Jimmie Åkesson har ju lite elakt fått epitetet Dressman-Hitler, delvis som reaktion på sitt klädval. Huruvida SD-ledaren verkligen frekventerar den tyska norska klädkedjan låter jag vara osagt, men en snabb koll på ett par nätforum där de nationella diskuterar mode och stil verkar ge vid handen att det är många som klär sig i Dressmanskjortor och -kavajer. I ett inlägg omtalas kedjan till och med lite skämtsamt som DerSSman.

I Dressman-butiken: en dold swastika.

Och visst finns det något budget-ariskt över Dressman. Den ålderdomliga typografin, de uniformsliknande kollektionerna och de välväxta leende tyska norska männen som marscherar fram med fast blick i reklamfilmerna. Som kramar om varandra på ett sånt där kameradenschaftligt vis, alternativt flexar musklerna lite homoerotiskt ombord på en segelbåt. Och så har vi ju det här med de dolda nazisymbolerna mitt bland klädhängarna!

Nu vill jag inte på något sätt anklaga Dressman för att vara en del i den högerkonspirationvind som sveper över Sverige. Det är nämligen en trend som startade redan på 90-talet, då de nationalistiska och/eller nynazistiska rörelserna i Europa bytte ut sina Doc Martens-kängor och Bomberjackor mot en mer mondän klädstil, tonade ner heilandet och startade nya politiska partier istället för att misshandla invandrare och knacka bögar på stan.

Men behovet av att gemensam identifikation fanns kvar även efter att marschkängorna bytts ut mot kavaj och slips. Men hur klä sig så att de invigda kunde känna igen en nynazist och/eller nationalist? Ett av de första och mest kända klädmärkena som assimilerades av nationalisterna var engelska sportmärket Lonsdale – framför allt sweatshirts som bars innanför jackan så att endast bokstäverna NSDA var synliga. (NSDA hänvisar här förstås till det tyska nazistpartiet, NSDAP.)

Men även andra kläder har funkat som markörer för nynazistisk grupptillhörighet. Ben Sherman, Burberry, Gant och Hugo Boss (som sägs ha tillverkat uniformer för NSDAP en gång i tiden) har alla testats.

Thor Steinars nya godkända symbol.

Men det var först för ett par år sedan som nynazisterna fick ett alldeles eget klädmärke – Thor Steinar. Företaget, som numera ägs av en rik arab (!) stoppades av de tyska myndigheterna för ett par år sedan (ett förbud som senare upphävdes i domstol), vilket förstås gav en extra säljboost för kläderna. Thor Steinar kan bäst beskrivas som en slags naziversion av Abercrombie & Fitch eller Gant. Snygga fritids- och casualkläder som i princip vem som helst skulle kunna ha på sig utan att skämmas – om det inte vore för den lilla logotypen i form av en runa som med relativt begränsad fantasi kan tolkas som ett hakkors. Thor Steinar säljs mest via postorder – SD:s pressekreterare Erik Almqvist är en av kunderna – men har även butiker i flera städer i Tyskland och Österrike (butiker som ständigt ockuperas och slås sönder av vänsterdemonstranter).

På senare tid har nya märken dykt upp, till exempel Erik & Sons, även det ett tyskt brand som står knädjupt i gammal vikingamytologi. Det är tydligt att extremhöger-mode är en bransch i stark tillväxt.

Fast i Riksdagen är det alltså även fortsättningsvis Dressman som gäller. Ska vi verkligen acceptera det?

Intressant?

SD i medierna: DN (2), SvD, Aftonbladet (2), Expressen

Andra bloggare om , , ,