Jag blev glatt överraskad av att se en stor artikel om danske debattören Bjørn Lomborg i dagens DN, något som kanske tyder på en begynnande tillnyktring åtminstone i delar av pressen. Lomborg är aktuell med sin nya film, Cool It, som propagerar för just en tillnyktring i den infekterade klimatdebatten. Filmen visar hur politikernas och miljölobbyns strategi att ständigt försöka skrämma slag på oss med domedagsvisioner om framtiden, totalt har misslyckats i sitt syfte – att får ner de globala utsläppen.

Folk har helt enkelt tröttnat på överdrifterna och undergångshoten som vi tvångsmatats med i åratal. Det finns idag ingen politisk fråga som ens är i närheten av den likstelhet som klimathotet uppvisar. Vilket på ett sätt är allvarligt, eftersom det hänger ihop med den kanske viktigaste framtidsfrågan av alla; att ta fram nya billiga energilösningar som kan säkerställa ett fortsatt välstånd när oljan sinar. Helst utan att vi förstör de sista resterna av orörd natur, eller använder människors mat till att köra våra bilar.

En mycket stort ansvar för detta misslyckande har de stora internationella  miljöorganisationerna, som Greenpeace och WWF. Dessa rörelser – som till stor del lever på skattebetalarnas pengar – har de senaste 10-15 åren i princip ägnat all sin tid åt att larma om den annalkande klimatkatastrofen, i allt mer uppskruvat tonläge. Den ena ”rapporten” mer skrämmande än den andra har presenterats, där resultaten alltid varit värre än vad man tidigare trott. Översvämningar, drunknande isbjörnar, svältkatastrofer, städer som slukas av havet – allt har fått blixtsnabb spridning med hjälp av okritiska och engagerade miljöreportrar i press och TV.  Innehållet i domedagsartiklarna har sällan ifrågasatts, än mindre syftet med kampanjerna.

Idag har de värsta överdrifterna tonats ner, vilket intervjun med Lomborg är ett tydligt tecken på.

Men i skolan fortsätter larmen som förut. Många barn tror på fullaste allvar att våra städer kommer att slukas av havet och att all is i Antarktis kommer att smälta inom bara ett par år. Filmklippet ovan, från Cool It, är från en brittisk skola, men skulle lika gärna kunna komma från Sverige.  Ett betydande ansvar för att våra barn går omkring och har ångest för att världen ska gå under, ligger även här på miljölobbyn, som satsar hårt på att komma in tidigt i barnens utbildning och lära dem allt om ”hållbar utveckling”.

Världsnaturfonden, WWF, har kommit längst, och har tio så kallade ”modellskolor” där organisationen haft inflytande över delar av undervisningen. (Kanske i geografi..?)

För ett par veckor sedan skrev jag ett eldfängt blogginlägg om att flummet var ett av de största hoten mot skolan. Men det här är möjligen ännu värre; skolor där ledningen utan någon kritisk granskning eller eftertanke låter en av världens mäktigaste lobbyister styra  undervisningen – allt under täckmantel av att vilja rädda världen. WWF:s agenda är givetvis inte bara att missionera för en bättre miljö, utan i lika hög grad säkerställa att organisationens världsbild befästs redan i tidiga år. Något som också säkrar framtida intäkter och en central roll i de politiska beslutsprocesserna.

Metoden är alltså att hålla kvar rädslan på en konstant hög nivå – precis som Lomborg visar i sin film. I den broschyr som informerar om WWF:s erfarenheter av sitt skolarbetet blir det mycket tydligt. Här är exempel på den typ av  ”fakta” som lärs ut till eleverna.

Det är augusti 2010 och Ryssland upplever den varmaste sommaren på ett tusen år. Samtidigt kämpar 20 miljoner människor i Pakistan med en gigantisk översvämningskatastrof…

Västvärldens aptit på fler prylar skapar ekologiska fotavtryck som är alldeles för stora och klimatförändringarna gör sig ständigt påminda.

Det här låter förstås alarmerande, men klimatförändringar har skett naturligt i alla tider, och baserat på den forskning som finns – den som även FN:s klimatpanel lutar sig mot – kan man inte i något enda fall påvisa en ökad trend i vare sig antalet naturkatastrofer eller de skador de åsamkat under de senaste 100 åren (Roger A. Pielke m fl). Rysslandsbränderna i somras orsakades främst av gamla försyndelser – utdikning av torvmossar – och översvämningarna i Pakistan var fruktansvärda för de inblandade, men var bara resultatet av riktigt dåligt väder. Samtliga forskare som uttalade sig uteslöt också att det skulle finnas någon ”antropogen” orsak till denna naturkatastrof.

Jag utgår från att ingen av WWF:s modellskolor väljer att ta upp dessa typer av balanserade faktauppgifter. Eller att det som behövs för att trygga en hållbar framtid (ordet ”hållbar” förekommer förresten 352 gånger i broschyren) är massiva satsningar på forskning om nya energikällor, inte meningslösa jippon som att släcka lampan en timme om året för klimatet. Men Earth Hour har förstås en framträdande roll i WWF:s skolor. Här ett utdrag från en pjäs i en av högstadieskolorna:

Storasyster frågar sin lillebror om han vet vad Earth Hour är och det visar sig att det vet han inte. Då frågar hon publiken. De vet! Hon förklarar för Lillebror vad Earth Hour innebär, att det är en manifestation för klimatet, men han intar en kritisk attityd:
— Ja men, säger han, det spelar väl ingen roll om bara jag släcker lamporna och stänger av datorn.
— Nej, men alla ska vara med, tillsammans kan vi åstadkomma mycket, betonar hans syster.
Han stänger ovilligt av datorn, släcker lamporna och tänder ett stearinljus. I skenet av ljuset spelar de kort, trots att lillebror helst vill se Adam Tensta på TV.
Efter pjäsen följer en diskussionsstund med publiken.
— Gör ni något för klimatet? Vad kan man göra?, undrar niorna.
— Köra miljöbil, återvinna sopor, inte skräpa ner, släcka lampor, stänga av datorn, är några svar de får av den yngre publiken.
— Ska ni vara med och släcka på lördag?, frågar de sen.
— Ja, svarar alla i en mun!

En annan av skolorna i programmet har beslutat att införa ”hållbar skollunch”, vilket innebär att att endast vegetarisk mat serveras. Och när det blir filmvisning så står givetvis domedagsfilm på menyn:

Finns det en dag efter i morgon?
Som inledning fick ungdomarna se filmen ”Day after tomorrow”, som bygger på boken ”The Coming Global Superstorm” av Bell Art och Strieber Whitley. Historien handlar om hur jorden plötsligt drabbas av ett antal häftiga tornadors, snöstormar och översvämningar, allt som en följd av klimatförändringar. Efter filmen hade eleverna och lärarna ett samtal kring de tankar och funderingar som filmen hade väckt.

Jag är övertygad om att ingen annan global lobbygrupp skulle tillåtas agera på samma sätt i skolan som WWF gör. Skulle vi acceptera att Astra Zeneca producerat undervisningsmaterial i biologi, att Philip Morris tog hand om skolgymnastiken eller att Pingstkyrkan tillåtits ta fram utbildningsmaterialet i religionsundervisningen?

Det är hög tid att reclaima skolan både från lobbyister och grupptänk, och börja lära ungarna att tänka kritiskt. En bra början vore att visa Lomborgs film.

Intressant?

Fler om , , , ,