And The Band Played On

Månad: september 2010 (Sida 2 av 2)

SED i lyckad förortskampanj

Partiet firar ytterligare en framgångsrik valrörelse.

Den 7 maj 1989 var en solig dag i Berlin.  Muren stod stabilt sedan 28 år, och få av stadens invånare – oavsett om de bodde i öst eller väst – hade en tanke på att stenkolossen skulle vara historia bara ett halvår senare.

Denna vårdag var emellertid speciell i den östra halvan av Berlin – huvudstaden i Tyska Demokratiska republiken DDR. Diktatorn Erich Honecker satt säkert och hans parti, Socialistiska tyska enhetspartiet (SED) skulle givetvis vinna med förkrossande marginal i dagens val till Folkförsamlingen. Något annat hade varit otänkbart – partiets hade tagit fram färdiga listor med godkända kandidater till Volkskammer.

Som medborgare hade man då bara att trava iväg till vallokalen och göra sin plikt för socialismen. Där väntade företrädare för SED som delade ut en valsedel (alltså den enda som fanns), vilken därefter under överinseende av statens kontrollant lades i ett kuvert och stoppades i valurnan. Det fanns förvisso en skärm bakom vilken man kunde gå och vika igen kuvertet, men då fick man finna sig i att bli granskad i efterhand (så att man inte förleddes att stoppa nåt olämpligt). Den som ”glömde” gå och rösta, fick påhälsning av statssäkerhetstjänsten, Stasi, och blev ivägschasad till vallokalen.

På kvällen när rösterna hade räknats, kunde SED och Honecker glädja sig åt att ha fått fortsatt förtroende från 98.85 av väljarna.

Idag är Honecker död sedan länge, och SED lades ner 1990. Så varför skriver jag egentligen om det här?

Jo, för att vi ibland glömmer att vi även i Sverige har haft ett statsbärande parti – Socialdemokraterna. Även om S aldrig riktigt var uppe i SED:s väljarsiffror finns det många likheter, om vi bortser från muren, Stasi och allt det där.

Dels hade Socialdemokraterna makten under 40 år, precis som SED, och kunde under denna period bygga upp samhällsinstitutioner som levde i symbios med partiet och dess beslut – exempel på detta är Försäkringskassan och AMS (idag Arbetsförmedlingen). Dels har partiet haft tillgång till en mäktig kampgrupper – landsorganisationen LO – som effektivt kunde stoppa eventuell borgarpolitik ute på arbetsplatserna.

Så när det trillar in rapporter om ”valskolor” i förorterna, där Mona Sahlin och Socialdemokraterna hjälper invånarna att gå och rösta genom att dela ut färdiga kuvert med socialdemokratiska valsedlar i – och sedan följa dem ända in till valurnan –  så är det bara det gamla statsbärande partiet som tittar fram igen. Det enda valet.

SED lever i Huddinge. Och gamle Honecker myser nog lite nere i sin grav.

Vad var det nu de där danskarna sa..?

Intressant?

Andra om , , ,

Expressen 1, 2, DN, Newsmill, SvT [2]

Storyn om ett kommunalt TV-haveri

Med lite god vilja kan man se att det är Rapport.

Jag är född och uppvuxen i Varberg, dit jag åker med jämna mellanrum för att hälsa på min mamma som bor i en liten hyrestvåa nära havet. De senaste tre besöken; i juni, juli och i skrivande stund i september, har nästan uteslutande gått till att få hennes nya moderna ip-baserade TV-lösning att fungera. Detta eftersom hon är rörelsehindrad, ser dåligt och rent allmänt har svårt att krypa runt på golvet och felsöka fiberanslutningar. (Hon är säkert inte ensam bland 76-åringar om att uppleva detta som ett problem.)

I samband med skrotningen av det analoga TV-nätet, beslöt Varbergs Bostad (det kommunala bostadsföretaget) att installera en framtidssäker, öppen lösning med fiberanslutningar i bolagets lägenheter. Det innebär att Internet, telefoni och TV delar samma kabel i hastigheter upp till 30 Mbit, och med detta kommer en hittills oanad valfrihet att öppna sig för kunden är det tänkt. I alla fall i teorin.

I verkligheten fungerar det uselt, är dyrt och har inneburit att flera kanaler försvunnit som tidigare fanns gratis i det analoga kabel-TV-nätet (bl a TV 3 och TV 6).

