Samtidigt som det Rödgröna alternativet lanserar den ena bombsäkra valvinnaren efter den andra – som tätare jämställdhetskontroller, stängning av USA-baser i hela världen och obligatorisk bröstpump till barnfamiljer – har det varit märkligt tyst om klimatet. Särskilt med tanke på hur stor frågan var bara för ett drygt halvår sedan, då domedagsprofetiorna haglade och vi alla skulle dö när Jorden kokade bort…

I det gemensamma rödgröna  valmanifestetet, fick Miljöpartiet visserligen in ett krav på att man ska ”verka” för att EU minskar sina utsläpp med 30 procent. Hur nu detta kan kallas för vallöfte.

SvT:s Agenda gjorde igår ett tappert försök att sparka liv i miljöfrågan genom att bjuda in Centerns Maud Olofsson och MP-språkröret Maria Wetterstrand till debatt. Efter att ha bevittnat tio totalt obegripliga minuter, där det kastades procenttal och siffror fram och tillbaka – siffror som är totalförvirrane även för den som är ganska insatt i och intresserad av miljö och energi – slutade jag lyssna. Det pratades om 40 procent minskning till år 2020 istället för… en mindre minskning, och Maud var mäkta förgrymmad för att det fattades ”åtta ton koldioxid” i Miljöpartiets program. Jag tror inte någon av SvT:s tittare förstod vad detta egentligen handlade om, och hur det har med vår framtid att göra.

Och det är just detta som är det stora problemet med miljöpolitiken. Den har fastnat i ett ältande av abstrakta siffror och utsläppsmål, och aldrig får vi veta nyttan av dessa – trots att det ska satsas 10-tals, 20-tals- eller till och med 100-tals miljarder på ”klimatet”.

Vad åstadkommer dessa pengar då? Ingenting, dessvärre, eftersom Sverige är ett av de länder i världen som släpper ut minst växthusgaser, c:a 50 miljoner ton årligen, varav vägtrafiken står för en tredjedel.

Om man räknar lite på effekten av ett beslut att minska dessa utsläpp med 40 procent, vilket är ett önsketänkande, kommer vi alltså ner till 30 miljoner ton årligen.

Om man jämför detta med de globala koldioxidutsläppen på i runda slängar 50 miljarder ton årligen, innebär det att Sverige sänker sitt bidrag från 0,1 procent till 0,06 procent. Från en promille till 0,6 promille. Har Maud eller Maria fått frågan om hur mycket denna minskning påverkar klimatet? Särskilt som Kina smäller upp nya kolkraftverk i en takt som äter upp den minskning på 3-4 dagar…

Tyvärr har den bizarra fokuseringen på denna icke-fråga dragit undan mattan för de verkliga miljöfrågorna, som övergödning, bottendöd och utfiskning av våra hav.

Andra om , , , , ,

Intressant?