åren. Och vi vet att högre halter av koldioxid gör Jorden varmare. Frågan är bara hur mycket – 0,3 C, 1 C eller 6 C? Blir det lite blötare somrar, öken eller total doom?

Eftersom vi inte vet eller kan se in i framtiden, är vi helt i händerna på datormodeller, och framför allt de worst case-scenarion som alltid är de som vi får läsa om. Ungefär som med vulkanaskan alltså.

Skillnaden är att det fortfarande verkar vara fullt tillåtet att vara askskeptiker, utan att riskera att fällas för brott mot naturen. Eller till och med vulkanförnekare.

Vi får väl se hur länge.

Andra om , , ,

Intressant?