Fram till i våras levererades TV-signalerna av Varberg Energi, som i sin tur köpte in tjänsten av någon av de större svenska Kabel-TV-operatörerna (förmodligen Com Hem). En sladd från den gamla tjock-TV:n in i vägguttaget räckte, och för de 13 extra kanalerna utöver grundutbudet betalade min mamma 75 spänn via hyresavin.

I april var det slut i rutan – över en natt försvann alla kanaler, förutom SvT 1 och 2, samt TV 4. Ett nytt fiberuttag i hallen var enda biljetten till fortsatt TV-tittande. Försök med Boxer och bordsantenn misslyckades eftersom TV-masterna i Grimeton ligger i skugga från omgivande terräng.

Företaget som ansvarar för den nya infrastrukturen är Varberg Energi, som via sin tjänst Net@Seaside byggt ut fibernätet i och omkring staden. Idag är en tredjedel av Varbergs drygt 43.000 hushåll anslutna till nätet, kan man läsa. Och av dessa är sannolikt de flesta tvångsanslutna, inklusive mamma.

För på en fri marknad hade IP-lösningen som Varbergs Bostad och Net@Seaside haft ungefär lika stor chans att överleva som en snöboll i helvetet (eller Claes Welltons bredbandsbox, för en mer närliggande jämförelse).

Det här behövs för att kunna titta på TV numera:

  • En ”bostadsbox”. Detta är en speciell router som ska kopplas in i fiberuttaget i lägenheten. Den är gratis, men man måste åka till Varberg Energis kontor på andra sidan stan för att kvittera ut den.
  • Två fiberkablar som ska kopplas mellan bostadsboxen och vägguttaget. Dessa kostar 200 spänn, och måste köpas från auktoriserade radio- & tv-handlare.
  • En IP-box, för att konvertera kodade IP-signaler till nåt som kan visas på den analoga TV:n. Endast en sådan box finns – ingen konkurrens här inte – och priset är satt därefter: 2.000 spänn.
  • Ett abonnemang via en av två godkända leverantörer: Viasat eller IP-Sweden. Det billigaste (IP-Sweden) ger sex kanaler utöver grundutbudet och kostar 99 kronor i månaden. Till detta kommer 495 kronor i startavgift. Då finns inte TV 3 och TV 6, för att få dessa krävs ett Viasat-abbonemang, som billigast 299 kr i månaden.

Tlll detta kan läggas ett antal timmar i telefon med kuntjänsten på Varberg Energi. För när alla grejer till slut var hämtade och inhandlade fungerade ändå ingenting. Efter ett antal dagars felsökning skickades en tekniker som var tvungen att reparera själva uttaget i lägenheten.

Idag är i alla fall mammas extra TV-kanaler på plats till slut. Sammanräknat har valfriheten i det nya öppna nätet kostat 2.700 kr i ny hårdvara, och en hundring i månaden för att få hälften av de kanaler som hon hade förut.

Hur fungerar det då? Uruselt. Vissa kanaler flimrar så de knappt går att se på, boxen anpassar inte bilden efter den gamla 4:3-skärmen och i de flesta kanaler ser man därför bara delar av bilden på (inklusive översättningsremsan). Det innebär att mamma även behöver köpa en ny TV till en kostnad av ytterligare c:a 5.000 kr. En ganska stor utgift för någon med 9.000 i pension.

Men jag ska sluta gnälla. Vad jag vill egentligen vill illustrera med ovanstående historia är att kommunala bolag ska ge fan i att ge sig in på marknader där de inte har någon koll – där det redan finns etablerade aktörer och en fungerande konkurrens. Aktörer som  Com Hem, Boxer och Bredbandsbolaget hade varit ett betydligt bättre val för slutkunden (=mamma). Alla dessa har det gemensamt att grejerna fungerar och oftast skickar med hårdvaran gratis om man binder sig för ett år.

Istället har klåfingriga politiker och byråkrater bestämt sig för att slösa ett antal miljoner av medborgarnas pengar för en satsning som inte behövs. Dessutom har de orsakat stora kostnader, ilska och frustration för kommunens invånare. Hittills har de 14.000 hushållen som anslutit sig till det nya stadsnätet fått betala över 30 miljoner för sin nya valfrihet.

