Ernst Röhm, vänsternazist och öppet homosexuell. Mördades.

Ett avsevärt antal politiker, ledarskribenter och bloggare försöker skylla valförlusten för de Rödgröna på att det skulle blåsa högervindar i Sverige – och att detta i sin tur bäddat för Sverigedemokraternas inmarsch i Riksdagen. Att kartläggningar av vilka som röstat på SD visar att det i mycket hög utsträckning är arbetslösa, LO-medlemmar och gamla sossar är förstås lite pinsamt, men då drämmer man till med argumentet att dessa avfällingar haft ”högeråsikter”.

Sådana analyser är givetvis rent skitprat. Överklassvänstern i Stockholms innerstad och andra hårdsegregerade områden utan tillstymmelse till utomeuropeiska invandrare kan sitta och pilla sig i naveln hur länge de vill i jakten på ett svar på frågan om hur det kunde gå så fel. I den verkliga världen är det dock tydligt att Sverigedemokraterna fått sitt största stöd i gamla vänsterfästen. Här är ett par exempel på kommuner där det gick bra för SD:

Borlänge: 9,3 procent av rösterna
Fagersta: 7,8 procent
Eskilstuna: 7,9 procent
Biskopsgården, Göteborg: 9,7 procent

Vilket kan jämföras med klassiska mörkblå kommuner som:

Danderyd: 1,7 procent av rösterna.
Nacka: 2,7 procent

Så att högeranhängare skulle vara mer benägna att rösta på SD än vänsterns valboskap känns inte som en alldeles självklar analys.

Med detta sagt borde vi på allvar ifrågasätta den missvisande stämpeln höger på alla rörelser och partier som har en nationell och/eller invandringsfientlig inriktning. Vänstern har sedan Andra världskrigets slut framgångsrikt klistrat högerstämpel på alla nynazistiska och främlingsfientliga strömningar trots att historien vittnar om att originalet – de tyska Nationalsocialisterna – hade mer gemensamt med dåtidens vänsterrörelser.

Joseph Goebbels, vänsternasse. Överlevde (i alla fall fram till 1945).

Enligt Nationalencyklopedin hade nazismen inledningsvis ambitioner att förverkliga en statssocialism på nationell basis, och i en partipamflett från 1920 finns bland annat  krav på nationalisering av förenade företag (truster) och banker, kommunalisering av storvaruhus, avskaffande av inkomster ”som förvärvats utan arbete och möda” samt en lag om expropriation av privat mark för allmännyttiga ändamål.

Men det fanns både en vänster- och högerfalang inom partiet. Joseph Goebbels, Hitlers propagandaminister, räknades till partiets vänsterflygel, och i en debatt 1925 argumenterade han för att vägen till nationell frigörelse måste gå genom socialism. Året därpå blev han mycket upprörd när Hitler dels stämplade socialismen som en judisk skapelse, dels försäkrade att privat egendom inte skulle exproprieras av den nazistiska regeringen.*

Den riktigt hårda vänsterfalangen leddes av SA-ledaren Ernst Röhm, som i kraft av ledare för nazisternas stormtrupper blivit ett allt större hot mot Hitlers ambitioner att göra nazistpartiet rumsrent. Hitler hade nämligen gjort samma analys av läget i det sena 1920-talets Tyskland som Jimmie Åkesson och Björn Söder kommit fram till ganska nyligen. Nämligen att ett politiskt parti som är ute och slåss på gatorna har små chanser att komma in i Riksdagen.

Därför drog Hitler och hans NSDAP på sig kostymerna, lovade jobb åt alla, garanterade näringslivet att det inte skulle bli några förstatliganden – och lyckades få dryga 30 procent i valet till den tyska Riksdagen 1933. Året efter mördades Ernst Röhm och drygt 700 av hans anhängare i det som kom att kallas De långa knivarnas natt. Resten är som det heter historia.

Dagens Sverigedemokrater har sålunda mycket gemensamt med 30-talets NSDAP. Men inget av dem kan kallas för högerpartier.

Intressant?

SD i pressen: DN 1, 2, 3, 4SvD, SvT, Sydsvenskan, GT, Aftonbladet 1, 2

(* Källa: Wikipedia)

Andra om , , , ,