I förra veckan överfölls Sverigedemokraternas David von Arnold i sin lägenhet i Malmö av maskerade män. Han misshandlades grovt och fick ett hakkors inristat i pannan. Några timmar tidigare hade demonstranter från Antifascistisk Aktion (AFA) och andra autonoma grupper kastat sten mot SD när de höll möte på Stortorget.

Idag tvingas Sverigdemokraterna ställa in i Göteborg, efter att stenkastarvänstern dragit vidare norrut. 500 demonstranter lyckades trots ett stort polispådrag hindra SD-mötet vid Kungsportsplatsen. (Något som de säkert firar hela natten med att slå sönder skyltfönster och välta stadsjeepar.)

Horst Wessel. Född 1907, död 1930.

Av någon anledning har det svenska politiska – och polisiära – etablissemanget en mycket förlåtande attityd till just extremvänstern, som dyker upp i allt fler sammanhang för att kasta sten. Skit samma om det är tennisspelare från Israel, klimatkonferenser, judiska förskolor i Malmö, presidentbesök från USA eller ett EU-toppmöte – det finns alltid något som man kan klistra epitetet ”fascist” på och som därmed förtjänar ett par välriktade tegelstenar.

Problemet med att låta puckovänstern hållas på det här viset är att deras handlande spelar de antidemokratiska krafter i händerna som de säger sig vilja sätta stopp för. Jimmie Åkesson vädjar idag till riksdagspartierna om att stoppa det politiska våldet – och medierna rapporterar lite halvljummet om ”stök vid SD-möte”.

Detta ointresse för att ta självklar ställning mot kriminella handlingar som riktar sig mot politiska partier och yttrandefriheten, leder givetvis till att stödet för Sverigedemokraterna ökar. Partiet odlar redan framgångsrikt myten om sitt underläge, om att de särbehandlas i medierna. Och nu försöker vänstern att tysta dem med våld – allt under tyst godkännande från etablissemanget. En martyrroll som är oändligt mycket mer värd än all censurerad teve-reklam i världen.

Det är dessutom inget nytt. Nassarna i Tyskland spelade exakt på samma strängar efter mordet på SA-ledaren Horst Wessel 1930, som blev skjuten av en kommunist (annars var vänstern mest ute och kastade sten även på denna tid). Hans öde blev till nazisternas kanske mest kända kampsång och myten om den mördade hjälten odlades flitigt åren därefter. Och i riksdagsvalet 1933 fick Nationalsocialisterna dryga 30 procent av rösterna.

Om idiotvänstern kunde läsa, borde de försöka lära sig något av historien. Det har Jimmie Åkesson garanterat gjort. Och Lars Ohly, som lite otippat är den enda politiker som hittills tagit klart avstånd från dådet.

Om vi ska kunna stoppa SD från att komma in i riksdagen, måste vi försvara deras rätt att driva valkampanj utan att riskera liv och hälsa. Det sista vi behöver är SD-martyrer i valrörelsens slutspurt.

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

SvD 1, 2, DN, GP, Sydsvenskan