Under vinjetten klimathotet hittar man numera de värsta avarterna på journalistik. Jag skrev nyligen om WWF:s indoktrinering storsatsning i skolan för att hålla barnen i konstant skräck för den annalkande klimatkatastrofen, och idag följer SvD upp resultatet av miljörörelsens hållbarhetsoffensiv. En undersökning bland svenska skolbarn visar nämligen på lysande resultat för propagandainsatserna upplysningen. Vart tredje skolbarn känner oro och rädsla inför framtiden, medan fyra procent av barnen i studien oroade sig så mycket ”att de mådde dåligt av det”. Något som den intervjuade psykologidoktorn Maria Ojala tycker är jättebra.

Ojalas studier har nämligen visat att ”barn och unga som exempelvis känner hopp inför framtiden, mening i tillvaron och tilltro till miljöorganisationer, klarar av att bära sin oro utan att må dåligt”.

WWF jublar.

Jag försöker verkligen undvika att falla i Goodwins lag-fällan här, men det är värt att påminna om tidigare -ismer genom historien som, identifierat barnen som den absolut viktigaste gruppen att påverka för att garantera den ena eller andra ideologins överlevnad. Det klimatindustriella komplexet är inget undantag. Och i skolan har barnen ingen möjlighet att komma undan, som Ojala så riktigt påpekar.

”Till skillnad från vuxna som kan stänga av tv:n eller vända tidningssida om de inte vill ta till sig informationen om klimatet, kommer barnen inte undan eftersom skolan undervisar om det här.”

Skribenter som lånar sig till ovanstående typ av rapportering borde kanske fundera både en och två gånger på vad han eller hon håller på med. Journalistik går ut på att redovisa fakta, låta olika röster och ståndpunkter komma till tals. Inte att rapa upp propaganda och  grupptänk.

Men nu lever vi ju i en postmodern värld där vindsvåningsjournalistik och inbäddade aktivister för länge sedan ersatt faktagrävandet. Där statens forskningsanslag pumpas in i pseudovetenskap och flum istället för att läggas där pengarna behövs – på verklig forskning. Som på att utveckla nya, rena energikällor.

Jan Björklund har massor av flum att rensa ut från skolan, inte bara från geografiböckerna.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,