Förresten begriper mamma fortfarande inte så mycket av systemet som är både segt, svårnavigerat och ologiskt. Så det blir fortfarande mest ettan, tvåan och fyran.

Andra bloggare om , , ,

(Ilsket i VarbergsPosten.)

Intressant?

Ytterligare en anledning att ignorera EU

José Manuel Barroso – inte president.

Idag var det en stor dag i EU-parlamentet. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso höll ett högtidligt tal om tillståndet i unionen, inspirerat av USA-presidenternas årliga State of the Union-tal. Nu är ju EU ingen federation, så jämförelsen haltar redan där. Dessutom är Barroso inte president i EU – den som utsetts till att ha den titeln heter Herman van Rompuy. Men efter han ser ut som Gollum i Sagan om Ringen, är nästan okänd utanför byråkratdjungeln i Strasbourg och Bryssel och har ungefär lika stor charm som en gråsten, så bestämdes det att Barroso ändå skulle bli den som fick hålla talet, som nu kan avnjutas i efterhand via denna länk.

Då EU-garnityret hyste en (befogad) oro för att få skulle stanna och lyssna på Ordförandens tal, utlystes närvaroplikt för alla parlamentsledamöter med hot om löneavdrag för den som inte inställde sig.

En intressant detalj i sammanhanget är att detta högtidliga tal om tillståndet i den europeiska gemenskapen råkar sammanfalla med 70-årsdagen av Tysklands bombanfall på England – Blitzen. Detta första försök att bygga en gemensam inre marknad i Europa, resulterade i drygt 400 döda, 1.600 skadade och ytterligare ett antal tusen hemlösa.

Det kanske inte är alldeles förvånande att Storbritannien är det land i Europa där EU-stödet når absoluta bottennivåer. Bara var femte britt känner förtroende för EU, medan 60 procent misstror det europeiska projektet. Men även svenskarna börjar glädjande nog fråga sig varför vi ska betala mångmiljardbelopp varje år för att underhålla ett byråkratisk härskarklass, vars enda bidrag är mer byråkrati, onödiga lagar och högre skatter och avgifter.

När det gäller viktiga frågor som finansiell stabilitet, fredsbevarande och katastrofhjälp i och utanför unionens länder, brukar de dock alltid lämna walk-over.

Intressant?

Fler om , , ,

DN, DNSvD, Aftonbladet

Därför är miljöfrågan stendöd i valet

Samtidigt som det Rödgröna alternativet lanserar den ena bombsäkra valvinnaren efter den andra – som tätare jämställdhetskontroller, stängning av USA-baser i hela världen och obligatorisk bröstpump till barnfamiljer – har det varit märkligt tyst om klimatet. Särskilt med tanke på hur stor frågan var bara för ett drygt halvår sedan, då domedagsprofetiorna haglade och vi alla skulle dö när Jorden kokade bort…

I det gemensamma rödgröna  valmanifestetet, fick Miljöpartiet visserligen in ett krav på att man ska ”verka” för att EU minskar sina utsläpp med 30 procent. Hur nu detta kan kallas för vallöfte.

SvT:s Agenda gjorde igår ett tappert försök att sparka liv i miljöfrågan genom att bjuda in Centerns Maud Olofsson och MP-språkröret Maria Wetterstrand till debatt. Efter att ha bevittnat tio totalt obegripliga minuter, där det kastades procenttal och siffror fram och tillbaka – siffror som är totalförvirrane även för den som är ganska insatt i och intresserad av miljö och energi – slutade jag lyssna. Det pratades om 40 procent minskning till år 2020 istället för… en mindre minskning, och Maud var mäkta förgrymmad för att det fattades “åtta ton koldioxid” i Miljöpartiets program. Jag tror inte någon av SvT:s tittare förstod vad detta egentligen handlade om, och hur det har med vår framtid att göra.

Och det är just detta som är det stora problemet med miljöpolitiken. Den har fastnat i ett ältande av abstrakta siffror och utsläppsmål, och aldrig får vi veta nyttan av dessa – trots att det ska satsas 10-tals, 20-tals- eller till och med 100-tals miljarder på ”klimatet”.

Vad åstadkommer dessa pengar då? Ingenting, dessvärre, eftersom Sverige är ett av de länder i världen som släpper ut minst växthusgaser, c:a 50 miljoner ton årligen, varav vägtrafiken står för en tredjedel.

