Bild från Wikipedia.

I den upphettade debatten kring nya ”skandalboken” Carl XVI Gustaf : den motvillige monarken förfasas rojalisterna främst av det faktum att kungens privaliv hängs ut. Vad har allmänheten egentligen att göra med om monarken festat på nattklubb med Noppe, Ajje och alla de andra adelsgubbarna med fåniga smeknamn? Och om han har gått på svartklubb, so what? Vem har inte gjort det nån gång i ungdomen? Och eventuella otrohetsaffärer har det ju funnits massor av genom åren – många högt uppsatta politiker har haft affärer vid sidan av, och ändå lämnats i fred av pressen.

När det gäller politiker som vänstrar, håller jag med om att det i de flesta fall bör förbli deras ensak. Förutsatt att deras förhållande inte innebär någon risk för det politiska utövandet (försvarsminister som vänstrar med rysk militärattaché kan exempelvis vara tveksamt) så tycker jag de kan få ligga ifred.

Med vår monark förhåller det sig däremot tvärtom. Eftersom kungens ämbete går i arv, blir det ohyggligt viktigt att veta vem kungen ligger med, speciellt i den händelse att potentiell vänstring med kaffeflicka kunnat resultera i avkomma. Frågan är hur svenska folket – rent hypotetiskt givetvis – skulle ställa sig om någon som Camilla Henemark kom ut och presenterade kungens 11-årige son, DNA-testad och klar? Eller än värre, och än mer hypotetiskt, om någon gammal flamma från 70-talet kom dragande med en ny tronarvinge?

Kungen skulle givetvis inte ge några kommentarer, men till skillnad från förr i tiden när hovets konkubiner kunde skickas utomlands med en kasse pengar för fås att hålla käft, är det betydligt svårare att lägga locket på idag.

Vilket återigen sätter ljuset på vilken bisarr och otidsenlig institution monarkin är. Det enda rätta är att införa republik, så slipper vi skämmas mer. Och så kan knugen äntligen få festa loss och ligga med vem han vill utan att det blir en massa tjafs.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,