I Aftonbladet försvarar Transportarbetarförbundets ordförande och tredje vice ordförande det omdiskuterade beslutet att neka Sverigedemokrater medlemskap i facket. ”SD:s politiska åsikter skär sig med fackets” menar de bägge tunga herrarna, vilket ju ställer bortom allt rimligt tvivel att Transport först och främst är en politisk kamporganisation – inte ett yrkesförbund för dem arbetar i transportbranschen.

Nu är det förstås inte bara sverigedemokrater som facket ogillar – men det är inte lika enkelt att sparka medlemmar som sympatiserar med andra etablerade partier. Uppskattningsvis var tredje LO-medlem röstade borgerligt i årets val, men trots detta vägrar ledningen att förstå att facket lever i en helt ny värld, där medlemmarna inte längre accepterar att kollektivanslutas till Arbetarepartiet. (Det var inte alls många år LO-avdelningarna efter mycket motstånd faktiskt avskaffade tvångsanlutningen av sina medlemmar till SAP.)

I en intervju i veckan med Sverker Olofsson sa LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin att orsaken till att så många medlemmar röstade på Reinfeldt var att han ”lurat” arbetarna – det vill säga att de egentligen är sossar allihopa, men blivit förvirrade av moderaternas tal om sig själva som arbetarparti. Och att det aldrig någonsin skulle kunna komma i fråga att en moderat blev LO-ordförande.

Tala om att behandla sina medlemmar som boskap.

Ett annat, något förvånande argument som Transportpamparnas anför som försvar till att nobba SD-medlemmar är att de egentligen inte behöver vara med i facket. A-kassan är fristående, och den makt och förhandlingsposition som man en gång hade är numera försvunnen. Alltså – att det egentligen är bortkastade pengar att vara med i facket, om man inte är socialdemokrat och vill sponsra partiet med sin fackföreningsavgift.

I en tid då arbetsmarknaden är otryggare än någonsin, när ungdomar tvingas gå på uselt betalda vikariat eller callcenterjobb år efter år – och det håller på att skapas ett nytt tjänsteproletariat som aldrig vare sig kan få semester eller låna till en bostad, då väljer facket att abdikera och ägna sig åt ickefrågor istället. Det finns säkert smarta människor även i LO-borgen, som inser att det enda sättet för facket att spela en roll på framtidens svenska arbetsmarknad är att återuppfinna sig själv – som en politiskt oberoende organisation som endast har sina medlemmars bästa för ögonen, oavsett partifärg. Och oavsett vilken regering som sitter vid makten.

Det är inte bara socialdemokraterna som är i en djup kris – så länge LO är surrat till masten på det sjunkande SAP-skeppet, följer det med partiet ner i djupet.

Intressant?

Andra om , , , ,