Om man räknar lite på effekten av ett beslut att minska dessa utsläpp med 40 procent, vilket är ett önsketänkande, kommer vi alltså ner till 30 miljoner ton årligen.

Om man jämför detta med de globala koldioxidutsläppen på i runda slängar 50 miljarder ton årligen, innebär det att Sverige sänker sitt bidrag från 0,1 procent till 0,06 procent. Från en promille till 0,6 promille. Har Maud eller Maria fått frågan om hur mycket denna minskning påverkar klimatet? Särskilt som Kina smäller upp nya kolkraftverk i en takt som äter upp den minskning på 3-4 dagar…

Tyvärr har den bizarra fokuseringen på denna icke-fråga dragit undan mattan för de verkliga miljöfrågorna, som övergödning, bottendöd och utfiskning av våra hav.

Andra om , , , , ,

Intressant?

Kinas första steg för att kolonisera månen

Enligt engelskspråkiga nyhetssajten Xinhuanet har Kinas rymdstyrelse satt kinesiska namn på 468 platser på månen. Detta som ett led i det nationella månprogrammet, heter det.

Som gammal rymdentusiast är det sannolikt Kina – och kanske Indien – som man får hålla ögonen på de närmsta åren. För när USA lagt sina raketer i malpåse är det de växande tigerekonomierna i Asien som seer ut att bli först med att kolonisera månen, i intimt samarbete med Ryssland. (Dessutom har Obama som bekant slut på pengar, och på Nasa jobbar mest pensionärer – medelåldern är över 55.) Och de danska rymdpølsenauterna verkar i skrivande stund ha svårt att komma iväg

Rymdtips nr 1: pilla inte på okända ägg.

I Kinas fall är det inte primärt militära skäl som ligger bakom rymdkapplöpningen. Det är Kinas Ministry of Civil Affairs som står bakom namngivningen av mån-orterna. Istället är det naturligtvis jakten på råvaror och energi som driver på utvecklingen; råvaror som det redan nu är brist på men som kommer att behövas för en framtida tillväxt i Asien.

Så vänta bara ett par decennier, och vi kommer säkert att få se kinesiska gruvskepp i skytteltrafik mellan Jorden, månen och asterioidbältet. Det kommer att krävas massor av arbetskraft både i de utomjordiska gruvorna och i den nya transportsektor som behöver byggas upp för att frakta människor och råvaror mellan Jorden och de nya ”off-world-kolonierna”.

Ett par tips bara till alla som är unga idag och funderar på en framtid i rymden: pilla inte på konstiga ägg…

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

Överläkaren kan tacka alliansen för sitt skatteklipp

Det blev snabbt tyst om Socialdemokraternas nya kampanjlokomotiv – överläkaren  Jörg Teichert – som igår fick illiustrera hur orättvist Försäkringskassans ny hårda utförsäkringsregler slår mot funktionshindrade.

Jörg T, med en månadslön närmare 60.000 på deltid, förvägrades sjuklön för den återstående 25-procentiga arbetstiden, och vid en presskonferens med Socialdemokraterna förklarade S-ledaren varför hon engagerat sig i hans fall.

“Jörg Teichert är ett utmärkt exempel på hur regeringens politik slår mot de svagaste”, sade Sahlin bland annat.

Möjligen beror tystnaden dagen efter på att såväl SvT, Jörg och Mona räknat lite på hur det egentligen ligger till. Utan att på något sätt ta ställning i frågan om man ska kunna uppbära ersättning från Försäkringskassan på obestämd tid, eller bara under en begänsad period, som reglerna ser ut idag, framkommer bilden av överläkare Jörg Teichert som en vinnare på alliansens skattesänkarpolitik. (H/T till kommentarsfältet hos Cornucopia.)

OM han fått sina 25 procent i sjukpenning från Försäkringskassan, hade det inneburit c:a 5.000 extra i månaden, vilket efterskatt hade gett 2100 kr mer i plånboken.

Samtidigt har Alliansens jobbskatteavdrag och andra säkningar av inkomstskatten, inneburit att Jörg idag får ut 3200 kr mer på sin 75-procentiga lön än 2006.

Totalt har Dr. Jörg alltså runt 1.100 kr mer att röra sig med idag – och trots detta kan vara ledig 1,5 dag i veckan.

