Finansminister Anders Borg håller dörren öppen för att sälja överskottet av utsläppsrätter som Sverige sparat ihop under 20 års tid. (Var de kommer ifrån framgår inte av artikeln i VA, men det kan gälla minskade utsläpp från exempelvis kraftverk som konverterats från fossildrift till biomassa, eller från nedlagda kolkraftanläggningar.)

Ironin i det hela är att dessa utsläppsrätter – som uppges vara värda 8 miljarder på den europeiska utsläppsbörsen – i händelse av försäljning skulle innebära ett välkommet tillskott till den svenska statskassan. Och att vi svenskar gått och snålat i onödan under dignande klimatskatter och andra pålagor på våra elräkningar – som utsläppsrätterna.

Detta börjar vi nu se de verkliga effekterna av. Industrier stänger för att det är en bättre affär att sälja vidare elen, och massafabriker kan tjäna pengar på att sälja utsläppsrätter som blir över när de stänger produktionen. Detta är resultatet av decennier av totalt huvudlös energi- och miljöpolitik, som gjort det lönsammare att handla med luft – dvs koldioxid – än att producera varor och tjänster. Vi blir arbetslösa och utkonkurrerade av Kina, men jäklar vad staten och våra kraftproducenter tjänar pengar!

Men Anders Borg är naturligtvis klarsynt, vilket är en lika ovanlig som glädjande egenskap hos politiker idag. Han inser, precis som allt fler som har insyn i den gigantiska luftaffär som går under benämningen EU ETS (EU Emission Trading System) att hela konstruktionen är på väg att haverera.

Handeln med utsläppsrätter är en central del av Kyoto-avtalet från 1997, och går ut på att de som vill släppa ut koldioxid – t ex industrier och energiföretag – måste köpa utsläppsrätter via en slags råvarubörs där priset på koldioxid sätts av marknaden. Systemet har dock aldrig fungerat som det var tänkt; företagen har tilldelats rikligt med utsläppsrätter – gratis – och efter finanskrisen då många industrier lades ner finns det nu utsläppsrätter i överflöd i systemet. Så många att EU:s industrier kan bygga ut för fullt fram till 2016 utan att behöva göra några utsläppsbegränsningar alls.

Dessutom har ETS utsatts för flera spektakulära bedrägerier under senare år, senast i Danmark där 70 miljarder ”försvann” ur systemet som mjölkades av falska ”utsläppstraders”. Och i Italien har maffian lyckats lura till sig liknande summor i momsbedrägerier via utsläppsrätter.

Friends of The Earth, som är en av de mer skarpsynta påtryckargrupperna hos klimatlobbyn, krävde inför FN:s klimatkonferens att hela systemet skulle skrotas, eftersom det aldrig kommer att leda till några minskade utsläpp – hittills har de ökat istället – bara högre kostnader och korruption.

EU är numera ensamma om utsläppshandeln, efter att USA:s motsvarighet, Chicago Climate Exchange, lades ner förra månaden. Och vem som helt inser att ett globalt problem, där de största utsläppsbovarna finns i nationer som över huvud taget inte är med, är dömt att misslyckas.

Och alla väntar på att bubblan ska brista även i Europa. Priset på utsläppsrätter har fluktuerat mellan 300 kr/ton och några tiondels öre, och utan intervention från EU hade priset varit noll vid det här laget.

Att EU:s handel med utsläppsrätter kommer att kunna fortsätta bortom 2012, när nuvarande Kyoto-avtal löper ut, känns minst sagt osäkert. Särskilt som ingen av de stora industrinationerna tänker skriva på ett nytt.

Så oavsett hur högt miljömupparna skriker så blir våra surt ihopgnetade utsläppsrätter att vara värdelösa om bara något år. Och Polen kommer att bygga kolkraftverk för fullt utan att fråga om lov.

Så, Anders, ta pengarna och stick – medan det fortfarande finns en chans!

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,