Med lite god vilja kan man se att det är Rapport.

Jag är född och uppvuxen i Varberg, dit jag åker med jämna mellanrum för att hälsa på min mamma som bor i en liten hyrestvåa nära havet. De senaste tre besöken; i juni, juli och i skrivande stund i september, har nästan uteslutande gått till att få hennes nya moderna ip-baserade TV-lösning att fungera. Detta eftersom hon är rörelsehindrad, ser dåligt och rent allmänt har svårt att krypa runt på golvet och felsöka fiberanslutningar. (Hon är säkert inte ensam bland 76-åringar om att uppleva detta som ett problem.)

I samband med skrotningen av det analoga TV-nätet, beslöt Varbergs Bostad (det kommunala bostadsföretaget) att installera en framtidssäker, öppen lösning med fiberanslutningar i bolagets lägenheter. Det innebär att Internet, telefoni och TV delar samma kabel i hastigheter upp till 30 Mbit, och med detta kommer en hittills oanad valfrihet att öppna sig för kunden är det tänkt. I alla fall i teorin.

I verkligheten fungerar det uselt, är dyrt och har inneburit att flera kanaler försvunnit som tidigare fanns gratis i det analoga kabel-TV-nätet (bl a TV 3 och TV 6).

Fram till i våras levererades TV-signalerna av Varberg Energi, som i sin tur köpte in tjänsten av någon av de större svenska Kabel-TV-operatörerna (förmodligen Com Hem). En sladd från den gamla tjock-TV:n in i vägguttaget räckte, och för de 13 extra kanalerna utöver grundutbudet betalade min mamma 75 spänn via hyresavin.

I april var det slut i rutan – över en natt försvann alla kanaler, förutom SvT 1 och 2, samt TV 4. Ett nytt fiberuttag i hallen var enda biljetten till fortsatt TV-tittande. Försök med Boxer och bordsantenn misslyckades eftersom TV-masterna i Grimeton ligger i skugga från omgivande terräng.

Företaget som ansvarar för den nya infrastrukturen är Varberg Energi, som via sin tjänst Net@Seaside byggt ut fibernätet i och omkring staden. Idag är en tredjedel av Varbergs drygt 43.000 hushåll anslutna till nätet, kan man läsa. Och av dessa är sannolikt de flesta tvångsanslutna, inklusive mamma.

För på en fri marknad hade IP-lösningen som Varbergs Bostad och Net@Seaside haft ungefär lika stor chans att överleva som en snöboll i helvetet (eller Claes Welltons bredbandsbox, för en mer närliggande jämförelse).

Det här behövs för att kunna titta på TV numera:

  • En ”bostadsbox”. Detta är en speciell router som ska kopplas in i fiberuttaget i lägenheten. Den är gratis, men man måste åka till Varberg Energis kontor på andra sidan stan för att kvittera ut den.
  • Två fiberkablar som ska kopplas mellan bostadsboxen och vägguttaget. Dessa kostar 200 spänn, och måste köpas från auktoriserade radio- & tv-handlare.
  • En IP-box, för att konvertera kodade IP-signaler till nåt som kan visas på den analoga TV:n. Endast en sådan box finns – ingen konkurrens här inte – och priset är satt därefter: 2.000 spänn.
  • Ett abonnemang via en av två godkända leverantörer: Viasat eller IP-Sweden. Det billigaste (IP-Sweden) ger sex kanaler utöver grundutbudet och kostar 99 kronor i månaden. Till detta kommer 495 kronor i startavgift. Då finns inte TV 3 och TV 6, för att få dessa krävs ett Viasat-abbonemang, som billigast 299 kr i månaden.

Tlll detta kan läggas ett antal timmar i telefon med kuntjänsten på Varberg Energi. För när alla grejer till slut var hämtade och inhandlade fungerade ändå ingenting. Efter ett antal dagars felsökning skickades en tekniker som var tvungen att reparera själva uttaget i lägenheten.

Idag är i alla fall mammas extra TV-kanaler på plats till slut. Sammanräknat har valfriheten i det nya öppna nätet kostat 2.700 kr i ny hårdvara, och en hundring i månaden för att få hälften av de kanaler som hon hade förut.

Hur fungerar det då? Uruselt. Vissa kanaler flimrar så de knappt går att se på, boxen anpassar inte bilden efter den gamla 4:3-skärmen och i de flesta kanaler ser man därför bara delar av bilden på (inklusive översättningsremsan). Det innebär att mamma även behöver köpa en ny TV till en kostnad av ytterligare c:a 5.000 kr. En ganska stor utgift för någon med 9.000 i pension.

Men jag ska sluta gnälla. Vad jag vill egentligen vill illustrera med ovanstående historia är att kommunala bolag ska ge fan i att ge sig in på marknader där de inte har någon koll – där det redan finns etablerade aktörer och en fungerande konkurrens. Aktörer som  Com Hem, Boxer och Bredbandsbolaget hade varit ett betydligt bättre val för slutkunden (=mamma). Alla dessa har det gemensamt att grejerna fungerar och oftast skickar med hårdvaran gratis om man binder sig för ett år.

Istället har klåfingriga politiker och byråkrater bestämt sig för att slösa ett antal miljoner av medborgarnas pengar för en satsning som inte behövs. Dessutom har de orsakat stora kostnader, ilska och frustration för kommunens invånare. Hittills har de 14.000 hushållen som anslutit sig till det nya stadsnätet fått betala över 30 miljoner för sin nya valfrihet.

Förresten begriper mamma fortfarande inte så mycket av systemet som är både segt, svårnavigerat och ologiskt. Så det blir fortfarande mest ettan, tvåan och fyran.

Andra bloggare om , , ,

(Ilsket i VarbergsPosten.)

Intressant?