Under hela dagen igår satt jag och väntade på att nån av alla dessa granskande journalister – varav en hel hord finansieras kollektivt av oss – skulle ställa den enda frågan som egentligen betydde nåt: vad tjänar du? Men den kom förstås aldrig.

Det är naturligtvis fullt befogat att ha en diskussion om principer, men någonstans slår det slint när man försöker hitta offer till varje pris. Särskilt där det inte finns några.

Egentligen visar nog #jorgate att vi i allt väsentligt har det ganska bra i Sverige.

Andra bloggare om , , , , ,

Intressant?

Mona Sahlins kamp för höginkomsttagarna

Till slut har alltså Mona Sahlin och hennes valstrateger nu gett upp den gamla positionen som arbetarparti. Den rollen har ju som bekant Fredrik Reinfeldt och de Nya moderaterna lagt beslag på sedan ett par år.

Att döma av de senaste utspelen försöker nu S-ledningen aktivt att locka till sig de gamla moderata väljarna, som förlorat fotfästet efter att Reinfeldt och Borg envisas med att hålla kvar vid värnskatten och annan Djursholmsfientlig politik.

Det första S-märkta högerförslaget som kom för några veckor sedan – butlers i tunnelbanan – slog inte särskilt väl ut (de flesta av väljarna uppfattade det som ett skämt). Och frågan är om rättvisekampen för den utförsäkrade överläkaren Jörg Teichert, känd från gårdagens SvT-utfrågning, kommer att fungera så mycket bättre. Jörg, som drabbats av stroke och nu bara kan jobba 75 procent, kämpar mot Försäkringskassan för rätten att få sjukersättning de resterande 25 procenten – men har alltså fått nobben, och hänvisas enligt uppgift från S(vT) istället till ett heltidsarbete på Samhall.

Jörg T har ju nu en ganska hyfsad deltidslön på c:a 60.000 kr i månaden enligt senaste taxeringen (jag reserverar mig för att det naturligtvis kan finnas fler än en Jörg Teichert i Dalarna).

Det innebär det att han förlorar 4.905 kr i månaden i sjukpenning, enligt de nya reglerna från 1998. Eftersom Jörg T, genom sin hyfsade deltidslön betalar maximal marginalskatt, innebär det att han går miste om 2.100 kr i månaden.

Självklart måste sådana orättvisor bekämpas. Frågan är bara om det finns tillräckligt  många deltidssjukskrivna höginkomsttagare för att vända valvinden för de rödgröna…

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

SvT, SvD, SvD, DN, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, Tokmoderaten, Alliansfritt Sverige, Magnus Andersson.

Att skjuta brevbäraren

Vi har ynnesten att bo i ett land där demokratin och yttrandefriheten lever och är stark, och där integritet och mänskliga rättigheter debatteras livligt och öppet. Åtminstone så länge man hyser rätt åsikter, och säkerställer att man absolut inte jobbar för någon som tycker fel.

Så samtidigt som mannen som producerade SD:s vidriga valfilm (nej, jag kommer inte att länka till skräpet) får sparken av Sveriges Radio och brevbärare hotas för att de delar ut valreklam för fel parti, är det fritt fram att klottra Hitlermustascher på borgerliga valaffischer (det är ju bara ett lite bus från engagerade ungdomar). Och utanför Berns får Syndikalisterna fortsätta bedriva utpressning på obestämd tid under förevändning av att det handlar om fackligt arbete.

Underligt nog tillåts advokater fortfarande försvara misstänkta våldtäktsmän utan att bli uteslutna eller bojkottade.

Sverige är fantastiskt.

Fler om , , , ,

Intressant?

Uppblåsta försvarskostnader

Uppblåsbar F-16 på fejkat flygfält.

I avdelningen nyheter-du-sällan-ser-i-svensk-press. Ryssland ökar anslagen till försvaret med hela 60 procent, och som en del i den ryska upprustningen har försvarsdepartement beställt ett stort antal uppblåsbara stridsvagnar, robotavfyringsramper och flygplan. Dessa attrapper, som naturligtvis är till för att förvilla en potentiell anfallare, kostar runt 25.000 kr styck. Köpet har mött hård kritik bland framträdande försvarsanalytiker. Varför slösa Moder Rysslands oljemiljarder på uppblåsbara attrapper istället för att i riktiga vapen, liksom?

