Dio, mannen vars namn betydde Gud. Och som skapade den universella hårdrockshälsningen.

Fick ett SMS av en kompis natten mot söndag med meddelandet att Ronnie James Dio gått ur tiden. Uppgiften kom via Blabbermouth som i sin tur snappat upp en tweet av Rage Against The Machines gitarrist Tom Morello. Ryktet visade sig dock vara fel – Ronnies fru och manager, Wendy Dio, dementerade, men skrev samtidigt att han inte mådde bra.

Så jag var beredd på det värsta, när dödsbeskedet kom sent i går kväll. Magcancern, som tvingat Dio att ställa in hela årets turné med Heaven & Hell (Black Sabbath minus Ozzy), besegrade till slut mannen som mer än någon annan formade den moderna hårdrocken. Han spelade med de allra största, och trots sin litenhet var han en veritabel gigant på scen. Alltid ödmjuk inför sin publik, hade han en röst som ingen annan sångare i hårdrockshistorien kommit ens i närheten av. Det var inte Ritchie Blackmore som skapade Rainbows unika sound – utan Ronnie James Dio. Och det var först när Dio tog över efter Ozzy Osbourne i Black Sabbath som bandets fick sina stora framgångar.

Holy Diver, tidernas bästa hårdrocksplatta. Klicka för större bild.

Och med det egna bandet, släppte Dio en av hårdrockshistoriens bästa album – Holy Diver 1983. En platta vars omslag pryddes av en gigantisk demon med vänsterhandens fingrar formade som ett horn – en gest som sedan 1983 varit den universella hälsningen för alla hårdrockare.

Vad som är lätt att glömma är att Dio hunnit fylla 40 när Holy Diver-plattan släpptes, och han hade redan då en lång och framgångsrik karriär bakom sig. Han kunde valt att pensionera sig för åratal sedan, men glädjen och kärleken till rocken fick Dio att fortsätta gå på som en Duracellkanin långt efter att de flesta andra musiker antingen gått i pension.

Jag hade förmånen att få se honom två gånger live, bägge på Sweden Rock. Ena gången med nyligen återförenade Heaven & Hell, den andra gången som soloartist. Och det är ingen tvekan om att den senare konserten gjorde störst intryck. Ronnies spelning varade i över två timmar, och under denna tid radade han upp hit efter hit – efter hit. Han sjöng bland annat ett dussintal Rainbowlåtar som jag aldrig tidigare hört live.

Det är mitt eget minne av Ronnie James Dio, en kylig sommarkväll i skymningen där man kunde känna värmen som strömmade från scenen i Norje. Låten var Evil Eyes (rätta mig gärna om jag minns fel) och den lille mannen på scen var upplyst i blodrött ljus, med armarna korsade över bröstet och händerna formade i hornsymbolen. Ett ögonblick som jag aldrig glömmer.

För oss som älskar hårdrock var Ronnie James Dio det närmaste en gud man kommer. Hans namn, ”Dio”, betyder ju till och med det på spanska.

Men hans röst och hans musik kommer givetvis att leva för evigt. I alla fall så länge vi gamla hårdrockare finns kvar här på Jorden. Sov så gott, Ronnie.

Andra bloggare om , ,

Intressant?