Stig vet hur du rakar dig. Och antagligen var.

Vår personliga integritet är ansatt från alla håll. Vi har sedan något år FRA-lagen, som ger försvaret (och antagligen även polisen) rätt att spana på vår Internetkommunikation. Vi har Datalagringsdirektivet XL, som snart gör det möjligt för myndigheterna att kartlägga all vår elektroniska kommunikation sex månader tillbaka i tiden – oavsett om vi misstänks för något eller inte.

Och så har vi ICA-Stig, som antagligen vet mer om oss än någon svensk myndighet – och utnyttjar det hänsynslöst i sin kamp för hegemoni i livsmedelsbranschen. Ändå är det ingen som ifrågasätter matjättens totala kartläggning av våra liv. Tvärtom – vi kastar glatt all integritet över bord för 1,50 i rabatt på fem paket krossade tomater. Jag är själv en del av detta imperium, vars framgång bygger på intensivt rotande i människors vardagsvanor och ekonomi, trots att jag hatar mig själv varje gång jag ställer tillbaka scannern i terminalen.

Var är lite övervakning mot en fulländad rakupplevelse?

Härom veckan damp det ner ett personligt erbjudande till mig från ICA Maxi, själva Dödsstjärnan i ICA-Imperiet. Avsändare var Gillette, som undrade om jag var nöjd med min gamla rakhyvel, Gillette Mach3, som jag köpte för något år sedan. Nu fanns det nämligen en ännu bättre (och dyrare) uppföljare från rakhyvelsmonopolet, upplyste ICA och passade på att skicka med ett par rabattkuponger att scanna in i butiken.

Första reaktionen på ett sådant brev är naturligtvis att jag blir förbannad. Vad i helvete har ICA med mina toalettvanor att göra? Men sedan ligger det där ett par dagar, och man börjar så smått bli sugen på en ny hyvel – 40 kr i rabatt är ju ändå ett bra erbjudande…

Just därför är sådana kampanjer alla marknadsavdelningars våta dröm. De kan följa kunder som redan köpt en produkt, skicka ut personliga erbjudanden med extremt hög träffsäkerhet – och automatiskt mäta resultatet av kampanjen. Och det är kunden som gör hela jobbet – från att registrera ett ICA-kort till att själva springa runt i butiken och scanna in varorna. Allt för några kronors rabatt på nån ICA-vara.

Resultatet av denna gigantiska övervakning av svenska konsumenter börjar nu ge utdelning. ICA rapporterar all-time-high i lönsamhet, butikerna blir allt större, varuutbudet strömlinjeformas – om en speciell vara säljer bra vet ICA direkt vilken de ska konkurrera ut härnäst med en liknande produkt från det egna sortimentet. Ofta genom riktade rabatterbjudanden där ICA:s egna varor alltid är det billigare alternativet. Etablerade varumärken slås ut. konkurrensen minskar, och som konsumenter kan vi bara finna oss i att matmonopolet tvingas höja priserna, trots att de redan ligger högt över genomsnittet i Europa.

Den som verkligen vill övervaka svenska folket behöver inte betala miljarder för dataövervakning – det räcker att köpa loss de uppgifter man är intresserad av från ICA. Det blir säkert inte heller billigt det heller, men man slipper att bygga upp en dyr administration.

Förutom mina rakningsvanor vet ju ICA var jag bor, vad jag har för telefonnummer, att jag har småbarn, att jag har tonårsbarn, att jag är sambo eller är gift, när, var och hur länge vi åker på semester (i alla fall om vi handlar på andra svenska ICA-butiker), vad vi äter varje fredag, och hur mycket vi lägger ner på godis varje år. Och väljer jag att skaffa ICA-bankskonto vet Stig vad jag tjänar och betalar i skatt.

Trots denna massiva registrering, vet vi väldigt lite om ICA:s kundregister, som omfattar miljontals svenskar, och vilken säkerhet som omgärdar det. Här kan man verkligen tala om datalagring XXXL – och vi har inte en chans att påverka hur uppgifterna används och hur de säljs vidare. Det bestämmer det holländska megakonglomeratet Ahold och svensknorska investmentbolaget Hakon Invest.

Hur som helst – ICA-Stig vet åt helvete för mycket om mig. Hade han varit med i en spionfilm hade någon kommit och skjutit honom för länge sen…

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,