Uppblåsbar raketramp i rysk stil.

Denna kritik kommer otivelaktigt från människor som är okunniga om de uppblåsbara vapnens stolta historia. Faktum är, som Richard North skriver på sin blogg, att användningen av vapenattrapper sparade tusentals liv under Andra världskriget. Dessutom räddade attrapperna ett stort antal riktiga försvarsinstallationer, fordon och flygplan när tyska bobmplan lurades att fälla sin dödliga last över gummimodeller.

Och attrapperna var inte bara begränsade till modeller av flygplan och stridsfordon. Det fanns modeller av flygfält, stålverk, fabrikskomplex – ja till och med hela städer. När Luftwaffe bombade som värst, fanns uppskattningsvis 630 sådana decoy sites i Storbritannien.

Stridsvagn i gummi. Perfekt för den med stor trädgård.

Vid krigsslutet, när försvaret inventerade skadorna, visade det sig att attrapp-flygfälten bombats 443 gånger – alltså fler än de 434 bombanfall som skedde mot riktiga flygfält. Stadsmodellerna bombades drygt 100 gånger, och räddade uppskattningsvis 2.500 liv (och 3.000 från att skadas).

Så en uppblåsbar stridsvagn för 25.000 kan visa sig vara en vettig investering i dessa tider av försvarsnedskärningar. Kanske något för våra politiker att titta närmare på efter valet – en division med uppblåsbara JAS sparar massvis med pengar för statskassan!

Å andra sidan, som North påpekar, är det sannolikt ännu mer lönsamt att ersätta riksdagsledamöterna med uppblåsbara attrapper. Ingen skillnad lär märkas ändå…

Fler om , , ,
Intressant?

(Hyfsat relaterat i SvD, Newsmill och på några utvalda bloggar.)

Danskarna har rätt – vi har ingen valhemlighet

Val, svensk modell. 1: lämna ditt röstkort och visa legitimation. 2: välj parti så att alla ser det. 3: Ställ dig bakom skynket och klistra kuvert.

Danska regeringen, som består av de borgerliga partierna Venstre (V) och De Konservative (K), varnar för att yttrandefriheten i Sverige är hotad. Anledningen är dels att Sverigedemokraterna vägrades att visa sin valfilm i TV4, dels att alla kan se vilka valsedlar man tar i röstlokalen.

När det gäller filmen så är danskarna förstås ute och cyklar – en tevekanal har en ansvarig utgivare som naturligtvis beslutar om vad han eller hon vill ska publiceras. Det handlar inte om demokrati eller ens censur – Sverigedemokraterna har ju massvis av kanaler att sprida sin film, till exempel via YouTube. Så gnället om censur och yttrandefrihet blir ju bara löjligt.

Däremot är kritiken mot hur det ser ut i vallokalerna fullt befogad – och jag begriper faktiskt inte att det kan få pågå som det gör år efter år. Partiaktivister tillåts prångla på de röstande valsedlar vid ingången till vallokalerna, och väl inne måste man ställa sig och välja ut de valsedlar man vill ha under full insyn av alla andra inne i lokalen. Sedan får man gå in bakom skärmen och lägga valsedlarna i kuvertet, men då har förstås eventuellt nyfikna redan sett vilka man plockat med sig. Så egentligen kunde man ju strunta helt i detta pseudo-hemliga steg i röstningen.

Just detta har förbryllat mig i alla de val som jag röstat i (de börjar bli rätt många nu). Varför kan man inte ställa lådorna med valsedlar bakom de där skärmarna? Handlar det om arbetsmiljön för valförättarna?

Valförättarna ja. Beroende på personliga politiska preferenser kan det gå lite hur som helst med hur de olika partiernas valsedlar presenteras. Speciellt småpartierna har det kämpigt med valförättare som glömmer bort att ställa fram, eller råkar slänga valsedlar som inte får plats.

Så visst hade det  varit intressant att få veta hur internationella valobservatörer bedömt det svenska riksdagsvalet. Men det kommer inte att ske.

Själv är jag bombsäker på att valutgången skulle bli helt annorlunda om vi hade tillåtits rösta via Internet, privat och med valhemligheten fullt bevarad.

Fler åsikter om , , ,

Intressant?

Nyare inlägg »

© 2021 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: