Efter den rekordkalla vintern har elpriserna bitit sig fast på rekordhöga nivåer – vilket till skillnad från tidigare inte beror på avstängda kärnkraftsreaktorer, utan på att det funnits alltför lite vatten i kraftverksdammarna. Som vanligt regnar det ju alltid på fel ställen.

Men efter de svåra översvämningarna i fjällen till följd av den snabba och dramatiska snösmältningen, borde det vara svårt även för en Vattenfalls-VD att komma och påstå att det saknas vatten. En positiv effekt av de senaste dagarnas översvämningar i Norrland är alltså att elpriserna borde pressas en del. Så har också skett, enligt SvD idag. Under vissa timmar i helgen kostade elen bra ett par öre per kilowatt, och medelpriset för svensk el som handlas på Nordpools spotmarknad i morgon är 35 öre per kilowattimme.

Vad som är värt att komma ihåg är dock att själva spotpriset bara är en liten del av det som vi betalar för det som kommer ur våra eluttag – cirka en tredjedel. Och genom vår numera avreglerade elmarknad (som energiministern tycker fungerar perfekt) kan vi genom fritt och aktivt val påverka hela 3,5 procent av priset. Den riktigt stora kakan tar dock nätägarna, som har monopol på att ta ut överföringsavgifter (13 procent av priset) och staten, som dels lägger på 25 procent i energiskatt, dels ytterligare 25 procent moms ovanpå allt. Detta eftersom det ska svida i plånboken att använda en lyxvara som el, och för att vinster på mer än 10 miljarder för företag som Vattenfall krävs för alla dyra investeringar i energiutbyggnad och infrastruktur.

Men eftersom Vattenfall och andra bolag varje år råkar dela ut dessa jättevinster till sina ägare – istället för att investera som normala företag, har staten varit tvungen att också införa något som kallas elcertifikat, vilket egentligen är ytterligare en skatt på elen, som kraftbolagen mutas med för att investera i förnyelsebar energi. En muta som kommer att behöva bli större och större i takt med att Maud Olofssons vision om tusentals vindkraftverk i Norrland ska förverkligas. Det kommer att kosta 100-tals miljarder i ytterligare subventioner – och energiminstern har redan uttalat sig om att ”förändringar i elcertifikatssystemet” måste göras för att finanisera satsningen.

Vi vet alla vad det betyder: bend over.

Och til sist, för att säkerställa att inga större företag i stål- eller massaindustrin ska få för sig att behålla någon verksamhet i Sverige – utan tvingas till Kina där smutsig el är snorbillig – har elpriset skruvats upp ytterligare ett par snäpp genom handeln med det som kallas utsläppsrätter. En fiktiv marknad där aktiemäklare handlar med luft – bokstavligt talat – och som visat sig otroligt lukrativ. Utsläppsrätterna omsätter ett par tusen miljarder årligen, och är något vi alla måste betala för våra koldioxidutsläpp. Strunt samma om svensk energi till nästan 100 procent är utsläppsfri, i solidaritetens namn betalar vi som om all el producerades i kolkraftverk.

Men tillbaka till elpriset. Trots att det nu är högsommarvarmt ända uppe vid Treriksröset, och trots att det finns mer vatten än på decennier i de norrländska älvarna, är elpriset – utan alla skattepålägg och certifikat – mer än tredubbelt högre än det var för bara ett par år sedan. Och hittills under året ligger snittpriset vi betalar för elen på drygt 64 öre, att jämföra med 12 öre/kWh för 10 år sedan. En nätt liten ökning med 430 procent. Se där resultatet av den avreglerade elmarknaden, med ökad valfrihet för alla.

I ljuset av detta känns det kanske inte befogat att tala om kapade elpriser i vårflodens spår. Och det är säkert bara en tidsfråga innan priset skjuter i höjden igen – för att det är för mycket vatten i älvarna.

Det enda vi kan vara säkra på som elkunder är att bli kn***ade i alla uttag.

Precis som vanligt.

Andra om , , , ,

Intressant?