”Äntligen lyssnar politikerna på oss”, utbrister Alice Enqvist i DN. På bilden står hon leende på en av de söndervittrande viadukterna i trafikkarusellen, bakom vilken en nedgången betongöken breder ut sig i skarp kontrast mot den medeltida stadskärnan. Alice är en av alla dem som skrivit brev och protesterat mot ombyggnadsplanerna för Slussen, och särskilt då det nya hus som enligt protesterna skulle förstöra utsikten för alla som tillbringar sin lediga tid med att stå på Södermalmstorg och blicka ut över Stockholms inlopp. Och även för Alice är det just utsikten som är det viktiga.

– Slussen är unik med den här vyn. När man kommer nerför Hornsgatan och ser ut över havet blir man glad. Den vyn finns inte i hela världen – det vore en skymf att ta bort den, säger hon.

Jag skulle här vilja komma med ett lugnande besked. De historiska erfarenheterna av Slussen-projektet från 80-talet och framåt, gör det sannolikt att varken Alice eller jag kommer att få uppleva byggstarten under våra respektive livstider.

Och nu har alltså både ledande politiker från bägge lägren vikt sig under det masssiva folkliga trycket från dussintals lägenhetsinnehavare med fönster mot Södermalmstorg. Det blir ingen triangelformad byggnad så som tidigare planerats. Slussenombyggnaden är återigen på väg ner i byråkratins kvarnar, medan betongen fortsätter vitttra.

Men om vi snabbanalyserar utsiktsargumentet, som blivit det främsta svepskälet för att bevara status quo, sedan allt fler insett att den sammanfallande betonghögen från 1935 varken går att rädda eller ens är särskilt arkitektoniskt viktig, har jag svårt att se hur den nu skrotade byggnaden – oavsett hur den skulle ha gestaltats –  skulle kunnat påverka utsikten från Alices promenadstråk. Om man studerar förslaget skulle den nämligen ha varit placerad på det nya Slusstorgets norra sida, med siktlinjen från Hornsgatan intakt ut mot Saltsjön.

Var Alice bor vet jag inte, däremot kan jag inte riktigt se var den där bedårande utsikten egentligen infinner sig när man spatserar Hornsgatan ner mot Slussen. Eller missar jag något här?

(Bilderna nedan kommer från Googlebilen, och alltså tagna mitt i gatan där männsikor med överlevnadsinstinkt sällan flanerar.).

Mest träd och trafikskyltar i vägen för utsikten här. Och det nya huset hade inte synts härifrån.

Där Mälaren och Saltsjön möts. En skönhetsupplevelse utöver det vanliga.

En av Stockholmarnas mest älskade platser. Här hittar man lä undan de friska vindarna. Se bara upp för fallande betong.

#slussenfail i pressen: DN, SvD

Andra om , , , , ,