Julhandeln kommer inte att slå några nya rekord i år. Det är ett sundhetstecken, oavsett anledning till tappet. Själv har jag bidragit så gott jag har kunnat, genom att köpa färre julklappar än på många år. Jag har aktivt undvikit trängseln i galleriorna, och det mesta jag köpt har jag beställt på Internet.

Det kanske beror på åldern. Ju äldre jag blir, desto större ångest får jag av att köpa saker. Jag mår fysiskt dåligt när hemmet fylls av prylar som inte har tydlig funktion. Och det var många år sen som jag kunde svara på frågan vad jag önskar mig i julklapp.

Däremot får jag en kick av att göra mig av med saker. Ju mer hyll- och golvyta som frigörs, desto mer sprider sig harmonin. Det är en liten högtid varje gång jag sätter in en annons på Blocket. Lyckan är total när någon kommer och befriar mig från en del av den barlast jag samlat på mig – och kanske till och med betalar för det.

Och det är en fest varje gång bilen fylls för en vallfärdsresa till återvinningens Mecka, där jag får absolution för min tidigare ohållbara livsstil.

Jag avskyr alltså prylar. Jag vill inte ha en enda sak som inte fyller en funktion eller kommer med en historia som jag fortfarande vill bli påmind om.

Därför innebär julen alltid ett antal ångestfyllda veckor, då hela samhället går in i något slags påbjudet autoshop-läge. Men i år verkar alltså trenden vara bruten – vilket är ett sundhetstecken. Shoppingen har utvecklats till som en sjukdom, en skev livsttil där vi blir till slavar under konsumtionen och vissa på fullt allvar att tillväxt och välstånd är beroende av att vi shoppar loss med lånade pengar.

Ett tidigt nyårslöfte för min egen del ska därför vara att ohandla ännu mer. För varje ny pryl som kommer in i mitt hem, måste minst en maka på sig.

God jul allihopa!

Intressant?

Andra bloggar om , , ,